Om vi nu bortser från svält, krig, dödliga sjukdomar, elaka despoter och skoskav eller dåliga knän, måste min läsglasögonaversion vara det som är störst orsak till mina bekymmersrynkor. Jag ligger stilla på +1,5-styrkan och blir tydligen inte sämre än så, vilket jag tydligen ska vara nöjd med. Gah.

Det började för 15 år sedan när jag plötsligt inte längre kunde läsa om det var schampo eller balsam i tvillingflaskorna i duschen. Det tog mig sedan fem år att komma på att jag ju kunde köpa schampo och balsam i flaskor av olika färg och därmed vara lite rebell och inte schamponera och balsamera med samma märke.
Sedan fortsatte det med att jag inte kunde läsa på rispaketet om det var ett ris som skulle ner i kallt eller i varmt vatten. Det tog mig sedan ytterligare ett par år att inse att det ju faktiskt inte spelar så himla stor roll.
Och nu – när jag hela dagarna läser mer än någonsin på både stor och liten skärm samt på papper – far glasögonen upp och ner som en bungy-jump-hoppande guttaperka. Såpass ofta för jag brillorna från näsan till huvudet (som ett diadem) och tillbaka igen, att jag har fått förslitningsskador.
I håret.
Men det är inte bara min nudelfrisyr som lider. Hela familjen är engagerad.
– Krack!
– Mamma.
– Ja?
– Jag har satt mig på ett par glasögon igen.
– Vilken färg?
– Eh, turkosa, liksom.
– Aha, var det där dom var. Du har inte sett dom rosa som jag fick så mycket beröm för?
– Jo, det var väl dom som pappa klev på igår?
– Ah, just det.
Jag äger just nu ungefär tolv läsglasögon, men hittar blott tre. Ibland fyra. De kostar endast 10–40 kronor styck eftersom jag använder Flying Tiger och Clas Ohlson som min optiker, och inga av dem är faktiskt särskilt snygga. Utom de där rosa som jag fick så mycket beröm för.

Så, vadan denna ilska mot dessa döda ting? Kan jag inte bara förlika mig med mitt i sammanhanget lilla handikapp och go with the flow? Fnys!
- Man kan för bövelen inte ligga på sidan med ena kinden mot kudden och läsa, för då åker brillorna av samtidigt som de karvar av lite skinn på näsroten.
- Nycklar och mobilplånbok i all ära – dem klarar man sig liksom inte utan. Men de är bara två ting och kräver inte väskor eller stora fickor (som vi ju vet att damkläder inte har). De förnicklade glasögonen kräver inte bara fodral för att inte gå sönder – de tvingar mig att numera ytterst motvilligt bära något handväskeliknande.
- Läsglasögonen går ofelbart sönder i bakfickan (se ovan).
- När man har brillorna på huvudet, blir de av hårets inneboende fettkraft ohyggligt kletiga på bara några sekunder.
- Handväskan måste pga. glasögonen och håret (se ovan) fyllas på med putsdukar eftersom jeans och collegetröjor samt vaxdukar inte funkar lika bra som rengöringsmanick.
De dagar som jag trots allt glömmer brillorna hemma, blir dagar fulla av dessa åldringsrepliker:
– Ursäkta, vad står det att jag ska göra efter att jag har stoppat in kortet?
– Förlåt, det här låter kanske tokigt, men kan jag få låna dina glasögon fastän vi inte känner varandra och du kanske inte tycker om slarvpellar som jag?
– Min tur! Vem har glasögonen?
Det där sista sägs förstås runt brädspelet, när det visar sig att en av sju medelålders deltagare har kommit ihåg att ta med sig läsglasögonen.

Och så kommer vi till det här med fåfängan. Jag vill ju (om jag inte hittar såna där rosa igen) att glasögonen inte alls ska synas. Jag är inte en glasögonperson och kan inte alls se på dem som en prydnad, en accessoar [axesoar] eller en ögonmarkerare.

De osynliga har ännu ett problem: de sätter sig som en uppvridbar leksaksracerbil i håret och måste klippas loss pga. den lilla näsploppen.

Och hur kommer det sig då att jag som vill ha osynliga glasögon, ständigt går omkring i sådana här, som ideligen åker hiss mellan hår och näsa?

På Bokmässan köpte jag för några år sedan ett par dyra underverk med magnet mitt på näsan och plastbåge baktill. Försäljaren var otroligt envis och duktig och jag trodde att min framtid som läsglasögonberoende var gjord.
Magneten funkar som ett lås på en handväska, så man kan dela på brillorna och liksom klä av sig dem och hänga dem under hakan eftersom plastbågen ligger kvar i nacken. Men magneten trillade ur sitt fäste och plastbågen var i vägen under mitt pudelnudliga hårsvall, så nu samlar underverket köksdamm i en skräplåda som akut-reserv om alla de andra är borta. Suck.
Och inte vill jag vara modern heller!


Däremot är jag gärna praktisk – och alltså lite fåfäng – och kommer att från och med idag leta efter dessa revolutionerande ”sminkglasögon”!

Eyeliner – here I come!

Det går visst att ligga på sidan med brillor, näsan vänjer sig. Det blir lite mindre obekvämt med fjädrande skalmar. Däremot är det hopplöst med progressiva glas när man ligger på sidan, tycker jag.
Aha! Näsan ska härdas! Ha, nu ska näsan på träningsläger!
Om man bara använder balsam när man tvättar håret så behöver man ingen schampoflaska att ta fel på. (Har funkat för mig i ca tio år.)
En kollega har en pincené med bara glas och nåt litet över näsan. När han tar av dem petar han in dem i en liten ficka bak på telefonen.
Men jag antar att fru Bergman skulle tappa bort såna helt om hon lade dem ifrån sig.
Att inte ha näspluppar i håret förstår jag till fullo.
Jag gillar inte mina progressiva med ett fjuttigt litet läsefält.
Istället har jag i normalfallet nedhasade läsglasögon som jag tittar över och ”fjärrglasögon” när jag kör bil.
På tal om ”läsefält” så diskuterade vi häromdagen ordet ”byastuga”. Eller, a:et i mitten snarare.
En person hävdade att det korrekta var ”bystuga”. Med a var dialektalt. Men dialekter innehåller ju en massa numera okända böjningsformer.
Vad säger bås och båsmor?
Cecilia N, något i den här stilen?
Nedhasade läsbrillor funkar om man ser skapligt på övriga avstånd. Jag är ganska närsynt och har åldersförändringarna som gör armarna för korta, men det innebär att styrkan på ett glas behöver gå från -7,75 (avstånd) till -6 (läsavstånd). Att vara utan brillor funkar bara när jag sover, tyvärr.
Näsplupparna är ju nödvändiga för att de förbonkade sakerna ska sitta still uppe på huvudet när det är där de ska vara. Det kostar några hårstrån ibland, men det har jag råd med.
Män Gu, vicka snygga du har hittat, Christer, tLDPT!
Tjoho, Lotten! Sminkglasögonen finns där Christer tLDPT hittade kreditkortsglasögonen! Jag vill också ha!
Rapport från pörtet, dvs Hyttis och Skogsgurras hem i Ställdalen.
Eller Ställverket som Broder Tomas tycker att det borde kallas, med tanke på ortsnamnet och Gurras specialitet ang elmotorer mm
Vi ) besökte gemensamt Opera på Skäret som gav Don Carlo i år. Stor upplevelse. Skulle ha kunnat rekommendera till operaintresserade,, men tyvärr, igår var årets sista föreställning.
(Operahuset ett stort gammalt, oisolerat, virkeslager dryga halvmilen från deras hem, och har en fantastisk akustik)
Efterinbjudna till pörtet, för kvällsmåltid. Drog ut på tiden så vi var ej tillbaka i Eskilstuna förräns efter 01.00.
Missade:
Hyttis var för kvällen iklädd adventkalendervinnartröja.
@Christer: nej, inte såna. De där var gräsligt fula, må jag säga.
Nej ett par riktigt klassiska pincené utan bågar.
Såna
här
http://m.webboptik.se/sv/articles/2.181.12717/googleyes-lasglasogon
Ska det vara under det blå ”här”.
Groomen och jag växlar båda mellan läsglasögon och avståndsglasögon. Han kan inte använda läsglasögonen till annat än att just läsa, i bok eller på skärm, medan jag gladeligen vandrar runt i lägenheten i mina. De glasögon vi för ögonblicket inte använder ska ligga i sitt fodral som ska ligga på en av ett fåtal platser, men det är inte alltid det fungerar.
Och så slog groomen sönder ena glaset i sina avståndsglasögon härförleden, och innan vi hittade reservparet var det lite oroligt. Men nu är nya glas beställda, för båda ögonen när han ändå höll på.
Köper de flesta glasögon billigt via lågpriskanler (ÖB+ Clas Olsson) trots att jag är astimatiker. (OBS jag är duktig på att förlägga glasögon).
2,5 till läsning
1.0 till annat. TV mm
Men av olika fabrikat, och med olika skalmar.
Lättare att välja rätt par för rätt typ av tittning
MEN! Jag har ju en pincené nånstans! Jag måste leta! Vad kul!
Off topic: Idag har vi åkt båt och firat Ninja-Malins fölsedag, och dörren till maskinrummet stod öppen – så då tog jag massa bilder för att allt var så brutalt och oljigt och coolt och mekaniskt och ljuvligt. Och så sa vi ”det här hade nog Skogsgurra gillat”.
Jag är totalt beroende av mina progressiva. Närsynt från tonåren, kraftigt på vänster och måttligt på höger. Närsyntheten minskade ett tag, men nu behöver jag korrigering både för seendet på håll och för att se nånting alls på nära håll. Dessutom närprogressiva för jobbet, läsa och dator. En kollega hade för trettio år sen såna där sminkglasögon med två glas, nedvikbara ett i taget. Jag tyckte att det verkade lite överdrivet, särskilt som personen sminkade sig väldigt kraftigt och som det verkade ibland, lite på måfå. Men nu fattar jag. Det går inte att måla ögonfransarna, för när jag är tillräckligt nära spegeln så är de ynkliga stråna så suddiga att det är kört. För att inte tala om att ansa ögonbrynen, det är då omöjligast av allt. Har ett par såna billiga läsglasögon med halvglas, men det funkar dåligt. Jag tror att jag lyckats bra, men när jag sätter på mej mina riktiga, som det givetvis inte alls går att noppa några strån bakom, då ser jag att jag har ögonbryn ungefär som Godzilla. För övrigt så är en bra pincett numera den viktigaste skönhetsprodukten. Kanske att vikbara sminkglasögon blir nummer två?
JA – Cecilia N:s länk går till exakt såna som jag har nånstans!
Jag är måttligt närsynt och astigmatiker. Ser utmärkt utan glas på cirka 30-40 centimeters avstånd, så brillorna åker av vid all läsning och vid datorn. På 50 centimeters avstånd börjar det bli suddigt och för att se allt utanför det avståndet klart måste jag ha glasögonen på. Härhemma förlägger jag dem titt som tätt ofta i någon av alla bokhyllorna.
Ingela, vet du vilka styrkor du har på de närprogressiva? Tre olika optiker i olika kedjors butiker har lovat att ordna såna jobbglasögon åt mig för att strax efter höra av sig och tala om att si det gick inte. Vissa dagar jonglerar jag tre par glasögon på samma möte.
Grattis i efterskott, Ninja-Malin!
Jag är lite lagom närsynt, så där så världen ter sig luddig och dimmig av sig själv. Jag fick glasögon när jag var elva, bågarna var mormors avlagda (du behöver ändå byta glas snart igen, så vi kan spara pengarna för nya bågar) och jag skämdes oerhört för mina tantglasögon.
Idag sitter ygona på i stort sett hela dygnet och jag har alltid stenkoll på var de är, eftersom jag blir feruketansvärt irriterad av att vara utan dem.
Jag fick dem som sagt när jag var elva, Salig Maken fick sina nä’r han var elva, äldste sonen sina när han var ….elva.
Yngste sonen var bara tio, för då hade vi förstått mönstret och var beredda.
Att sminka mig har jag gett upp, inte bara för att groomen tycker jag är vackrare naturell utan även för att det inte finns något avstånd till spegeln som är rätt vare sig med eller utan glasögon. Lite läppstift kan jag anbringa ibland, men ögonen får vara som de är.
Läsglasögon har jag för syns skull, ett par hemma på skrivbordet och ett par i ryggan. Långsynt blev jag vid 26-27 års ålder, ett par år efter att jag hade bytt till skrivbordsjobb och ägnat dagarna åt att stirra på skärm.
Liten lägesrapport:
Jag satte mig nyss på ett par svarta glasögon när jag letade efter dem.
Benjamin Franklin behövde också flera par glasögon för att kunna se på olika avstånd. Han bad därför en glasögontillverkare att kombinera ett par för långt avstånd med ett par för nära avstånd genom att sätta en glashalva av var sort i bågarna så att han kunde se att läsa nertill och på avstånd upptill. Franklinglasen eller “double-spectacles.”var uppfunna!
När jag, som haft glasögon sen 13- 14-årsåldern, märkte att jag behövde hjälp för att se på nära håll, köpte jag ett par progressiva glasögon. Många vänner tyckte deras fungerade så bra. Men trots att jag övade flitigt kunde jag aldrig vänja mej. Värst var att hela huvudet måste vridas när jag skulle se lite åt sidan, både på långt håll och när jag läste nåt med bredare spalter än dagstidningen. Läsglasögon fungerade men det var hopplöst att veta var de fanns när jag behövde dem.
Franklins ide med helbred läsdel fanns bara utförd för tandläkare och andra specialister och var svindyra. Till slut hittade min optiker ett glas med extra stor läsruta. När de glasen trimmats in i bågarna var det nästan hela nederdelen. Ett fönster med två rutor men utan Jan-Öjvind Swans spröjsar.
Och visst är det väl underligt hur Franklins högeröga är porträtterat i relation till glasögat?
Jag tycker nog att hans högra verkar rätt normalt, men hans vänstra, det ser riktigt märkligt ut.
Och… hans vänstra glasögonbågdel ser ut att vara ditritad med tusch direkt på ansiktet.
Är det en illa utförd restaurering vi har att göra med här?
Det är märkligt hur alla som designar schampo- och balsamflaskor verkar tro att man duschar med glasögonen på
Ja Christer, samt pannlampa och extra förstoringsglas.
Jag tar på mig ansvaret att kontakta åtminstone tio schampoföretagstjossan och be om en förklaring!
Franklins öron sitter olika högt och därför blir det så där knäppt med glasögera. Tror jag. – Tror nån att jag fick skriva ’glasögera’ i fred? Ånej, min nya dator har en stavningshitler som är värre än nån annan. Och vilka dumma förslag den kommer med sen!
Glasögon är ett ganska kul ord. Det verkar bara vara vi och islänningarna som inkluderar ”öga”-delen i ordet om man tittar på europeiska språk. Annars är det glasses, okulary, briller och så vidare.
I SAOB hittar man ordet som en plural av ”glasöga”. 🤔
SAOB skriver så fint om glasöga (som jag ju alltid kallar emaljöga):
1) (i folkligt spr.) om öga på djur (häst, hund osv.) vars rägnbågshinna är ytterst svagt färgad, glosöga; även i fråga om människa som har ögon med glasartad blick.
2) konstgjort öga av glas; särskilt om emaljöga som för utseendets skull insättes i ögonhålan i stället för ett skrumpet och borttaget naturligt öga.
Båthuspernilla: Nä, jag vet inte vad det är för styrka på ”skärm”-delen. Läset är på 2.5. Jag har nästan ingen närsynthet kvar på mitt bättre öga, men är fortfarande rejält närsynt på det andra. Det lär vara lite komplicerat att få till korrigering när ögonen är väldigt olika. Dottern, som p.g.a. ögonsjukdom har jättekonstig och kraftig synnedsättning måste ha kontaktlins på ena ögat med ”fel” korrigering, för annars skulle de två glasen i glasögonen vara helt olika. Det lär bli nån slags krock inne i hjärnan av sånt, därför funkar det inte. Men om du inte har väldigt konstiga ögon så borde det väl gå att få till? Dottern går hos optiker på ögonkliniken och där finns det förstås specialkunskap.
[…] jag häromdagen skrev att jag verkligen inte gillar mina läsglasögon och då på vägen hittade uppfinningen ”smink-brillor”, anade jag inte att jag gläntade på […]
[…] berättade jag om den aversion jag hyser till läsglasögon. Den har inte gått över, kan jag […]
sent omsider: jag har ett par läsglasögon som tappat ena skalmen. Jag har sparat dem och använder dem vid läsning i sängen, liggande på sidan. Perfekt!!!
Aha! Jag har ju flera trasiga glasögon, så då kan jag säkert hitta två par med skalmarna avtrillade på olika sidor!