Hoppa till innehåll

Film, förkylning och det förfallna huset

Jackie Kennedy hade en fantastisk faster och en konstig kusin som (efter att ha tillhört societeten) på ålderns höst bodde tillsammans i ett vanskött ruckel till 28-rumsvilla, som sedan Ben Bradlee (chefredaktör för Washington Post under Watergateaffären) köpte.

Och här kommer den historien i nedkortad form – mest för att jag ska få visa er bilder på det vanskötta rucklet.

Inte ett vanskött ruckel.

Den vackra bruden på bilden från 1917 är Edith Ewing Bouvier Beale (1895–1977), även kallad ”Big Edie” eftersom hennes dotter kallades ”Little Edie” – döpt till Edith Bouvier Beale som hon var.

(Ett himla oskick är det, detta med att inte hitta på nya namn till sina barn. Förekommer även i de bästa familjer; min pappa är Stor-Per, min kusin heter Lill-Per, min bror är Stor-Jakob och Orangeluvans son är Lill-Jakob och precis alla i den djefla mannens släkt heter Karl Johan.)

Visst anar man sidenets frasande och mödan bakom bilden ovan?

Inte frasande siden eller mycken möda – men så modernt och stilfullt med kapuschongen!

Kvinnan på bilden från 1940 här ovan är ”Little Edie” (1917–2002), och hon kom inte närmare en bröllopsklänning än så här eftersom hon av outgrundlig anledning eller plikt och moderskärlek valde att ”ta hand om” sin mamma tills hon dog. I det här huset:

Grey Gardens 1915.
Grey Gardens och Edie den yngre 1972.
Grey Gardens 1973.
Grey Gardens 2009.

Anledningen till att misären är så noggrant dokumenterad beror på exakt det: en dokumentär. Det var meningen att två dokumentärfilmare skulle göra en film om Jackie Kennedy (då Onassis) och hennes syster Lee Radziwill, men dessa fick tyvärr kalla fötter. Filmskaparna fick på något sätt nys om stora och lilla Edie i det förfallna huset med de 28 rummen. Med kameran rullande knackade de på, och fick då tillfälle att göra den här hyllade filmen:

Vad de inledningsvis inte visste, var att husrucklet då faktiskt var nyrenoverat.

När grannarna och myndigheterna 1971 klagade på att det stank från den förfallna fastigheten, beordrades damerna sanera huset – vilket de inte på några villkor hade råd med. Det blev tjafs och bråk om den avstängda elen och det faktum att huset saknade rinnande vatten och sophämtning. Vid ett tillfälle rusade samhällets alla brandmän in i huset med dragna slangar och sprutade vatten på hela undervåningen.

Då klev de förmögna släktingarna in i bilden och såg till att åtminstone sju rum blev beboeliga. Alla väggar målades i skrikiga 70-talsfärger och nya (begagnade) möbler donerades till de forna societetsdamerna.

Men innan dess ställde Big Edie och Little Edie 1972 glatt upp på att posera i den förfärligt äckliga röran.

(Photo by Tom Wargacki/WireImage)
Edie den yngre hade alltid klädesplagg, sjalar eller filtar – ibland till och med gardiner – virade runt huvudet eftersom hon i 35-årsåldern tappade allt hår.
Det är något med katter och kvinnor i kombination med förfall. Ediearna hade alltid 20–30 katter i huset. Och ungefär tio tvättbjörnar, som bodde i väggarna och matades med skivad långfranska.
Detta är alltså inte en bild från ett övergivet hem. (Vattnet kommer från brandmännens attack.)
Edie den äldre framför en målning av sig själv i yngre dar.

Att jag numera är så insatt i detta ämne beror på att jag har sett både dokumentären (1975) och spelfilmen (2009) och sedan läst mig vindögd för att kunna avgöra vad som var sant, tillrättalagt eller lögn. Det jag har kommit fram till är att det är en sann, men osannolik historia med två obegripligt glada trashankar som gärna förställer sig.

Den yngre Edie sålde 1979 huset till tidningsmannen Ben Bradlee och hans fru Sally Quinn (som fortfarande lever även om hon påstår sig kunna tala med spöken och tror på voodoo), som naturligtvis fick renovera i flera år och dessutom begrava alla de 52 döda katterna som de hittade i huset.

Edie den äldre spelades i filmen av Jessica Lange, den yngre av Drew Barrymore. Om man inte har sett den riktiga dokumentären kan man inte tänka sig att spelfilmen är annat än en knasig överdrift …
Unga och gamla Edie 1951.

Bonus:
Artikel i N.Y. Times 1972. (Lång!)

Blev de galna av mögel? (Lång! Många länkar!)

Fler bilder från huset.

Brasklapp:
Det kan hända att bilden som visar hur Grey Gardens såg ut 1973 är lite manipulerad inför spelfilmens premiär 2009.

Fotnot:
Jag är så oerhört genomförkyld sedan tio dagar att nästan allt jag pallar med (mellan föreläsningar, radioprat, möten och annat som man inte kan sjukanmäla sig till), är att se på film. Till exempel: Nixon, Jackie, Grey Gardens, Julie & Julia, 20th Century Women, 12 Years a Slave, The Post, The Boat that Rocked, Red, Battle of the Sexes, Get Out, Captain Fantastic, Role Models, Seven Psychopaths och The Meyerowitz Stories.

Ja, nu förstår ni hur pass förkyld jag är.

 

 

Share
Publicerat iBloggen

43 kommentarer

  1. Ökenråttan

    Milde himmel! Vilket husligt förfall. I dag firar vi vår bröllopsdag och vi har snarast gjort en omvänd boendekarriär; från ruckel till ståndsmässig våning. Vi har ju varit gifta i 100 år så vår första bostad var 1 kök och 1 rum med kallvattenkran och kakelugn i ett rivningshus. En av mina svägerskor har berättat att Lille Makens mamma grät när hon kom hem efter att ha hälsat på hos oss för första gången. Men vi var hur nöjda som helst – en egen dörr att stänga om oss.

  2. Håkan (hakke)

    Prosit Lotten! Och tack, bilderna på misären gör att det egna hemmet genast känns fräscht och fint utan att jag behövde lyfta ett finger! Det är extra uppskattat idag eftersom jag är pyttelite förkyld jag med.

  3. Agneta uti Lund

    Själv är jag pyttelitet förkyld – passar bra till det dygnsregn som pågår över Lund. Hade tänkt trotsa regnet och gå till närbeläget filialbibliotek för att förtidsrösta. Kunde dock inte hitta mitt röstkort – som jag trodde att jag placerat på ett lättfunnet ställe. Det låg inte där, konstigt nog. Nu har jag beställt nytt som ska komma via mejl och som jag själv skriver ut.

    På tal om förkylningar läste jag igår detta tips, som kanske kan funka även på pågående snuva:
    https://tinyurl.com/yb4mkjkb

  4. Ökenråttan

    Krya på er, alla förkylda stackare!
    Ja, så blev det jubileumsmiddag à deux, med champagne och fyrverkeri. Det skulle vara varma tallrikar till rödingen så jag stoppade in våra två Grand Hôtel-tallrikar, köpta på loppis i Krylbo!, i mikron. Det började spraka och blixtra. Tallrikarna har en liten festbetonad guldkant, nämligen, men mikron var inte alls med på noterna. Dock – vi överlevde och sen blev det citronmarängpaj. (Grand Hôtel grundades av Carl Malmstens morfar och ni vet ju jag och Carl Malmsten; klart jag köpte dom förmodligen en gång stulna tallrikarna.)

  5. Ninja i Klockrike

    Grattis på bröllopsdagen, ÖR och Lille Maken, säger även jag.
    Det är ni och Michael Jackson då.
    Fast han skulle ju förstås ha fyllt 60 idag.

  6. Försenade gratulationer!

    Även i dagens Upsala Nya dök filmen upp. Jag funderade på om jag hade drömt att Lotten skrev om saken (märkligare ting har jag drömt) men det var tydligen på riktigt.

    I eftermiddag far vi till Hälsingland för övernattning hos groomens syster och imorgon ska vi inspektera stugruinen. Sen måste nån antagligen fara upp igen för att möta försäkringsbolagsmannen, som inte arbetar lördagar (begripligt) och som är stationerad i Boden (mindre begripligt, varför placerar man den som är ansvarig för alla fritidshusförsäkringar i hela Norrland där?) och som i varje fall kanske fortfarande inte får tillstånd att fara dit eftersom han inte är markägare. Rapport följer, men troligen inte före söndag.

  7. Fantastiskt och hemskt, alltihop!

    Jag vill så gärna diskutera Captain Fantastic när vi ses nästa gång Lotten. Såg den för kanske ett halvår sen? och är fortfarande uppfylld av den.

  8. Ja, att tant Anita är död (född 1932) är förvånande både för att vår barndom dör undan för undan, men också för att jag spontant tänker precis som Ninja:

    – Men stackars Televinken!

  9. Ökenråttan

    Little Edies ”brudklänning” från 1940 är typisk för den mest amerikanska av amerikanska modedesigners, Claire McCardell. Hennes signum var ”the Superman hood” som man kan se på en cold weather cycling ensemble från 1944, en wool Jersey wedding dress från 1941 och en ensemble av culottes and hooded top, med mera.

  10. Moderåttan

    Gunilla Ponténs klänning, som hon presenterades vid hovet i, var en ren kopia av en Balenciaga-skapelse.

  11. Moderåttan

    I dag är vi bjudna till en kompis på ”drinkar” kl 5. Cocktailparty! Och efter att nyss ha tittat på Balenciaga med fleras kreationer, där det vimlar av cocktailklänningar, slår det mej att det är allt väldigt ont om dylika i min garderob. Katastrof.

  12. Tur att någon tog sig an huset, för jag får alltid för mig att jag måste adoptera och ta hand om sådana där. Det finns ett nära hamnen i Île Rousse, om någon skulle ha lust att… eller i Torsåker… eller…

    Och ÖR, grattis till loppisfyndet på 33:an i Krylbo! Butiken finns kvar i kolossalformat men är flyttad till väster om spårområdet. Väl värd ett besök!

    Sympatiförkylda hälsningar till alla drabbade!

  13. Magganini

    Vad kommer det sig att det hos färgstarka figurer i förfallande fastigheter är så flitigt förekommande med en förfärande mängd förorenande feliner?

  14. Vilken härlig lördagsfeeling det var här – med den lilla svarta och allitterationer och allt!

    Här kan jag färtälja att jag är med Tjugoettåringen och bor in oss i Visby, där han ska plugga i tre år. ”Förtjusande” är ett ord jag har överanvänt idag …

  15. Magganini

    Lotten, jag tänkte just fråga om det är den insulära infektionen som ännu inte har kastat in handduken. Men du räds visst inte öar i alla fall.

    Och Ninja – jag måste tyvärr förstöra det roliga med att erkänna att jag inte vet vad spoolboys är för nåra. ?

  16. Ninja i Klockrike

    Spoolboys ska egentligen stavas sboolboys, och är helt vanliga schoolboys som blivit skrämda av bats så att de inte kan säga ’k’ längre, det blir ’b’ istället. Allt enligt Monty Python.

  17. Åh, ack, klibbhjärnan, den ljuvliga!

    Tackar som frågar: förkylningen är kvar! Den fokuserar numera blott på hosta, snor och en jävla massa svull i öronen. Jag vandrar omkring och säger va, hursa, vasaru och hööö hela dagarna. På nätterna är det jätteskönt, för jag vaknar inte ett endaste dugg ev någe!

  18. Ökenråttan

    Det är väl på sin plats att visa sin sportiga sida också här hos Lotten. I går tittade vi på Finnkampen på teve. Där var det en snygg tävlande som jag särskilt fäste mej vid. Lång och mörk, såg ut som en filmstjärna och hette dessutom Perseus i förnamn. Hur coolt kan det bli! Men vad tävlade han i, tror ni? Jo, i gång!!!

  19. Stugan, alltså. Ingenting kunde bärgas från själva huset, däremot järnspettet och ett par saker till från boden. Vi hittade en del igenkännbara saker i husruinen, men glas och aluminium har smält, emaljkärlen är matta och buckliga, några porslinsföremål såg hela ut men brast när man tog i dem, de rostfria kokkärlen hittade vi inte alls.

    Vi har fortfarande ett par små bitar oskadad skog, men alla träden närmast stugan är brända. Aspen skjuter nya skott redan, lite varstans där vi kanske egentligen inte vill ha dem, men det blir en senare fråga. På stycket mellan stugan och vägen står en del träd ännu, och några tallar där klarar sig nog. Pumpen är oskadad, liksom av någon anledning plastkärlen som står vid den, trots att det är svart inte två decimeter från dem.

    Men vi planerar att bygga upp något igen. Bara försäkringsbolaget har sagt sitt. Någon grönska ska det väl bli i närheten på ett par års sikt (för vi kan svårligen ha ett beboeligt hus tidigare än sent nästa sommar, och antagligen tar det längre tid än så).

    Det har talats om inventarielista till försäkringsbolaget (det är inte bolaget som har sagt det, utan folk som har varit med förr). Någon som vet hur man skriver en sådan?

  20. Har inte skrivit någon sådan, Brid, och jag beklagar att du behöver göra det. Men det måste väl vara nåt sånt som Kims spel ska förbereda en på? Gånger väldigt mycket …

    Tjugoettåringen. De bara växer och blir äldre och byter alias hela tiden, din barnaskara, Lotten. Är det alltså nummer tre som heter tjugoettåringen nuförtiden?

  21. Brid: det är ju för sorgligt, den gamla nedbrunna stugan.

    Men jag väljer att vara konkret som tröst: inventarielista gör man gärna med hjälp av gamla foton. Allt ska rabblas, även antal. Och sånt som är ovärderligt blandas med sånt som kostar 10 kr att köpa nytt.

    Och så gråter man en skvätt på det utskrivna papperet.

  22. Ja, Cecilia N! Jag förstår att det är förvirrande, men det var en grej jag kom på för att anonymisera dem. De ska vara svåridentifierade, liksom, och om man läser detta om tio år ska det vara svårt att räkna ut vem som gjorde vad. Liksom.

    Men ja, det är trean, den nöjde och tyste som inte faller ur träd, inte bryter armar, inte åker vilse och inte kan komma på vad som ska stå på önskelistan eftersom han ju redan har allt han behöver.

    (Utom ett litermått och ett bryne. Så det köpte vi idag.)

  23. Hahaha, den mest lakoniska text jag läst på länge! ”Det går sådär ska jag säga. Vi bygger upp det en bit, och så faller det” :/

  24. Örjan

    Läst länken.
    Tydlign av och till med strömförsörjningen. under kvällen.
    Men laddad mobiltelefon brukar vara säker vad gäller morgonväckning.

  25. Alltså det var inte meningen att låta som om jag skrattar rått åt ditt strömavbrott, Lotten. Det var bara den uppgivna tonen i artikeln 😮

  26. HK

    Åh va kul Lotten, nu kan du åka till Gotland på de mest udda tider på året. Jag vet för jag har haft en 19- till nästan 22-åring där.

  27. HK

    Och vad tråkigt med stugan Brid.
    Inventarielistor kan ju vara roliga att göra men inte under såna här omständigheter. Men gör den tillsammans, och minns ett rum i taget.

  28. Ska man skriva vad sakerna kan anses värda också? Eller lämnar man det åt försäkringsbolaget? Åtminstone somligt kan vi ju ganska enkelt bedöma nyanskaffningsvärde på, gasolspis och badenbadenstol och så. Annat är svårare. (Bonad broderad av svärmor, t ex. Affektionsvärde: stort; bonad i samma storlek på loppis: en tia antagligen; sats för att brodera en likadan: ett par hundra, om det går att hitta en sådan sats, vilket jag betvivlar, och ingen av oss är egentligen den broderande typen.)

  29. Nämen man kan visst skratta – till och med rått – åt strömavbrottet! (Även om du de facto inte gjorde det.)

    Nu sitter jag på storbåtn på väg till fastlandet och i högtalarna ropar de efter en läkare precis som på filmerna.

    (Jag behöver en bildoktor – HEJ-bilen håller på att förlora startmotorn, så det är lite nervöst att köra den.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.