När vi nu har blivit av med alla 17 fysik- och matematikungdomarna och faktiskt lyckats dammsuga köket, tar vi oss an nästa projekt: ännu en spanjor. Det är dock bara samma spanjor som var här för två år sedan och alltså vår spanjors bror.
Nu ska vi se vad man ska se till att ungdomarna bör kunna hantera när de flyttar hemifrån. Hmmmm.
- Arga gubbar som hötter med näven när man cyklar mot enkelriktat.
- Ilskna lappar om ludd i tvättstugan. (Barnen vet tyvärr inte vad en torktumlare är.)
- Mysteriet med de omogna avokadoerna.
- Studieteknik som inte inbegriper sistanattenhysteri.
Jag funkade så här på Stockholms och Lunds Universitet:
- Hundraprocentig närvaro på alla föreläsningar – även när läraren var berusad, luktade illa eller hade spillt tandkräm på overheaden.
- Alla böcker tillhands – lånade, inte köpta … och tyvärr färglagda av andra studenter.
- Prokrastinering in absurdum pga. allt – basket, teater, coachning, bio, tv, spex, nageltrång och regn.
- Hysteriskt inklämmande av all fakta under de två sista dygnen före tentan, gärna under förtvivlan och teöverdos samt svordomar och förstås vispgrädde på köttbullar.
Det som funkade allra bäst när jag hade nått den hysteriska pluggfasen, var att lägga fram alla böcker uppslagna på bord och stolar samt riva ut alla anteckningar ur kollegieblocken och sedan tejpa upp dem på väggar, dörrar, skåp och fönster. Jag gick sedan runt i korridorrummet och läste högt med magstöd. Väl på tentan några timmar senare, såg jag framför mig var i rummet anteckningspapperet var uppklistrat … och mindes som genom ett under vad det stod på det.
Och nu till ert bidrag, kära läsare. Hur pluggar man? (”Man” är förvisso en generalisering och alla är olika och förutsättningarna likaså medan korven den har två, men det är intressant i alla fall.)
Man prokrastinerar av bara fan.
Man kör på de flesta tentor, utom den i limnologi för det hade man hållit på med hur mycket som helst med i Fältbiologerna, så där skrev man MVG på ren talang.
Man hittar något annat att göra i livet.
Under den begynnande ålderdomen inser man att livet skötte sig själv på ett utomordentligt sätt och man hamnade där man bort från början.
Antagligen startar man ett dokument som man kallar gloslista i datorn, och så skriver man in de där orden som man slår upp med dess översättning och så har man de där lätt tillhands nästa gång de dyker upp.
Eller så blir man galen över att man återigen har glömt vad det där ordet betyder som man läst så många gånger …
Gissa vilken metod jag använde?
Sen kan man inse att det är nog bra att stryka under saker i boken, men det ströks inte samtidigt fast i huvudet. Då kan man ta fram ett kollegieblock och skriva ner det där också. Är det på utrikiska så blir det bättre om man översätter det till svenska på en gång. (Se ovan.)
Eftersom kollegieblocken fylls och blir fler är det bra att skriva vilken bok och vilken sida citatet kommer från.
Man kan också ägna några rader att skriva ner egna tankar som genererats av citatet och ev hur det står i förbindelse med redan inhämtad kunskap i akademin eller livet.
Nej, detta sätt är inte hållbart vad gäller CSN:s krav på studiehastighet. Men dem var jag inte beroende av längre.
Fast borde jag inte ha blivit rik, stått på scen i Hollywood eller nåt sånt istället för att vara gnölig språkpolis?
(Svar: nej.)
Gnölig?
Icke!
Rätt ska vara rätt!
Period 1 som 19- 24-åring: Man lever studentliv, men går på alla föreläsningar och antecknar en hel del – men kan aldrig eller sällan läsa de kryptiska anteckningarna. (Förstår långt senare att själva antecknandet troligen har hjälpt till att befästa kunskaperna). Läser de böcker som man tycker är intressanta, kanske hälften, och ganska sporadiskt i de andra. Tycker seminarier och andra diskussioner är kul och stöter och blöter teorier och metoder där. Har omåttligt stort självförtroende och klarar tentorna bra (eller åtminstone godkänt).
Eftersom lärarutbildningen i början på 70-talet hade ganska mycket praktik lärde man sig mycket som en slags hantverkslärling i verksamheten.
Period 2 som 48- 49-årig återfallsstudent i helt andra ämnen: Tycker det är jättekul att få grotta ner sig i intressanta böcker och gå på förleäsningar och lyssna på lika intressanta människor bara för sin egen skull under veckan och åka hem till familjen på helgen. (Den fick nog sitta emellan en del.)
Blir lite manisk när det ska skrivas tentor och hemuppgifter. (Konstaterar tillsammans med kollega som också är återfallsstudent att man är inte så lite märkt som lärare och är inte riktigt nöjd med att bara ”ha kännedom” om något. Det är förtrogenhet som gäller för att man ska känna sig tillfreds.)
Upptäcker nya sidor av lärarjobbet och blir till sist inget annat.
Period 3 som 68-åring rensar man i källare och förråd och undrar över varför man sparat alla dessa pärmar och böcker som man inte öppnat under alla dessa år. Somliga kartonger har åkt med ouppackade på många flyttlass! En del är kul att hitta nu igen men många böcker är förlegade och de flesta av anteckningarna är mycket svårlästa …
Läste strökurser efter gymnasiet, humaniora. Pluggade inte. Jobbade parallellt. Skrev inga tentor.
Varv två på högskolan gjorde jag med tre småbarn hemma, 30 år gammal.
Motiverad och diciplinerad läste jag tillsammans med mina studiekamrater, oftast på skolan. Starten var knackig så jag drog ner på tempot inledningsvis och strök en kurs varje period. År tre var jag ikapp mig själv med stress och rutiner, år fyra kom jag ikapp kursplanen och tog examen som en av tre ur min årskull. (Vi var 60 som började) Doktorerade, vilket 1/3 av alla som tar examen gör enligt statistiken, bara det att jag 4,5 år tidigare sagt att det inte skulle bli jag.
Totalt tog ca 20 examen på programmet, ca 30 bytte inriktning redan första året (brutalt opoppis program) och ungefär 10 hoppade av. Av oss 20 som tog examen har ungefär 1/3 disputerat.
Vispgrädde? På köttbullar?!
Precis min tanke, Håkan (hakke)! Men om man kan ha gräddsås till så kan man väl ha vispad på…?Kanske med lingonsylt i…?
HK, känner igen och håller med. Om än det inte gällde lärarutbildning. Och att period 2 & 3 hålls på nu.
Annars har jag märkt att om jag anteknar på lektion/föreläsning och sedan hemma hyffsat snabbt skriver rent på datorn, så behöver jag inte vrålplugga innan prov. Antingen beror det på att renskrivandet är tillräcklig repetition eller så fastnar det bara för att gillar ämnet.
Nu gäller det ju inte mångåriga masters och doktoreringar utan korta fortbildningskurser, men önskar ändå att jag hade vetat detta dåförtiden när jag försökte plugga mångårigt. Fast datorer fanns ju inte så det skulle nog inte gått ändå…
Vispgrädde på köttbullar är i klass med socker på snabbmakaroner. Gott en gång. Vår dotter hade dille på pommes med vispgrädde när hon var liten. Klurigt att beställa på restaurang, men det går.
Heeelt of topic för alla med Facebook: länk till morgonens live-sändning, så kan man se hur det ser ut när vi gör radio. (Det är ”bara” sista halvtimmen.)
Råd om studieteknik kan jag inte ge – jag bara läste, och så fastnade det. Eller fastnade inte, ifråga om elektronik och en del annat.
Däremot ska man se till att ha ett liv utanför studierna. Spelar inte så stor roll vad man engagerar sig i, men något ska det vara.
Rapport: Jag tror att Artonåringen nu är inne i Agneta uti Lunds lägenhet. Hälsan tiger still, är mitt motto!
Lille Maken, som basically är extremt lugn till sin disposition, säjer att vad det gäller när det handlar om tentaläsning eller inlämningar (av förslag till vackra arkitektoniska skapelser) så är det att få upp ångest-trycket. När det är tillräckligt högt blir allt gjort.
Håller med Lille Maken där och idkar samma teknik i arbetslivet. Jag älskar deadlines och finns det ingen sätter jag en själv.
Lotten, kommer du ihåg saker du lärde dig genom lapparna på samma sätt idag? Alltså, tar du den mentala vandringen längs väggarna, eller finns kunskapen samlad i något allmänt lager ii hjärnvindlingarna?
I gymnasiet pluggade jag alltid till musik och då hängde låtarna ihop med kunskapen.
“I love deadlines. I love the whooshing noise they make as they go by.”
― Douglas Adams
Japp, helt korrekt Pysseliten – med en deadline eller två kan jag slå världen med häpnad. Men till skillnad från Douglas Adams har jag aldrig missat en.
”Lotten, kommer du ihåg saker du lärde dig genom lapparna på samma sätt idag?”
Ja! Jag ser precis var lappen om indoeuropeiska språk hängde i lägenheten på Skolgatan i Lund. Och alfabetet är fortfarande (i mitt huvud) uppsatt i klassrummet på Svenshögskolan. ”Den tyska kastrullen” med prepositioner ser jag på en lapp i ett visst klassrum i Tibbleskolan. Och de tre medicinska kroppsdelar som jag kan, står i ett A4-block som ligger under mitt skrivbord på Arrendevägen i Täby. (Gluteus maximus, clavicula och vena basilica.)
Lilla Makens metod funkar inte på mig, ångesttryck ger handlingsförlamning. Jag vet helt enkelt inte hur jag skagöra för att plugga. Tycker jag att kunskap är kul så brukar den fastna, annars inte.
Så jag håller helt och hållet med Douglas Adams.
Det var det här med avokado.
Pappa Ivo levererar fisk till Kaja i ett regntyngt gjusebo.
Ett pågående samtal om vad som händer kan man följa här: https://www.looduskalender.ee/forum/viewtopic.php?f=56&t=919&start=4620
Grabben lärde sej förresten stenografi på egen hand för att hinna med att anteckna. Det verkar ha givit gott resultat. Fast anteckningarna blir fullständigt oläsliga för alla andra, även om de kan stenografera, ty varje stenograf hittar på sina egna förkortningar.
Gjusepojken Jaak som har haft två klor på ena foten fångna av en nedhasad ring är äntligen fri. På något sätt har han lyckats att pilla av eller spräcka plastringen med hans identitetsbokstäver XJ och nu kan han lära sig att fiska lika bra som sina systrar. De matas dock fortfarande och trafiken till boet är ganska livlig.
Det är pappa Ivo med ringen EO som fiskar. Han ser ganska sliten ut, fångar kanske 10 – 12 fiskar om dagen eller fler.
Mamma Irma (U5) är fortfarande kvar men är nog den som först kommer att flytta.
Man kan läsa mycket i kommentarsbåset som jag la adressen till i förra posten.
Bilden: Jaak utan plastringen.
Gjusboet är så oerhört fängslande – jag försöker verkligen att inte ha koll för att kunna göra allt annat som måste göras, men nu efter HK:s länk (bra!) så sitter jag och glor, samtidigt som jag i ett annat fönster sneglar på friidrotts-SM från Eskilstuna.