När jag häromdagen skrev att jag verkligen inte gillar mina läsglasögon och då på vägen hittade uppfinningen ”smink-brillor”, anade jag inte att jag gläntade på dörren till en design-guldgruva. För mitt bland hopplösa bilbarnstolar, wåbblande matvaruvagnshjul och konstiga plastförpackningar, finns det uttänkt design som är så bra att jag häpnar.
Detta (bilden nedan) kallas ”nudging”, och är ett sätt att puffa folk att fatta vissa beslut:
Jag, som en gång jobbade på JC och där lärde mig hur man ska attackera presumtiva kunder så att de köper mer än de egentligen hade tänkt, gillar verkligen dessa varukorgar. För att inte tala om personalen i affären – de måste känna en stor lättnad.
På alla ställen där en uteliggare eller en trött fylltratt kan tänka sig att lägga upp fötterna för en stunds vila en bit ovanför marken, försöker designuppfinnare hindra dem. Bänkarna får piggar, små barriärer, de lutar så att man trillar av – eller är bara i största allmänhet användarovänliga. Och fula.
En stol som kanske glädjer både bovar och banditer samt kvinnor utan fick-kläder är den här.
När jag var ute och reste i somras, lade jag märke till att särskilt barnvagnsmänniskor hade det lite tufft. Nästan alla bar de nämligen på sina telningar samtidigt som de bar och släpade på rullväskor – och puttade den tomma vagnen framför sig. När man har famnen så full, kan en sådan här hiss vara en lisa:
Om alla hotell hade haft hissknappen placerad i korridoren – och inte blott framme vid hissdörrarna – hade man kunnat eliminera …
Poängen med hotellens vita, fräscha handdukar är förvisso att man ska kunna se att de är rena, men det måste vara frustrerande för tvätterierna med alla handdukar som pga. mascara ser ut som tvättbjörnar.
Men det är inte blott ny design som ska lyftas fram. Här ligger jag i sängskåpet i Lilla Hyttnäs (i Sundborn), vilket är det bästa ställe jag någonsin har sovit på. Inte alls fett ös – men nästan medvetslös.
Denna dag, när alla är missnöjda med gårdagens valresultat och jag är bedrövad för att Frank Andersson gick och dog så tidigt i livet och hösten står och stampar i tamburen, är mitt tips till er alla: njut av fiffig design, bygg ett sängskåp och sov lite mer!
Schäkta, men korgmärkningen … I min värld är det precis tvärt om, men om du konsekvent kallar svart för orange så ska inte jag vara den som är den.
MEN! Nu när jag har börjat säga rätt på höger och vänster, lägger sig en mysko tvärtomfärgsmatta över hjärnvindlingarna!
Jag kommer att ändra texten så att den bli korrekt, men för er som vill veta vad det stod när Niklas läste:
“Svart märkning: jag vill ha hjälp av nån i personalen. Orange märkning: fuck off, jag klarar mig själv.”
Sova i berömda sängar … Nääs herrgård i Västergötland ägdes av Sophie Elkans bror och Sophies väninna Selma Lagerlöf var ofta gäst där. När jag första gången besökte Nääs fick jag sova i Selmas rum. En stor himmelssäng och stora fönster ut mot den mörka natten. För den som läst Selma ordentligt blev det inte nån lugn natt. Jag väntade bara att … ja, vad som helst.
Julnatten på Ekeby, där de tolv kavaljererna samlats i smedjan för att fira jul. Gösta Berling proponerar en skål “för den trettonde”. Kavaljererna ropar: “Men, Gösta, när vi blott äro tolf, hur ska vi då kunna dricka för den trettonde?” Gösta svarar: “Ur hafvets djup, ur jordens innandöme, från himlen, från helvetet kallar jag honom, som skall fylla kavaljerernas skara.
Då rasslar det i skorstenen, då slås smältugnens lucka upp, då kommer den trettonde.”
Ahhh, jag ryser än när jag läser det.
Orange is the new black! Hade jag skrivit om jag tänkt en stund till.
Fast det var roligt även nuuuu, Niklas!
Och apropå dig Niklas, och ditt gamla liv i filmbranschen, så har jag nu anmält mig på nån sajt där de väljer och vrakar mellan alla som vill vara statister. Jag ser framför mig hur jag staterar och regissören ropar BRYT! och STOPP! eftersom jag har en sån utstrålning att jag ju inte kan vara statist utan faktiskt måste få en huvudroll ögonaböj.
I Lund har åtminstone en nudging-
låda!
Nudgingen funkar inte om texten på lådan inte är korrläst.
(gammalt djungelordspråk)
Den funkar i alla fall inte på språkpoliser!
Vilken Justin? Just in time.
Vaknar till lite extra när jag läser om valet i DN:
”Gruppen ’sent inkomna förtidsröster’ kan ge röster åt vilken sida som helst, det går inte att med klarhet fastslå vad som präglar de.”
Ahhrr!
Aaaahrrrgghh! (Det finns språkvetare som påstår att man ska välja “de” när man tvekar, för det är visst aldrig riktigt fel, säger de. I beg to differ jättejättemycket.)
Pssst CtLDPT, jag skickade in en rättelse till alexandra.carlsson.tenitskaja@dn.se. I all välmening, bara.
“Dom” är väl allltid rätt, säjer juristen. Men passar inte stilmässigt i alla lägen. Att “de” alltid skulle passa – ånej! Håller med Lotten och CdLDTP.
Lotten, ditt liv har just fått mål och mening! Titta HÄR!
Artikeln är för böveln över tre år gammal! Och här går jag och tror att jag är ensam om att korra skyltar och lappar med röda spritpennan som jag alltid har med mig!
”I couldn’t believe that in just two sentences there were more than 10 grammatical errors,’ one of the graffiti editors said over a cappuccino spiked with Amaretto.”
Jag måste köpa Amaretto.
Jag måste köpa en spritpenna.
Gärna med Amarettodoft.
Inte så fiffig design är det på avfallsuppsamlarna i Örebro.
Inga symboler, bilder eller färger som vägleder den sökande glassappersbäraren. Bara en liten svart text, enbart på svenska.
Dessutom är öppningarna tillräckligt stora för att kajorna ska hitta ner i burkarna.
För sortering då alltså.
Magganini, jag har hört att de använder råkor för att plocka fimpar och småskräp i Skåne, men inte att de använder kajor för att sortera soporna i Örebro. Klarar de verkligen den uppgiften?
Nej Niklas, inte så bra.
Första delen av uppgiften fixar de med bravur, när de tar upp allt felsorterat (och även det rättsorterade för säkerhets skull) och sprider det över nejden, förmodligen för att få överblick. Sedan tröttnar de tyvärr.
Var det inte längre söderut, Niklas? Nån park i la Douce France?
Vi har Amaretto men kommer inte åt den. Skruvlocket har sockrat fast sig.
Brid: Ingen polygrip-/ rörtång i husets verktygslåda?
Borde kunna hjälpa er.
Brid: Sabrera!
Kan man inte stoppa ner flaskhalsen i en burk vatten då? Och så skölja bort sockret (långsamt).
Lägga flaskans kork i varmt vatten så sockret går i lösning av värmen?
Intressanta förslag. Jag tror polygripen är svår att kombinera med lockets form, och sabrering ger vissa andra problem (bortsett från att det veterligen inte finns någon sabel i verktygslådan). Men vattenmetoden kanske vi testar när vi är feberfria igen.
Eller borra hål i locket kanske? Häll upp genom ett kaffefilter så går det nog bra.
Jag beställde ett par sminkglasögon. Och för säkerhets skull ett par närprogressiva med blåsljusfilter så att jag inte ska hålla hjärnan alltför pigg om jag ser på nån lagom tråkig serie i sängen innan jag ska sova. Recensionen av de närprogressiva blir “nja…”. De funkar väl men är inte så bra som de jag köpt hos optiker. Det kunde jag ju ha räknat ut eftersom mina ögon har alldeles olika synfel och postorderglajor är förstås gjorda som om alla (mina) ögon vore lika dumma. Men det där blåfiltret känns inte alls dumt. Sminkglasögonen däremot är jag supernöjd med. Inte för att jag sminkar mig varenda dag, inte ens varannan, men jämarns vad bra jag ser att trimma ögonbrynen! Mina döttrar har visserligen skrattat sej fördärvade åt att jag skrev i förra kommentaren “ögonbryn som Godzilla” och de förklarade nogsamt att Godzilla är en ödla och inte har några ögonbryn alls. Jag tänkte visserligen på de där hyllorna som Godzilla har ovanför ögonen och som på avstånd kan se ut som riktigt välväxta ögonbryn, men i sak har ju snorungarna rätt. Hur som helst ser jag inte ut som varken Godzilla eller Kingkong numera, utan mer som Keira Knightley (eller nu överdrev jag lite, kanske). Man får hur som helst plocka med sans eftersom fylliga ögonbryn lär signalera både ungdom och vitalitet och dessutom makt. Sitter det i hårväxten på en så begränsad del av kroppen vill man ju gärna använda det man fått på bästa sätt.
Det är ju också så att Amaretto bör njutas i små doser. Jobbigt om man känner sej tvungen att dricka upp fyra deciliter för att flaskan inte går att stänga.
Nu har groomen iallafall fått en heroisk mängd penicillin mot öroninflammation, samt cocillanaetyfin som jag också har snyltat lite på, så tills vidare ska vi avhålla oss från allting starkare än äppelmust.
Oh, Ingela – vilka sminkglasögon köpte du? Jag kom aldrig till skott, men vill verkligen investera! (OCH gå till en riktig optiker med min jävla läsglasögonångest.)
Brid: Groomen har min fulla förståelse. Jag har fortfarande efter förkylningen from hell lock och gurgel i båda öronen, men har fått order om avsvällande medicin, näsdroppar samt sjukgymnastikövningar: tre gånger om dagen ska jag hålla för näsan och blåsa så jag blir röd i fejjan FEMTIO gånger på raken! Man nästan svimmar på kuppen.
Dom billigaste (och fulaste). Men det var ju inte meningen att det brillorna skulle vara det vackra. Jag tycker nog ändå att du ska välja dom randiga. Jag känner starkt att du är en randbrillperson. Tycker absolut att du ska gå till en optiker. Du kommer att se bättre med utprovade glas. För att inte tala om hur kul det är att välja snygga bågar på ett ställe där väggarna är alldeles fulla av dom. Det finns bra lågpriskedjor i branschen som duger om det inte är speciella behov.
Nu ska jag ligga sömnlös i natt eftersom jag håller på att buda på en lägenhet i stan (sjuttifjurtonde försöket) som kostar som tre bättre villor här. Eller två med sjötomt.
Idag på morgonen har han blött näsblod två timmar i sträck, hittills. Blodstillande vadd hjälper bara lite. Inget roligt.
Fast min förkylning verkar ge med sig. Peppar peppar, ta i trä.