Nyligen berättade jag om den aversion jag hyser till läsglasögon. Den har inte gått över, kan jag berätta.
När jag igår fann mig sittande med all världens buljongtärningar och en spritpenna, ökade aversionen till ilska. Designilska. HUR SVÅRT SKAREVA?
Här har vi i dagens industriella konsumtionssamhälle
- produktmakare
- reklamare
- konsumenter som ska fås att konsumera.
Kan inte någon tala om för punkt 1 och 2 att punkt 3 har svårt att se? fräste jag till Coops förnicklade buljongtärningar och la ut den här bilden på Facebook:
Medhåll fick jag!
Petra: […] Varför har man fortfarande inte åtgärdat det skriande faktum att tärningarna formligen rasar ur sina förpackningar bara man kastar en blick åt det hållet, bara man snuddar vid kylskåpet???
Christer: Sedan jag blev skumögd har jag undrat om alla som designar flaskor med schampo och balsam brukar duscha med glasögon på.
Marina: I mitt arbete har jag råkat smörja in en äldre tant som jag noggrant duschat och torkat och nu skulle återfukta medelst hudlotion … Med … SOFT SKIN ”shower cream”. Som stod skrivet med pyttesmå bokstäver. Vi fick börja om från början.
Jacob: En jul var jag och ungarna till butikerna i Arphus för att köpa ngt till den kära hustrun/ömma modern. Jag fann lite doftagott och tänkte att detta kommer att förgylla hennes långduschar. Men det visade sig vara lyxigt sköljmedel till tvätten!
Ulla: Konstiga buljongtärningar du har. Jag har bättre pli på mina, de ligger snällt kvar i sina kartonger.
(Utom av Ulla dårå.)
Okej, vän av al dente-kokt pasta kan nu protestera och säga att minutangivelserna faktiskt inte spelar nån roll eftersom man ju måste smaka av och så, men pfft! Nu är jag arg!
Vi förflyttar oss nu från köket till badrummet. (Jag gick på knastrande knän uppför trappan och trampade sönder en vilsen, grön ballong som råkade ligga kamouflerad på det gröna trappsteget.)
Hej alla fabrikörer! Hyr en vettig art director som kan inspireras av detta:
Man inser att det äntligen börjar bli en fördel att vara närsynt. Man tar bara av sig glasögonen så ser man alldeles utmärkt igen.
Upptäckte precis till min stora lycka att Garants ekologiska buljongtärningar är individuellt märkta! Till särskilt stor nytta när delar av familjen är vegetarianer…
Ninja- precis! Jag hade aldrig kunnat läsa på schampoflaskan om jag duschat med glasögon…
Barndomens schampo var av märket Schwarzkopf i glasflaska som levde farligt på badkarskanten. Kanske tillverkar de annat också, men för mig betyder det svarta huvudet fortfarande schampo. (Kollade nu – de har en hel massa olika hårvårdsprodukter i dag.)
Även jag är närsynt och klarar att utan brillor läsa normalt finstilt text – men extra finstilt behöver jag förstoringsglas till.
Eftersom jag är så uslig vid spisen har jag ingen aning om hur dagens buljongtärningar ser ut dessutom är det tveksamt om jag skulle känna smaken av dem. Minns bara smala plastburkar av märket Poule au Pot – och de var nog välmärkta och förhållandevis lite tärningsaktiga.
Den vänstra guldflaskan måste väl rimligtvis var finbalsam, inte finschampo? Även om det naturligtvis inte syns när man tar av brillorna.
Eller jävulens påfund progressiva glasögon. Man ser halvtaskigt på alla håll samtidigt som man kränger med nacken såpass att wiplashen är nära förestående bara för att hitta ögonfokus som aldrig infinner sig. Vilket jädra påhitt. Dyra är de också. Tänk den som ändå kunde använda ett par läsglasögon från macken…
Bra rutet! Bättre design mår vi alla bra av.
Personligen har jag samma lycka som Ninja att bara jag tar av mig mina glasögon så har jag inga problem med att läsa det finstilta. Får vara glad för det så länge det nu varar.
Om man nu inte ser så bra och behöver hitta toapappret kanske detta kan vara en lösning. (Kombinationskommentar till det förra och nuvarande båset)
Med tilltagande ögonproblem så får mina ögon och jag numera kämpa hårt (vilket oftast inte hjälper) med trenden i samhället att skriva det mesta med så liten text som möjligt, t.ex. uppdykande extra textrutor i TV.
En annan samhällelig trend är otyget med närapå samma färg på text och bakgrund. Smarteyes kör ofta med det i sina annonser. Antagligen för att man genast ska tänka: Hjälp, jag ser inte vad det står! Måste omedelbums ringa och boka synundersökning!
Men huuuu Anta Snaque – hur i hela friden går sån därn design igenom?
Kråkan – se där en utmaning: att försöka skriva en kombinationskommentar när det går!
Finbalsam, helt korrekt CtLDPT. Hade ju varit trist med två identiska schampoflaskor samtidigt som det ju hade varit jättebra, för då hade jag inte behövt läsa det finstilta.
Ja! Hur tänker de? Hur tänker de? Varför vill de inte att vi ska kunna se vad de säljer i förpackningarna?
Jag har, som jag tjatat om ett flertal gånger här, samma, i detta sammanhang, fördel av kraftig närsynthet som många andra här. Men jag använder kontaktlinser, och det är lite för bökigt att ta ur dem i affären/duschen/köket för att försöka tyda mikrostävlarna.
Har ni försökt läsa bruksanvisningar till elektroniska apparater? Samma sak. Ljusgrå halvmillimeterstext på vit botten.
Jag duschar faktiskt med glasögon på. Och duschmössa (som behöver glasögonbågarna att stödja sig mot). Kombinationen långt hår, usel syn och stark ovilja mot att överskölja ansiktet med vatten gör att jag kopplar isär dusch och hårtvätt. Den senare utförs stående böjd över badkarskanten, med kläder på och med schampo och balsam, handduk och glasögon placerade exakt där jag vet var de är. Ogillar att tvätta håret borta för då finns det oftast inget bra ställe att placera allt det där på.
Buljongtärningsproblemet löste sig av sig själv när det visade sig vara palmolja i alla sorter som fanns i affären. Vi har övergått till fond på flaska. Fast nu har jag dåligt samvete för att jag köpte R*berts*ns Lime Curd utan att titta på innehållsförteckningen först – margarin med palmolja där också. Jag tog för givet att det skulle vara smör. Dock kan jag inte lämna tillbaka öppnad burk, och antagligen blir inget bättre av att jag kastar ut den istället för att äta upp innehållet.
Nu är det knappt jag vågar skriva här men jag har jobbat med att göra förpackningar och liknande. Det är faktiskt skitsvårt ibland att få med allt som man själv vill ska stå på den lilla ytan i kombination med det som enligt lag måste stå. Till detta ska man lägga till det grafiska och estetiken. Utmanande minst sagt.
MEN! Det finns så klart gränser för vad som är OK. Redken schampo- och balsamflaskorna är långt därifrån. Och det där med gult på vitt är ju så himla klantigt!
Om BLÅVITT så var det för att de var så himla trista och tråkiga som de inte sålde och därmed lades ned, har jag hört. Om det stämmer vet jag inte men ja, de är fruktansvärt trista hur informativa de än är. Fast jo, på något sätt så var det väl lite kul också. Ibörjan. Men i längden himla tråkiga.
Men man kan ju inspireras av blåvitt-stajlen. Se på SPAGHETTI på mitt paket – det är prydligt och tydligt på en gång.
Kan vi hitta ett gott exempel på tydlig och god samt snygg layout?
Det var så sant, en kompis berättade att en kompis till henne inte förstod varför hon blev så torr i huden efter att ha duschat, fast hon alltid smorde in sig med duschkräm efteråt. Min kompis bara stod och gapade, sa hon.
Den blå-vita tydliga serien var mycket flärdfri och därmed billig. Men så blev tiderna bättre och vi behövde tydligen inte vända på varenda slant. Så blå-vitt försvann. Kunde kanske slå bättre i dag, när onödigt slöseri är ett måste av andra skäl än det rent pekuniära. Användare av blå-vitt visar tydligt att de är medvetna; det vore väl nåt?
Håller med dig ÖR! Blå-vitt var nog bara före sin tid.
Idag har jag besökt Sri Lankas ambassad. Det var spännande! Alla dörrar stod öppna, inga skyltar om var man skulle ta vägen. Jag hittade ett skoställ överhopat med skor av alla storlekar och modeller, men inga människor. En våning upp satt en (liten) herre bakom en glasad disk – helt onödigt eftersom alla dörrar var öppna – och frågade vad jag ville. När jag var klar med mitt något pinsamma ärende (jag har fått visum med fel passnummer) och på väg nedför trapporna, kom han springande efter och undrade om det var mitt första besök i Sri Lanka. Yes, sa jag och så fick jag komma med upp igen där jag fick massor av broschyrer och en bok. Så trevligt och mysigt. Det stod en fin samovar i rummet och om jag inte haft så bråttom hade jag nog stannat på te.
Titta vad spännande!
God layout? Du ska väl inte tugga på den?
(Oj, här skulle jag börja kunna spåna ut om Äpple-loggor och annat men jag tror jag avstår.)
Visst är spagettitrycket snyggt men ändå så gnällde du på den, Lotten! 😀 Jag är lycklig om jag hittar hur länge det ska koka, vill inte ha pre-al dente och inte fiskar jag upp och smakar, har ju en timer på mobilen för sjuttsingen. Ställer jag inte den så blir det pastagröt till middag och det gör ingen lycklig. Inte ens glad.
Just ja! Tack så mycket för tröjan! Den kom fram dagen efter och mamma tyckte den var jättefin! Jag kommer få den under senvintern/våren när de kommer hit och firar mig!
Ett exempel på blåvit inspiration. (Klicka för förstoring).
Se där. Alfred E N alltid relevant.
Alltså, jag tänker, angående layouten på förpackningar, att, även med en aldrig så snygg design, kan man inte tänka sig, liksom, att skriva, med tydliga, tillräckligt stora, kontrasterande tecken, på förpackningen, helt enkelt, vad den innehåller?
Eller jag vet inte …
Var har du varit, Pysse? Är det Buddha där bakom dörren? Bor han där?
Oh, jag minns inte att MAD kom med en blåvit upplaga! Var Folke med i den, Agneta? (För nytillkomna: Agnetas man ritade i MAD.)
Det tror jag, Lotten*. Omslaget var i alla fall Folkes idé.
*Har inte kvar några MAD-tidningar, en av sönerna som sålde sin seriesamling i en klump råkade ta med Folkes alla MAD-tidningar eftersom de stod i tidskriftssamlare i samma bokhylla.
AuL: Se där, ett sorgligt exempel på vad som (nästan) alltid händer när man ska vara duktigt och rensa ut och göra sej av med lite gamla samlingar. På nåt konstigt sätt blir det mycket lätt så att något kärt och oersättligt slinker med och förloras för alltid. Suck.
Ja Ökenråttan, det är trist. Kvar finns i alla fall de flesta originalteckningarna.
Kombination allergisk mot allt möjligt och behöva läsglasögon är inte kul kan jag säga. HELVETET att läsa innehållsförteckning i grått på vit botten i butiken och typ 3p textstorlek. Inte ens om jag fått med mig glasögonen hjälper det. Gaaah.
Jag tvagar mig med hård tvål och coop extras balsam.
De är lätta att skilja på. Schampo har jag inte använt på tio år eller nåt. Bara balsam. Utan ”fantastiska ingredienser”.
Tekniken har förbättrat för oss: ta en bild med telefonen och förstora. Det gör jag både i tvättstugan och i affären.
Smaaart, Cecilia N! Det har jag aldrig tänkt på. Jag har bara tänkt att det borde finnas förstoringsglas i de här så himla smarta apparaterna. Men det gör det ju nästan kan man ju säga!
Men så smart!
Och varför inte lite språkblandning: svenska, danska och norska ord omvartannat, samsandes i en mycket liten innehållsförteckning.
Ja jag kände mig färdig för Nobelpris faktiskt när jag kom på det. Jag hade inte hört talas om det, men det visade sig att jag inte var först med upptäckten.
Vad är balsam?
Ett tips för resebruk som även funkar hemmavid: marseilletvål. Den kan man både tvätta håret och sina kläder med. En bit fast tvål som blir mindre allteftersom den används och tiden går. Perfekt.
Ser att marseilletvålen även kallas urtvålen!
https://www.tvalshoppen.se/olivplatta-urtvalensavon-de-marseille-200g
Se på tusan: jag visste inte att man kunde köpa marseilletvål!
(Miljömarodörerna i familjen Bergman har sedan 1999 [?] alltid haft flytande tvål i plastflaskor och fyllt på med ny, flytande två ur plastförpackningar. Nu ska vi under 2019 försöka vänja oss vid klumptvål igen.)
Marseilletvål är verkligen fantastisk. Den använde jag alltid till tvätt på landet. Funkade utmärkt i saltvatten, lätt att skölja ur och blev det rester kvar i kläderna ändå så varken kliar eller känns det.
Familjen Bergman kommer göra av med en tvål av Marseilletyp per år. Dryg är den nämligen in absurdum.
Åh, marseilletvål. Jag har en ålderstigen bit sådan som används till handtvätt. Eftersom jag inte handtvättar så mycket minskar den inte så mycket. Har dock inte kommit på idén att tvätta mig själv med den.
Enligt AuL:s länk måste man tydligen se upp för palmolja även i modern marseilletvål. Men det ska väl låta sig göras, eftersom originalet ska ha olivolja.
Marseilletvål tar bort ALLA fläckar om du genast tar itu med dom. Rödvin, tomatsås, rödbetor, vad som helst. Blöt plagget och gnid tvålen mot fläcken, låt gärna det intvålade plagget ligga ett tag i ljummet vatten och skölj sen: fläcken är borta! Men gör det så snart som möjligt.
Tack, Agneta i Lund!
Nu har jag återfunnit olivoljetvålen med lavendeldoft.
(Och så handlade jag några till …)
Rekommendation:
Se på dokumentärerna om Dagny och få tillbaka tron på långt liv och lycka! Här är del 1: https://www.svtplay.se/video/20658080/dagny-om-jag-satter-mig-ner-nu-dor-jag
Fråga:
Var köper man då bäst en finfin marseilletvål?
På jordklok.se
Eller så går du in på närmaste affär som säljer invandrad mat och frågar efter olivoljetvål. Då lär du få en sån. Eller en från Syrien, same, same.
Lotten, via min länk ovan kan man köpa tvålen. Men det finns kanske bättre eller billigare ställen.
Åter till schampoflaskorna ett ögonblick: Jag sprang på de här båda i ett alternativt badrum som vi har. Den ena är ju inte så illa faktiskt.
Meh… nu la dom sej ner.
Äsch, vi kan lägga huvudet sött på sned, Magganini! (Jag kan tyvärr inte redigera bilder lika lätt som jag kan fixa bokstäver som har hamnat fel.)
Vår nuvarande Marseille-tvål köpte vi i en affär på Vasagatan, Cordon Bleu, som säljer köksattiraljer.