Hoppa till innehåll

Pladask på Broadway (dag 2 i N.Y.)

Man skulle, om man ville, kunna ge denna dag ett av följande teman:

  • hoppsan
  • aj!
  • se upp
  • men wtf
  • amenhärregu.

Om vi tar det från början, väcktes jag klockan halv fyra på natten av Femtonåringen i Sverige, som hade förträngt allt vad tidsskillnader är. Med appen ”Sleepcycle” kan man stoltsera med sin kassa sömn på detta vis:

När jag inte kunde somna om, satte jag mig upp i sängen och skrev så att (det imaginära) tangentknattret nästan dränkte tunnebanetågens dundrande underifrån. Till min fasa upptäckte jag då att datorns laddsladd hade slutat funka.

Av pur chock, somnade jag och vaknade av ett plingeliplong som meddelade att nu var hyresvärden på väg in i lägenheten för att kolla på det trasiga kylskåpet. Finns det någon chans i världen att man då lugnt ligger kvar och inväntar hans entré –och när han kommer, vill han då kolla in i pannrummet? (Se gårdagens rapport.)

[Nu ska ni se framför er hur jag far upp ur sängen och omkring som en vettvilling och tar på mig strumporna sådär enbentshoppande och hur jag slår i knän och armbågar i allt som sticker ut det minsta lilla och hur mascaran hamnar på kinderna.]

En liten stund senare åkte jag vilse i tunnelbanan och dunkade min ryggsäck i huvudet på en skynklig farbror för att jag trodde att jag lutade mig mot en glasruta som i Stockholms tunnelbana. (För nytillkomna läsare: det är positivt att åka vilse. Inte att slå gamla farbröder i huvudet.)

Kolla hur det inte sitter en glasskiva där. Men det är heller inte en hålla-i-sig-stång, för den är ju fyrkantig …

En liten stund senare slog jag kameran i handen på en liten tant som måste ha varit 120 år. Hon kved till och jag bad om ursäkt så många gånger att hon till slut tröttnade på mig.

Jag skulle till en cykeluthyrare som hette Citibike, men hamnade hos en annan som hette Unlimited Biking, och på vägen slog jag mig i slang med kineser, araber, indier, en schweizare samt en arg kvinna med en konservburk på huvudet. (Det var inte läge att ta bild.) Sedan cyklade jag hela långa dagen!

Den här bilden har inte jag gjort, men eftersom jag cyklade efter den röda linjen, är jag tydligen en ”athletic-minded traveler”. Nåja.

Ibland klev jag av cykeln och in på ett museum som t.ex. Guggenheim och American Museum of Natural History. Just Guggenheim kommer jag att återvända till med en utförlig och associativ rapport, men tills vidare kan ni få se på några prylar från inbördeskriget.

Och så en titt på Natt på museet–museet, där jag bl.a. såg en film om universum, tittade på elefanter och den där jättedinosaurien som påminner om den som rasar i Bringing up Baby med Katharine Hepburn och Cary Grant.

Den som här petar på Pachysephalosaurus wyomingensis, är jag.
Den som här petar på en riktig meteorit, är jag.

På väg hem var jag trött och hungrig och obeslutsam, så jag åkte lite kors och tvärs och klev på fel tåg inte mindre än fem gånger. (Vilket, måste jag upprepa, är positivt.)

Precis som på vilket museum som helst, ser det ju ut i tunnelbanan.

Jag hittade indisk mat, drack sju glas vatten och begav mig när klockan började närma sig midnatt till den alltid öppna Apple-butiken på 5th Avenue för att köpa en ny laddare till datorn. Och det var helt otroligt!

Här är den lilla workshop-avdelningen. Kl 22 på kvällen!

Jag intervjuade personalen så länge att vi nästan kramades adjö efter den timme som jag var där. Fakta:

  • Lokalen är sanslöst stor och fullproppad när som helst på dygnet.
  • Det pågår alltid fem till tio workshops som kan handla om allt från att ta foto och ladda upp till att betala räkningar på nätet.
  • Ungefär 100 anställda jobbar samtidigt.
  • Säkerheten är rigorös: ett okänt antal civilklädda väktare finns inne bland kunderna.
  • När expediten vet vad man vill ha, knappas varunumret diskret in på en telefon, och vips kommer någon springande med prylarna.

På väg ner i tunnelbanan igen, köpte jag en gigantisk mugg med te och ett par småkakor (allt är svindyrt, så även detta: 60 kr) och begav mig sedan hemåt mot Broadway. I ena handen höll jag teet, i andra påsen från Apple-butiken, snett över bröstet hängde kameran och på ryggen hade jag ryggsäcken.

I ena sekunden gick jag och funderade på om jag gick åt rätt håll – och i nästa flög jag som en wrestling-aktör huvudstupa rakt ner i trottoaren. Teet for åt fanders, kameran slog i marken och dess batterilucka landade tre meter bort. Sakerna i Apple-påsen trycktes ut genom botten på påsen – och halvvägs ner på gatan där det ju finns randiga brunnslock till kloakerna, som alla i amerikanska filmer tappar ner saker i.

Såja. Där låg jag. Fram till mig sprang då två svartmuskiga män från Egypten – Osiris och Amon. De hjälpte mig upp och samlade ihop mina saker, konstaterade skrubbsår på händer, armbåge och knä och så skrattade vi åt det dråpliga och nästan stumfilmsaktiga i fallet.

Osiris håller här i min tomma jättemugg utan te. (Kameran kunde inte fokusera.)

På bilden är Osiris högra fot i den grop som var anledningen till mitt fall: jag stukade helt enkelt foten och då vet kroppen att den ska kasta allt ifrån sig och lägga sig ner.

Eller nåt.

Nu har jag slickat mina sår, tagit en värktablett (det satans knäet) och kommer att sova så sött så. Och kan ni tänka er: ingenting gick förlorat ner i kloakerna!

Share
Publicerat iBloggen

24 kommentarer

  1. Radiosportens Alexander Lundholm, som du har studiebesökt, är även han i Nevvjårk nu.

  2. HK

    Sicken bra dag, ja utom gropen på slutet då!
    Men vad blev det av Ellis Island och damen på ön intill?

    Och den där patchycephalousen (lappadhjärna?) ser rysligt ohygienisk ut tycker jag. Är det ingen som putsar kalotten?

  3. Ninja i Klockrike

    Oh, vad jag tycker om att resa hemifrån.
    Alltså sitta hemma och låta nån annan resa. Du är en särdeles utmärkt reskamrat, Lotten!

  4. Dina

    En välfylld dag!
    Hoppas inga men dagen efter från fallet.
    Håller med Ninja, riktigt kul att resa med dig!

  5. Dina

    SG, det var nog mest nyfikenhet som gjorde att kofongen behövdes förevisas.

  6. Och så har vi ju berikat språket med ett nytt ord. Lite som gremelj/grimalj eller tjofes.

    Definition
    Kofong: Tung jävla tjofes med längd som 5-10 gånger överskrider dess bredd. Ej nödvändigtvis rak, viss kurvatur tillåten – till och med önsvärd. Källa: Teännse.

  7. Ökenråttan

    Men Lotten, du som trillar och far så där borde verkligen inte knalla omkring ensam i den stora staden. Vi blir oroliga för dej!

  8. Lo (Looooo)

    Tur då, Ökenråttan, att det finns, hittills okända, båsvänner även utanför båset, som Osiris och Amon, beredda att rycka in!

  9. Ökenråttan

    Appselut, Lo m.m.
    Och LarsW kanske kan animera den där Alexander till att eskortera Lotten på hennes irrfärder.

  10. Har de överlappande intressen kan det vara en ide. Bägge har t.ex avverkat Central Park (han gåendes), på samma dag vad jag kan förstå. Alexanders museismaker har jag dock ingen uppfattning om, men räknar med att han tittar till Madison Square Garden och Yankee Stadium, sportgubbe som han är. WTC besökte han härom dagen.

  11. Men åh – två så framstående egyptiska gudar på en och samma gång som räddande änglar! Man kan bli starstruck för mindre.

  12. Nu har jag vaknat och konstaterat att skrubbsår på knäna verkligen får mig att känna mig ung igen.

    Hopp upp ur sängen – mot 9/11-museet! (Kanske åker jag till Ellis Island också, vi får se hur det är med de däringa hemska köerna.)

    Tack för er omtanke! Jag lovar att inte trilla omkull igen på ett par dar!

  13. Dina

    Och NU insåg jag att det som låtit så konstigt i mina öron ju heter kofot!

  14. Eller kofångare?

    Så lyckades vi få in lite språkligheter i allt turistande och snubblande.

    För dem som vill notera remarkablA händelser så är det dags att satta ett kors i nåt tak: IDAG HAR JAG SNICKRAT PÅ HUSET!

  15. Olle Bergman

    Ujujuj, hur gick det med insidan av knäna?

    Tänk på att du är i USA – du kan ju alltid stämma borgmästaren på tusen miljonäär!

    Vilket fantastiskt upplägg av NY-utforskandet. Men glöm inte de numera dammade kalkonbenen:
    https://www.nytimes.com/2011/04/07/nyregion/07wishbone.html

  16. Vi besökte ett av tornen i WCT 2009, före attentatet alltså. När jag kom upp var det första jag såg Nevvjårk Fon Oben i vidvinkel. Det andra var barn som lekte i en något man skulle kunna kalla en ficka i glas på utsidan av byggnaden, alla dessa metrar upp.

    Det blev för mycket. Jag gjorde en U-sväng och trängde mig i kön till nedåtgående hiss. En funktionär ropade ‘hallå där’, men såg sen min min och släppte fram mig. I snabbhissen ner började sedan föraren med skämt typ att ‘ner kommer vi ju alltid’, men tystnade när han också såg min min. De hade nog fått torka tillräckligt med spyor i sina dar.

    Hoppas att de överlevde.

  17. Tillägg: Tornhälvitet svajade också i blåsten. Jag veet att torn ska svaja i vinden för att inte rasa, men det gjorde inte saken lättare för min del.

  18. Ninja i Klockrike

    WTC vet jag vad det var, och att attentatet mot det skedde 2001, men WCT vet jag icke vad det är, ej heller vad attentat det var utsatt för 2009.
    Torn, höjder och svaj låter jag andra utsätta sig för, och stannar på marken. Litar helhjärtat på Lottens rapporter.

  19. Skrev fel, vilket jag tror att de flesta begriper. Saknar redigeringsminutrarna här.

  20. 1999.

  21. Hur kul har du, på en skala?

  22. JAG HAR PRECIS KÖPT SAKER I THE NBA STORE!!!

    (Jag skriker bara här i båset. När jag går omkring på 5th Ave måste jag se cool ut.)

  23. Aha, har bara kommit till dag två. (Jag läser ikapp.) Men åh vad kul med butiker med personal som har hjälpredor, som hämtar saker i lagret. Så var det när jag köpte alla gympaskor i NY. (Jag köpte gympaskor, PK köpte jeans.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.