När jag vaknade efter min första natt i Queens, värmde jag tevatten i mikron och tog fram en gammal svensk matsäcksmacka med peanut butter & jelly. Och så skrev jag snabbt en handlingslista (i dubbel bemärkelse):
- raggsockor
- täcke
- Times Square
- mejla om kylskåpet.
Jag bor ju perfekt vad gäller läget – nära till tunnelbana och mellan centrum och flygplatsen. Att ha nära till tunnelbanan innebär förvisso att jag är så nära att glasen skallrar i skåpen när tågen far under mig, men det gör verkligen ingenting. Men satan i the street vad kallt det var inatt! Det viner och drar i fönstren och alla fogar glipar som i ett gistet uthus. Täcket är ett tunt överkast i syntet som har sett bättre dagar och lakanet är chokladbrunt. Praktiskt, antar jag.
Kylskåpet luktar dels vattenlik, dels som ett nyöppnat paket Mamma Scans köttbullar, och var varmare än själva sovrummet. Men i den lilla köks-smatten fanns en spännande dörr, som jag bände upp och … Se på fan! PANNRUMMET! Som var varmt! Heureka – där kan jag ju sitta!
Uppdatering! En Hanna som jag känner påminde mig om att Ainsley Hayes ju satt i ett pannrum! Slut på uppdatering.
Men. Pannrummet har två dörrar: en som leder till mitt ”kök”, och en som leder ut till korridoren med andra lägenhetsdörrar. Alltså måste jag om jag sitter i pannrummet vara beredd på att herr vaktmästare kliver in och skräms ihjäl av min närvaro.
Klockan tio skulle jag infinna mig vid George Washington Statue för att med ett gäng andra turister gå på en heldagssightseeing.
Guiden sms:ade mig – eftersom jag var saknad:
Exhibit 1 till mitt försvar. Min googling på ”George Wanhington Statue” visade detta:
Då bestämde jag mig raskt för att åka tunnelbana och båt till Liberty Island och Ellis Island istället. Tiddelipom åkte jag än hit, än dit, hamnade på Times Square och stötte på en Donald Trump-härmare som var hur jävla äcklig som helst. Tjejerna som gick bakom mig hade helt andra känslor och poserade med honom, pussade honom på kinden och gav honom pengar för nöjet.
Och hur är vädret i New York? undrar ni eftersom ni ser ytterst avklädda Trumpdansare på bilden ovan. En ledtråd: den här kvinnan på en tunnelbaneperrong.
Och apropå tunnelbana: den funkar jättebra eftersom det går tåg hela tiden och skyltningen och kartan är jättelätt att förstå sig på, men …
Starbucks är mitt vattenhål i staden – när knäet krånglar går jag in och köper nåt litet och pratar förstånd med menisker och ledband eller broskytor eller vad det nu kan vara. Men med tanke på att två män arresterades när de utan att beställa hade suttit ner och väntat på en kompis i två minuter, kanske jag ska köpa dyrkaffe istället för att vara på min säkra sida?
Hårnätspolicy har man inte på Starbucks, utan istället ”kepstvång” som utan undantag gäller för alla anställda. Stor ”afrofrisyr” (som det kanske inte kallas längre) funkar inte riktigt med keps, så ansvarstagande baristor får klämma in hårfluffet i ett huckle, och sedan kepsen käckt på toppen …
Snart ska jag ut och cykla! Till Liberty Island och Ellis Island kanske? undrar ni som kommer ihåg vad jag skrev lite längre upp. Nja, vi får se – efter 30 minuter i kön nere vid South Ferry, stängde biljettförsäljningen eftersom det inte fanns fler biljetter till salu.
Avslutningsvis en liten shoppingtur: en italiensk skinnhandväska som ser ut som en gitarr!
Eftersom jag är tillhållen att rapportera när jag inte kan se bilder så vill jag rapportera att jag inte ser bilden där det talas om övre och nedre pilar (den ovanför första Trumpbilden).
Oj, nytt bås! (SG, jag lade upp en bild åt er i förra båset.)
Varför raggsockor? Resten har jag gissat på.
Vi befinner oss hos föräldrarna i Borlänge. De for till Leksand kvart över tio för sista dagen på utställningen av mammas kimonor och andra japanska grejer. Vi skulle komma efter om en timme för att grabben skulle hinna se utställningen innan vi hjälptes åt att packa ihop den. När vi hade kört 1 km blev vi viftade på av en annan bilist – punka på vänster fram. Stannade, begrundade reparationssatsen (moderna bilar har inget reservhjul), och jag insåg att jag känner till en (1) person i Borlänge som kan bilar och som jag vet var han bor, nämligen ett kvarter från där vi stannade. Kilade dit, fann honom hemma och villig att hjälpa till, trots att det är decennier sen vi sågs. Däcket var snart preliminärlagat, och det fanns en däckverkstad som hade öppet! Visserligen kom vi fram halv tre istället för cirka tolv, men vi kom fram, mycket tacksamma att punkan inte skedde på landsvägen mitt emellan allting. Nu är allt hemforslat och vi trötta.
Ninja, nu ser jag EN liten rot på ett av mina Skotte-skott! Jag dånar!
Lotten, du skulle luta dej mot Helen Hanffs Nueva York-guide ’Apple of my eye’.
Varför bor du i Queens? För att Eddie Murphy bodde där i ’Coming to America’? Vad vill du hitta?
Brid, jag säger bara en sak; Falckförsäkring is da shit.
ÖR; den är lite loj av sig, Skotteskottet, men den kommer i spurten ska du se.
Lotten, man ska alltid ha färsiga strumpor med sig på längre resor.
Lotten, den där dörren från köket till pannrummet – du låser den väl ordentligt så att ingen råkar gå in i pannrummet genom dess andra dörr, passera pannrummet och fortsätta in i din lilla köksvrå av bara farten och kanske vidare till sovrummet? Jag skulle sova bättre om nätterna om du kunde lugna mig på den punkten.
Den där kofongljusstaken skulle jag inte vilja sitta nära på flyget. Eller under. Såg en sammanställning av sånt som man inte ska ha med sig på flyget. Din ljusstake var inte med i listan. Så, vad bråkar dom om?
Bra, Ökenråttan! Jag fixar bilden!
Ja, man ska alltid ha med sig sina färsiga strumpsockor när man åker nånstans. Dumma mej!
Tack Brid, för en underbar punkahistoria – en sån där som inte funkar på film för då fnyser man ”pfft, overkligt”.
Karin – så att du kan sova: här får du en bild på det inte särskilt tillförlitliga låser som skiljer mig från alla mördare som irrar runt i korridoren …
Tack Lotten – räcker kanske till några timmars sömn.
[…] kvar och inväntar hans entré –och när han kommer, vill han då kolla in i pannrummet? (Se gårdagens […]