Efter att i början av juli först blivit nästan enbent av knäsmärta och sedan fått trippla röntgenundersökningar på både härsan, tvärsan och baklänges, kom så svaret via telefon:
– Din menisk är ju sprucken på både längden och tvären. Det är inte konstigt att du har fått så ont.
– Va? Menisken! Det hade jag ingen aning om!
– Nämen det kan du inte veta, lilla gumman. Vad söt du är – du kan inte veta det eftersom även vi har svårt att sätta en diagnos. Men din menisk är verkligen i småbitar.

Här måste vi ta en kränkthetspaus. Blev jag fly förbannad över det där lilla gummandet. Blev jag arg av söthetskommentaren? Nej, inte alls. Inte det minsta lilla. Jag är ju nästan som en liten gumma som är väldigt söt när jag inte förstår. Dessutom var läkaren villig att omedelbart sätta upp mig på en operationslista. HEUREKA!
Nu till en förklarande bild, som inledningsvis inte alls ser särskilt förklarande ut eftersom jag trodde att det där mitt i bilden var en rumpa och att guldpengen satt i någons höftled. Men nej, det här är ett muskulöst lår med högerknä på väg mot höger bildkant.

Och swooooooooooosch flyger vi i tiden 2012, när jag blev lika glad, men den operationen faktiskt gjorde allt mycket värre. Men det är inte
- samma skada
- samma knäsmärta
- samma läkare.
– Nu jädrar ska jag bli världens bästa knäoperationspatient! sa jag till läkaren och slog näven i bordet så att temuggen skvimpade omkull.
I tre veckor har jag tränat styrketräning i minst en timme per dag. Jag har även motionscyklat i källaren varje dag och dessutom köpt en apparat med muskelstimulerande elektroder som man sätter på låren om man inte kan använda knäna som normalt folk.
Men inte märker jag av nån skillnad, inte. (Tålamod är inte min bästa gren.)
På torsdag den 17 augusti kl 07:30 ska jag infinna mig jättenyduschad på Sophiahemmet i Stockholm. Jag ska vara renast i stan och håret kommer att se ut som ett penntroll med svintohår och de knälånga, vita strumporna ska vara mina bästa vänner.

Om jag så vaknar med hela vänsterbenet amputerat, så ska jag hålla humöret, tänker jag. Sådant jag med galghumorn sprittande kan säga är t.ex. ”spik i fooooten” och ”det man inte har i benen får man ha i njurarna” och så kan jag skriva grötrim där menisk får rimma på anemisk och ekumenisk samt sjunga en trudelutt om hur jag inte längre kan ha foten i en potta.
Men kan någon förklara för mig varför det inte är vanligare att man pluttar in en konstgjord silikon-menisk? Jag hade ju mycket hellre haft implantat där än på andra, putande ställen.

Aha, den där lösa plattan är en menisk. Jag visste bara att den inte sitter fast utan slinker lite hit och dit. Huuuuu. Mången romantisk situation i min ungdom avbröts av att jag, när den amoröse tog mej på knät, skrek ”Akta, den sitter löst!”. Jag var livrädd at han skulle pilla loss den där plattan, menisken då, förstår jag nu. TYVÄRR FÅR JAG NOG INGEN AnVäNDNING FÖR MIN här NYVUNNA KUNSKAP (versaler igen, när jag blir exaLTERAD). Nu skulle jag mera exakt kunna be karln att akta menisken, men – det är märkligt hur sällsynt det är numera att nån tassar mej på knät.
Håller alla tummar för att ditt pittknä äntligen kommer att bli helt och smärtfritt.
Äfvensom jag har haft en degenerativ meniskruptur. Operation anbefalldes, men alldenstund och emedan renovering pågick i trapphallen hemma, insåg jag att jag inte skulle kunna ta mig upp till 2:a våning, så jag ställde in operationen. Sen blev jag bra.
Jösses, svenska basketlandslaget spelar som vinnare! (Bara en liten stund till: https://www.youtube.com/watch?v=IAqwJ4WUkPM)
(Det är on topic, för mina knän spelar ju basket.)
Gratulerar! De vann ju med stor marginal!
Vad innebär detta tabellmässigt?.
Nämenisk. Meniskmen. Människomeniskmen. Men.
Jag bestämmer nu att operationen blir en hejdundrande succé. Jag bara bestämmer det.
Och om basket ändå en dag blir för jobbigt, så får Lotten pröva någon av de här lite mer särpräglade idrotterna. (Jag gillar Bat and trap och Ringing the bull bäst, de verkar riktigt roliga!)
Vadå?
Ska du få en silikonmenisk (eller två) eller ska de lappa ihop den/dem du har?
(”Det är menisken” har jag hört, men aldrig huruvida det är den yttre eller inre. Därav min förvirring om antalet. Jag antar iaf att det handlar om ett knä.)
Heja dig och heja kirurgen.
(Och SL?)
Hur gick det?
Blev det någon nylagad blåbärspaj som dessert, till kvällen?
Helt riktigt, Cecilia N.: man säger ”menisken”, men på alla bilder är det två ostkrokeliknande korvar som ligger perfekt och dämpar knotornas skav på varandra.
Vad de ska göra med min mosade menisk (om det är båda ostkrokarna eller bara ena vet jag inte) är lite oklart. Om den är så paj så att den inte går att fila till och lappa och laga, tar de bort hela alltet och då kommer jag att drabbas av värsta artrosen ever och kan aldrig ta ett baskethopp igen.
Gissa om jag ska se till att någon tafsar Ökenråttan på knät.
Örjan kom hit med en hel hink blåbär igår, och jaaaa, idag gjorde jag en knastrig smulpaj som blev perfekt! Vi sitter här med blåa läppar allihop!
Okej – Annika har bestämt att torsdag blir en bra dag, PK håller tummarna och jag har bestämt att både narkosläkaren och operatören ska vara nyktra och utvilade. Då blir allt perfekt! (Jag kommer inte att som Fru Decibel banga operationen!)
Vi i KIF undrar om kirurgen kan slipa lite på de vassa armbågarna också?😘
Lycka till så ses vi i någon hall framöver ☺️
Coach Torgny! Tack för komplimangen! (Vi är ju stolta över våra vassa, gamla armbågar …)
Är du det knäpigaste fallet dom haft?
OBS! Bilder finns nu i föregående bås. Bilder av kaos, förtvivlan, hopplöshet och jag-vet-inte-vad.
Och själv känner jag kraften återvända. Sömn är bästa boten. Utom för knän, då. Där är det nog bara kniven som hjälper.
Heja Lotten! Heja knät! Heja kirurgen!
(Det har redan sagts, men jag känner mig inte så originell idag.)
Är det ämnets allvar och förhoppningar som gör att det här båset är stillsamt, medan det förra fortfarande lever med bilder, kufiska upplysningar, hundar, lampor som möjligen är minikaminer, med mera?
Japp, här sitter allmänheten och vrider sina händer. Tar en valium. Spår i kaffe. Eländes elände.
I förra båset dansar alla polka och jenka!
It’s alright for you lot, I’ve got a very small vocabulary….
Vi förbereder oss inför den 17. Då ska vi alla genom vår samlade psykiska kraftverkan styra dig och kirurgen till ett perfekt resultat. Jag tror inte på sådant. Men i det här fallet är det värt ett försök.
Jag är med dig, Skogsgurra. Inte ett spår av att jag egentligen tror på fjärrpåverkan, men icke desto mindre skall vi alla tänk-tänk-tänka goda operationstankar. Och de skall formuleras sålunda: ”Ja, ta mig sjutton, det här går utmärkt! För sjutton gubbar!” Då vore det väl sjutton om det inte gick.
(Redan datumet är alltså retoriskt perfekt, det måste ju vara ett gott tecken.)
Helloooo! Tack!
(Jag har druckit högskolekaffe idag och det var då fan vad det måste ha varit starkt: jag sitter här med klarvakna uggleögon och lyssnar på katter som slåss i trädgården.)
Ja för sjutton på torsdag stiger en mäktig (och märklig) tankekraft upp och hjälper alla kirurger, sköterskor och alla andra inblandade runt Lottens knä!
(Och om lite av den kondenserade välgångsdimman finns kvar på fredan kan jag stryka den på mitt knä när jag ska till sjukgymnasten.)
Jag tror det är bättre om alla som inte har gedigen ortopedkirurgisk utbildning håller tankarna i styr den sjuttonde. Tänk om telepati fungerar och kirurgen blir störd. Jag tror mer på att skicka telepatiska styrkekramar till Lotten (fniss).
OT. Plötsligt ser jag hur datumen är skrivna över varje inlägg: 15 augusti, 2017 den 00:44. Har det alltid varit så?
Nämen – sicket scoop Niklas! Jag tror att det alltid har varit så, men att ingen har sett det tidigare!
Det är förmodligen en teknisk översättare som har blivit ombedd att översätta ”at” till svenska och trott att gällde både datum och klockslag. Det är tyvärr ofta så att man inte har en aning om sammanhanget.
Eller så fick hen hjärnsläpp.
Det är inte ofta man ser Lotten sarkastisk. Det där har varit på agendan från första stund av den nuvarande layouten. Saknar Niklas en mun på ikonen också? *sarkastisk*.
Min gissning är annars att WordPress inte kan hantera alla dessa klock- och datumformat som är i bruk runt om.
Jag är för bövelen inte sarkastisk! Me no likey sarkasm om man inte meddetsamma ber om ursäkt för sarkasmen. Om det har varit på agendan förut, så har jag helt enkelt glömt det eller inte förstått det.
Nu lyser ju solen! *rusar ut*
Ja, inte uppfattade jag Lottens ordasättning som sarkastisk. Sarkasmen is in the mind of the reader eller hur det heter.
Prutt på dig Lars W! Nu och för evigt.
Puss på dig Niklas! Nu och för evigt.
Pilutta på er hela högen- Åtminstone för ett tag.
Men nu ska ni få höra hur det kan bli (bra, nämligen) när ett tidsschema spräcks av autobahnköer.
Då kan det hända att man skiter i alltihopa och tar sig några dagar i Paris. Med alldeles perfekt väder och gångavstånd till Canal St Martin, som jag just läst en hel del om i Den huvudlösa kropen (Simenon) – är det samma som Huvudlösskroppen, tro – så är det rena nöjet att med GPS-assistans ta sig fram i den inte alls knepiga stan och dessutom hitta gratis parkering (sant, det fanns ingen automat – den hade gangstrarna lekt isönder) och så småningom hamna på Hotel du Nord.
Hotel du Nord är numera bara restaurang och bar. Men en riktigt bra sån. Med Louis Jouvet, Jean Gabin och Arletty blicande ner på en och kanalen, som flyter lugnare än Don, kan man inte bli annat än lite smånöjd.
Men det blev en massa promenerande också. Och det satte sig i högra knäet. Så nu har jag varit på apoteket och köpt elastisk binda. Det var alldeles utan problem, ända tills damen tog fram en ’hudfärgad’ och undrade om jag ville ha den i stället för den vita. Faan – det var värre en Aftonbladet/Expressen.
Jag köpte en av var sort. För att sympatisera med Lotten och hennes knä. Som jag hoppas är på kraftig bättringsväg just nu.