Hoppa till innehåll

Onödiga minnen

Vid kvällsmaten satt vi och försökte minnas det allra onödigaste och banalaste minnet vi hade. Just kriterierna ”onödig och banal” hade vi kanske behövt definiera och konkretisera, men det fanns det inte tålamod till.

Min djefla man vann med sitt minne:
– En gång när jag skulle till tandläkaren, läste jag Kalle Anka.

1960
Lämplig illustration? (1960)

Jag har ett oerhört invecklat minne från 1972 som inbegriper frosseri, ”Sofia dansar go-go”, ett badkar och två kompisar samt avslutningen:
– När jag spydde, stänkte det upp på tapeten som var rosa och hade vita blommor.

Tjugofyraåringen:
– En gång när jag var 10 år satt vi i bilen på väg till morfar i Strängnäs och då tänkte jag: ”Undrar ifall jag i framtiden kommer att komma ihåg att jag sitter här i bilen på väg mot morfar i Strängnäs.”

Skånetösen (sambo med Tjugofyraåringen):
– På dagis var det bättre att samla sniglar än på nyckelpigor för sniglarna rymde inte lika snabbt.

Tjugotvååringen:
– När jag var 4 år vaknade jag en morgon helt av mig själv. Sen somnade jag om igen.

Spanjoren:
– Jag bajsade på mig när jag var 12 år och hade diarré och var på väg till affären med min farmor.

Nittonåringen:
– Jag märkte att det var rökigt i huset för att jag siktade med min laserpekare och såg strålen.
– Vaa? När det brann i huset?
– Japp.

(En lång diskussion vidtog här om det var denna iakttagelse som fick min djefla man att gå upp på taket och öppna vindsluckan och släppa in syret så att elden tog fart – eller om den dåvarande tolvåringen såg laserstrålen i röken, och sedan lugnt lade sig att sova.)

disaster
Den dåvarande nioåringen på sin säng när brandmännen hade släckt färdigt.

Sextonåringen:
– En gång när jag var på väg till mentorstiden en måndag i januari, tänkte jag: ”Jag undrar om jag kommer att komma ihåg att jag är på väg till mentorstiden en måndag i januari.”
– Men det är ju samma som Tjugofyraåringens!
– Okejrå. Jag kan namnen på 500 olika Pokémon, men har svårt för spanska glosor.
– Fast det är inte ett minne. Det är 500 minnen.
– Och?

pikachu
Själv kan jag en enda: Picachu. (Förlåt, det stavas Pikachu.)

Fjortonåringen:
– Jag drog ett skämt som ingen skrattade åt när jag var ungefär 5 år.
– Vad var det för skämt?
”Varför gick inte katten över gatan?”
– Okej. Hm. Vet inte.
”För den var död.”
– Hahahhaaaa!
– Så NU skrattar ni?

Jag skulle kunna fortsätta med obegripligt intetsägande minnen i en evighet, som att

  • jag knäpper en blå kofta med runda guldknappar inne i Sporthallen i Luleå
  • jag äter en svart glass som heter Dracula (förmodligen i England)
  • jag ser en döende humla i en blommig träsko
  • jag trampar på en papiljott (långt innan jag inledde min golgatavandring på legobitar).

Jag undrar om jag i framtiden kommer att minnas hur jag nu, strax efter midnatt, satt här på en köksstol och skrev om onödiga och banala minnen.

Share
Publicerat iBloggen

37 kommentarer

  1. Hm. Om jag har onödiga minnen — ja det har jag givetvis — så kommer jag visst inte åt dem nu när jag försöker. Hm.

    Jag får försöka återkomma.

  2. Ninja I Klockrike

    Jag kommer ihåg att jag var på kollo sommaren -69, och var jättesen till frukosten, för nånting som jag inte kommer ihåg. Men jag sprang genom matsalen på väg ut i köket av nån anledning som jag inte kommer ihåg.
    Då frågar en kolloledare som var frukostansvarig den där dan, vad jag ville ha till frukost. Jag ropade blodpudding medan jag sprang förbi.

  3. Jag minns att jag stod i spjälsängen, men jag undrar om minnet egentligen är jag såg min bror stå i spjälsängen. Min bror är 15 månader yngre än mej och minnet är från en lägenhet som vi bodde i tills jag var två år. Tidigast och totalt intetsägande ….
    Tyvärr minns jag inte att jag fick chips av min storebror när jag kom hem från BB, men det skulle vara kul att komma igåg vad det smakade.

  4. Marianne

    Jag kan datera mitt allra första syn- och hörselminne. Det är lördag 3/5 1969 och jag är exakt två år och en månad gammal. Jag sitter i sängen på sjukhussalen och ser mig omkring. Jag ser två tomma sängar till höger om min, och tre mittemot. Till höger ser jag dessutom en rad fönster med sammetsgröna gardiner. Vid ett fönster står en sköterska och tittar ut. Hon har vita kläder och långt, rakt mörkt hår som går ned på hela ryggen. Hon vänder sig om och säger “Nu kommer mamma och pappa”. Efter att ha varit inlagd för magbesvär sedan föregående lördag får jag nu åka hem. (För en tid sedan fick jag ut min gamla journal från regionarkivet, därav datumet.)

  5. Blink

    Och inte ens den enda har du stavat rätt!! Mvh Pikachu fanbase

  6. Oh nooo. Sextonåringen kommer att skämmas ögonen ur sig om hon ser det! Jag ändrar direkt!

  7. Blink

    Tänkte nog det, snyggt räddat!

  8. Zozzo

    Ett fullkomligt onödigt, fånigt och konstigt (eftersom jag minns det) minne är en dag i andra klass. Fröken ställer en fråga, jag kan svaret direkt, räcker upp handen och tittar runt i klassrummet och tänker “en skog av händer…”(som åttaåring tänkte jag gärna i lätt litterära former, tidig bibbloskada) för frågan var så lätt. Ingen annan räcker upp handen. Jag tar raskt ner min uppsträckta arm eftersom jag samtidigt inser att svaret inte alls är det jag tror utan motsatsen, att den som tänker ge det svar jag trodde det var skulle framstå som jättekorkad, hemska tanke. Jag har en hemstickad mörkbrun pullover mig. Varför minns jag detta? Men inte vad frågan var?

  9. Smultronblomman

    En del minnen sitter som berget, men på en tenta saknade jag ett par ord. Jag såg hela sidan, i boken, framför mig. Men just där detta svar stod var det en suddig fläck. Precis som när man på TV ser en suddad fläck på en naken rumpa eller bara bröst. Det här är inget gammalt minne, men frustrationen i det ögonblicket etsade sig fast.

  10. LupusLupus99

    Hade hittat ett gäng hus till Ninja men wordpress tog bort det
    eftersom det var spam.

    Kan du inte göra något åt ditt spamfilter Lotten?
    Det är alldeles för övernitiskt.

  11. LL99! Spamfiltret tar bort om det är “för många” länkar (vet inte var gränsen går). Mejla mig eller dela upp huslänkarna i flera kommentarer!

    (Jag försöker ordna detta med spammen hela tiden. Det är jättesvårt: antingen drabbas ni, eller så drabbas jag. Varje dag inkommer 150-400 spam, och de är bedrövligt jobbiga att hantera.)

  12. LupusLupus99

    Hela inlägget försvinner tyvärr när man trycker bakåt.
    Det är oftast länkar till Google som det protesterar mot även
    om det bara är en länk.
    Skulle det gå att vitlista vissa domäner, så att det går
    att posta vissa länkar?
    Google maps till exempel, får du några spam mail med länkar
    till Google maps?

  13. Ökenråttan

    Jag minns en butiksbyggnad som ligger nära vägen, källarvåningen vill ha in ljus så det finns ett litet utgrävt dike framför källarfönstret. Diket är fodrat med sten och precis lagom stort för mej att sitta i. Runt stenkanten växer gatkamomill och jag sitter där trygg, omgiven av den kryddiga doften. En buss far förbi och river upp damm men det kan inte överrösta kamomillerna. Jag är ganska liten. Jag sitter där länge, länge och ingen ser mej.

  14. En gång på badhuset Delfinen i Lund, tappade jag en blånagel.

  15. (Ökenråttans minne är sååå mycket mer poetiskt än mitt.)

  16. LupusLupus99

    Här kommer hus till Ninja-Malin (OT)

    Fint och gammalt men det är troligen inget för Ninjor.

    En f.d. bilförsäljningslokal och bostad i samma fastighet, är det något för Ninjor?

    En gammal gård är säkert något för Ninjor?

    En före detta barnkollogård, här är det gott om plats för både Ninjor och Kolakarameller. Allt är i ett plan dessutom och det är måhånga gästrum för alla Ninjavänner.

  17. Ninja I Klockrike

    Tack LL99, Brattfors var ju jättefint och likaså kollot i Nästvattnet.
    Men kolla tapeterna i bilförsäljningslokalen. De vill man inte vakna bakfull och ha i blickfånget, tur att man inte nyttjar.

    Enplans är bra, och det fanns ramp för Karl-Oskar också.
    Brattfors har ju fördelen att man har nära till Brattforsheden, en stor fin fossil sandur. Visserligen pratar vi då om den kvartära skiten, men den äger sin charm den också.
    Mittemot kyrkan också och en fiskodling i närheten.
    Man kan rymma längs Klarälven, det är inte dumt.

  18. Jag är så hypnotiserad av Ökenråttans poetiska minnesfragment att jag alldeles kommer av mig.

    Och inte hittar jag just de alldeles meningslösa minnena (DDM:s i början på huvudtexten är ju helt underbart poängfattigt), snarare sådana som har sin poäng.

    Exempel: Hur det känns när en geting sticker mig i underläppen som har själva kroppen inne i min mun så att vingsurret stryker mig i gommen (jag var tre tror jag, fast mamma brukar säga två). Det är jähättemeningsfullt eftersom det är en del i den upplevelse som gav mig livslång, numera lätt men icke försumbar, getingfobi

  19. (Ha! Berättade jag inte i somras att jag ramlade ur sängen just pga överrumplad getingreaktion?)

  20. Jo! Och banne mig försökte jag inte då att länka till min egentillverkade gif av min pulserande stortå, stungen och upplagd redan 1998 …

    (Varning. Vår gamla sajt innehåller allsköns komplett ointressanta barnbilder. Tå-giffen finns allra längst ner.)

  21. Onödigt minne? Ett av mina första minnen var att jag grät ohejdbart. Jag vet inte varför jag grät men jag kan ännu känna att jag aldrig skulle komma att sluta. Inte så att jag var jätteledsen. Men jag grät. Känns som två eller tre år.

    Ett annat minne, som nog inte är helt onödigt, är att vi stod på nånting som liknade grovt bröd, men mörkare. Och att det var mycket folk, slammer och ånga. Det var troligen när pappa åkte till Boden under kriget. Det som jag uppfattade som grovt bröd var troligen asfalten på järnvägsperrongen. Och ångan måste ha kommit från tåget. Alla tåg var inte elektrifierade på den tiden.

  22. Zozzo

    Ett annat lätt onödigt men smärtsamt minne:
    Jag är fem-sex år. Det är sommar. Nära huset där familjen hyr ett rum (det var ett jättestort skärgårdshus, typ20 rum, uthyrda styckvis) finns ett berg, kanske snarare en kulle. Ytan är liksom bar högst upp, ingen mossa eller gräs, och sluttar lite lagom. Jag greppar en bit wellpapp, går upp på berget/kullen, sätter mig på wellpappen, åker skinnkälke ner. Bokstavligen, för wellpappbiten glider undan och jag kanar nerför på ovandelen av lårens baksida, själva rumpan täcker kortbrallorna ( det hette inte shorts då). Det gör duktigt ont och det blir liksom skavsår. Det gjorde ont och sved lääänge. Jag åkte inte nerför den stenkullen mer.

  23. Aber doch!

    Zozzo! Läs genast hela läseboken – kanske står hela ditt liv på pränt där!

  24. Zozzo

    Jag har ett annat minne som inbegriper ömma lårbaksidor. Sommar. Hemma i stan. Hade fyllt fyra på vårkanten och just lärt mig läsa Hade nu fått en av “FIBs gyllene böcker”, med lättläst text och fina bilder; minns inte vilken bok det var. Min lekkamrat Mariolis (jag kunde inte säga Mari-Louise) och jag satt på den solheta stentrappan vid vår port och jag läste för henne. När vi läst klart måste vi resa på oss eftersom det brände i baken.

  25. Faktiska minnen är det ont om. Men jag sjöng en sång när jag var liten, som hette “Mariolise”, apropå Zozzos senaste.

    Vill du följa med oss, Mari-o-lise,
    vi ska gå till skogen och plocka bär.
    Nej, jag ska dansa till Avignon,
    där ska jag sjunga en fågelsång.

    Det fanns minst fyra verser, där hon också skulle dansa till Toulouse, Bordeaux och Paris. Den återgivna kan vara en korsning av två verser. Uttalen av städerna var det inga problem med, tack vare pappa franskläraren, men flickans namn …

  26. Avignon! Nä nuuu, Brid …

    Minnet av en vit, liten ryamatta dyker upp. Och på den sitter jag (ungefär sex år gammal) och sjunger:

    Sur le pont d’Avignon,
    On y danse, on y danse,
    Sur le pont d’Avignon

    För det har mamma, fransklärarinnan, lärt mig.

  27. Agneta uti Lund

    Man har de minnen man har – några onödiga minnen hittar jag inte!

    Just nu minns jag att jag faktiskt har varit på le pont d’Avignon. Jag dansade inte, men sjöng visan. Det hela tilldrog sig hösten 1961.

  28. Samma minne som SG:s 07:58, men ur en annan vinkel. Kanske var det så att vår far avreste ideligen, men jag tror inte det. Han for iväg och kom tillbaka från Boden någon evighet senare. I alla fall. Asfalten, ångloket och allt det där Anna Kareninska minns jag inte. Men synen från Hästbron i Krylbo när tåget försvann i fjärran. Den minns jag.

    3090906851

  29. En halvbra bro – eller halvbro. Vi tog oss ut där en dag när mistralen låg på. Då var det bistert. Varken dans eller sång förekom.

  30. Förtydligande: Inte Hästbron, den i Avignon.

  31. Örjan

    Lotten: Ang barndanslekar.
    Någon populär spansk variant som spanjoren vill bidraga med?

  32. Jag vet inte, men jag ska fråga honom!

    Vad vill ni ha nu?

    1) Fopollsrapporterande från kvart i nio ikväll.
    2) En bild på ett kök.

  33. Örjan

    Med tubfilm och/eller genomförd av Bergmanfamiljen med ev gäster!

  34. Örjan

    Fopollreferat.
    Köksbilderna kan läggas in i DDM:s “jässkåp”.
    (Dvs artikelidéer som kan vila (och kanske “jäsa till sig”) för framtida publikation).
    DDM: Har jag uppfattat jässkåpets funktion korrekt?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.