När jag häromdagen började yra om ”Resten av Sverige” och ”alla kanske inte måste flytta till storstan”, kläcktes en idé om att hjälpa kommentatösen Ninja-Malin att hitta det perfekta huset. Många kastade sig huvudstupa in i husgoogling, vilket är jätteroligt. Man får till exempel oerhört intressanta träffar om man begränsar sökningen till
- minst fem rum
- minst 200 m²
- Jämtland
- max 400 000 kr.
Resultatet visar inte stajlade, vita och fräscha rum, kan jag tala om. De här bilderna hittade jag igår:
Men nu till roadtrippen!
Kommentatösen Karin hittade det perfekta huset (skynda er att klicka på länken; snart försvinner den kanske, budgivning pågår!), som ligger nära båsisterna Skogsgurra och Hyttfogdens hus.
(Egentligen känner vi inte varandra, ska ni veta. Fast vissa av de ovan nämnda är syskon, andra är gifta med varandra. Men jag är varken släkt eller gift med någon av dem.)
Se så vackert!
Vi klev in i huset och talade med de två bröderna som sålde. De använde sig av ”privatmäklare”, där säljarna själva sköter visning – mäklaren bara står där med sitt namn på en sajt och visar upp snygga foton. Men här hade man banne mig klarat sig med fula foton, för huset var som sagt en gudagåva. (Fast inte en gåva, dårå.)
Jag sprang omkring på vind och i källare, provade toan, väste som en häxa åt alla som behagade knorra på den dåliga uppvärmningen eller plastmattan inne i badrummet och pekade på de många kristallamporna i olika storlekar och klättrade ner i källaren igen.
Efter denna upplevelse, begav vi oss hem till Skogsgurra och Hyttfogden för att äta potatis, lök och kaviar på knäckebröd, ta emot böcker, champagne och ett verktygsbälte. Då ringde min telefon.
– Hej, jag har hittat en telefon med betalkort och legitimation, som verkar tillhöra dig.
– Va? Men jag pratar ju i mi…
– Den är grön och jag hittade den på vägen …
Sextonåringen hade i en viss sväng öppnat bildörren för att vinka till sig Ninja-Malin, och då hade telefonen trillat ur bilen och ner på gatan. Tack, ärliga västeråsare! (Vi körde hem till upphittarna på hemvägen så roadtrippen blev lite längre än tänkt.)
Det fina husäventyret slutade dock med ett sorgligt beslut.
Fjorton!
Är det det där med att tiden går eller hur sjutton gick det till?
Det där loftet ovanför kyrksalen kan inte vara original. När jag först såg bilden nerifrån salen så kändes det som att det var lågt i tak på nåt sätt. Men sen när jag såg det välvda taket så förstod jag varför. Det är ju taket på salen.
Åh!
Givetvis måste understrykas att om jag, för min del, köpte ett sådant ställe så skulle absolut första åtgärd vara att öppna genomgång mellan ”bostadsdel” och ”kyrksal” eftersom salen vore poängen: den skulle inklädas i bokhyllor, golv till tak, överallt! (Jag önskar mig en jähättestor sal, ja.)
Bra fåtöljer också — gick köpet igenom (eller vet man inte det än)?
Exakt samma sak tänkte jag, Cecilia.
(Gånger två håller jag med Cecilia, menar jag — tiden går fort, och kyrksalstaket är sänkt)
Utgångspris 450 000 kr.
Senaste bud: 825 000 kr.
Damn!
Jaså, det ble ingen affär, bara en trevlig utflykt. MEN DÅ HAR JAG ETT ANNAT OBJEKT.
http://www.expressen.se/leva-och-bo/unikt-townhouse-till-salu-for-45-miljoner/
560 kvadrat, 8 rum, bara 45 miljoner. Lämpligt för Ninja att ställa dom där fåtöljerna i.
Eller det här?
http://www.ekenstam.com/vara-hem/lagenheter/gamla-stan-trangsund-6/
Fast det går loss på 60 miljoner, men då får man ett rum till.
Vad jag faller för är metro-kaklet i badrummet, där i Gamla stan. För övrigt vill jag bara undra varför dom ansträngt sej så in i bomben i ett hus som har ALLT redan som det går och står. Tala om barock!
Här är fler intressanta tapeter. Kolla särskilt in taperna i sovrum 5.
http://www.hemnet.se/bostad/villa-7rum-ljusvattnet-skelleftea-kommun-ljusvattnet-133-10080238
Annat gammalt kapell.
Större och dyrare.
http://www.hemnet.se/bostad/villa-11rum-vingaker-vingakers-kommun-berga-kapell-10085716
Här är till grannhus till Skogsgurra och Hyttfogden.
http://www.hemnet.se/bostad/villa-5rum-hallefors-hallefors-kommun-hastvagen-5-9992095
”Nästan” granne. Schysst kapell – med takhöjd.
Det var alltså jag som sprang omkring och gnölade över små takkronor och uppvärmingen.
Det var fint, men inte vad jag är ute efter. Storsalen hade varit finfin, men inte resten.
Fortsätt gärna leta.
Ok, Ninja hur det din kravspec ut?
En stor (men inte för stor) tomt så att Kola får gott om utrymme
att springa runt på, men vad mer?
Sovrum och toa på samma plan. Helst inte för mycket och branta trappor.
Stängslad tomt är ett plus, och inte för nära nån stor väg, det går FORT när greyhounds drar iväg.
(Idag tassade hon stillsamt ner för trappan och gick in till grannen och hälsade på.)
Gärna en stor sal, och bra med förråd.
Jag funderar på nån typ av B&B-verksamhet/kurs/läger.
Hm, såg jag inte ett B&B ställe uppåt Roslagen till … Tierp typ. (Hör väl till Roslagen?) Måste nog goggla lite. Såg det kanske för ett halvår sedan.
Vi letar efter lägenhet i Uppsala, till dottern med sambo dårå. Hyres är superkört, men en liten br … Finns massor av lägenheter, men när läge, pris, parkeringsmöjligheter, våningsplan och uteplats är viktigt då är det knepigt.
Pysse: ”när läge, pris, parkeringsmöjligheter, våningsplan och uteplats spelar roll.”
Ojojoj. The times they are a’changing. Den första bostad som Lille Maken och jag delade hade bra läge, LÅGT pris, vi hade ingen bil (då heller),våningsplan spelade verkligen ingen roll och uteplats hade vi aldrig hört talas om i samband med bostad inom tullarna. Min yngsta svägerska (Lille M. har MASSOR AV SYSTRAR; DeT ÄR DÄRFÖR HAN FÖRSTÅR SEJ SÅ BRA PÅ TJEJER – men vad ÄÄÄR det med dessa versaler plutsligt …….?), svägerskan alltså har berättat att när Lille Makens mor kom hem efter att ha besökt oss i vår första bostad, då grät hon för att vi bodde så påvert. Konstigt. Hennes son och jag var JÄTtENÖJDA; vi hade ju en egen dörr att stänga om oss två.
Vi bodde i en skolåda på motorvägen och varje morgon fick städa vägen och äta en näve kallt gift till frukost och på kvällen piskade far oss till sömns med sin livrem. Om vi hade tur.
Hörru PK, jag ville bara i all enkelhet få fram att när Lille M och jag ville bo ihop fanns det över huvud taget ingen möjlighet att välja. En rivningsetta över gården var drömmen, tyckte vi, helt förnöjda. Fin adress men 1800-talsstandard. Kallvatten, toa ’på svalen’ som det heter i Göteborg, inte skymten av centralvärme. Men kakelugn hade vi! I den stekte vi äpplen.
Snickeri i Sikfors?
http://www.hemnet.se/bostad/villa-5rum-sikfors-pitea-kommun-sikforsvagen-48-9799955
Eller gammal skola i Bodträsk?
http://www.hemnet.se/bostad/fritidshus-5rum-bodtrask-pitea-kommun-bodtraskvagen-458-9653936
(Där var det springutrymme, förstod jag det som.)
Ojojoj, vilket bevarat 70-tal det var i skolan i Bodträsk!
Det är skönt att höra att du hade föräldrar som engagerade sig, PK.
Skolåda? Vi brukade drömma om sån lyx som en skolåda!
Vi bodde mitt i en sjö, vi fick gå upp en halvtimme innan läggdags och slicka vägen ren.
Vi skulle varit överlyckliga om far vyssjat oss med en livrem. Vår far slog oss med en trasig flaska. Om vi hade tur.
Du får sätta en stor tejpbit på shiftlock-tangenten, Ökenråttan! JAG MENAR, SÅ BLIR DET VERSALER HELA TIDEN!
Jag är för övrigt så fånig, så jag ser gamla rysliga beskrivningar av bedrövligt boende genom ett romantiskt suddskimmer och tycker att allt låter hur mysigt som helst. Min kusin hade en liten, sliten gammal (vi pratar nu 1600-tal) lägenhet i Gamla Stan i början av 1970-talet. Toa på gårn, ingen värme, inget rinnande vatten. Peace, love and understanding.
– Bedrövligt, sa kusinen och flyttade till Rågsved.
Häre hade jag tänkt länka till ’Rågsved, åtta trappor, fyra rum, två barn’ med Gunwer Bergqvist, men den hittar jag inte så det får bli den här istället;
https://www.youtube.com/watch?v=9peNmBMP12Y
Vare inte Sonja Hedenbratt som sjöng den?
Konstigt egentligen eftersom hon var mera åt göteborgshållet.
Jag har en kompis som en gång i tiden bodde i en av de där rödmålade söderkåkarna man bara drömmer om att bo i. (Jag vet inte om det hade att göra med att hennes farmor var en hyfsat känd barnboksförfattare och hennes pappa en ganska känd konstnär. Farfar var mera gudlig och lärd och är inte alls lika känd som sin fru numera. Har ni gissat vilka det var nu?)
Nåväl, M bodde ihop med en man från Kanada som inte alls insåg charmen med den röda stugan. En dag hade han varit på besök hos vänner som bodde i ett fantastiskt område. Spännande och med invånare från många länder och olika kulturer. Och det skulle inte vara något problem att få hyra en modern lägenhet där heller. Så han flyttade till Tensta.
Jag tror att jag vet, men lämnar inte ens nån ledtråd i detta tidiga skede av gissningsleken.
Jahada, jag tror att jag vet vem den där farmorn var. Och i så fall har min faster, tillika gudmor, Majken varit barnflicka åt din kompis pappa.
Pappan hade glasögon vet jag, eller var det glasartad blick …?
HK, det är möjligt men inga glasögon på de bilder som finns på Google. Pipa däremot …
I Skara såg han i alla fall klart på glasets möjligheter, menade jag lite otydligt.
Visst sjöng Sonya Hedenbratt om Rågsved, Skogsgurra. Fast när hon var i Göteborg anpassade hon sången och sjöng om Högsbo och när hon var i Skåne sjöng hon om Limhamn. För övrigt en underbar sångerska som jag saknar.
Oj, jag kan inte gissa Niklas, sitter på läktaren och glor.
Det där med att bo i kyffe skulle ungdomarna inte ha något emot! Om det fanns något. Och jag VÄGRAR betala 2 miljoner för nästan rätt lägenhet när utbudet är så stort.
Visst älskade vi vårt kyffe på den tiden, det gjorde vi. 17 kvm med dusch i källaren. TV antenn på väggen i lägenheten (men hade vi tv?) Mammas överkast i fönstret och socker i golvspringorna (lånade brorsans danmsugare, han bodde bara några kvarter bort.)
Efternamnet börjar på B, kanske, Niklas?
Jag vet!! Om jag tänker på Karl-Johan blir det väl typ rätt?
Niklas kompis förnamn börjar på M eller S. Inte P.
Santa Claus?
Då är jag med, HK.
Pysse, Karl-Johan??
Lotten, M.
Och visst, ÖR.
HK: Pappan hade glasögon vet jag, eller var det glasartad blick …?
Lotten: Niklas kompis förnamn börjar på M.
Då måste det vara Dr Mabuse!
Äsch, jag tänkte på svampbarnen. Fel alltså … Nu hinner jag inte goggla, ska resa bakåt i tiden (men bara en timme).
Niklas håller på och övar upp oss till DECEMBER, märker ni det? Jättebra. (Och dom där versalerna gjorde jag med flit!)
Det var gement gjort, höll jag på att säga. Men jag avstod från den billiga vitsen.
Dan Brown?
Jaha, då blir det ingen Bångbroresa. Men jag tackar för rapporten. Om man hade snuskigt mycket pengar eller en väldigt händig partner med massor av tid (och gärna snuskigt mycket pengar) så vore det huset ett klipp.
För oss vanliga med småknapert om både tid och pengar tror jag mer på Rågsved eller kommunalt här i hålan.
Tänk att jag dammsuger min lägenhet på en kvart utan att behöva byta uttag till dammsugarsladden, det ni!
PK, snarare Father Brown.
Kanske är de släkt?
Kastas från metropol till metropol. Från Ställdalen till Lövstabruk – via Ugglebo och Kålbo. Men inget Kalix, än.
Stopp och belägg! Där finns ju Cahmanorgeln!
Det här är nog mest en hälsning från andra sidan kanalen till Ninja. Quiz imorgon klockan 8!
Nicholas: Du kommer väl och ger facit till din gåta så att alla kan somna lugnt ikväll?
Nej men har inte alla klurat ut att det var hon som berättade ”Picassos äventyr” för oss på 70-talet?
Tänk att Toivo Pavlo tillhörde LGTB, det visste jag faktiskt inte, och det finns ju ingen anledning till att jag skulle veta det heller.
Fin pub! Lycka till med quizzet i morrn.
Önskar intensivt att alla greyhounds vore lika väl omhändertagna på Irland.
Ja, det var ju en överraskning Ninja. Men en väldigt bra och förvirrande inledning på en film var det.
Jag glömde ju helt bort att berätta om att passagen (som Annika skulle öppna) mellan kyrksalen och bostaden är den nuvarande inbyggda bokhyllan med kollektpryttlarna!
(Högsta bud är nu 875 000 kr.)
Det är en alldeles, alldeles underbar film.
Men då är det i alla fall så att faster Majken var barnflicka åt Toivo Pawlo som då var farmor åt din kompis. Tänk så det kan bli i alla fall.
Här är låten:
https://youtu.be/U6hFXx3xNBs