Igår morse vandrade, nej vadade, vi genom rummen som ju var lite fuktiga. Branden i söndags kväll var liksom liten tuva som stjälpte stort hus, filosoferade vi och fnittrade lite.
Plötsligt ringde det på dörren. Det var sotarn från häromveckan. För han hade ju läst i tidningen att det var hans fel att det började brinna:
– Hej, förlåt, sa sotarn. Jag har under mina 40 år aldrig någonsin råkat ut för att det brinner där jag har inspekterat och det stod i tidningen att elden berodde på ”öppna spisen” och det har ni ju ingen men han journalisten kanske inte kan skilja på kakelugn och öppen spis och jag måste bara kolla vad det var jag gjorde fel och gick det bra för er alla i familjen ändå?
Vi lugnade sotarn med att journalisten bara hade hittat på lite (tänk ändå, så det kan bli). Sedan släppte vi in en strid ström av proffsiga karlar som med kännarmin och armarna i kors eller händerna i bakfickorna berättade den ena anekdoten efter den andra.
– Jomen, efter upploppet på Mariefredsanstalten såg det ut så här.
– Påminner mig om en brand i Skåne där en hel familj dog av röken fastän det bara brann på vinden.
– Den här kabeln här, den går ju som en berg- och dalbana. Just det, jag har ju jobbat på …
– Och han i …
– Just det, där var vi också, på …
– Ja, dom stollarna!
Då trillade min djefla man av en murken stege samtidigt som jag började ställa underliga frågor om tystnadsplikt, varefter alla fokuserade på vinden igen.
Alla säger om och om igen att vi hade änglavakt. De säger att vi har haft tur, att det kunde ha gått mycket värre och att egentligen skulle det ha brunnit mer och snabbare och varit mycket mer komplicerat. Och så påpekar de igen att vi har haft änglavakt. Själv upprepar jag gång på gång detta fasansfulla som jag faktiskt måste få på pränt för att sluta älta det:
– Det var meningen att jag och den djefla mannen skulle ha varit borta och föreläst i Lund och barnen skulle då ha klarat sig själva hemma och om branden då skulle ha uppstått mitt i natten, hade vi kommit hem till ett uppbrunnet hus och …
Så, nu pratar vi inte mer om det. (Jag får väl fortsätta älta eftersom jag inte fick det på pränt trots allt.)
Idag ska allt vatten torkas upp, alla möbler som vi kan (vill?) spara ska forslas bort till ett magasin. Alla böcker i de skadade rummen ska packas ner och forslas bort även de och så ska golv och tak rivas. De säger att det kommer att ta sex veckor, vilket innebär att jag kommer att driva omgivningen fullständigt från vettet.
– Kan du hjälpa till här, Lotten?
– Nope, mitt hus brann och jag kan inte fokusera.
– Ta emot, Lotten!
– Oj, nej, mitt hus brann, jag hinner inte.
– Men vad gör du, dricker du mjölk direkt ur paketet?
– Javisst, mitt hus brann och jag är inte längre ansvarig för mina egna handlingar.
Så skönt att ni klarade er! Dags för mig och alla andra slarviga människor att ta tag i det där med brandvarnare. Hoppas saneringen går någorlunda enligt tidsplanen…
Vad var det där läskiga som låg och pyrde på vinden?
Fulavy säger wv och det kan man ju hålla med om.
Men VAD var det som hade börjat brinna? Isolering självantänder väl inte så där bara för att det känner för det och inte har nåt annat för sig? Hoppas jag …
Jag anar vad som inte kom där prickarna tog vid.
Men den där kursen som alla hjälpte till att göra reklam för i Lund skulle väl inte vara förrän i morgon? Eller skulle ni varit där hela veckan?
Men käre tid! Var det sotarens fel, den lille?
Stackare ni så det ser ut. Att du och D. D. M. inte var i Lund var ju då i själva verket toppen.
Bon courage!!!
Nu har jag förklarat branduppkomsten lite bättre (en värmekabel). Men fortfarande vet vi ju inte varför det hände — en kabel ska ju inte få fnatt och börja brinna bara för att den vill det.
Resan till Lund: vi skulle ha åkt på onsdag eftermiddag och kommit hem på fredag förmiddag. Men, vet ni vad: vi har ställt in seminariet. Ödets ironi: vi kämpar och kämpar för att fylla lokalerna. När vi har kommit så långt och nöjt oss, så börjar det brinna och vi ställer in alltihop. Jättebra marknadsföring, right?
(Alla deltagare var förstående. Väldigt förstående. Nästan för förstående. De ville nog inte alls gå på seminarium.)
Men varför tjöt inte brandvarnarna på ett tidigt stadium? De ska väl reagera även om det bara ligger och småpyr lite grann?
Men nu förstår jag inte. Värmekablar har man i badrumsgolv och andra rum som det kan vara mysigt att gå barfota i. Nu vet jag ju inte riktigt vad ni har för vanor men vad gör värmekablarna uppe på krypvinden? Bygger barnen kojor i stenull?
vill visst gå på seminarium! Hur mycket som helst faktiskt. Men inte förrän ni har fått en chans att komma i ordning.
Och det du inte fick på pränt är ju den totala skräcken, det är nästan så att jag måste älta det ett tag också.
Men för att fokusera på det positiva, nu finns det mer tid att ragga deltagare till seminariet!
Hjälp och gulp och älta vidare fast tyst. Hu.
Nu kan jag inte sluta älta själv.
Har inte lyckats formulera någon kommentar till förra inlägget, men herredj-lar vilken tur att det gick rätt bra mitt i eländet. Kunde ju verkligen ha blivit etter värre.
Hoppas bara att sanering och renovering går så trubbelfritt som möjligt också.
Måtte vi aldrig få fuktproblem på vinden!
Den dagen vi får renoverat badrummet (vilket inte händer före julen 2008 enligt entreprenören. Trodde jag. Undrar om det var julen 2009 eller 2010 han menade oktober 2008?) så hade vi tänkt ha värmeslingor i golvet. Kan de få liknande spunk?
Får man förresten konstruera en parentes på det sättet som jag nyss gjorde? Jag gör ofta sådana men anar att det inte är helt korrekt. Hur ska man annars göra?
Viktigast först: nej, Cecilia N. Man kan inte ha meningar i en parentes som avbryter en mening. Meeeeeeen (alltid detta men) — det är ju "bara" en regel. Läsningen flyter på finfint fastän regeln bryts.
(Ja, jag är helt ologisk. Vissa regler får man på inga villkor bryta, andra är jag stenhård mot.)
OJ! Nu kommer det en massa folk! Måste springa över till huset! Var är kameran?
Nu har jag läst flera gånger om hela dramatiken, tänkt på er hela dagen och kvällen, och jag får bara ont i magen. Av att saker kan ligga och pyra utan att man märker det, av att man kanske råkar vara bortrest när det gäller, av att allt är så skört.
Men det duger ju inte att tänka så. Näpp. Därför tänker jag nu bara vara orolig för julkalendern, inget annat. Fast det är inte så bara.
Såg grejen först nu. Shit alltså!
6 veckor? Det blir inte innan jul. Stackare. Och så ska väl alla hantverkare vara lediga över jul så då tar det ännu längre tid. Vilken pessismist jag är idag. Inte likt mig.
Hoppas allt blir jättefint när det är klart.
(VW: dativ. Kommer jag ihåg från tyskan men jag kan inte förklara det.)
Ja fy sören (som vi säger i Skåne) det är otäckt med brand. Det brann i vår bastu för några år sen och allt det där kommer ju tillbaka när jag läser om er brand!
Man ältar fram och tillbaka hur illa "det kunde gått" med barnen. Man funderar på hur branden kunde uppstå (jo för att vi helrenoverade badrummet år 2000 men snålade in på bastuaggregat och lät det gamla från 1975 stå kvar!!)
Och allt springet med brandkår och hela anhanget som kom efteråt i dagar. Och den helsikes jäkla, ointresserade byggfirman som försäkringsbolaget anlitade och som ägnade 12 evighetslånga månader åt uppbyggnaden av badrum med omgivningar igen.
Fortsätt dricka direkt ur mjölkkartongen bara om det underlättar!
Jag känner ett visst behov av att citera mormor. Om inte om hade varit så hade kärringen skjutit björnen med kvastskaftet!
Har ingen aning om detta är ett hemsnickrat eller etablerat ordspråk.
Sååå, jag tror inte ni behöver tänka på vad som kunde ha hänt, ni får nog fullt upp med det som måste göras nu.
Tror du att det blir det bloggträff/arbetsläger i E-tuna runt nyår för att flytta in er igen?
Bränder är en mardröm! Det fasansfulla hände inte men bara tanken gör ont.
Otäckt att tänka sig att fuktbekämpningen på vinden kan orsaka detta.
Allabu säger wv och det får man väl säga till eldfarligt slarv/felkonstruktion.
Jahaja. Sanerarna tycker att vi är så lagom roliga. För nu har de packat 100 flyttkartonger böcker. Resten tar de kanske imorrn.
Eftersom jag har fått många frågor om "värmeslingan för fuktiga vindar", så:
Den heter Trygghetsvakten, men än så länge vet vi inte om det är slingans fel eller installerarens.
Nu skulle vi ha CSI här, right?
Jo, brandvarnarna tjöt inte eftersom det bara var rök på vinden, inte i själva bostaden där alla larm ju sitter.
Inte nog med att vi har vanliga brandlarm med det där batteriet som är fyrkantigt, brandfilt och släckare — vi har även ett direktbrandlarm till Securitas. Som inte heller reagerade.
Vad dåligt och hemskt!
Sannajaj: Om du inte sparade WV:en som sa dativ, får du omedelbart ställa dig i skamvrån!
Sanerarna kanske trodde att så många böcker som ni har bara kan finnas på bibliotek, och de läggs ju bara ner här i stan. Möjligen åkte de hem och drack mjölk direkt ur paketet för att ta sig samman och så kommer de tillbaka med nya friska tag imorgon!
Älta på du bara, både för dig själv och skriftligt. Det hjälper!
Verifikationen säger "revityl" vilket jag tycker låter som någon sorts medicin.
Dieva: Vår familjs variant är; Om om vore inte, vore jag kejsaren av Kina.
Undrar om verifikationerna anpassas efter vad inlägget handlar om. Nu uppmanar den nämligen mig att skriva "husnylit" vilket kanske kan betyda lite nytt i huset. Eller "lite husnyheter".
Men fyttihelvete. Jag hade gråtit blod om jag varit er. Men det är å andra sidan bara saker, vad fan ska man med saker till? Ejenklien?
Kram kram kram till er allihopa!!
Yvonnes BB: Revityl låter som Reminyl som är en bromsmedicin mot Alzheimers sjukdom. Förhoppningsvis fungerar den bättre.
Niklas: Då får jag väl se om den där Revitylen har någon verkan på mig.
Jag har också tänkt på er väldigt mycket!
Och ältande. Kalla det inte ältande. Jag skickades på en föreläsning en gång där man inte ska se reaktioner efter en akut händelse som ältande utan som bearbetning. Man måste ta om och ta om och återupprepa och upprepa igen. Det är en mänsklig process, till slut avtar det där behovet.
Ta det varligt med er själva. Jag är så fruktansvärt glad att ni klarade er allesammans utan skador "annat" än på huset.
*ställer mig i skamvrån*
(Men tar bild på denna istället, kommer i e-psotlådan snart hoppas jag.)
egentligen skulle det ha brunnit mer och snabbare och varit mycket mer komplicerat
Jag är som pojken som Frans G ansåg vara den ideale läsaren av Röde Orm: Han skrev och frågade, efter beskrivningen av hur man drack jul hos Kung Sven, och efter en fejd som resulterade i att en blev huvudet kortare och det hamnade i öltunnan: Drack de upp ölet se´n?
Nämligen:
Kan detta att det inte tog eld i helsike av bara farten bero på att stommen är ett rejält gammalt trähus från 20-talet
wv:psycol!
ojdå, här var det dramatik. Tur att det gick bra!
Usch, usch, usch… jag som de andra, så skönt att ni klarade er och att inget än materiella saker kom till skada. Även om det är illa nog.
Usch. Du måste känna det som jag när en generad f d äkta man ringde och talade om att han voltat med bilen – med barnen i.
Jag for dit och där låg bilen upp och ner på en åker med tusen saker utstlängda åt alla håll. Det såg våldsammare och vidrigare ut än man kan föreställa sig.
Barnen var chockade men oskadda.
Hoj! Här har jag inte varit inne och läst på månader och åter månader och när jag väl får lite tid över att läsa så hamnar jag i omedelbar dramatik!
När man faktiskt tänker över omständigheterna att det från början var så att ni vuxna inte skulle varit hemma och huset skulle varit fullt med barn känns det otroligt bra i magen att ni faktiskt _var_ hemma och att d.j.m. klättrade på taket. *puh*
Lycka till med saneringen och ta det varligt med Bästisgrannen om ni ska bo där de närmsta sex veckorna.
Hälsningar
Ia
HÄRREGU vad skönt att ni inte åkte till Lund. Skyddsängel, instinkt, slump, vem vet. Nån av er kanske hade känt brandröken på en subliminal nivå. Hursomhelst hälsar alla här hemma att ni får komma och bo här om ni vill. Om det skulle bli översvämning hos Bästisgrannen eller nåt.
PS Förhoppningsvis har ni fyllt kvoten för husbränder nu, för resten av livet.
Usch, så hemskt! Saker kan man ersätta, men inte nära och kära. Styrka till er alla!!
Oj oj oj, försenade tåg, brutna tår, rån och bränder. Ditt liv är lika dramatiskt och spännande som en Dan Brownroman! :=)
(Eller ska det vara bindesstreck mellan Brown och roman?)
isses
jag finner inga ord mer än: isses så otäckt
(den tokroliga och charmanta figuren i berättelsen är definitivt den där pyttelille sotaren från förut, en sådan omtänksam och orolig en: kan vara en ättling till den ovanligt långe mannen som låg i trädet: embryoklanen klonar sej)
eld är ingenting att leka med
Trygghetsvakten.
de har ju en ganska aggressiv och livaktig blogg där bland annat upphovsrättsfrågor diskuteras (de är emot en stark och långvarig upphovsrätt)
Hupp, så långt har jag inte kollat, embryo.
Karlsloken: Jag skulle föredra ett bindestreck i Dan Brown-roman — om inte annat så för att det är mer lättläst så.
Än en gång: tack för alla hejarop! (Igår kom det till och med en blomma till dörren!)
ansote säger wv. Det har väl nåt med sot att göra.
Nu har jag varit och blivit besprutad. Hur lång tid tog det egentligen för dig från det att du stod sist i kön tills du var klar?
Här tog det ganska exakt 1½ timme, vilket jag tycker verkar vara ett fånigt mastodontrekord på tid.
(Skriver här där det kanske ses istället för vid rätt bloggpost där en kvart var den enda tidsangivelsen jag såg.)
Tänk ändå, Cecilia N, om du bloggade om annat än stickning! Då hade vi ju kunnat läsa om din spruta — ingående! (Men hade du inte en stickad tröja på dig under sprutningen? Som du kan ha som förevändning?)
Och ja, det tog 15 minuter. Nu läste jag i ett mejl att basketklubben har fått en förfrågan från kommunen: Finns det några lag som vill sälja fika på sprutställena?
Kanske tar det längre tid nu.
herregudrun man kunde ordna mer grejer kring vaccinationerna
poesiuppläsningar
akrobatik
eldslukare (nej: kanske fel ämne)
men så är det förstås: verkligheten är alltid närmare en gammal dylantext än tvärtom: "they're selling postcards of the hanging/they're painting the passports brown/the beauty parlor is filled with sailors/the circus is in town"
desolation row 1965
där är vi då och nu
För att utveckla temat med sextiotalsmusik så skulle jag vilja föreslå att Sörmlands läns landsting låter sig inspireras av omslaget till Strange Days av The Doors när de planerar underhållningen i vaccinationskön.
Reminds me of a song Scotland supporters sing all the time, "Always look on the bright side of life". Your older kids would a have saved the day even if yous were in Skåne. Your always welcome here. Skotten
Men jag kom på en helt ovidkommande sak nu när jag läste rubriken till det här inlägget igen. Låter det inte som det borde vara ett företag?
"Stink och plast AB – företaget för dig som drabbats av brand"
Ja, Yvonne, i vår gemensamma stad har vi ju i så fall systerföretaget "Sprut & Bränn".
Vilket elände – men vilken tur att det gick som det gick.
Jag antar att den blommiga inte är föremål för sanering. Blir det nytt nu?
Lotten: Den kombinationen av "Sprut & Bränn" och "Stink & Plast" låter en aning obehagligt.
[…] det var denna iakttagelse som fick min djefla man att gå upp på taket och öppna vindsluckan och släppa in syret så att elden tog fart – eller om den dåvarande tolvåringen såg laserstrålen i röken, och […]