SVT visar nu en dokumentär i tre avsnitt, och första avsnittet kan man se här. Jag är otroligt fascinerad av innehållet.
Programmet handlar om hur nästan alla vill bo i storstäderna och att det till viss del beror status och coolness och att det de facto är där jobben finns, samtidigt som alla vill njuta av naturen och åka på semester till stugan i skogsbrynet eller till avfolkade bygder där det kanske finns spöken.
Samtidigt som det i Sverige även finns områden som Stöttingfjället – stort som Sörmland – där blott 400 människor bor och där det inte ens finns någon affär eller en enda liten skola …
Lagom till att man kan se ”Resten av Sverige” skriver SVT i en nyhet att man i Norge alls inte avfolkar landsbygden som i Sverige – och att det faktiskt inte alls har med den förnicklade oljan att göra. I Norge uppmuntras invånarna att bosätta sig i obygden (mitt ordval, och ett ord valt med kärlek och solsken i blick) och norska skattesubventioner underlättar för alla som vill driva företag utanför storstäderna.
Att jag blir så engagerad när det gäller detta beror nog på att jag
- har bott i Luleå och åkt till massa avkrokar för att spela basket (nu pratar vi sent 1970-tal)
- har föreläst i Sollefteå, där vi kom att prata om de döende byarna utanför stan
- känner massa stockholmare som bara klagar och klagar på hur svårt och dyrt allt är
- kan på tok för lite i ämnet.
När vi spelade matcher i Tärendö runt 1978, bodde ungefär 700 människor där. Alla Tärendö-spelare sköt avigt eftersom alla hade haft en och samma coach, som ju sköt avigt. Men vi förlorade oftast mot dem. I Överkalix bodde drygt 1 000 personer och där var det lika illa; de spelade inte som vi, och vi förlorade oftast. I Haparanda bodde hela 5 000, men dem vann vi mot.
Ni hör – min upplevelse är starkt baserad på basketlagets vinster och förluster och jag funderade då inte nämnvärt på varför våra motståndare bodde där de bodde och inte med oss i Luleå, där vi och nästan 50 000 andra bodde.
Men visst, hörni, känner ni också storstadsbor som längtar bort från månadskortet, den timslånga pendlingen, bostadspriserna och ovanpågrannen?
Fast om storstadsborna flyttar till Stöttingfjället ökar förstås skatten med 5 kr per intjänad hundralapp, och då får man ju inte ens njuta av affär, skola eller något annat som man skulle kunna tänka sig att skatten vanligtvis går till.
Uppdatering
En spaning bara – av de intervjuade personerna sitter några hemma i vardagsrumssoffan medan andra sitter vid furuköksbordet. Och några sitter nästan inne i sina bokhyllor.
Jaja, en liten röd stuga på Stureplan, det är drömmen …
Vi, som flydde stockholmstrakten för mycket länge sedan, har med stigande förvåning sett hur det blir omöjligt att hitta nånstans att bo utan att behöva sätta tio millar eller därikring, omöjligt att ha bil på grund av brist på parkeringsplatser, ökad oro för bubblan, osäkerhet på gator och allmänna trafikmedel – för att inte tala om taxi, allmänt högt kostnadsläge, osäker kollektivtrafik och nu också råttinvasion. Det senare inte personligt menat, kära Östermalmsbor.
Med goda möjligheter att arbeta via internet är det obegripligt att människor fortfarande väljer att dra sig mot storstäderna. Vi bor gott i en fin miljö där vi har 100 meter till badsjö, fri parkering, ett hus som kostar mellan fem och tio procent vad motsvarande hus skulle kosta i Stockholm, goda grannar som både sköter posten och ser efter huset när vi är på vift.
Men, säger någon, tänk på det rika kulturutbudet. Visst kan vi tänka på det, men varför? Så oerhört beroende av att ha sett den senaste uppsättningen av den där pjäsen som alla talar om är vi inte. Och den småskaliga kultur som finns ute på landet är kanske lite halvtöntig i en del nollåttors ögon, men den duger ganska bra åt oss. Just här i trakten har vi Cassels i Grängesberg, Opera på Skäret, ganska bra lokala förmågor och halvprivata tillställningar som ger stort utbyte.
Nej, någon längtan till storstäderna som bostadsort har vi absolut inte. Vill vi kolla en utställning eller absolut tycker att vi måste se någon artists enstaka framträdande i Sverige så är det en enkel match att ta bilen cirka 250 km – numera är det för övrigt nästan så att parkeringen på plats kostar mer än bränslekostnaden.
Takes a bow och kliver ner från lådan.
Stor Gillatumme för Skogsgurras inlägg.
”de facto är där jobben finns”. Kanske kan det vara ”de facto är dit jobben flyttades”?
Kanske ”de facto är där jobben finns idag”?
Bara för att vara sån då, så handlade det ena förnicklade föredraget av T** H**** som jag lyssnat på, om just detta. Han kallade det för peak city, något som jag undrar om det redan är eller kanske kommer bli ett etablerat uttryck.
Peak oil beskriver ju ganska bra vad det handlar om. Och Peak Nuclear respektive Peak Hydro har redan passerats (om inte kineserna bygger 300 kärnkraftverk).
Jag har hört ett par föredrag av Stefan Svanström på SCB i ämnet (han använder ju gu’bevars vår GIS-programvara) och det där med avfolkningen är lite intressant. För 50 år sedan bodde det 1,1 miljon människor på landsbygden i Sverige, idag är motsvarande siffra 1,1 miljon. Under tiden har däremot antalet invånare i städerna ökat med ett par miljoner, i runda slängar samma antal som har flyttat till Sverige från andra länder.
Det visar sig också att det är förvånansvärt få som flyttar från landsbygd till storstad. Men de som bor kvar på landsbygden flyttar däremot ofta till en plats som ligger närmare en tätort, så det finns definitivt platser som drabbas av avfolkning.
Jag vill flytta från Stockholm, för jag kan få ett mycket större hus där, och ha en fin hage för Kolakaramellens rejsingturer nära.
Men jag vet inte vart, och så måste jag ju ha ett jobb där.
Måste få återkoppla till förra båset, och mjölet.
Om det inte är mjöldryga i det så kan man använda det länge. Det som kan hända är att vitaminnivåerna sjunker (och det ganska rejält) och att fullkornsmjöl, som har grodden kvar härsknar.
Grodden innehåller mycket fett. Grahamsmjöl har kort hållbarhetm, just för groddens skull.
Å andra sidan är det ju den som gör vetemjölet till graham.
Ja, hakke, och statistiken är lite svårjämförd här och där eftersom tätorter slås ihop med andra tätorter och småorter försvinner för att folk flyttar ut och tätorter förvandlas till småorter …
Finns det månne en lista på ”försvunna” småorter respektive tätorter?
”Mellan 2000 och 2005 upphörde 152 orter att vara småorter eftersom deras befolkning sjunkit till under 50 invånare. […] 397 nya småorter [f.d. tätorter] hade tillkommit under samma period.”
Lista över småorter 2005.
Lista över småorter i Västernorrland – läs om inte annat bara för de ljuvliga ortnamnen!
OK, Po Tidholm, brrr, men även en blind höna kanske kan hitta korn, även om det förefaller osannolikt med tanke på vad jag läst av honom tidigare.
Men, vad är egentligen poängen? Folk som av olika skäl väljer att inte flytta tycker att de som flyttar ska skicka tillbaka mer pengar än de redan skickar (kommunala skatteutjämningen, någon?)?
Eller, folk som inte flyttar tycker folk som flyttar är dumma för de gillar dit de flyttade?
Eller, folk som inte flyttar är sura, oklart på vad?
Hursomhelst bör vi inte anamma Norges exempel med skattesubventioner, oavsett varför folk som inte flyttar inte flyttar, och folk som gör det gör det.
Hur märkligt det än låter tror jag folk, för det mesta, gör det de tycker är bra, och då blir det så att folk gör olika, och det är bra.
Själv bor jag mitt i Stockholm, och cyklar till jobbet, men när jag slutar jobba tänker jag nog lämna asfalten, helt utan subventioner, eller andra tankar än att det kan bli skönt att slippa bussar och lastbilar, och istället lyssna på vågor.
Men vänta Mikaels, såg du verkligen hela programmet? För dina frågor är de frågor som ställs …
Ninja, Ninja! Ska vi tillsammans i båset fantisera ihop en flytt åt dig? Vill du öppna sybehörsaffär? Köra buss? Bo granne med Skogsgurra?
Nej, jag såg inte programmet alls, läste bara ditt referat. Vilda elefanter kan nog inte få mig att sitta och titta och lyssna på Po Tidholm längre stunder 😉
Ja, gör det!
Lagomt granne med SG och Hyttis, och en sybehörsaffär av klass.
Köra buss om det behövs.
Skriva små böcker kanske, och bli en utfattig men konstnärligt högtstående poet?
Kör så det ryker.
Länge sedan jag hade tillfälle att lyssna på Po. Men på den tiden tyckte jag bra om honom. Har han blitt dålig? I så fall får man hoppas på bättring.
Fast man kan väl bo i stan men ändå bo på landet?
Det vill säga man ju bosätta sig i lite utanför den stora staden,
t ex Sundbyholm utanför Eskilstuna.
Det är landsbygd men ändå nära till stora stadens utbud av
affärer, nöjen, kommunikationer och arbeten.
Självklart, LL99. Man kan ju bo överallt, men det är ju svårt att flytta med sina barn till ett underbart hus i en underbart trakt om man för att slippa pendla timmavis till jobbet måste övertyga sina barn pendla timmavis till skolan istället.
Jag trooor att jag har kokat ner mitt intresse för det här ”problemet” till meningen:
Vad synd att det är en evig kamp och en frustration samt dyrare och att det kostar fler pendlingstimmar att bo uppåt, inåt eller ut på landet.
Och precis som Skogsgurra skriver: internet är ju bra …
Det handlar inte om vad man ska och inte ska. Tråkigt att alla försök till lös och ledig diskussion så ofta styrs mot val mellan två alternativ.
Här i trakten är vi försedda med två järnvägar som löper parallellt och som tar oss till Ludvika på en halvtimme eller Örebro på en timme, ungefär. I Ludvika finns ABB med sina verkstäder för högspänd likström, stora transformatorer, brytare och mycket annat. Till Stockholm tar det nog tre timmar, men fortfarande bättre med tåg än med bil.
Det finns många sådana mindre orter kvar och där livskvaliteten är ett par snäpp bättre än mitt i smeten och där kostnaderna ligger långt under vad det kostar i samma smet.
De som utan att blinka sätter sig i timslånga bilköer till och från jobbet i en storstad når samma typ av jobb via tåg från många mindre orter och på kortare tid till lägre kostnad.
Jag börjar känna mig riktigt engagerad. Vi som flyttade mest för att gammpörtet var för stort och vildsvinen för många – nu ser vi plötsligt att det var ett nästan genomtänkt beslut vi tog. Och rationellt. Det är inte vanligt.
SG, jag håller med till viss del men tyvärr så fungerar ju
den svenska järnvägen sådär. Det är signalfel, spårfel, elfel,
växelfel, tågmöten var och varannan dag.
Jag tror många skulle tänka sig att bo på tågpendlingsavstånd men
att de inte kan/vågar eftersom det är så mycket problem med tågen.
Att komma försent nån gång må vara hänt men om det är en eller
par gånger i månaden så tror i alla fall jag att det är många
som väljer att flytta eller åka bil istället.
Jo, jag är sorgligt medveten om de svagheterna. Och om sanningen ska fram så har jag inte satt min fot på ett järnvägståg sedan cirka tio år sedan.
Det där med signalfel och andra problem med spårbunden trafik är jag grundligt insatt i. När kaoset på Gröna linjen i Stockholm bröt ut i samband med byte från Westinghouse till Siemens i slutet av 1990-talet blev jag inkopplad som ”spårhund” – både bildligt och bokstavligt. Hittade problem med kablarna som går längs med spåren. Det tog lite tid, men fruktad segerkänsla när jag i tretiden på morgonen kunde ringa signalchefen på SL och meddela att problemet var löst.
Samma typ av fel förekommer även nuförtiden. Men ovanpå detta ligger några lager okunnighet, försiktighet, rädsla och advokatskräck. Kombinerat med inkompetens som förvärvats i den nya skolan där det är viktigare att inte missa vad Kicke sagt på mediet än att koncentrera sig på vad läraren försöker berätta (läs Per Kedland i SvD av igår). Och allt detta gör att felen syns så mycket tydligare numera. Den faktiska felfrekvensen tror jag inte har ökat särskilt mycket – utom spåren, som börjar bli ganska dåliga på sina ställen – men den förbannade tveksamheten och inkompetensen, en del kallar det ”Försiktighetsprincipen” gör att minsta problem ska djupanalyseras. Och under tiden står trafiken stilla.
Jag är för övrigt lite tveksam till järnvägens framtid. Men annan kollektivtrafik, i form av bussar, tror jag på.
Jag håller med Skogsgurra igen!
”Det handlar inte om vad man ska och inte ska.”
Det här är ju bildning och diskussion – vi som inte bor i Pajala men i samma land som pajalaborna bör ju veta hur det är att bo i just Pajala. (Ersätt gärna ordet ”Pajala” med valfri ort.)
Jag kan berätta hur det var att bo i Eslöv (vilket jag verkligen inte njöt av 1994-98) och i Luleå (vilket var fantastiskt 1973–81) men ingenting alls om hur det är att bo i Pajala. Men idag vet jag i alla fall mer om Pajala än jag visste i förrgår.
Men tänk ändå … att skatten i Stöttingfjället är så mycket högre …
Intressant det där med 1,1 miljon, Hakke.
Nån sa nån gång att det här är ett demokratiproblem. Om de allra flesta bor i storstäderna så bestämmer politiker på ett sätt som de många i storstäderna vill. Samma sak menade den här personen kan gälla åldersgrupper. Om pensionärer blir en väldigt stor grupp så bestäms det på ett sätt som gynnar pensionärer.
Före senaste valet publicerades en karta med befolkningstätheten presenterad i olika färger, som olika höjd på berget-olika färg. Den var lite läskig. Det fanns tre lila blobbor och mycket färg runt dem. Norrland bestod av en grön kustremsa …
Hur i hela friden hävdar man sig i den konkurrensen?
I lokaltidningen finns det en klok reflektion:
http://www.allehanda.se/kultur/gediget-men-onyanserat-av-po-tidholm-om-landsbygdens-villkor
Härligt att läsa Skogsgurras inlägg. Själv är jag hemvändare efter 5 år i Stockholm. Skulle aldrig flytta tillbaka sa jag, när jag drog dit. Har aldrig ångrat återflytten. Den här stan har rätt kassa kommunikationer. Reser mycket i tjänsten och föredrar tåg. Men ibland blir det bil.
Här finns havet och närhet till skog. Vi har det vi behöver. Kul att åka till de största städerna, men så skönt att komma hem till det lilla.
”Lista över småorter i Västernorrland”. Där hittar jag Trehörningsjö. En ort som en gång var egen kommun och hade tre caféer samtidigt.
Tågförsening! Ett träd har blåst ner över en kontaktledning
någonstans efter Kolbäck så tåget får åka via Arboga och Kungsör.
Eller inte hela vägen till Arboga men en bit.
Jo vi åkte hela vägen till Arboga där vi vände för att
åka åt andra hållet.
Ja, men alla tågförseningar drabbar tack och lov inte samma tåg!
/pendlar 2 timmar med pendeltåg varje dag.
Jag vill bara meddela att jag överlevde tågförseningen trots
att tågförseningsexperten Lotten inte var närvarande.
…och förseningen var bara på 50 minuter så det var inte så farligt.
Annan TV-serie som tangerar dito ämne.
http://www.svtplay.se/video/9894173/riket/riket-sasong-1-avsnitt-1
Ja fast den irriterade jag mig synnerligen på i programmet om Sollefteå sjukhus. Det var lite tropikhjälm på-varning.
Men det är ju lite olika programledare, för sen har det inte riktigt varit så för mig. Kanske det blev så för att hon var ”hemma hos oss”.
Jag såg programmet om Charlottenberg idag. Det är ett knepigt dilemma. Leva med centrum som får infarkt när det invaderas, eller slippa och peka runt hörnet till köpcentrumet? Det knepiga är väl att jag antar att köpcentrats affärer inte skattas på plats och att privathandlarna i centrum kanske inte inbjöds att flytta/ inte insåg att de borde flytta.
Trehörningsjö som nämndes tidigare i båset har ju flyttat några km, likaså samhället Björna, några mil söderut längs norra stambanan. Samhället hamnade istället där som det var lämpligt att lägga stationen.
Jag antar att Charlottenberg är i nån sorts liknande situation. För som jag förstår det så lever man inte längre på något bruk utan på gränshandel.
Om det är bra eller dåligt? Vet inte. Det beror väl på … som i de flesta komplicerade frågor.
En ny bok helt i Lottens smak.
Om det inte var så att jag redan har (och i någon mån missköter) två hus i avfolkningsbygd skulle jag omedelbart köpa detta fantastiska hus för 450 000 och bli granne med Skogsgurra (tror jag, men när det gäller geografi är jag inte så pricksäker…): http://www.hemnet.se/bostad/9987295
LL99: Ronald Åman som nämns i radioinslaget var så snygg som fotbollsspelare att han hamnade på framsidan av Vecko-Revyn runt 1978!
Karins huslänk är faaaantaaaaaaastisk! NINJA! VAKNA! Spring och köp hus!
Min länk verkar ha döden dött så vi får ordna fram en ny länk:
http://idrottsplats.se/antligen-bokslapp/
Ja, nästan granne. Vi bor 6 km norr om Kopparberg och Bångbro ligger några km söder om Kpbg.
Häftigt hus. Men vi är nöjda med vårt pörte. Så vi flytt int. Men skulle vara skoj om nån bekanting hittade dit. Var det inte snack om att hela Sverige skulle leva? Eller är det alldeles bortglömt?
Den ena järnvägen (de delar sig i Ställdalen) passerar Bångbro. Men osäker om tågen stannar där som de gjorde förr i tiden.
Länktest: https://is.gd/R9hd1D
Gurra, det verkar som om man får kliva av på Storå station eller Kopparberg station om man vill ta sig till Bångbro.
Häftigt hus som sagt! Men kanske lite avsides. Undrar om man kan montera ner det och bygga upp det på Stureplan?
Om man ringer SJ i god tid kan man nog få tåget att sakta in lite vid Bångbro så man hinner hopa på i farten.
Det enda jag inte vet är vad Bångbro påminner mig om. (Jag menar att det ringer en stark minnesklocka vid blotta omnämnandet, men jag kan för mitt liv inte komma på vad det rör sig om.)
Åh, idrottsplatser — en av dem som nämns i bokpresentationstexten ligger knappt två kilometer härifrån. Den är k-märkt, för entréns men framför allt träläktarens skull.
Annika, jag är nästan helt säker på att du vet vad bånge är.
Det tror jag nog är bekant. Att samma företeelse heter ribba i Malmö med omnejd tycker jag är lite intressant. Tror inte att det har nåt samband med Ribban, men undrar hur det kan vara med Magdalena Ribbing. Hon kanske inte är helt glad åt associationen.
Ribbing är ju en gammal fin släkt och man kan ju ana vad anfadern fick namn efter.
Undrar om det är likadant i den gamla fina Norska ätten Langballe.
Apropå släkt med anor så såg jag avsnittet av Vem tror du att du är
som handlade om Stefan Holm. Det kan man kalla släkt med anor.
Jag vill inte avslöja för mycket för de som inte sett avsnittet.
Apropå ribbor, så ska jag snickra ett staket!
(Tack för tipset om Stefan Holm, LL99.)
Som ett större glockenspiel kan säga: Bingelibång!
Ja … fast hårdare. Fjingelifjong.
Härreguuuud vad det är svårt att säga ”fjing-…”!
Rent socialvokala problem. Jag är en rå och oborstad sälle och har inga som helst problem.
Fjädrans fjolkfjörfjörare!
(Helt seriös provning:
Fja-
Fjo-
Fju-
Fjå-
Fje-
Fji-
Fjy
Fjä-
Fjö-
… nä, det är bara ”fji-”, och kanske ”fjy-”, som är svåra. De övriga kan jag ord på, eller åtminstone ordfövrängningar och låtsasord och sånt.)
Fjing har jag inga problem med, fjyng är lite obekvämare. Fjöng ligger inte alldeles bekvämt i munhålan.
Till min enorma glädje ser jag att ni fjåsar vidare här!
Niklas, här är ett alldeles äkta fjö-ord!
Fjöng. Hm … ”Hon hoppade på den murkna altanen så det fjöng i bräderna” låter väl som en fin mening?
Det är inte bara jag som är tveksam till Po Tidholm: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23621839.ab
’Maud Olofssons attack mot SVT-satsningen: ”Socialism”’
Vet inte om det placerar mig i gott sällskap eller bland okunniga dårar ;)?
[…] jag häromdagen började yra om ”Resten av Sverige” och ”alla kanske inte måste flytta till storstan”, kläcktes en idé om att hjälpa […]