Jag ska bara fixa verandastaketet lite
Vårt staket på verandan ser sedan några år bedrövligt ut.
Smutsigt och mossigt men ändå lite vitt och fräscht?
I maj kontaktade vi diverse snickare och händiga män (hittade inga andra händiga kvinnor än mig själv) – och sedan gick sommaren.
Fem gånger har olika snickare varit hemma hos oss för att humma och klia sig på hakan och föreslå än det ena, än det andra. På fixerilistan står nämligen
- verandastaketet, som ju har drabbats av fläckvis benröta
- köksgolvet, målat med fel färg (och därför suger det upp all skit)
- nytt fönster i köket eftersom det är mörkt som i en
litenstor säck - renovering av brunt plastduschrum som inte har sett en hantverkare sedan 1980 kallt
- nytt golv i gästrummet (klinkern som ligger där är lite ogästvänlig)
- trä istället målad plastmatta i trappan.
Sedan hände inget. Inga snickare återkom och när vi hörde av oss till dem var det både kris och panik och alla anställda hade blivit sjuka eller ”försvunnit”.
Under tiden drabbades köksgolvet av färgavfall.
I måndags skulle äntligen verandastaketet snickras iordning av en gammal snickare med 103 års erfarenhet! Heureka! Då kan vi kanske sitta på vår snygga veranda i december?
Men inte kom det nån snickare, inte. Jag blev förbannad och tog fram spett och hacka samt hammare och tång och bände lite här och där så nu har jag brutit bort de värsta spjälorna och den odrinkvänliga överliggaren.
Några slavar sattes att skrapa bort flagfärgen.
Vem hittade på att överliggaren ska vara rundad upptill?
Se så vackert höstljuset stänker in mellan spjälorna!
– Själv är bäste dräng! sa jag idag och gav mig ut i världen för att köpa virke.
(Det har jag gjort i flera omgångar sedan 1994, men varje gång kommer jag hem med fel saker, för dyra saker och nästan en tår i ögat eftersom jag faktiskt inte alls behärskar konsten att köpa virke.)
Jag körde till brädgårn och gick in i butiken med en rutten bräda att visa upp och ha som förlaga.
– Jahaja, tolv tjutvå. Gå dit och säg att du behöver tolv tjutvå! sa en tjej i kassan.
Jag gick in ut till Det Jättestora Brädlagret och pratade med en man.
– Jag behöver sådana här spjälor. Sex stycken som är 84 cm långa. De heter tolv tjutvå.
– Vi sågar inte. De ligger på fyra å tjugo och med sex på åttifyra blir det … femåtrettifyra. Då får du köpa två.
Eftersom plankorna är 4,20 långa och jag behöver 5,04 måste jag alltså köpa 8,40 meter. Tänk om man var tvungen att köpa tyg med en sån jädra sömsmån …
– Och så en hyvlad snygging som överliggare, men inte välvd!
– Okej, det blir en tolv tjuåtta. De ligger på femåförti. Hur mycket ska du ha?
– Jag behöver 6 meter och 30 centimeter.
– Okej, två.
– Alltså 10 meter och 80 centimeter?
– Eh. Ja. Vi sågar inte.
Men det gör jag! Här ska sågas!
Hm. Är det månne bra att ha årsringarna så här? Rätt snyggt är det ju i alla fall.
Jag hämtade bilen, lastade in virket, gick till kassan och betalade och skulle väl sedan bara köra ut på gatan?
Nooooo. För i vägen fanns en nedfälld bom.
Sandra Bullock hade ryckt på axlarna och kört rakt på.
Jag ryckte på axlarna och började se mig om efter en Sesam-öppna-dig-knapp. En dam kom springande med en liten lapp i handen.
– Har du betalat?
– Ja …
– Men fick du ingen kod?
– Kod …?
– Du måste ha en kodlapp för att komma ut. Jag trycker in min. Kör sedan ut fort som fan så hinner jag kanske ut också!
– Oj, okej, TACK!
Damen tryckte in den magiska koden, jag körde ut på gatan fort som fan – och såg sedan bommen sänkas innan damen hann köra ut. Och då kunde jag ha kört till närmaste avtagsväg, vänt om och kört tillbaka för att höra om damen behövde min hjälp att komma ut ur brädgårn. Men istället körde jag hem! Bara sådär!
Det där verandastaketet kommer för alltid att vara en påminnelse om hur jag lämnade en dam i sticket bakom en bom.
Uppdatering!
Såja! Nu ska det ligga till sig och målas till våren! (Champagnen har jag fått av båsisten Örjan, men inte funnit rätt tillfälle för.)
Nämen Lotten!
Och nu kan jag konstatera att om man skriver på datorn (firefox) så finns ingen redigeringsmöjlighet.
Det är lugnt Lotten! Jag startade nästan ett krig idag. Man ska vara så mycket, diplomatisk, ärlig, hjälpsam och rättvis hela tiden. Jag sumpade ettan idag. Blörk!
Händig också, det underlättar!
Nyttjade du möjlighet att “såga själv” på brädgården?
Pysse. Det är helt OK, i alla fall på en torsdag…
Men – OT – vet du förrexten att de muggar som du och brorsorna (?) dricker ur i huvudet på din blogg är designade av brorsans (min brorsa alltså) klasskamrat? Påpekade Cecilia N påpasslig när hon såg samma muggar på min blogg. Eller i alla fall att det är samma muggar.
Har du en sådär kapa-träbitar-sak?
Verandaräckets överliggarens rundning har eventuellt med rötrisk att göra. Plan bräda=större rötrisk (tror snickardottern). Men å andra sidan måste man ju väga nytta mot nytta. Och då överväger nog det drinkvänliga alternativet.
Annat var det förr! I alla fall i centrala Lund då vi bodde där. Mitt över gatan låg Lennartssons Trä med stort virkeslager i ett halvt kvarter och sågar och serviceinriktad personal. Gossarna gick då och då dit med stora, tomma papperskassar och sa: “Vi behöver spillvirke”. Då fick dom det. Gratis. Vi vuxna gick dit och sa att vi vill ha en rund skiva med diameter 120 cm och 2 cm i tjocklek. Då sågades slik skiva till och vi betalade gick hem och målade skivan och gjorde ett utmärkt bord. Det funkar fortfarande.
Lennartssons! Preciiiis där, ja! (Agneta bodde där, men si där bodde jag också, fast åren runt 1990. Och nu bor Agneta där jag bodde 1967.)
Karin: Snickardottern har alldeles rätt, men den gamla överliggaren är ruttnare än ruttnast, så välvd den är. Nu blir det en tryckimpregnerad platt sak som jag ska ställa dyrbara vaser på, så platt ska den vara!
Örjan: Jaaa. För att få in nästan 20 meter plank, blev det till att låna fogsvansen och såga så svetten lackade. (Och utan att womansplaina ett enda dugg och för alla berätta om fogsvansens tokiga etymologi. Knäpptyst var jag under hela sågningen.)
Får vi höra mer om kriget, Pysseliten?
Please mention the war?
Kapa-träbitar-sak = geringslåda?
Lotten vi bodde faktiskt grannar ett slag. Vi bodde där, mitt emot Lennartssons 1967–1992. Därefter här, där du bodde 1967 då det mesta var lera här – nu är här så grönt, så grönt, så grönt. Lunds grönaste område inom själva stadskärnan. Grönt är skönt, tycker jag.
Mitt gröna som finns fem minuter från min boning.
OK för verandastaketet. Efter minst två besök i huset så tycker jag f.ö:
– köksgolvet: fint som det är
– nytt fönster i köket: kommer bara göra att smutsen på golvet syns. Den charmiga sekelskifteskänslan av att det saknas elektricitet kommer att försvinna.
– renovering av brunt plastduschrum: en klenod som det inte finns många kvar av i landet. Vad säger Stadsantikvarien? Behåll!
– nytt golv i gästrummet: inget fel på detta golv. Praktiskt.
– trä istället för målad plastmatta i trappan: nej! Varför? Ska ni kasta ut kakelugnen också?
Ååååååh. Pip-Petter! Jag ska genast kontakta alla jävla snickare och be dem dra åt pepparn!
(För allvarligt talat är det ju egentligen bara stuprören och hängrännorna som måste fixas om jag tänker efter …)
Så ljuvligt. Ett stilla lugn breder ut sig i mitt inre.
NU har jag tittat på huset i Karins länk i förra båset, och tamefan, om jag inte åker på visning på söndag.
Bara bihilen går igenom besihiktningen. Den ska besiktigas i morgon. Eller besiktas som ett allt större antal slöhögar behagar säga numera.
Jag vill ha ett missionshus!
Nån som vill föhölja med om söndag?
Ninja – du är välkommen om du kommer åt det här hållet.
Ta med dig lite folk så kan ni äta här. Och om det blir sent, eller tidigt, så går det nog att övernatta också.
Tåg till någon centralort kan också gå bra. Då kan Hyttis plocka upp er i “Grodan”. Eller jag.
Veni, seci, vici! (Jag kom, jag sågade, jag segrade!)
Heja Lottenplotten — du är bäst!
Ja, det är bra att ha stående årsringar. Liggande ringar gör att brädan slår sig lättare.
Jag vill titta på Ninjas missionshus! Vi kan köra i karavan! Men måste ju åka i hundfri bil! Många utropstecken blire! Men jag vill verkligen! Fast jag har en basketmatch!
Länk till nytillkomna tittare:
http://www.hemnet.se/bostad/9987295
Den här grabben tycker också om att bo på landet. Men vildsvinen ställer till lite för honom. Det var för övrigt de som slutligen fick oss att dra oss norröver. Här har vi inga.
http://blogg.elinor.se/2016/09/30/jag-hatar-vildsvin-del-tre/
Läs Götes artikel. Kommentera gärna. Han har en del synpunkter som är värda att fundera över.
Är det möjligen så att en av staketskraparna idag firar sin årsdag?
I så fall grattis och är det inte idag utan var igår så är det grattis i alla fall.
4.20 är bredaste måttet på vävstol hos Märta Måås-Fjetterström. Nu kan vi tala om udda kunskaper, va? Och meningen med livet är ju 42, så detta blir nog bra.
Den rundade överliggaren väcker minnet avett visst (svindyrt) soffbord på ett housewarming på Kvarnholmen. Samma sorglösa idé om hur drinkunderlag kan utformas.
Lotten, du kan visst åka med Ninja. Du kan ju stoppa ut huvudet
genom fönstret. Kommer det en tunnel så får du väl hålla
andan en stund. 😉
Förövrigt på tal om landsbygden. På Ornö i Stockholm skärgård
kommer det snart att finnas en ny bensinmack.
http://www.skargarden.se/snart-flodar-branslet-pa-orno/
Det hör nog till vanligheterna att det öppnas nya bensinmackar
sådär utanför städerna.
Det talades om släkt med anor härförleden. Vad säjs om att ha ett giftmord i familjen? Knappast banalt, eller hur?
Va? Bara ett? Vad är det för en beskedlig släkt det handlar om? Kan knappast vara Sturarna? Fast, det förstås, där var det kanske inte så mycket gift det handlade om.
LL99, du har nog rätt i att det hör till vanligheterna. Vi har en bensinmack som granne. Den stör inte, den ligger på andra sidan impedimentet och syns inte. Den drivs av Bröderna. Bröderna är ortens Makthavare och sysslar med olaglig sopförbränning. Deras Fader sysslade med utveckling och tillverkning av mackgrunkor och drev macken för att testa grejerna. Nu drivs den vidare av Bröderna – av bara farten. Bra soppapris har de också.
SG 09.28. Götes text fick mig att tänka på Vintermänniskan av Frans G Bengtsson.
Örjan,
Bengtsson gjorde ett stort misstag när han började essäsamlingen med De långhåriga Merovingerna. Den orkade jag inte igenom – lika lite som jag ännu orkat igenom Moby Dick.
Tack vare din knuff har jag nu plockat fram samlingen igen och börjar bakifrån. När jag läst om vintermäniskan, som känns “gosig” på ett underligt välbekant sätt, kanske jag samlat kraft att ta mig genom Merovingrna också. Men Melville kommer jag aldrig att klara.
I min arbetsplats närhet finns det sedan ett år återigen en mack. Den drivs av föreningen som tidigare sett till att det återigen finns en affär.
I väntan på dessa händelser fanns närmaste möjligheter en kvart bort med bil utan några bussförbindelser lagda så att det passar att åka och handla. En kvart = 14 km.
Tack Örjan!
Vintermänniskan är nog en av de bästa essäer jag nånsin läst – av Bengtsson eller någon. Det är obegripligt att jag inte läst den tidigare. Tänker på att Folke troligen kände starkt för den. Likaväl som svärfar Ragnar, som skötte jordbruket på Granbergsdal.
Krig. Det börjar med att man får en hint om att ta det varligt med sina aktiviteter, någon annan har protektionistiska tendenser. Man gör ett hjältedåd och kommer överens med personen i fråga, en förhandling som slutar med lite ge och lite ta. Drar nöjd igång med aktiviteten, när en fjärde part (inte ens den som givit hinten alltså) drar i nödbromsen och påpekar att man inte alls måste förhandla, man får köra på med allt och cheferna måste helst kontaktas för att reda ut detta. (Vilket “detta”, tänkte mitt huvud. Det kommer sluta med krig! Mina goda relationer med protektionistiska kollegor kommer haverera och jag kommer få bomber i huvudet.) HUR jag avstyrde kriget vet jag inte riktigt, men fjärde part blev kanske lite sårad. Jag vet inte. Tråkigt är det när kommunikationen brister och allt handlar om politik. Jag vill ju bara jobba.
Missionshus. Kul, jag skulle gärna följa med! Och bada på vägen, eftersom Ninja och jag gillar att bada, kan man ju ändå passa på! Eller hur? Frågan är om helgens timmar räcker även för en tur till Kopparberg?
Är och besiktigar bilen. Sista dan. Voffo, voffo, voffo ska just jag vara besatt av uppskjutarjävulen?
Resultatet avgör om det blir missionsbesök i Bångbro.
Somliga jobbar helt enkelt bäst med kniven mot strupen. Jag är lite både ock.
Förresten håller jag med Pip-Petter!
Såg.
Äldsta dottern, då i tonåren, frågade efter “den där klipp-saken” samtidigt som hon, med fingrana, gjorde en klippande rörelse. “Saxen menar du?”
Det frågades om jag hade en geringslåda till sågningen. Näää, jag tänkte knipsa av planken med en hovtång!
På Facebook lade jag under arbetets gång ut en bild på min avståndskloss. Ni vill väl också se?
Pippi bygger hus!
Och sedan vankas det förstås pannekankas?
Jag kommer allt ihåg när Carl Persson & Son höll till på
Hagaholmsvägen. Sedan flyttade de till Folkesta. Efter ytterligare
lite mer sedan blev företaget sålt till Beijer och då var det
slut på familjekänslan.
Eller trävaruhandlare Carl K. Persson & Son om man vill vara korrekt.
Noterar att avståndsklossen heter “Skapande hemmet” och beundrar Lottens känsla för feeling!
Pol Roger – jo, jag tackar. Samma som Churchill drack.
SG: Klart att min far uppskattade “Vintermänniskan” Han var ju bonde fram till sitt 40:e levnadsår.
Bilen gick igenom. Puh.
Vi har varit på urpremiär! “Donna Juanita” med Gina Dirawi och Claire Wikholm i titelrollen och en mängd av Hasse&Tages sånger. Rekommenderas för alla som är nog gamla/nördiga/nåt för att känna till Hasse&Tage.
Ja Ninja då är det väl bara att sätta sig i och komma hit till Bergslagen.
Åker knökafull pendel. Just nu i Karlberg.
Nejmen, jag fick chansen att redigera. Har jag aldrig fått förr.
Solna.
Och nu är vi i Ulriksdal.
Helenelund. Där är vi nu.
Och nu är vi framme i Sollentuna. Spännande det här.
Som någon av båsisterna redan gissat är vi nu i Häggvik.
Strax i Norrviken.
En jästfabrik senare och vips, Rotebro.
Vi lämnar Upplands Väsby och närmar oss en plats för högtflygande plan(er).
Tunnel under Arlanda. Strax.
För en poäng: nu kliver vi av tåget; vart var vi på väg?
Nu har gästerna åkt hem. Gud vad det är praktiskt att bjuda folk på middag på bistro några kilometer bort (i ett gammalt kapell mitt emellan Rönneshytta och Skyllbergsvallen — och jäddrar vilken god mat de kan laga, upptäckte vi!), och bara bjuda på efterrätt och kaffe och avec hemma. Det blir så lite stök före och så lite disk efter.
(Och vad skojigt att stavningsgalningen inte vill att vi har bjudit på avec, den vill så väldigt gärna att vi har bjudit på avel i stället.)
Hem?
Nu kan alla somna om för nu är vi hemma.
Det är vähäldigt ovanligt att bjuda på avel till kaffet. I alla fall i det här landet.
När är Lottens basketmatch? Med ett femtimmarspann på visningen måste det ju gå att klämma in både match och visning?
Ska jag komma och heja på först?
Städar just nu bokhyllan i hopp om att hitta diverse skrivna alster som jag ska ge båsmor när vi ses nångång.
Nu är det kört med glassträff på Fjällgatan, idag var sista dagen de har öppet i år. Och vädret var fint så tjorren var öppen, men tror ni inte att jag glömde plånkan hemma?
Jodå, så att nu blir det till att hålla sig tills första april.
Jämrans.
Och nu sover PK! (Jag sov på tåget.)
A propós Ökenråttan 10:11 så har jag alldeles gratis fått en vävstol. Den är visserligen bara 150 centimeter bred, men det är vackert så.
Ska bara hyswta ut skiten ur källaren och göra mig en vävstuga, som heter duga. Eller så köper jag missionshuset och ställer den där.
På min lokalabrädgård N P Nilsson sågas det. Man kan köpa i stort sett hur smått som helst (om man har tur kan man hitta det man behöver i spillkorgen). Man kan också köpa spik styckevis…
Men, kanske var det impregnerat trä? Då finns det en massa regler om hur och var och vem som får såga.
Det var jätteimpregnerat virke! Och jag fick såga hur mycket jag ville – de sågar tydligen inte alls på brädgårn. (Och, skulle det visa sig, naturligtvis såfade jag fel så att överliggaren fick skarvas.)
Apropå inget, men eftersom vi ju gärna rapporterar om tåg; i morse vid niosnåret blev tåg 919 inställt (Sthlm–Etuna), vilket påverkar oss såpass att jag kollade anledningen.
“Tåget är inställt på grund av planeringstekniska skäl.”
DET var väl intressant?
Planeringstekniska skäl? Det låter som om någon blivit sjuk och
att de inte fått tag på en ersättare.
Inte planteringstekniska fel då? Träd i spåret.
Igår vid 23:58 var det obehöriga i spåren som orsakade försening i pendeltrafiken. (Obehöriga träd kanske.) Surt för oss kvällströtta som bara vill hem.
Det var inte så att du mätte fel Lotten?
Nu gissar jag bara men om det inte var planerat sedan tidigare att tåg 919 skulle ställas in så kan planeringtekniska skäl vara att spåret har varit avstängt för underhållsarbeten på natten och att något strulat och arbetet inte har blivit klart i tid. Eller så var kanske lokföraren sjuk och så även vikarien.
Äh, planeringstekniska fel är väl bara byråkratiska för allmän söhet eller vem-fan-glömde-tänka?
Man har välan jobbat med humantransporter själv.
När är matsen imon, Lotten?
Det är matcher i plural! Men jag håller på att fixa!
Och nej, PK, jag mätte rätt men tänkte fel … Men nu är verandastaketet så fint så fint!
Men nu måste jag fråga vad det är för fel på ordet verandaräcke, som jag skulle använt?
Är det någon nyansskillnad i betydelsen?
I mitt huvud används staket för att avgränsa områden i samma plan från varandra (oftast markytor som tomter) medan räcken används för att förhindra att någon eller något faller från en nivå till nästa.
Vad säger alla glada språkpoliser?
Som jag ser det utgör räcket en del av den större enheten staket. Och det verkar som om det är räcket som är sekruttigt (förlåt, var sekruttigt).
Enstaka spjälor/ribbor i staketet som sådant har tydligen också bytts ut, men det verkar som om huvuddelen av entreprenaden gäller själva räcket.
Njae, kanske inte blev så tydligt.
Och Maj-Lis mår bra?
Jag håller med Gurra. Räcke är något/det du håller i vilket
ju hörs på namnet räcke dvs något du räcker dig efter.
Verandaräcke skulle jag själv säga. Vår brygga på landet hade/har fortfarande bryggräcke.
Och ordboken min säger:
räck`e subst. ~t ~n
ORDLED: räck-et
• upprättstående konstruktion av stänger vid trappa eller avsats, avsedd att fungera som stöd eller skyddsanordning {→balustrad}: balkongräcke; broräcke; järnräcke; skyddsräcke; trappräcke; han lutade sig mot ~t som löpte utmed dansbanan; hon hängde över ~t för att få se en skymt av kungen; hoppa över ~t
BET.NYANS: ibl. utvidgat om likn. konstruktion med annan funktion: takräcke
HIST.: sedan 1805; se räck
staket [-ke´t]
subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: stak-et-et
• (lägre) stängsel som markerar gräns {→2plank}: ett vitmålat ~ runt trädgården; de smet in genom ett hål i ~et
KONSTR.: ett ~ (runt ngt)
HIST.: sedan 1521; av ita. staccetta med samma bet., till stacca ‘påle’; besl. med stake
Jag vill nog hävda att överliggaren är själva räcket och att det
som är under är ett staket.
AuL har hittat korrekta beskrivningar av räcke respektive staket. Heja Lund!
Den galne arkitekten:
Får mig att tänka på den österrikiske arkitekten Roland Hagmuller (som jag faktiskt träffat för ca 50 år sedan- han hade kort jobb på A4/Coordinator).
Bilder på några av hans “skapelser”. Säregna, modernistiska. Vill inte säga att jag uppskattar dem.http://tinyurl.com/zafc9tu
Men jag gillar hans österrikisk utsikttorn i trä. Inspirerd av besök i Nepal, där hans broder Goetz varit bosatt i decennier?
Liten rapport till det knasiga kommentatorsbåset:
Imorrn åker Ninja och jag och minst ett av mina barn i två bilar (förlåt miljön, men jag flyger väldigt sällan) till huset som vi tycket att Ninja ska köpa, som Karin tipsade om och som ligger lagom nära Skogsgurra och Hyttfogdens nypörte.
Maj-Lis mår toppen, enligt rapporter från hennes morföräldrar. Hennes pappa och jag är på rymmen och njuter sen i onsdags av hotellrumsutsikt över Donau, som inte är ett dugg blå.
Men då var min magkänsla inte helt tokig. Det var skönt. Tack AuL!
AuL:s staketutredning har gjort mig övertygad: jag måste tydligen börja säga räcke oftare!
Donau!
Det är Hyttises favorit. Så mycket favorit att vi letade på Donauses källa för ett par veckor sedan. Hur konstigt det än kan låta inspirerades H. av det klena flödet och försvann in i ett buskage. När hon kom tillbaka meddelade hon att hon bidragit till källflödet. Lite stolt, lite skamsen. “Men det var nödvändigt”
Åh! Pålle Råger! “Champagne ska vara kall, torr och gratis.” Winston Churchill lär ha sagt det.
En annan väldigt god champagne är Piper-Heidsieck. Den med lila etikett.
Och gult på tyska heter … gelb, vad. Hur böjs det? “An die schönen gelben Donau”, kan det bli så ungefär?
Ni tror alldeles rätt, jag har aldrig läst tyska, jag blott gissar vilt.
Annika: Finns färgblinda.
An som anger befintlighet etc etc
Då kan det knappast bli “die” alldeles oavsett om Donau är han, hon eller hen. Men gelben känns rätt. Och jag börjar ana varifrån den gula färgen kommer. Så många turister som smyger längs stränderna …
Åh — ha — slarvfel av mig “An der schönen [blauen] gelben Donau” heterenju. Avrendär Johann Sebastian Strauss höllja påå skriva. Strauss den yngre. (Och nu tänker jag på Stanley Kubrick och Arthur C. Clarke, och år 2001, och filmen. Där spelar de den visan.)
SG: Förutom turister. Många gelbdjutare i trakatrna?
Men antagligen- gjutresultatet bronsfärgat. Dess “avföringen” troligtvis brungrått som i Moldau/Donau.
Moldau: https://www.youtube.com/watch?v=3G4NKzmfC-Q
Schönen(?) Donau https://www.youtube.com/watch?v=iOD2tvNuzig
Oberoende av komposititör. Fantastisk musik!
SG, eftersom både skön och blå (gul) är böjda i ackusativ borde “An” ange riktning och inte befintlighet, eller? Och borde det inte heta “An den schönen blauen Donau”? PYSSE! HJÄLP!
Jag har alltid trott att det handlade om att vara PÅ Donau men vid närmare påseende är det snarare TILL eller MOT Donau. Eller? PYSSE, VAR ÄR DU?
Niklas: Trodde “an” angav “på/vid” till skillnad mot “auf” (ovnpå).
Återigen PYSSE! Kom och hjälp oss okunniga!
OT: Min länk till Donau enl ovan.
Fick underbar fortättningsförslag på Youtube.
“Bolero”
Med fd Göteborgsdirigenten, Gustavo Dudamel , (nu med Wiener Philharmonikerer)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustavo_Dudamel
Niklas: Inte bara “an”utan även “hinter+unter” med ackusativ
Korrekt minne?
Alla adjektiv efter artikeln får -en i dativ. Åtminstone i ental. Till skillnad mot Kilimanjaro finns det ju bara en Donau.
Så, i min värld anger AN befintlighet. Då böjs artikeln i dativ. Och Donau är kvinnlig, med DIE vilket då blir DER. Och, som sagt, alla adjektiv efter artikeln får -EN på slutet.
På den tiden rapporter skrevs på Fadersmålet i den stora frankisk/bayerska elektrotekniska koncernen var det noga med sådant. Numera gäller engelska och det är inte noga med nånting längre. Utom några fåniga arbetsmiljöregler.
An, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor & zwischen
Durch, für, gegen, ohne, um
Aus, außer, bei, gegenüber, mit, nach, seit, von, zu
Glömde jag något? *majlis*
God morgon från Budapest.
Wider, där i raddan med prep. som styr. ack., B-Pernilla.
Örjans tips om Vintermänniskan ledde till att jag letade fram Bengtssons De långhåriga Merovingerna och började läsa essä efter essä.
Han är ganska pratig i många delar, men ändå uthärdlig. Till och med inihelvete bra. Precis som jag minns honom från tidigt sextiotal när Sällskap för en eremit var den enda svenska läsning jag hade tillgänglig under en tämligen utdragen utlandsvistelse.
Nu kom jag in på Ett storverk om ord (Merovingerna och Sällskap är bundna i ett band) och hittar där Ett storverk om ord, som handlar om Elof Hellquists etymologiska ordbok.
Bengtsson raljerar en aning, men är oerhört imponerad och tacksam. Och vem skulle inte raljera när man hittar bifogade text om gylta?
Slumpen ville att Hellquists två band står i samma rum som Bengtsson, så det var bara att gå och kolla. Lycka! Visserligen har Bengtsson tagit sig an andra upplagan men den tredje visar sig vara en oförändrad omtryckning. Och där berättar Hellquist om den snöpta suggan. Underbart!
SG, eftersom Der Rhein med bifloder är maskulina (om jag nu minns rätt) trodde jag att även Donau var det men femininum förklarar ju allt. Tack!
Pysseliten, wo bist du denn?
Nu ska jag leta efter Sällskap för en eremit. Klockan 12 bär det av mot Kopparberg!
Tyska floder feminina, andra maskulina, men som vanligt finns det några undantag! (Der Rhein, Die Lena)
An tolkar jag som vid floden (befintlig) och därmed dativ. die –> der.
Var det svar? Annars måste vi ge oss på satsdelarna tror jag.
Pysse, det stämmer med vad SG sa så det är nog rätt. Vater Rhein mit Söhne är väl maskulina?
Tyska genus blir varandra om vissa omständigheter råder …
Jag kommer att tänka på deriveringsregler och sinus och cosinus och sånt.
Skulle aldrig få för mej att:
1. Sätta plan överliggare på ett verandaräcke. Skaffa små piedestaler att ställa ourdruckna glas på, eller drick upp.
2. Handla virke nån annan stans än hos det lokala byggvaruhuset. (Eller järn- färg- och byggaffären, de flesta handlare och serviceföretag har flera verksamheter för att det inte räcker med bara en. Glasmästare med garner, konfektion med café, frisör med presentbod, skoterservice med kontorsvaror o.s.v.) Min handlare kapar och sågar så det står härliga till. Förmodligen en efterbliven rest i arvsmassan hos ett glesbygdsföretag som vi lika efterblivna glesbygdsbor tror är självklar.
3. Köpa ett missionshus i Bergslagen. Men ack vad jag skulle vilja! Huset ser helt underbart ut, det ska bli spännande att få veta vad som händer med det vilket jag utgår ifrån kommer att rapporteras här, hur det än går med det.
Glömde det viktigaste:
Aldrig aldrig nånsin använda Skapande Hemmet eller någon annan del av Husmoderslexikon i halvfranskt band på ett så vanvördigt sätt. Särskilt inte nåt av de där tilläggen.
Jag har inte tillfälle att köra ända till det fantastiska missionshuset i Bergslagen idag men jag hoppas på livfulla live-uppdateringar!
När det gäller fantastiska kombinationer av levebröd är väl Nisses Vulk och Motell en klassiker från multitaskingens glesbygd mellan Skövde och Hjo.
Och inte bara tyska språkets genus tycks utbytbara med tanke på galt och gylta i SG:s etymologiska fynd ovan. (kan gylta tolkas som någon sorts diminutiv av galt i grisarnas hbtq-värld?)
Jag har också tredje upplagan av Hellquist och under galt finns den snöpta suggan och under gylta står det lite mystiskt:
gylta, sugga (se ga l t)
Entusiasm, eftertanke, realism.
Några egenskaper som präglar en av våra nyligen avresta gäster.
Båsmor med -åringar hade kanske också kunnat tänka sig. men praktiska överväganden och allt det där…
Jag vill ha mer rapport än Gurras!
Ja Cecilia N! Det är väldigt lite rapporter här. Och ännu mindre i nästa bås. Jag anar en gravad hund.
Jag har så svårt att rapportera när jag kör bil! Och Sextonåringen tappade mobilen, som åkte med en bil till Västerås, så där har vi också varit!
Rapport kommer; huset är alldeles fantastiskt.
Flyttar Ninja dit ska jag minsann avlägga visit nån gång. Blott 7 mil från systra min.