Nu har jag ju skrivit om detta nästan varje år (t.ex. 2011, 2013). Men ser ni, det är så roligt. EBA: Eskilstuna Basketball Association, där alla som vill får lira. I år hade vi inga riktigt gamla, bara en som var född 1963 – rena rama duvungen. (Den allra yngsta var född 2003.)
Och nu ska jag tråka ut er alla med att berätta hur man skapar en sådan här hullerombullerturnering. Detta för att det kan göras på så många sätt och i så många föreningar av alla de slag – alltså inte bara idrott. Och jag vill sprida mitt evangelium! Man kan göra poäng på fel korg, snubbla med bollen rakt in i väggen med huvudet före, missa ett skott med fem meter, göra stegfel och vara blå i ansiktet efter endast tre anfall – alla bara skrattar åt allt. Stora spelare lär sig att spela mesigt försvar mot små, men kör för fullt och som vanligt mot jämnstora. Gamla tanter spelar gärna försvar på unga pojkar, gamla gubbar värmer upp genom att smörja hela kroppen med hästliniment, elitspelarna ger råd och tips till alla … och över hela alltet lyser glada leenden.
Först får folk anmäla sig! Alla är välkomna – allt från ickespelande föräldrar till elitspelare. Och de som vill trilla in senare, sätts in i ett lag som råkar ha få på plats.Sedan väljs lagnamnen av de ansvarsfulla personer som jag har utnämnt till lagledare.Sedan skapar jag lagen och försöker blanda unga och gamla och långa och korta så gott det går. Ibland blir det pannkaka t.ex. för att ett lag råkar ha fyra skiftjobbare som måste köra lastbil till Yttre Mongoliet en speldag eller för att tre i laget har fysikprov i morgon. Men då fylls lagen på med några som för tillfället inte spelar. Och ibland faller folk ifrån för att de helt enkelt prioriterar något annat. (Obegripligt.)Och så skapar jag matchprogrammet. Åtta lag som spelar två matcher per kväll under fem kvällar blir 40 matcher: alla möter varandra en gång, några möter varandra två gånger. (BH betyder inte något annat än ”Bollhuset”, där vi har två baskethallar.)Och så sätter vi igång! Här ses en damlagsspelare, en flicklagscoach (med en av sina spelare i bakgrunden) samt en ung herrlagsspelare som dessutom är med i basketlandslaget.Här har vi en lillasyster till en pojklagspelare på en herrlagsspelares breda högeraxel.De som inte spelar, tar tid (2×12 rinnande) och sätter poäng. (Vi har förstås koll på vilka lag som vinner, men det innebär bara att man, eh, vinner.)Och det är SÅ kul! (Det skiljer nio år och en halvmeter mellan dessa två spelare.)Jodå, även jag fick spela. I brist på löpsteg och fungerande knän, satsar jag förstås på ett ettrigt försvar.Och så tar det slut. De som är kvar efter allra sista matchen, får vara med om prisutdelning där den snällaste, den roligaste och den på alla sätt basketigaste får väskor, tröjor och vattenflaskor.
Jag kan varmt rekommendera detta intensiva frotterande mellan alla möjliga olika sorters passionerade människor. DUNK!