Som jag berättade häromdagen, hamnade jag på Eurovisionstjolahoppstrallalafinalens genrep.
Igår tv-sändes finalen i alla länder i hela världen (utom några), och 2016 fick ESC en vinnare i Ukraina som ingen brydde sig det minsta lilla om när jag var där. Alla gav däremot Spaniens bidrag stående ovationer …
Men just nu struntar vi i melodierna, artisterna, det eventuellt politiska budskapet samt den långa näsan åt Putin och fokuserar på två saker.
- Det är ett hejdundrande trevligt arrangemang. Ingen var på dåligt humör, ingen svor åt någon annan, ingen kastade bengalisk eld på någon, ingen slogs och halva Stockholms piketstyrka behövde inte vara på plats.
- Professionalismen var påtaglig. Scenen var sanslös, ljuset var bättre än vilket fyrverkeri som helst, programledarna var proffsigt avslappnade och roliga, Lynda Woodruff fantastisk och scenografin och samordningen samt bild och ljud i tv:n prickfri.
Så här såg det ut när vi kom till Globen – utklädda i sällskap med normalklädda, skottar med armen runt engelsmäns axlar, fransmän som pratade engelska (!) och tyskar som sjöng på franska. Europeisk förbrödring, helt enkelt.
Ja, fjäderboorna stod som spön i backen och de glittriga kjolarna blänkte på varandra. Nästan aldrig har så många människor bråkat så lite med varandra. Vi satt så långt bak på ena kanten att vi såg artisterna i profil och precis allt som skedde bakom scenen. Scenarbetarna for fram som ett gräshoppsmyller och snubblade bara en enda gång. Lovely!
Mellan varje nummer sopades scenen dammfri. Alltså var fjärde minut. Min kära basketplan i vårt fina Bollhus sopas en gång i veckan … ungefär …
Rysslands bidrag hade en alldeles otrolig scenshow, där sångaren klättrade och for på en vägg utan att man riktigt förstod hur det gick till – men vi som såg allt från sidan förstod att här var en hund begravd. Eller en tjej stående i kulissen. Så här:
Alldeles i inledningen av Rysslands bidrag ser man (framifrån) en kvinna ovanpå en vit vägg (se i videosnutten lite längre ner i inlägget). Hon klättrade snabbt ner och stod sedan under hela låten och sjöng bakom scenen samtidigt som den sjungande mannen klättrade på väggen och (till synes) sjöng. Alldeles i slutsekunden kom kvinnan fram och fick stå framför väggen. Men cred för sången fick hon fan inte.
Kolla nu:
(Klicka här om ni bara vill se den fascinerande klättrandet på väggen.)
Men även om jag vill ösa beröm över produktionen och alla inblandade proffs, var det en sak som verkligen inte gick fram i tv-rutan: de brittiska slagverkarna. Jag är väldigt svag för trummisar och här var det ju två på en gång. Det var som en extremt cool, synkroniserad simning. Kolla nu på min lilla filmsnutt av Storbritanniens bidrag – där jag inte alls fokuserar på sångarna:
Och så den mesiga versionen som man fick se i tv:
Man får tycka vad man vill om det här spektaklet som Eurovisionen är – men kom inte och påstå att det skapar negativism eller konflikter eller att det är en tafflig produktion, för då slänger jag en bengalisk eld på er.
Bra rutet Rutger!
Nu tog Sverige tajmaot.
Jag är av uppfattningen att alla Mello-låtar går in i det ena örat och ut genom det andra, men det är ju glädjande att ESC på sitt sätt bidrar till förbrödring och världsfreden och allt det det där.
Så vann Ukraina med en låt som inte hade haft en chans med en annan text. Putin blev säkert jätteglad.
Jag för min del kan ju inte med mello vare sig nationellt eller internationellt (intereuropellt?), men jag betvivlar inte för ett ögonblick att många ytterst proffsiga personer genomför ett stort arbete på imponerande vis.
Och att fans som är där vet att uppföra sig är uppenbart och underbart. (Jag försöker se schlagerkravaller framför mig. Det går inte. Eller … jo, det går, men det ser jähätteroligt ut och det ska inte kravaller göra, så … nä i alla fall!)
Tack för delvis ”back-stage”- berättelser.
Undrar om LarsW kan komplettera med info. Ok vet han arbetade med/på radion, men lite ”skvaller” har han förhoppningsvis.
Det korta svaret är nope, Örjan. Det långa: Jag jobbade för det mesta inifrån Radiohuset med sändningar utifrån, om man säger. En uppgift många inblandade uppskattade att jag hade, om jag får skryta.
Det är enstaka gånger jag har arbetat eller hjälpt till på utsidan, men jag har varit med och hjälpt till att rigga för sändningar från Globen ett par tre gånger. Jag reagerade på att cementgångarna där luktade mögel, en doft som till och med storrökaren LarsW verkar överkänslig för.
Annars anlitar SVT SR:s musiktekniska kompetens sedan många år. De har ingen egen, och lät bra gjorde det i går.
Det ser ju storslaget ut och är säkert fantastiskt på alla sätt och vis, men det är inte min sorts musik alls, och så tar det alldeles för lång tid. Jag får myrkryp, jag som tillhör de som tycker att det är bra med reklam i filmer på teve, för då får jag göra nåt annat en stund.
Jag såg den storslagna Shakespeareföreställningen på SVT play i dag, och den var verkligen alldeles enastående, men jag måste dela upp den i flera bitar, annars tappar jag koncentrationen.
Men jag tycker förstås att det är lysande bra att folk inte slåss över resultatet och så.
Jag har hört rykten om att Måns föll på repetitionen när han dansade ”Hoverboard”. Är det sant?
På tal om Hoverboard; vad ska de kallas på svenska?
Men visst borde det väl vara ett säkerhetspådrag?
Det skulle väl vara mumsmums för en terrorist att terrorisera i direktsändning?
Nu kom jag plötsligt på att jag igårkväll inte sa en sak som givetvis behöver sägas:
Jag är alltså mello- och ESC-vägrare. På teve. Däremot, om någon bjöd in mig till en sån där generalrepetition är det faktiskt mycket sannolikt att jag skulle gå, för att se sånt på verklighet är något annat, det. Glitter och glamour i själva luften man andas! Ren nyfikenhet skulle locka dit mig.
En haltande liknelse: Jag är inte det minsta intresserad eller road av Lill-Babs, men jag har av den renaste (och underligaste) tillfällighet sett henne lajv en gång. Och lajv var hon skitbra.
Sanna: Förutom hoverboard, airboard, dropboard etc. har jag sett ståbräda. Men då inkluderar de modeller med handtag (Segway) och sådana med bara ett hjul.
Lotten, ditt spamskydd är lite FÖR effektivt.
Jag försökte posta ett inlägg med en youtube länk men det gick
inte alls för sig trots att jag skrev rätt på captchasiffran.
Vissa berömda artister är inte ens bra lajv.
För några år sedan fick vi, av någon outgrundlig anledning, för oss att åka ner till Götet och kolla Dolly Parton på Ullevi, osäkert om det var nya eller ej. Nära Burgårdsskolan var det iaf.
Mekaniskt. Oengagerat. Samma ”inkännande” berättelser om pappan som vi hört några gånger förr. Nej, lajv är ingen garanti för bra.
Då går vi hellre upp till bommarna och tittar på tåget. Även om det kan vara lite kyligt framåt kvällningen.
Lutbräda tycker jag är bättre än ståbräda. Står man bara där händer ju inget, det är ju när man lutar fötterna som den tar fart. Och så finns det ju det som på engelska kallas airwheel som ser ut som hjulet i B.C.-serien. Borde bli monohjul eller enkelhjul på svenska. Går ju inte med enhjuling, det är ju något helt annat.
På ett ”event” jag var på för ett antal år sen framträdde just Lill-Babs och sedan Jerry Williams. Den smått episka frågan ”vem kan varken sjunga?” kändes osökt och var där och då svår att besvara.
SG, jag håller med rent generellt. Att kunna framträda
live är en helt annan sak än att göra hyfsat ifrån sig
i en studio där de har allehanda hjälpmedel tillgängliga.
Sedan finns det vissa artister/band som faktiskt höjer sig
både en och ett par snäpp när de ger liveframträdanden.
Bl.a. såg jag AC/DC live på Ullevi 2009. Det var en mycket bra
konsert, betydligt bättre än deras studioskivor.
Ett annat band som gör sig riktigt bra live är Baskery som består
av de tre systrarna Bondesson; Greta, Stella och Sunniva.
De tre album de släppt hittills håller helt ok klass men live är det
något helt annat. Hösten 2015 så hade ett framträdande i
storstugan vid Skottvångsgrufva och det var helt fantastiskt bra.
LL99: försök igen – inga kommentarer har fastnat i filtret!
För övrigt är jag så förkyyyyld, så förkyld. Min roliga basketturnering EBA, där vi blandar lagen huller om buller började förra veckan – men ikväll kan jag verkligen inte vara med. Det är precis som om Petra Mede inte hade kunnat vara med på ESC.
En Hoverboard är ju det transportmedel som Marty McFly
använder sig av i BTTF-trilogin.
http://icdn9.digitaltrends.com/image/marty-mcfly-hoverboard-1085×802.jpg?ver=1
http://si.wsj.net/public/resources/images/BN-JB853_bttf2_G_20150624155544.jpg
Lotten, nej det fungerar inte. Jag länkar till en bild på felmeddelandet.
http://i.imgur.com/NArSQs5.png
Trycket jag bakåt så är allt jag skrev raderat. :X 👿
Cancern har skördat ännu ett offer.
Säg inte att 2016 har tagit en till.
Nu är vi hemma efter resa tvärs över Sverige och tillbaka. Till västkusten bilade vi söder om Vänern, vilket nog är kortast väg, och tillbaka norr om Vänern med ett flertal uppehåll. Vi hälsade dock inte på Skogsgurra och Hyttfogden eftersom vi 1) inte är säkra på i vilken ort de bor, även om vi vet att vi var i närheten, 2) var i viss avsaknad av fullständiga namn och annat som gör att man kan söka efter adresser och 3) började inse att det skulle bli sent innan vi var hemma om vi stannade fler gånger.
*ON topic
*Lajv sjåv
*Enda kända operahuset med egen järnvägsstation
*Tåg med restaurangvagn lördagar och söndagar
*Paket med resa, måltider och biljett till Opera på Skäret
*Bil funkar också
*Parkera hos oss – hänförande utsikt till frukost
http://www.operapaskaret.se/
Biljetter från SEK 280 och uppåt. Brukar bli fulltecknat snabbt.
LarsW, nädå hon har dykt upp välbehållen.
Det var då för väl.
Brid (och andra) som vill hälsa på Skogsgurra och Hyttfogden och liksom misstänker att de har andra namn i verkligheten – kontakta mig så sammanför jag er! Det är rasande trevligt!
Lotten, eller så klickar de på Skogsgurra för att på så vis
fram både namn och adress till SG och SK.
Har jag uppfattat det rätt?
Karin (här i båset) Är syster till SG?
”Hyttfogden” heter officiellt även Karin.
Dvs SG har både hustru och syster med samma för/efternamn?
Jomen, så är det Örjan.
Undra på att karln är förvirrad stundomligen.
Eller ja namnet kanske inte framgår men har de adress och
telefonnummer så går det att ta reda på. 😉
Förövrigt så skyller jag dubbelochet, i mitt föregående inlägg,
på den sena timmen.
Mindre förvirrad nu, när Karin E återtagit sitt originalnamn.
Fortfarande förvirrande? Jo.
Pörtet står öppet i Centrala Finnmarken, vilken är belägen mellan Nås Finnmark och Det Egentliga Bergslagen. Alla med rimliga krav på komfort och service är hjärtligt välkomna. Även personer med ohemula krav på K&S är välkomna, men förutsätts då tillföra kompenserande kvalitéer.
Tur, dock, att SG inte är doktor Salvén som har en syster tillika hustru, alternativt tvärtom. (Ja, någon som läser GV måste ju säga det, och titta, det blev jag.)
Det här med var man bor intresserar många. Min Sambo köper ofta från Adlibris via nätet, inte via kort utan på faktura. Döm om hennes förvåning när hon stötte på DN:s betalvägg, som visste allt om henne inklusive folkbokföringsadressen. Hon har aldrig intresserat sig för att pynta där.
Nyfiken som jag är, testade jag även mig själv där. Jodå: Det räckte med med mitt inte allt för vanliga namn och hemorten, så kröp samma uppgifter om mig fram i DN:s svarsruta. Och jag har inte haft med DN eller Adlibris att göra. Någonsin.
Ett mail till DN gav ingen respons, men Adlibris flummade om ”förhöjd kundupplevelse”, eftersom de bägge anlitade samma företag när det gäller cookies.
Kan någon av dessa vare sig stava till eller begripa ordet ”integritet”?
Min kommentar blev bortsupen! Tack SG för operatipset ( igen)!
OT
’Schäkta, felåt, här tittas det på Ryssland-Sverige i hockey-VM (tv4) och vi är sssåååååå mycket mindre på alla sätt. Trots att det hela tiden ser ut som om vi spelar fem mot tre, ligger vi bara under med 2-0.
Och jag är fortfarande såååååå föschyld. Host.
Jodå, alldeles riktigt iakttaget av observanta båsister: vi håller oss till några få namn inom familjen. Sålunda heter Hyttis och jag likadant (dvs SG:s hustru, resp syrra). Sedan heter min sambo Martin, precis som min pappa och jag heter Karin, som hans mamma. Syrrans son heter också Martin, vilket blev lite kul ibland i hans barndom när syrran röt MARTIN och två av tre Martinar reagerade med att se skuldmedvetna ut, medan den som det egentligen gällde obekymrat fortsatte med sitt ofog.
Och här kan jag (faaan, nu blev det 3–0) meddela att alla bergmän heter Karl Johan och alla stensöner heter Jakob.
Och vill ni lyssna på när jag i morse i radio med min snuviga röst citerade Sten Broman (”saaamlag”), går ni hit:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/722798?programid=312
Edit:
Jag dyker upp efter strax efter 2 timmar och 15 minuter.
Tjära båsmor, hur dags säger ni saamlag?
Det vore skojsigt att höra, men jag vet inte om jag ids höra på typ 3 timmar och 50 minutrar annat.
Lotten: Undrar hur vännen Ami mår. Temperatur-raset där i glaslådan, från 22 plus till 11 plus, det måste vara orsaken till våra hostor och halsonter.
Ökenråttan: Vi drack på tok för lite champagne. Där har vi förkylningsorsakslösningen. (Vi häänvisar alltså till vårt tête-à-tête mellan sex ögon för prick en vecka sedan.)
”Jag är morfar till mej själv”
Ökenråttan: Ami hälsar att hon inte är förkyld, men att hon lider av alla andra upptänkliga syndrom och sjukor.
Ninja: Länken går till punkten där jag dyker upp (efter 2 timmar och ungefär 15 minuter)!
I Amis hals finns varken halsont eller hosta men så fyllde jag också på alkoholhalten även dagen därpå. Sprit dödar baciller, det vet man ju.
Ahaaaaa, nu ser jag att länken inte alls går rätt. Skit i radiopratet! (Men om ni är väldigt intresserade av att höra min snoriga röst säga saaaaaamlaaaag, är det strax efter 2:19,30.)
Imorrn firar vi silverbröllop medelst snor.
Bra jobbat, PK!
Är det svårare att vara morfar till sig själv än att vara farfar till sig? Om man har kläpp, alltså? Eller kanske är busenkelt?
Jessica Christ, vad du låter förkyld!
Men så skojigt att höra dig härma Sten Broman, den gamle ärkeknölen.
Jag visste nog inte att jag tillhör en liten minoritet när jag uttalar accessoar ”aksessoar” (analogt med acceptera och access och det) vilket jag ju gör. (Dessutom vill jag egentligen helst stava ordet accessoir …)
Överhuvudtaget jätteintressant, förresten. Folle för folköl har jag min själ aldrig hört!
Vad man lär sig av en förkyld Lotten!
ÅH! Ni orkade lyssna, Annika och Ninja! BRAGDMEDALJER HITÅT!
**spänner ut bröstet och blinkar förväntansfullt**
Bling!
Folle för folköl har jag heller aldrig hört, men formen är ganska vanlig. I mina öron låter det oerhört barnsligt och ganska korkat. Folkis är något mindre fånigt, men inte mycket.
Nu hör jag Sten Broman bräka att ’det heter inte ÖL, olja på tyska, det heter förstås BIIIIR.’