För sju år sedan ringde min telefon när jag var på basketträningen. Det var på den tiden när vi ägde två bilar och varje bil hade två bilnycklar, och vi kunde lyxa till det med att vara på vift och träna samtidigt. Numera har vi en bil med en bilnyckel … men nu gick jag visst händelserna i förväg.
Jag svarade i telefonen, där dagen för sju år sedan, och hörde min orienterande djefla man (aka Olle) flåsa upprört. Han sa:
– HALLÅ! Jag … mobilen dör snart, men nåt helt osannolikt hände. Jag sprang, men när jag kom tillbaka till bilen var bilnyckeln helt borta!
– Var hade du gömt den?
– Under en liten tuss med mossa.
– Inte under en sten …?
– Nej, men det var en ganska stor tuss …
Igår var det så dags igen. Varför han trivs med att springa i drygt en timme på kvällen i nollgradigt och duggregn är en gåta, men vanligtvis går det ju bra. Jag svarade och han sa:
– HALLÅ! Jag … nåt helt osannolikt har hänt. Jag sprang, och sprang och sprang men när jag kom tillbaka till bilen såg jag att bilnyckeln var helt borta!
– Var hade du den?
– Runt halsen i ett nyckelband!
– Inte i en ficka …?
– Nej, men det var ett väldigt bra nyckelband …
Han började hacka tänder, så han småjoggade när vi pratade.
– Okej, sa jag. Jag har druckit vin. Spanjoren är på träning till kl 21, och i så fall skulle du få vänta i två timmar på honom. Grannarna har druckit gin & tonic (jag hade varit där och tackat nej till en sådan alldeles nyss) och … ja, vad ska vi hitta på?
– Jag … brrrr hutter sk-a-a-a-k … jag … jag ringer nån!
– Det är ju Valborg, så …
– … ja, det är nog ont om nyktra människor som vill köra ut i skogen.
Då kom jag på att ett av våra fem nykteristbarn ju var i huset, och letade upp honom.
– Olle har tappat vår enda bilnyckel i skogen och jag har druckit vin, så jag undrar om du kan hämta honom, sa jag.
– Javisst, sa Tjugofemåringen och gjorde sig redo att bege sig till skogs för att leta efter sin fader. Kan jag ta cykeln?
– Eh. Jag vet inte, skulle du i så fall sätta honom i cykelkorgen? Nej, jag går över till gin & tonic-grannarna och frågar om vi får låna deras bil.
När det gäller gin & tonic hyser jag pga. överkänslighet mot besk smak en stark och innerlig aversion till just denna dryck och allt som därtill hör. På väg över gatan till grannarna fickringde Olle till mig. Jag hörde bara prassel och steg.
– HAAAALLÅÅÅÅÅ OLLEEEE! ropade jag i telefonen så att två hånglande ungdomar i vår busskur nästan kom av sig.
– Prassel, dånk, prassel, fnyys, hördes från Skogs-Olle.
– Hej! ropade jag inne hos grannarna. Olle har tappat vår enda bilnyckel i skogen, så jag undrar Tjugofemåringen får låna er bil och hämta honom!
– Absolut! Vill du ha en Irish coffee?
– Ja!
Men först ringde jag till Olle för att berätta att allt var löst.
– Jaha, jamen allt är löst. Jag har ringt en bärgningsbil som hämtar vår bil och så har jag hittat Lennart, som kan komma och hämta mig.
– Lennart som är Trettioettåringens barndomskompis pappa? Som vi inte har träffat på flera, flera år?
– Japp!
– Okej!
Tre timmar senare var Olle hemkommen och nybadad, jag hade fått i mig världens godaste Irish coffee, bilen var hämtad och placerad nånstans där någon dessutom var tillsagd att tillverka två (2!!!) sprillans nya bilnycklar.
Eftersom bilen är från 1999, undrar jag om den måste äta nån slags medicin som motverkar de 24 år yngre nycklarnas bortstötning.
Stod bilen så illa till att det var tvunget att bärga den? Om inte jag tar helt fel kan Volvo göra bilnycklar med hjälp av registreringsnumret. I alla fall på så moderna bilar som årsmodell -99.
Japp, bilen stod väldigt illa till!
Den snälle bärgaren åkte omvägen förbi vårt hus så att Olle kunde plocka ut sladdar, andra nycklar (!) och sånt innan bilen placerades borta hos Volvo här i stan. (Se bild.)
Hur kunde bärgaren öppna bilen, förresten? Huh?
Aha, bärgare i allmänhet har en manick som pressar upp bildörren lagom mycket så att man kommer in med en mojäng som kan låsa upp låset.
– MEN HUUUUR? sa jag till Olle.
– Jag vet inte, han sa massa ord och jag lyssnade inte så noga, svarade han.
Va! HUR kan detta inte vara så intressant att man nästan svimmar? (Bara nästan. Annars hör man ju verkligen inte ett dugg.)
Nej, nu måste jag bara. Birgitta Andersson spelar saxofon. Hon blir uppbjuden av en karl som snett bakifrån ser ut som Hatte. Han frågar ”Får jag lov?” och hon svarar ”Nej tack. Jag har solo här.”
Vad intressant. Vår Volvo bärgades också i veckan.
Keep them coming, Ökenråttan!
(Ni som inte var med i förra båset: vi försöker minnas en sanslöst rolig sketch med Birgitta Andersson.)
Orangeluvans Volvo och vår Volvo är lika gamla och inköptes samtidigt för några år sedan. Jag anar en Volvokomplott!
Måste bärgaren in i bilen? Är det inte bara att he upp bilen på bärgarbilflaket?
Sist (senast) jag bärgades gick det så snabbt och geschwint att jag inte riktigt minns om min bilnyckel var inblandad eller ej. (Samma bilnyckel, för övrigt, som jag tappade på kyrkogården en allhelgonahelg och gick och letade efter i mörkret med en svagt flämtande ficklampa. Det har givit upphov till nya spökhistorier i trakten.)
1. Nu är ny bilnyckel beställd: 4 000 kr.
2. Svar har inkommit från SVT:s kommunikatör Anders angående Milda Münning!
”Hej Lotten!
Denna sketch, med mera om Milda Münning, ingår i den tvådelade serien ”Svenska öden”. Denna har tidigare legat ute på Öppet arkiv, men är nu borttagen. Det innebär dock att det inte är omöjligt att den kommer tillbaka. Jag skickar ditt önskemål till reprisavdelningen och ÖA:s redaktion, så får vi hoppas att den kan visas på nytt i framtiden.
Öppet arkiv uppdateras varannan månad, men inte på sommaren, så fem gånger om året blir det (1 februari, 1 april, 1 juni, 1 oktober och 1 december) och det som då läggs ut finns tillgängligt i två månader, fram till nästa uppdatering. Vad som läggs ut varje gång meddelas här”
Så nu gäller det att ha koll!
Man får ta bort punkten och avslutande citattecken för att länken ska fungera!
Nu fixade jag en finlänk, Agneta!
Jag är på vift och när jag nu förbereder för min nattvila inser jag att den där blå grekiska dörren till mitt rum på södraste Kreta har ett fönster upptill och i morgon bitti när det blir ljust kommer solen troligen att lysa rakt in i nyllet på mig. Så bra att jag tog med en multipurpose-bås-tischa!
Hahahaaa, tack för bilden Karin!
I december kanske jag börjar ge bort julkalendergardiner istället?
Produktutveckling av en redan mycket lyckad produkt? Allt kan hända!
Ooh, jag fick en hammock i förra båset! Synd att den inte har levererats än, den skulle ha varit behaglig vid västerväggen i det här vädret. Och så en rejält besk dryck i handen.