Jeanne Margaine-Lacroix (1868–1930) var en fransk kläddesigner, och sådana kommer det ju tretton på dussinet. Jättetrist, verkligen.
Men det här är en som vi faktiskt borde kunna namnet på – ungefär som vi kan rabbla de andra design-tjommarna. (Och nu googlar jag de andra som jag borde kunna rabbla. Och fastnar på en fransk ingenjör som uppf… nej, det var inte honom vi skulle prata om nu.)
Genom tiderna har vi människor spökat ut oss i buktande blygdkapslar, silkiga strumpor, pudrade peruker, krångliga korsetter och prasslande pipkragar.
I modern tid har vi på 100 år gått från att till vardags inte visa ett enda dugg av kvinnokroppen till att gå på galafest i kortkort med magen bar. Eller så här avklätt, fast med tyg:
En av framtidstänkarna runt förra sekelskiftet var nyss nämnda Jeanne Margaine-Lacroix, som hade tröttnat på (eller kanske bara hade fått en rolig idé?) de tunga, stora, långa, pyntade schabraken till klänningar som särskilt de övre klasserna klädde sig i. Så här såg man ut på gatan 1906 i …
Men designern Jeanne Margaine-Lacroix hade börjat experimentera med tunnare och mer elastiska tyger och korsetter som inte var så bängliga. Den 15 maj 1908 anlitade hon tre mannekänger, som fick uppdraget att gå på promenad i de nydesignade underverken.
Klänningarna ovan, som var blåa, vita och bruna, skapade kaos på Longchamps kapplöpningsbana där kvinnorna promenerade fram och tillbaka under flera timmar.
Men … hade jag sett bilden utan att veta vad det handlade om, hade jag faktiskt inte sett något annorlunda med mitt relativt otränade modeöga. Vad det förvånade folket i Paris såg denna vårdag, var att det ju inte fanns plats till underkläder! I alla fall inte underkläder som de var vana vid: bastant korsett, underkjol och särk (nästan som ett nattlinne). I ett huj satte alla kläddesignerna i Paris igång att skapa det ena moderna plagget efter det andra. Kvinnorna blev överlyckliga och sades ha längtat efter ett nytt mode i flera årtionden.
En brittisk klädhistoriker vid namn Susie Ralph har gett sig sjutton på att Jeanne Margaine-Lacroix ska få beröm och ära för det hon lyckades med – att få bort det viktorianska tramset och komma fram till det finfina flappermodet på 1920-talet.
Nu har jag läst på lite eftersom jag ju tycker att det ser ut att sitta en timglasformande korsett under de där revolutionerande klänningarna från 1908 – och jodå, något slags hopdragande funktion hade de. Men de var mycket, mycket mindre åtsittande än de tidigare korsetterna, som förutom revben, tarmar och lungor även klämde in massa underkläder. Poängen med de ”nya” klänningarna var att de skulle
- vara bekvämare
- inte markera midjan lika mycket
- låta höfter och rumpa puta mindre
- vara hypersexiga.
Ni som är intresserade av fler bilder, kan googla på Susie Ralph och Jeanne Margaine-Lacroix. Äh, jag gör det åt er: klicka!
Åååååh så intressant!
Lite läskigt är att jag delvis tycker att det är så elegant med sånt där långt, svepande, timglasformat klädmode (extremt mycket elegantare än JLos och Beyonces klänningar där, vilka jag faktiskt tycker är direkt asfula), och de ”nydesignade underverken” är ju precis lika eleganta!
(Buhu, jag plankformade mänscha skulle ju aldrig kunna uppnå nåt sånt, jag som knappt har haft några former alls förrän jag började lägga på mig lite medelåldersfläsk …)
Vad gäller flappermodet så tycker jag att det är bland det snyggaste som någonsin har uppfunnits — men det är svårburet om man inte är ung och smal, så …
**ursäkta, nu ska jag strax ramla ner i ett vahettere klädhistoriehål, och allt är Lottens fel**
Jeanne Margaine-Lacroix, var det hon som uppfann
sporten lacrosse? 😉
Vad kul, Annika – berätta om du hittar nåt mer intressant i ditt hål!
Klädhistoria. Just nu sitter jag och undrar om jag ska skriva ut en slips, en mössa eller ett par tofflor på min 3D-skrivare. Så klädhistorien kommer tydligen att få en ny gren.
Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli instrumentlådor och diverse hållare för detektorer och annat. Men ett par tardisörhängen (i blått) kanske är skojigare.
Om inte annat passar örhängena säkert jättebra till en slimmad klänning!
Frågan är vad som är mer ohälsosamt; Hårt åtdragna korsetter eller hårdbantade och -gympade midjor?
Finns här:
http://www.thingiverse.com/search/page:7?q=tardis&sa=
Kolla en brevlåda nära dig.
Allt i modehistoria är så roligt så att jag inte har ord för det.
**runt, runt, oh, oh, oj, oj**
Något jag misstänker att alla kan ha glädje av är en berättelse om kvinnors baddräkter! Det kryllar av sidolänkar, så att man trillar omkring i kvinnobadvagnar dragna av hästar ut i havet, och mohairdräkter, och … förtjusande!
Visst var det väl så att det är PKs dag idag? Grattis i sådana fall.
Helt OT. Har äntligen fixat kopior på fältrapporten om Västergötlans platåberg. Vilka var det som ville ha?
xiphophorus15@gmail.com
OT. Bodil Malmsten är död.
De dör verkligen på löpande band i år, kulturpersonligheterna.
(Jag tror att jag har hemlisbloggat henne, fast inte så snällt.)
Helt OT; idag firar vi semikolonets dag! Hurra!
(med risk att använda det helt fel!)
Lacroix får mig att minnas Ingrid Schrewelius och hennes modereportage främst i Lilla Journalen. Med sin karakteristiska röst beskrev hon säsongens haute cuture. Ingrid Schrewelius refererade bland annat från modehusen Lacroix, Chanel och Yves Saint Laurent. Vackra kläder, som man kunde använda. Mycket av det som visas på modeshower i dag tycker inte jag ser ut som om någon normal person skulle kunna visa sig i.
På måndag börjar vänliga veckan också.
Jag skriver stor bokstav efter semikolon; Trots att man ejengkligen inte ska göra det; Tycker det känns naturligt. (Kan man sätta upp en semikolonn?).
Bäste LarsW!
Naturligtvis står det dig fritt att använda vilka skiljetecken och kombinera dem med vilka stora eller små bokstäver du vill. Det enda som kommer att ske är att när du gör det i kommunikation med andra kommer de att tro att du inte vet hur sagda skiljetecken ska eller brukar användas. Du kommer helt enkelt stoppas i samma låda som de som inte kan skilja på t.ex. de och dem.
Vi kan väl skapa en semikoloni?
Alla dör tack och lov inte. Clabbe fyller 70 år idag (Grattis!) och 1972 var han med i melodifestivalen bakom Björn Skifs när han gjorde mellodebut. Ikväll är det visst mello-start och om man inte orkar för musiken så är väl kläderna något som är intressant? Sällan ser man så skojiga scenkläder som på melodifestivalen.
Jag såg däremot Clabbe för några veckor sen, när vi satt i samma bilkö på Munkbron. Ussare, vad han ser gammal ut! Närmare 85 än 70. Insjunken gom, hängkinder och vispigt gubbhår.
Tjosan, vad borta jag har varit! Först var det massa basketmatcher (vi vann båda två!) och sedan var det PARTYYYY med massa mello (med en jätterolig Stina Ekblad!) och sedan släpptes jag inte in i min egen dator och vips, slog klockan midnatt och då förvandlades jag till en pumpa.
Nu måste vi välan ha en flagga till vår semikoloni så att vi har svar på tal när Eddie Izzard frågar?
– Do you have a flag?
Fast jag skulle inte ha något emot att bli invaderad av Eddie Izzard.
Ibland när jag står på scen får jag svindel och tänker ”hjälp, jag är ju lika rolig som Eddie Izzard!”
Sedan slår det mig alltid att min publik nyss skrattade hejdlöst åt att jag snubblade eller sa fel …
Blev det aldrig något rabalder när herrmodet ändrades? Från stora peruker till inga, från pipkrage till slips. Gick det alltid som smort?
Bara lite undran så här på söndagskvällen.
Varför heter det pipskägg?
Jag måste nog utreda lite mer om herrmodet, känns det som!
Sedan yngre fornsvensk tid, när man pratade det som vi idag kallar ”fornsvenska”, har det hetat pipskägg, stavat pipa skägh. PIP heter det precis av samma anledning som att tekannans pip heter pip – ”en jämförelsevis liten, ihålig och utskjutande del”. Eller om näsan: ”sätta pipen i vädret dö”.
Pipskägget är alltså litet och sticker ut!
Och ibland ser man stiliga karlar med flätor i pipskägget. Dem kan man använda som piprensare.
Om den här Margaine-Lacroix var så nyskapande och revolutionerande, hur kommer det sej då att hon inte nämns varken i
Petit Larousse eller Hachettes stora uppslagsbok? Paul Poiret nämns däremot, som den som avskaffade korsetterna. Hur kunde dom där tre brudarna på kapplöpningsbanan vara så vansinnigt vidjesmala om dom inte hade korsetter? Såna midjor kräver korsetter. Eller hade dom opererat bort ett par revben kanske?
Många frågor blire, Ökenråttan!
Jag håller ju helt med – men har hittat några bilder på baddräktsklädda kvinnor utan korsett. (Till synes utan korsett i alla fall.) Exempellänk.
Här var det inte så mycket midja, men väldigt roliga baddräkter!