Här springer man omkring och hurrar och tjoar över sommaren och lifvet samt barnen och basketbollarna, och så slår det mig plötsligt att jag faktiskt måste vara dum i huvudet, naiv och oseriös.
Jag har ju ont i foten, sommaren är snart slut, de spränger handgranater i Malmö, två personer blev halshuggna på Ikea, alla är arga på alla som tycker annorlunda än de själva, några jobbar för mycket medan andra jobbar för lite, bilarna smutsar ner, cyklar är så himla stöldbegärliga och så stjäl tjyvarna koppar från SJ/Banverket så att jag kommer för sent till allt möjligt ideligen och hela tiden.
Så då slutade jag att springa omkring och vara glad. Såpass att jag inte ens hann blogga om det igår förrän det hade gått en hel dag med funderingar över eländes elände och slöjtvång och slöjförbud och åsiktskorridorer och bantningstips i receptavdelningen samt motorgräsklippare till kroppsbyggare.
Men det gick över. Skulle bara tala om det. Livet är en fest. Rulla in en boll och låt den rulla. Vi borde alla köpa oss en tyrolerhatt.
Jag vet inte om livet skulle bli enklare om vi alla var som soldat Bom, men onekligen skulle det bli roligare.
Av ballonger blir man glad.
Nu är du på snudden att bli allvarlig igen. Skäms inte för det.
Så, först ska jag korra eller möjligen gnälla — jag tror inte att cyklar är stöldbenägna (vad kan vi tro att en cykel är benägen att stjäla — kanske pumpar och lagningslappar, söta korgar och osedvanligt vackra innerslangar?) utan snarare stöldbegärliga.
Fy mej. Nu ska vi vara glada!
Det är sommar nu! Vem hade vågat tro det?
Jag har i dag skjutsat runt på gamla mamman i rullstol (hon kan gå hemma, men inte så himla långt, så ute rullas hon för allas bekvämlighet och framför allt sin egen) kors och tvärs över hela Hallsberg, beskådat feta änder i åa, sett intressanta örter på vanlig skräpmark nära järnvägen, fikat utomhus, och allt möjligt.
Och hemma finns det hallon och svarta vinbär (jag har gjort pajer, frusit in bär samt kokat saft på senare tid), tokblommande dahlior, grodor i dammen och mördarsniglar i buskagen (äh …) jag menar rådjur som (äh …) jag menar rosentapetserarbin och murarbin i insektshotellen*, och det är verkligen sommar (jura får en stå ut med), och även om den är sen så är den inte så dum.
* För den som inte vet vad ett insektshotell är: det är såna här grejer varav vi har två, ett lite mindre i västläge på en bodvägg, och ett lite större i söderläge på en annan bodvägg. På en annan bod, menar jag. Vi har tre bodar. Jösses vad vi har …
Fast å andra sidan hann LarsW in medan jag yrade runt i min egen värld, och har också rätt!
I går hängde vi ut ur varsitt fönster för att avnjuta den blå- och rosaskimrande kvällshimlen. När vi sänkte blicken kunde vi se tre fulla Big-bagar och en rostig metallkontejner på trottoaren mittemot. Där låg även en säckig svart soppåse. I containern klev en ung, svarthårig man omkring och letade bland innehållet: det var byggsopor, armeringsnät, betongplattor och annat från renoveringen av grannhusets innergård. Big-Bagarna genomsöktes av en ung mörkhårig kvinna i fotsid kjol. Där låg isärtagna kartonger som innehållit dom jättestora teveskärmar och ljudanläggningar som levererades i veckan till den nyinredda takvåningen i huset mittemot vårt. Hon hittade inget användbart. Killen hade funnit nåt i containern; han stoppade sitt fynd i den svarta sopsäcken och dom två gav sej av. Hon fick bära säcken.
För det tredje:
Den som kan, har ork och intresse rekommenderas att kuta ut bortemot midnatt — när det har blivit ordentligt mörkt i alla fall — och sätta sig bekvämt och skåda himlen i öster (och uppåt, förstås). Det är dags för perseiderna, och just i år finns det chans till extra bra stjärnfallstittning eftersom månen är i nedan (månen kan förstöra det bästa stjärnfall om den är full eller närapå) och himlen sannolikt är klar.
Jajamensan, vi , här, ska ut med stora kikarn!
… oj, Ökenråttan, det var en helt annan sorts historia än min.
Jag hoppas att de åtminstone får sova ifred.
Som god medborgare tänkte jag mig nyligen att lägga en sopsäck kläder eller två till Läkare Utan Gränser, men blev uppropad av en kvinna i ”fotsid kjol” som ville ha säckarna i fråga.
Då jag har sett att de helt enkelt lägger ner det de ratar på backen, avstod jag från att donera. Allt gick till LUG i deras något så när intrångssäkra container.
Nu är vi allvarliga igen. Det här är ett problem.
Såg just på Stockholmsnytt att det är mycket råttor i stan.
Tack, Annika, för korrläsning! (Jag har gjort exakt detta begärlig-benägen-misstag förut. Måste ha lärt mig fel ord i elvaårsåldern och är en gammal svårsutten hund.)
Wow! Nu hittade vi en tomat som såg ut som en fallos, så nu är vi jätteglada här! (Fast de andra påstår att det alls inte är en fallos utan en röd smurfmössa.)
Perseiderna, here I come! (Det är nattsvart redan nu, men jag förstår att man ska vänta till midnatt i alla fall.)
Oj, det är inte alls nattsvart. Jag tittade rakt in i en mörkläggningsgardin.
Gårdagens blåbärsplockning och sedemera ätande.
Gett någon effekt?
Artikel om blåbär med viss hokus-pokus information (enl min mening). http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?tem=3&art=225
Nu har vi sett på perseiderna. Jag såg minst tre (tre säkra, en osäker): grymt!
(Får jag gå och lägga mig nu?)
Jag såg för första gången i mitt liv fallande stjärnor! Mamma körde bilen till ett mörkare ställe än där vi bor och så tittade vi länge. Vi hade filtar på oss.
Tolvåringen: Tack för information. Nu måste jag gå utomhus och titta!
Egentligen skulle jag vilja sitta kvar och titta i flera timmar. Men det gick inte för sig. Mamma är dum! 😛
Satte jag mig på balkongen här hemma och tittade, skulle jag bara tvärsomna och vakna med lungpaj. Det är inte bara sent, det är mulet också.
Nej, Örjan, ingen effekt: de är inte ätna än!
Perseidrapport: Artonåringen höll en kort föreläsning om vad vi tittade på och ville sedan ganska snart hem och sova. Femtonåringen som har varit uppe sedan före 06 i morse och hållit två tal för nästan 500 personer i Stockholm och dessutom spelat basket, höll på att somna stående men ville ändå se en liiiiten stund till. Tolvåringen är hur pigg som helst och har fått tillåtelse att ligga på studsmattan och titta på stjärnorna en stund.
Man känner sig inte så stor när man tittar in i rymden.
Vi såg några präktiga strimmor på den värmländskt klara natthimmeln. Den största tyckte vi att vi hörde ljud från. Men det kom rätt långt efter och kan lika väl ha varit från grannens naturdass.
Från omkring 9 mil upp borde det ta mer än fyra och en halv minut för ljudet att nå fram, om det alls finns nåt kvar att höra från så långt bort och genom så tunn luft. Kom det strax därpå en luktsensation var det nog dasset ändå.
Här över Dalboslätten såg jag ett dussin lysande strimmor i olika vinklar. Några hängde kvar några sekunder, som om solens strålar lyste på en tunn rökstrimma.
15-åringen använde en smiley – det har hon inte lärt sig av mor.
Jag var inte uppe inatt, men för kanske åtta-tio år sedan var det stjänfallsnatt kvällen före Lucia – och DÅ tittade och önskade jag och döttrarna. Kommer inte ihåg vad jag önskade.
Scenväxling. I går afse när vi tittade ut hade containern försvunnit. I dess ställe stod en Yves Klein-blå Porsche parkerad. 918 Spyder. Nätt leksak för stora pojkar. Sjuochenhalv mille. Kontrast till i förrgår.
Intressant! Containerletaren hade tydligen tagit sin säck och sålt sina fynd. Och sedan omsatte han dem i en bil som han parkerade på containerns plats. Kan bli en bra liten short story av detta.
Precis min tanke, Skogsgurra!
(Jag sitter här och gapar okunnigt över hur mycket en slik bil kan kosta.)
Ur serien Knasen:
Knasen: Jag känner mig så liten och obetydlig när jag ser på stjärnorna.
Sergeanten: Jag tycker också att du är liten och obetydlig när jag ser på stjärnorna.
Betr livsglädje tycks det ju vara så att alldeles oavsett all enorm skit runt om och kanske även rätt nära eller t o m himla nära, så finns det en inneboende glädje i att man bara finns. Det där som gör att man blir jätteglad av doften av en kanelbulle, eller inte kan låta bli att ta hoppsasteg nerför trapporna bara för att. Tjohej!
Osökt:
https://xkcd.com/1342/
LarsW – 🙂
Ha! Det känns som om det var jag som skickade ut hela familjer i natten, bara sådär lite vilt, liksom.
Jo, det gläder mig enormt att Bergmanjuniorerna hade så trevligt — kan vi göra astronomer av några av dem, månne? (Till exempel är goda kunskaper i matematik en utmärkt och dessutom nödvändig grund att stå på …)
Här var det lite halvdant, vi har sett fler och tätare stjärnfall andra gånger (utöver perseiderna brukar vi, om det är rimliga väderförutsättningar, också skåda leoniderna i mitten av november). Det kan bero på att det faktiskt inte var kristallklart här, det fanns en del tunt dis.
Nu måste jag ta reda på vad Yves Klein-blå är för nyans … åhååå. Varför har jag aldrig hört talas om detta? Jag trodde att jag visste en del om färger. Huh.
Min också, SG och Lotten …
Ja, Ökenråttan – hrrrm, vi ville bara vara lite övertydliga och förstärka så att även pöbeln förstod.
(En gång kallade jag mig och mina kusiner för pöbeln, mest för att jag gillar ordet. De blev lite till mans förnärmade.)
Populasen kan man också använda
Eller allmogen – och då räknar jag ofta in mig själv.
Yves Klein var en konstnär som jag faktiskt hade vissa förhoppningar att kunna träffa i Paris på tidigt sextiotal. Att patentera en färg var alldeles i stil med Dalis, Staffan Olssons och Pi Linds tankar. Och så gick grabbfan och dog!
Han Schlatan har köpt en tocken där 918 Spyder.
Då var det nog han som var i dina kvarter och snackade om att spela i Djurgårn. Gnaget kan det väl knappast vara?
Y-K’s blått är nära den färg Zuckerberg valde till Facebook, beroende på att Mark är färgblind, så till vida att han inte kan se blått.Sy ihop det den som kan.
Hemlig skrift som funkade så där?
Jag fattade att blå var den färg han kunde se bäst.
Om man googlar runt lite, så kan man läsa att Mark Zuckerberg är röd-grön färgblind och då ser han blått.
Av samma skäl är svenska trafikljus tonade i orange-gult-blått, vilket gör att en röd-grön färgblind ser att använda dem alldeles utmärkt.
Att vara gul-blå färgblind förekommer men är mycket sällsyntare än den röd-gröna varianten.
Jag har en fyrmänning som verkligen är färgblind, han ser världen i olika gråtoner.
För övrigt gillar jag verkligen Y-Kblått!
’Schäckta. Du har rätt. Jag läste fel.
När vi publicerade det första bandet av NE 1989, fick vi oerhört välformulerat skäll för att kartorna ju gick i grönt-rött, vilket för alla färgblinda såg ut som grått-grått.
Hm. Det där var ju intressant. Jag borde skriva mina memoarer.
Topic eller ej – jag fick just ytterligare en innovativ variant av döende-änkan/faderlösa-flickan/frysta-pengar-varianten:
”Circular,
Due to various abuse on the internet by some disgruntle element which a times leads to fraud, the world internet market monitoring team in conjunction with Internets owners decided to encourage their loyal subscribers and for this, your e-mail profile has been compensated with the total sum of, Two Million, Five Hundred thousand United States dollars, Mrs. Doreen Hamilton has been appointed as the coordinator whom you should contact immediately and get details on how the award can be released to you. Her direct and personal email address is (mrsdoreenhamilton@yandex.com)”
Visst äre schysst! Om nån vill ha pengarna så är det bara att ta kontakt med Doreen. Om det behövs så intygar jag (mot andel i rovet) att jag är jag och att du är du.
Kör hårt!
Det var ett ovanligt fint sånt brev!
Undrar just om man också kan skriva till Doreen och få veta exakt vilka ägarna till Internet är …
Annars har jag en filmrekommendation som jag slänger ur mig så här i allmänhet: Marvellous. Den är … simply marvellous! (recensionsutdrag vid denna länk — det är verkligen inte bara vi som finner filmen ljuvlig)
Min katt Nuffa var gul-blå-färgblind.
Hon brukade apportera knallgula små skumgummiöronproppar. När de råkade hamna på en vit-blå duk, kunde hon inte se dem. Hon vred på huvudet åt alla håll och tittade och tittade över duken och undrade vart i helskotta hennes propp hade tagit vägen. De luktar ju inte heller! Till slut lyckades hon i alla fall klura ut var den fanns – ytan var bara en halv kvadratmeter stor.
Ninja – förekommer du möhöhöjligen med detta nick på den sajt jag just besökte? Höll på att tappa hakan lite.
Och det är vilket sajt, och?
Ska vi säga en sajt med tecknade bilder?
Jojo! Med snöre, kanske?
Du får prata klarspråk, och, fattar inte.
Nä, nä. Det brukar heta så…
Vad i fridens dar är det för skojsig sajt, porr eller sverigedemokraterna eller ska jag skämmas osett?
Lika att bra att skämmas. Så är det skämt!
”Ninja” är nog inte ett ovanligt ord i nät-Sverige, för att inte tala om The Netuiverse. Föreslår att ni tar kontakt i ärendet via hemsidor, epostadresser och annat. Bara inte här.
För att?
Ja, varför inte här?
Här är en som har blivit outsägligt nyfiken på vad det hela rör sig om!
(Och som dessutom tror att ”ninja” i original eller diverse närliggande varianter eller med tillägg, är mycket vanligt som nätnym. Nätnym? Tja … jag har sett ”nym” väldigt ofta på andra ställen men de är nog engelskspråkiga; nå, hur som helst står ”nym” som kortform av ”pseudonym” förstås. Vad heter det annars? [Nät]nick. [Nät]alias. [Nät]användarnamn. Nättäcke! Pseudonät! Identinym! Jistanes vad jag inte vet vad det här egentligen heter!)
Hallå, och!
… nu tror jag i och för sig — för att jag vill minnas någonting ditåt, men det är verkligen inte säkert att jag vet vad jag pratar om — att och har problem med internätet hemma hos sig, och därför mest är ånlajn på kaféer och bibliotek och sånt. Vilket i så fall förklarar varför hon inte svarar på anrop här och nu och genast.
Som sagt, om jag begriper rätt. Men om jag gör det så hjälper det inte att ropa på henne … och då får vi vänta på upplysning.
Jo, det brukar väl vara så, men jag hoppas ju att det inte dröjer lika länge till innan hon kommer och avslöjar hemligheten.
Det håller jag med om, för jag är som sagt mycket nyfninknen!
Amen, oh! Det är ju bara å googla.
och: Vår ”Ninja i Klockrike” är ju blåmarkerad och länkar till egen hemsida.
Färg på din ”Ninja”?
Jahaja, lite hemlisar och välformulerade internetägare – vad ni hinner med!
Veeeet ni att vi här håller på med en döende konstform: bloggeri och kommenterande! Snälla, fortsätt!
(Läste nyss om en man som nyligen släpptes ur fängelse, där han hamnade pga. det som han hade bloggade om. Och nu ser han förvånat hur folk har slutat blogga och istället bara lägger upp solnedgångar på Instagram.)
Själv bloggar jag enträget på fram till den nionde oktober 2019 som det ser ut just nu (Det ska bli skönt när det är över). Då är nog bloggeriet ersatt av diverse sociala medier.
Som med jobbet jag älskade och lämnade utan saknad för styvt två år sen: Allting har sin tid.
Tack, Lotten, det där var en mycket läsvärd artikel.
(Oj, jag vill tillägga att man verkligen, fortfarande, kan hitta otrooooligt fascinerande ting om man läser gamla vanliga bloggar — jag stötte just på omnämnandet av den här filmen som exemplifierade vansinniga filmtitlar — om ni inte *dimp* får nog bara av att läsa titeln *dimp* så rekommenderar jag klickning på ”plot summary”. Själv fick jag ett svårartat skrattanfall.)
Tack Annika! Jag har ett betydligt oskyldigare favoritfilmnamn. Ett sådant där när man undrar hur de egentligen tänkte.
SG (eftersom och frånvarar), vad gav Gooogle? Jag hittar inget vettigt att söka på.
Åh, Niklas, vad du har förgyllt (förgyltat?) min kväll! Jag läste hela innehållsbeskrivningen och har nu lätt magmuskelkramp. Jolanta!
Hm, jag kan ju inte låta bli att tänka på Jolanta , och börjar undra om det finns ett samband …
Niklas, andra meningen augusti 14, 2015 kl. 18:10 kan ge viss ledning 🙂
Oj, visste inte att det blev undran här!
Nä, Ninja, inget skämsigt ALLS. En seriesida, bara. (Just så, inget nät hemma, fortfarande). En sida som man tror har yngre läsare men där en hel del grå pantrar i själva verket huserar. Eftersom jag just varit här hoppade jag till när jag såg denna (andra?) Ninja.
Motorcyklist som går ett steg längre än Lotten.
https://www.youtube.com/watch?v=Uo3cVuvVRUE
Förlåt, fel blogginlägg. Repeterar på det rätta, av senare datum.