
Vi tog nyss in på hotell, jag och min djefla man, och fick i receptionen frågan om vi ville bli uppgraderade.
– JA! tjoade jag lite sådär upphetsat som man gör när man aldrig brukar bli uppgraderad, samtidigt som jag klappade händerna som en fyraåring.
– Vad kostar det? sa min plötsligt väldigt världsvane man.
– Tvåhundrafemtio kronor.
Låt oss nu på Tage Danielssonskt manér stanna upp och ställa några frågor. Kostar det pengar att bli uppgraderad? Hade vi inte redan bestämt oss för en viss prisnivå för att just den prisnivån passar just oss? Hade vi på något sätt antytt att vi ville ha … Vänta, vad får man om man uppgraderar?
– Öhm. Vad får man om man uppgraderar?
– Man får ett större rum, tekokare och en minibar.
– Men sakerna i minibaren kostar väl fortfarande?
Så vi sa nejtack och gick upp till vårt ”standardrum”. Det var helt okej, såg ut som ett normalt hotellrum utan te och utan minibar. Men … det fanns ett skrikande spädbarn i rummet intill. Vi tittade på varandra och såg båda två den andras trötta ögon och så tittade vi båda två på väggen som inte mäktade med att stänga ut ett spädbarns rop på hjälp.
(Nej. Jag vet att stackarn inte ropade på hjälp. Men jag står bara ut med barnskrik om jag kan hjälpa till; om jag bara får lyssna utan att delta, går mitt hjärta sönder.)
– Ska vi byta rum?
– Ska vi …?
– Vi har bara bytt rum en enda gång förut.
– Magnus Uggla bytte rum när han kom in i ett rum där städpersonalen hade glömt kvar en öppen flaska Ramlösa.
– Mmm. Han fick en svit.
Vi kunde tyvärr inte byta, utan fick uppgradera oss – för 250 kronor. Barnskrik får man helt enkelt stå ut med – eller betala för att slippa. Så nu har vi ett rum som är 5 m² större, en minibar som jag inte ens vågar titta in i och fem påsar med citronte. Eluttaget vid tekokaren funkar inte, men det fattade jag inte förrän jag hade tryckt och ryckt och vridit på apparaten i en kvart. På golvet har vi grus som vi inte har dragit in – men vi har badkar, morgonrockar, byxpress och strykjärn! Fast ingen badrumsmatta eller hårtork.


[Här skulle jag nu kunna skriva en uppsats i ämnet ”Citronte har i empiriska undersökningar visat sig vara närapå odrickbart”, men … nej.]
Uppdatering
Förlåt att den dröjde – här kommer frukostrapporten. Eller, ptja, det är ju egentligen bara en bacon- och äggrörerapport.

Och en spegelrapport.

När jag skulle checka ut lämnade jag en lapp med förbättringsförslag och lagningsuppdrag till receptionisten. En badrumsmatta ska det inte finnas enligt utsago, för dem har de avvecklat. Jag påpekade då att man antingen riskerar livet genom att utsätta sig för en brutal omkullhalkning med köttsår och spucket skallben, eller att man klafsar omkring i hela rummet med blöta fötter och då precis som min pappa gjorde nu i sommar när han halkade i ett hotellrum såpass att han nu haltar omkring som sin dotter med trasig menisk.
Och så pratade jag lite till, medan tjejen i receptionen tålmodigt klickade fram vår bokning och fann att vi ju inte hade betalat de extra 250 kronorna.
– Ska jag dra det på samma kort som resten av betalningen?
– Ja, och jag tror att man som hotellgäst då tar en av de andra handdukarna och lägger på golvet och då förlorar man ju incitamentet att spara på tvätt om man ska sova fler än en natt på hotellet och om man tänker på miljöhänsy…
– Tvåhundrafemtio kronor.
– Ja, och så har vi ju detta faktum att vi fick betala extra för att slippa spädbarnsgråt, vilket i mina ö…
– Nej, det har du helt rätt i. Jag tar bort den extra kostnaden.
Såja.
Citronte har i empiriska undersökningar visat sig vara odrickbart.
Detta framgår redan av påsens omslag där man kan utläsa namnet på det företag som står bakom uppsopandet av rester från golvet i tejäseriet. Man kan också se att företaget prioriterar ett s. k. flashigt omslag framför rättstavning av själva produktens namn.
F.ö. har empiriska undersökningar visat att citronte är odrickbart.
Av omsorg om gästerna har därför hotellet valt att koppla ur det elektriska urtag som för det odrickbara teets beredning är nödvändigt.
Detta eftersom empiriska undersökningar visat att s.k. citrinte är odrickbart.
Det är detta ni betalat 250 kronor för. Omsorgen från hotellets tedrickande personal som väl känner till de empiriska undersökningar som, gång efter annan, visat att citrinte är odrickbart.
Empiriska undersökningar har verkligen visat att citronte närapå är odrickbart! Jag drack te förr, på samma sätt som jag numera dricker kaffe ( = ofta och entusiastiskt), men citronte drack jag enbart om det var det absolut enda som fanns att tillgå, och då gjorde jag det blundande och med näsan hopknipt mellan fingrarna. Och drack inte ur.
Citrinte — ”ge mig en kvarts om dagen”?
(Förresten är det roligt att ”lemon” är engelska för citron, medan ”citron” är engelska för cedrat [även känd som suckatcitron] som är en annan frukt i släktet!)
Empiriska undersökningar har visat att tepåsar i allmänhet och citrontepåsar (Borde det inte heta citrontespåsar?) i synnerhet uppskattas mest av papegojor. Den fantastiska känslan av att först tugga sig igenom pappersomslaget för att sedan sätta näbben i själva tepåsen och sprida dess innehäll över ett bord eller ett rum eller så kan endast överträffas av att hitta en nyss använd tepåse som man först kan suga lite te ur och sedan sprida ut blöta teblad(?) över ett bord eller ett rum.
Jag är övertygad om att spädbarnsskriken reglerades från receptionen och slutade i samma ögonblick som ni gick med på uppgraderingen.
Empiriska undersökningar har visat att tepåsar i allmänhet och citrontepåsar (Borde det inte heta citrontespåsar?) i synnerhet uppskattas mest av papegojor. Den fantastiska känslan av att först tugga sig igenom pappersomslaget för att sedan sätta näbben i själva tepåsen och sprida dess innehäll över ett bord eller ett rum eller så kan endast överträffas av att hitta en nyss använd tepåse som man först kan suga lite te ur och sedan sprida ut blöta teblad(?) över ett bord eller ett rum.
Jag är övertygad om att spädbarnsskriken reglerades från receptionen och slutade i samma ögonblick som ni gick med på uppgraderingen.
Naurligtvis var det en spädbarnsskrikapp som drev Bergmans till uppgradering, därom kan ingen tvista.
Citrinte är bara en kvarts så odrickbart som citronte.
Att slita upp en förslutning och sprida innehållet gör naturligtvis sagda innehåll till innehäll!
Citronte testas lättast i en citrontetest, varvid man bör ha formulerat sin citrontetesttes på de fem minuter som citronte som används i ett citrontetest bör dra. Oavsett kommer citrontetestet visa att citronte är odrickbart och således blir citrontetesttesen bekräftad.
Citronte är odrickbart.
Q.E.D.
Empiriska undersökningar visar att ”innehäll” är ett så roligt fingersnubbel just där, att det antingen var avsiktligt eller fråjdianskt.
(Varför hela härligheten är dubblerad vet jag däremot inte — från midnatt till för några minuter sedan kunde jag inte komma in i båset alls. Jag fick inte ens ett felmeddelande.)
Till yttermera visso stängdes wi-fi av vid midnatt. Hur jag mig i världen vänder, så finns det bara vågor via telefonen.
Innehäll och citrinte, här slavar vi lite som vi till.
Innehället var ett resultat av Freuds slips; dubbelkommenteringen var ett resultat av att jag inte lyckades skicka min kria ety bloggen hade matrast. Trodde jag alltså, så jag tryckte på skickaknappen igen.
Q.E.D. hette en skrift som jag var med om att skapa i Lund runt 1985. Rysansvärt rolig var den, lite som Blandaren, och sedan dess försöker jag klämma in ett par Q.E.D. närhelst jag kommer åt. (Inte särskilt uppskattat verkar det dock vara.)
Nu blev jag tvungen att kolla vem det var som hette Kvådd, för jag kom ihåg att en gjorde det, men inte vem. Fast det ska ju stavas Kwådd visar det sig. Ja just det.
Internetrapport: det finns verkligen, verkligen inte en enda wi-fi-slamsa kvar till mig sedan midnatt. Den kanske har rymt med hårtorken och badrumsmattan.
Ställa till det för nattportieren?
NÅT ska ni väl ha för de där 250 kronorna? Nu när tekokaren inte funktionerar.
Internet jag wi-finns. Inte. Jösses.
Fast tekokaren funkade – det var bara eluttaget som var paj. (Men det blir ju kul imorrn när jag lämnar in en liten trevlig recension i receptionen.)
En recension till receptionen, som recenserar den obefintliga receptionen (av vågor). Ja, definitivt rätt recept.
Och DÄR kom internettet tillbaka! (Vad jag nu ska med det till i denna sena timma …)
Verklighetens Kwådd heter Winston Corrigan.
Empiriska studier nu på morgonen har visat att jag är nyfniken på frukosten. Var den som på bilden? Fanns det bacon? Var det tillagad på ett sätt som passade Båsbossen? Och äggröran, hur var äggröran? Jag kan inte koncentrera mej på jobbet innan jag fått rapport om äggröran.
Vilket är värst? Citronte eller ingen badmatta? Båda i samma rum är ju för mycket. Ni ska ha avdrag med 250 kronor, det tycker jag nu, jo.
Ojojojoj, nu har jag ju saboterat PK:s BNP-bidrag!
Uppdateringen kommer strax!
Vi bodde nyligen tre nätter på ett hotell med kall frukostbuffé (De serverade vare sig lunch eller middag och hade därmed inget kök), så det blev vare sig basonfläsk eller äggröra. Men personalen målade iaf glada miner på femminutersäggen. Alltid nåt.
Jaaa, där kom den!
Puh, nu kan jag börja jobba. Tror att jag måste gå hem snart. Kort dag idag.
Har varit med om en märklig äggobaconupplevelse nyligen.
Nyfniken var ett bra ord, PK Låter liksom extra nyfiket.
Oh, please do tell, PK!
Empiriska studier visar att te med en skvätt whisky i är fullt njutbart. Eller som Evert Taube en gång sa ”Det fördärvar inte teet”.
Men det ska givetvis vara utan citron!
Frös vi på sjön, var kaffe med kanske en fjärdedel whisky inte helt fel. Glöm sockret.
Lite stolt över mkg själv att vid åsynen av Annikas post tänka, ’Kwådd, det var väl mannen under trappan’ innan jag mouse-over-ade (now there is a word and a half) och fick det bekräftat.
Boken var underbar, och otäck, filmen ligger fortfarande i hyllan med osedda …
Pysse och jag övernattade nyligen på ett trevligt hotell med trevlig personal och ett trevligt rum som var välstädat och där alla elektriska apparater fungerade. På kvällen åt vi en kanske något överdesignad men helt fantastisk måltid. Mycket goda rätter.
Så på morgonen var förväntningarna höga, hur skulle detta duktiga kök lyckas med bacon och äggröra? Det såg fantastiskt ut, mörkrödbruna stekta baconskivor snyggt upplagda. Inget bränt, inget bacontrassel. Äggröran såg blank och krämig ut, med små klumpar i. Perfekt.
Gissa om förväntningarna snabbt övergick i besvikelse gränsande till förtvivlan när baconet visade dig vara segt och torrt och skosulelikt. Dessutom på tok för salt. Äggröran var krämig, smakade inte så mycket och klumparna var små och fasta. Lite som grovhackad, hårdkokt äggvita. Eller kanske som klumpar av dåligt utvispat äggrörepulver som koagulerat vid uppvärmning. Efter middagen kvällen innan blev frukosten en kalldusch.
Klumpar i äggröran tyder väl ändå på pulverråvara? Annars var vi i början på sommaren på ett All Inclusive där de snikade på basonfläsket genom att skära skinkan så att den skulle se ut som just bason. Men äggen vi fingo var nystekta. Och spriten var utspädd.
Jag säger då det. Livet var bra mycket lättare att leva innan vi blev konnässörer. Jag åt t.ex. i 20 år pulveräggsröra utan att blinka!
Men nu … jag är som en treåring som ratar köttbullar som inte är klotrunda. Pffft, säger jag härmed åt mig själv.
Ursäkta frånvaron, som L. brukar säga. Och när jag åter kan konnekta – vad finner jag? Jo, ett samfällt fördömande av citronte.
En liten undran bara; när blev det plötsligt totalfel med citronte?
Och är inte detta en liten mobbingattack på just det teet?
Vad blir nästa? Black Currant? Eller Earl Grey? Eller cognacsmedwurst? I det senare fallet måste jag medge att det kan finnas fog för mobbingen.
Citronsmak i matvaror är den konstgjorda smak som mest liknar sin motsvarighet i tvålform. Äsch, nytt försök. Citronte smakar citrontvål, helt enkelt. Te med en citronsiva i är dock en helt annan sak.
Du menar citronintensiva?
Citronintenskiva, ska det väl vara?
En citronskiva, tänkte jag mej, ja. Och den behöver inte vara så intenskiv.
Ujujujj – nu är vi på riktit jupt vattn.
Ja, ujejuj, så det kan hampa sig.
Hampa är en fiber
Fiber är bra för magen
Magen är själens säte
Säte har man bak
Bak ger bröd
Bröd blir till smörgås
Gås görs det med hund
Hund är människans vän
Vän i viken
Vik tvätten
Tvätten är torr
Torr är tråkig
Tråkig är leda
Leda är en svan
Svanen är vit
Vit som snö
Snö är kristaller
Kristaller är mineral
Mineral finns i berg
Berg som är höga
Höga som hus
Hus där det bor folk
Folk är människor
Människor är djur
Djur som äter växter
Växter som gror
Gror gör fröet
Fröet har ett skal
Skal finns runt frukt
Frukt som citron.
Hurra för Ninja!
Jättebra att vi äntligen fick en auktoritär och slutlig utredning av detta problemkomplex. Men jag saknar slutsatsen: ”Som passar te te.”
Jag har också en kompletterande faktoid: Det var inte Leda som var svanen, även om dina lärare ville skydda din känsliga själ och därför inte nämnde det. Det var Zeus, som i form av en svan, förförde/våldtog (helt beroende på vilken inställning man har till ”pojke möter flicka”) henne.
Zålunda talade avundzjukan. Eller en petimäter.
Men jag gillar ’som passar te te’ så det får vl passera.
Så fint, Ninja!
Hm — kanske tätatät — tete a tete — tête à tête — passar te te.
(Intressant sidoiakttagelse: om man skriver franska ord med fnuttar så tror kommentarsrutestavningstrollet att det är franska man skriver, och rättar omedelbart ”passar” till ”passer” varvid skribblaren börja undra vad det är med fingrarna i dag …)
Ninja: ”Vän i viken”
http://vikeningarna.blogspot.se/ (Lottens svärmor)
Jodå, det var en blinkning, Örjan.
Om man häller socker i citronteet och avstår från mjölk så smakar det varm saft, vilket ju är gott?
Fantastiskt, Ninja!
Jag har plockat blåbär i Örjans skog! Och steker i detta nu en sån här, som jag idag förärades!
Men mylarna är arja på dig, Lotten!
Dunsa rumpa så där.
(Man skulle kunna tro att Ninja är lite på lyran. Men hon har läst på Facebook att jag har satt mig i en myrstack.)
Vad är det som säger att jag inte är aningen på lyran också?
Lite på myran, saru att du sa saru?
Annars var det Owe som sjöng om Citronil.
(Den lär vi väl aldrig höra från Skansen som det programmet ser ut nu för tiden)
Varför kommer jag att tänka på gamle stammisen ”Målarn” på Löwenbräu på Jacobsgatan? Han som en dag dök upp alldeles blåslagen och förklarade att han ramlat utför Södra Bergen.
Han var ofta smyckad med diverse blemmor, men den här gången var det som en helkroppstatuering (minnens att detta var tidigt sextiotal och då var tatueringar inte så vanliga, ett luffarmärke eller ankare, kors och hjärta på sin höjd) så jag frågade vad han råkat ut för egentligen.
Jo, han hade delat några pilsner med en tillfällig bekant och när denne hade berättat en ganska osannolik historia hade Målarn med viss beundran yttrat ”ussare kvanting” men eftersom det också kan uppfattas som ”nej nu får du hejda dig” så hade den tillfällige bekantingen blitt syrak och yttrat ”Va saru saru? Saru ha en säftsmäll eller en tjottablängare?”
Målarn hade tydligen tappat taget om den vidare utvecklingen, med påföljd att han ”ramlade utför Södra Bergen”.
Undrar varför det gamla minnet dök upp?
Jag är lite på myran!
Målarn blev alltså lite bucklig av att ramla utför Södra Bergen. Ommansejer.
Minnen, de e knepiga grejer, de ba kommer liksom. Utan att man fattar vaffö. Ba sådära.
jo så äre
Som madeleinekakor. Jomen.
eller pilsner då
Läbbig svamp? Myror? Pilsner? Citronil? Målare och morske män? Ja, jag vet då inte vad jag ska säga om allting!
Fast själv fastnade jag redan i Lottens åtlänkade gamla bås om svampen, och den därav följande minneskavalkaden om The voice in the night. Det är verkligen uppenbart att ingen som har sett den någonsin förmår glömma den.
(Nu har jag bara kastat en hastig blick på texten, men detta ser faktiskt ut att vara hela novellen The voice in the nigth av den gode William Hope Hodgson, som jag känner väl. Till, alltså. Om någon skulle vilja läsa den; den är inte alls lång! Apropå läbbigt.)
((Och vilket roligt felslag, jag såg just att jag hade skrivit ”The vice in the night” och det … låter ju som någonting helt annat, liksom.))
Apropå tider som flytt så pågår vår långsamma flytt för fullt. Och natten till igår sov jag för första gången på Sjöstigen. Ensam och endast därför att det var lite kortare sträcka att köra dagen efter.
Jag kände mig som en idiot. Fick inte igång duschen i stora badrummet – fattade inte hur den fungerar. Så jag fick traska ner i andra badrummet. Där förstod jag hur duschen skulle manövreras. Men där fanns ett munstycke som utsatte mig för intensiv massage. Och den lyckades jag inte stänga av, på grund av att den stått (eller kanske hängt) oanvänd rätt länge*. Så jag blev nästan lite blåslagen – som om jag ramlat utför Södra Bergen.
*Ja,ja, Ninja. Men du behöver inte kommentera. Det är bra som det är.
Citronte i påse väcker inga minnen, bara äckel. Så äre me de.
Jag har en minnesbild från en Rastplatz utmed Autobahn (ni vet ett sådant där ställe där man får stora portioner med köttgryta och knödel innan jättebamsetårtbiten) där brorsan tog te ”med allt”. Detta allt innehöll förutom sockerbitar både pressad citron och mjölk. Efter det har jag alltid haft lite svårt för citronte, även om det inte ger samma effekt som pressad citron. Citron+ingefära+honung, utan te är däremot gott.
Det låter som en grynig upplevelse, Pysse.
Utan te är alltid godare än med te. Alltid.
Te utan te låter inte gott, men kaffe utan te köper jag.
Eller risotto utan te.
Vaniljglass utan te.
Rökt makrill utan te
Boccia utan te
Vitlök utan te
Jeans utan te
Straciatella utan te
Men vetelängd utan te är nog inte gott — velängd (ser ut som veläng, och det vill man inte äta). Det finns mycket som inte klarar sig så bra utan te.
Mamatik. Vatnkran. Snutfilt. Voring. Stoskop. Skyta. Mås (nej, inte mås, mås). Bysrätt. Bibliok.
… jag slutar nu.
Kejsaren av Kina …
Låtom oss fortsätta.
Berällse
stamen
Dikra
Uplats
Fönsr
Sekrerare
ktonik
mpererade bad
Vis
Botn upp
lefon
stikel
ologi
Assisnt
veapparat
Mereolog
prinsessan Eslle
Katr
Ny teupplevelse: te med chokladsmak! Klart intressant.
Män så uvansklit finnt såm sitronte, dä kan dä alldri bli!
¡örs man nu än¡ligen skriva ”ejenkligen” i sina inlägg u¡an a¡¡ råka u¡ för en massa påhopp och passningar? Vi ¡ar några al¡erna¡iv:
Egengkligen
Ejen¡ligen
Ejen¡kligen
Egenkligen
E*******en kan man u¡¡ala orde¡ som man vill, bara de¡ andra g-e¡ är hår¡.
De¡ finns annars fjor¡isar på Lidingön som har ¡agi¡ ¡ill sig de¡ ¡ungspe¡sväsande iii-e¡, men de räknas in¡e. De¡ är som när de¡ blev inne med invandrarsvenska för några år sen: Snar¡ övergående.
NU såg jag ju uppdateringen! BRA prutat, Lotten! Jag känner mej helt hemma med den där typen av argument, tips på förbättringsåtgärder kostar också pengar!
Tack, Pysse, jag blev själv väldigt nöjd och gick mig att genast köpa en sån där dyr stockholmskaffe som är så god. (Jag tror att den är god bara för att man går omkring och myser med den.)
Nä, hörni usch vad tiden går! Det är ju redan onsdag!
Förvirrad av stavningen i LarsWs inlägg. Nej, inte av e******en. Av allting annat.
Nu ska jag in skriva vad jag äjängkligen tänker. Man mås in berätta hur världen r sig
Boks¡aven mellan S och U är ju börfjuden i dag. Frågor på de¡ ?
Ha! Jag sågjunte …aaaargh, sågjun … vareva för cken så jag kopierade det och drog upp till 36 punkr och där! Ett trint och glatt utropscken! (Rättstavningstrollet försöker skriva [blunda nu]”te”[sluta blunda] men den lätta går jag in på!)