Nu ska jag ta bladet från munnen och berätta hur jag har misslyckats kapitalt som förälder. Vissa saker har jag helt enkelt underlåtit att berätta för stackarna. De satt redan i treårsåldern med böcker om det mänskliga reproduktionssystemet och det finns absolut inget som de inte behärskar när det gäller moderna datorer, så på vissa områden skötte vi oss exemplariskt.
För många år sedan satt jag och stirrade på ett kuvert som den dåvarande åttaåringen hade förberett. Det var någonting inuti, det var igenklistrat och frimärket satt där det skulle. Men adressen stod mitt på kuvertet med viss dragning åt vänster. Jag förklarade att det var ”fel”.
– Men varför är det fel?
– För att posten säger det för att deras avläsningsmaskiner inte klarar av att läsa annars.
– Men kan den läsa vad jag har skrivit om jag skriver på rätt ställe?
Jag tittade på handstilen och tänkte ”nääääh”.

Sådant som vi borde ha lärt barnen!
Att byta en propp i proppskåpet och förklara vad ett proppskåp är och sedan gå runt i huset och peka på alla tre och förklara att ”grupprummet är vardagsrummet” och ”köket är tv-grottan” samt ”flyglarmet funkar inte längre”.

Att köpa en ram på Ikea, öppna paketet och ta bort all plast och dra bort plasten på ”glaset”, se till att inte de små krokarna eller klämmorna åker ner med plastsoporna och att vända på papperet som då kan användas som bakgrund om man inte vill göra en snygg passepartout.
Att lära barnen ordet passepartout.
Att borra i en vägg av hålbetong. Blåcement? Blåbetong? Schweizerostbetong? Hela källaren är full av
- misslyckade hål
- saker som är uppsatta, men som håller på att trilla ner
- hatthyllor som numera funkar som skoställ.

Att stryka en skjorta. När de äldsta barnen var två respektive fyra år, hittade jag dem lekande med strykjärnet och en massa plastdjur. Jag misstänker att det var Noas ark-leken, för fyraåringen vände upp blicken mot mig och frågade med strykjärnet i handen:
– Är det en båt?
Sådant som vi borde lära oss av barnen!
Att tjäna pengar. Oj, vad de är bra på att tjäna pengar och vad vi suuuuger på området.
Att betala räkningar. Oj, vad de är bra på att betala räkningar och vad vi suuuuger på området.
Att köra bil enligt eco-driving-metoden. Vi växlar i tur och ordning 1-2-3-4-5 medan barnen utan att fundera ett enda dugg glatt växlar 1-3-5-4-2, vilket för mig känns som att fuska.
Att ”höra av sig till sina föräldrar”. Jag ringer ALDRIG till mina föräldrar medan våra barn när de inte är hemma hela tiden ringer och rapporterar. Orden ”jag tänkte bara berätta vad jag har gjort idag” har jag inte ens tagit i min mun …
Men vänta! Det är ju inte mitt fel! Jag har helt enkelt fått en dålig uppfostran! Hurra!
Bra listor! Nu måste jag tänka.
Men är alla barnen precis lika? Besynnerligt! Vi har två som ringer (smsar egentligen) ofta, två aldrig. Tre som betalar, en inte. Två som tjänar pengar. Tre som städar. Och så vidare.
Anna, din beskrivinig fick mig att vänta på fortsättningen ”vem bor i det gröna huset”, som i matteklurigheter jag stött på då och då.
Ja, samma tanke här, fast i förenklad form:
”Hur många barn blir det sammanlagt?”
En sak till på saker-man-ska-lära-barnen-listan: Det där med blommor och bin.
Men det är bäst att läsa på själv först! Det hände sig att sonen i femårsåldern frågade hur det funkar med blommor och bin. Jag inledde en oförberedd föreläsning om det mänskliga reproduktionssystemet och sonen såg alltmer förbryllad ut. ”Men bina då?” undrade han. För det var ju det han ville veta – hur det fungerar med blommor och bin – men det hade jag väldigt vaga föreställningar om.
Jag har fullt och fast uppfostrat sönerna efter principen att psykoterapuffter ska väl ha ett levebröd om trettio år, de också?
ÖR, nu läste jag din dröm i förra båset, och upphov ett vansinnets skratt. Den kvinnan vet inte vad hon ger sig in på!
Grupp sex ser spännande ut! Bel hissmaskinrum.
Var det så alla cembaloer kom upp i verkstaden?
Stavas schackt verkligen så?
Haha, Ninja. Hur konstiga mina drömmar än är kan man alltid lätt tolka dom; inga komplikationer. Nästan inga. Dom där granbarren, som du sopade så vildsint, kommer av att vi har hela vår planteringslåda på balkongen full med granbarr. Jag planterade i höstas, tulpanlökar som äldste sonen köpt åt oss i Holland. Jag tiggde mej till lite grangrenar av en granförsäljare i december och täckte över lådan. Tyvärr tog jag inte bort grenarna i tid och dom barrade av sej helt och hållet när jag väl vaknade till och skulle avlägsna dom. Lille Maken tycker att vi ska dammsuga bort dom men då åker ju den snustorra jorden i lådan också med. Jag har alltså granbarr on my mind just nu, hence the dream. – Ja, och tackar som frågar: EN tulpan har kommit upp. I varje fall tulpanbladen; nån knopp syns inte till.
Det tog tid innan jag fattade att det inte var grannbarnen du sopade så ilsket. Förmoderligen influerad av uppfostringstemat i tidigare tråd.
En annan idé från Lille Maken är att granbarren är bra som näring för dom där stackars tulpanlökarna. ”Haru sett mycket tulpaner i nån granskog”, frågade jag då bistert. Nää, det har han inte. Inte mycke andra blommer heller direkt, när han tänkte efter.
Ack, Lotten tjoade åt mig i förra båset men då hade jag redan hunnit stänga av. Så jag har inte frågat den lååååånge med dreadlocks om han har spelat basket och nu är han här icke längre ty de är klara. Aldrig mer behöver jag bängla med innanfönster, tjohoooo!
Sedan så skulle jag säga att en av de mest tacknämliga hantverkarinsatser vi varit med om var när vi hade bott här ett par år, och en elektriker ersatte proppskåpet med en omgång automatsäkringar. Härliga grejer! Om en ”propp” går behöver man bara trycka upp en vippkontakt (eller vad såna där heter) — efter att vederbörligen ha stängt av något av det som orsakade överbelastningen, alltså. (Det är alltid samma en som går — av någon anledning styr den ”proppen” delar av nedervåningen och delar av övervåningen. En del andra verkar styra enstaka eluttag. Mycket mystiskt, och vi har alltid undrat vad det var för snille som drog elen i det här huset när det gjordes senast, nån gång på 70-talet eller så.)
Heh, granbarr är bra gödning till rhododendron och andra surjordsväxter, som det heter. De sänker ph-värdet.
SG, jag har ett tips till dig i förrförra båset.
Förra menar jag förstås. Obåset.
Tack för tipset! Men osäker på hur jag bäst kan dra nytta av det.
Beträffande fallande hyllor och annat som inte sitter där det ska: Thorsmanplugg eller Fischerdübel fixar det. Expanderskruv är inte heller dumt.
Nu blev jag tvungen att ta en paus från redigerandet: expanderskruv funkade inte – men Thorsmanplugg eller Fischerdübel (coola namn) har jag ju inte ens hört talas om! Måste kolla!
Fråga till det allvetande båset med tusen miljarder kontakter: är ”sammansatt ränta” (som heter ’compound interest’ på engelska) möjligtvis det som man kallar ”ränta på ränta”?
”Ränta på ränta (kallas även kumulativ ränta eller sammansatt
ränta) innebär att du får ränta på det ursprungskapital du satt
in plus den ränta du har fått under en given period. Här får du
info, beräkningar och en formel att använda själv.”
Källa.
SG, du stimulerar alltid min fantasi!
Ett sånt bängligt barn sätter man i Thorsmanplugget, lärarna där är fantastiska.
Arma människor, de har fått Fisherdübel i fritidshusets alla väggar. Ja, vad skulle de göra, det var bara att sätta igång på stubberten.
Ja, en annan förälder och jag diskuterade en gång vad man borde ha med för ämnen i en studiecirkel om ”Lite allt möjligt som är bra att kunna för blivande unga vuxna”. Några punkter jag kommer ihåg är:
– dansa foxtrot, wienervals och polska
– laga en punka
– knyta en slips (åtminstone för killar)
– slänga ihop en fin köttfärssås
– sortera tvätt
– sy med kastsöm
– rensa abborre respektive gädda
– koka bechamelsås (utan att det bränner fast)
Det är väl det jag kommer ihåg just nu. Någon som har fler förslag?
Lotten — jag trodde redan ”ja”, men kollade för säkerhets skull (genom att slå upp uttrycket på engelska wikipedia och där växla till svensk version). Sammansatt ränta, kumulativ ränta och ränta på ränta är samma sak (och ränta på ränta är ju det trevligaste och vanligaste svenska uttrycket, åtminstone bland vanligt fôlk).
Koka en bechamelsås utan att den bränner fast kan jag förmodligen, men jag vet inte eftersom jag aldrig gör det …
Vad mer är bra att kunna? Äh jag kommer inte på nåt mer än:
Sy i en knapp (dvs. konsten att inte sy fast den hårt).
Att avsluta en vänskap
Att skjuta upp belöningar
Att njuta av stunden
Att veta om något man inte vågar verkligen är farligt eller om känslorna bara luras
Att koka palt
Att tar ut belöningar i förskott – det gör jag och funkar faktiskt bättre än att vänta med dem. För mej i alla fall. Annars gillar jag både Christers och Orangeluvans listor stenhårt!
Jag borde ha lärt mej att laga mat, men jag kan knyta slips och dansa styrdans.
Jag borde ha lärt ungarna tyska, det lilla jag har borde jag gett dom.
Jag borde har lärt mej att leka av mina barn, det verkar så roligt.
Pysse.
“Jag borde har lärt mej att leka av mina barn, det verkar så roligt” – det låter så sorgligt att både Hyttis och jag blev lite blankögda.
Men vi insåg snart det nog var ett språkligt experiment där du försökte göra det så sorgligt det bara går. Vi uppfattar dig inte som en som inte kan leka.
Och så jobbade vi vidare på temat. Vi ändrade en bokstav. Det blev så här: ”Jag borde har lärt mej att leva av mina barn, det verkar så roligt.” Kan det bli sorgligare?
Det här båset verkar lite bladdrigt och tillbakasyftande just nu. Då är det väl inte helt fel att bli lite OT och skryta med vårt senaste resmål, en svensk begivenhet: http://www.gekas.se/
Lite kul var det, faktiskt.
Det är bra. Gynna svenskt näringsliv!
Själv har jag ett osannolikt kort förhållande till Ullareds kyrka. Och inget till varuhuset. I kyrkan fixade jag till en dimmer som störde julottan. Ullareds elektriska ville betala med en tvättmaskin. Den fick jag inte in i bilen. Så jag har troligen fortfarande en att fordra.
Idag fick jag (förstås) en lektion över hur ett proppskåp funkar och hur man hanterar dem. Då upptäckte min mor att det fanns en propp just för larmet på vår handikapptoa. Vi har i flera år trott att det larmet hade döden dött, men ikväll gick vi på jakt efter en särskild propp och till vår förtjusning gick larmet igång!
Nu hörs det ett konstant bröl från toan och vi är så lyckliga.
Lyllosar! Men jag är fortfarande fascinerad av belysningen i hissmaskinrummet. Finns det ett hissmaskinrum? Finns det ett hisschakt?
Javisst! Hisschakt! Hissmaskinsrum! Men … det är ju strippat på allt hissigt. Ingen hiss, ingen mekanik. Allt är omgjort till gästrum, tonårsrum och våningssängsövernattningsrum. (Det senare är extremt omysigt. Men en våningssäng i ett källarrum är det.)
Hittar ni nästa propp så kanske det börjar väsnas klockan tre en gång i kvartalet också.
Här sitter jag och på facebookvis gillar den ena kommentaren efter den andra. Tack allihop! (Jag klickar liksom på tumme upp i fantasin, vilket egentligen är komplett absurt.)
Men tack särskilt till Annika som håller med mig om att ”sammansatt ränta, kumulativ ränta och ränta på ränta” är samma sak. (Att jag frågar beror förstås på ett av bokprojekten, där jag vill en sak och andra en helt annan sak.)
Och nu säger jag godnatt och lägger mig ner att förkylningsdöden dö. Satan vad man blir sjuk så fort man slappnar av!
Vaff… Femtonåringen har skrivit en kommentar! (Jag lever än så länge.)
Tack, SG och Hyttis, jag är faktiskt en rätt dålig lekare. Lekte ni med era barn? Bygga lego, fantasivärldar med dinosaurier, leka ridskola – nej, jag lärde mej inget av det där. Var däremot världsbäst på att leka så länge jag kunde gå upprätt in i lekstugan.
Efter en dryg veckas träningsuppehåll blir det äntligen morgonsimning imorgon. Sjukdomseländet har tydligen flyttat till Eskilstuna.
PS. Håll tummarna för att jag får med mej båda baddräkt och handduk den här gången.
Tack!
Jag (som ligger här och hostar och snörvlar) är förstås nyfiken på hur en påtvingad motionsvila påverkar … allt. (Förutom att man blir alldeles rastlöst galen på ett inte helt sunt sätt.)
15-åringen, är det mattegeniet/konstnären?
That’s the one, LL99! (Och numera alltså proppkännare.)
Jorå – vi hade en massa ganska mysko lekar. Utöver de vanliga (där man bygger lagård med kottar och pinnar…).
En lek var ”Fula och fina glasögon”. Den gick ut på att barnen skulle svara på frågan om mina nya glasögon var fula eller fina. Svaret var förstås att de var fula. Då skulle jag skrika ”Det var det värstaste! Ska ja behöva höra sånt från däg!!!???”
Och sedan gällde det att de kom undan den hemska vedergällningen. Någon enstaka gång kunde vedergällningen bestå i tvångsmatning med snask. Men oftast var det reptukt och annan handgriplig misshandel.
Den manliga delen av barnaskaran föredrog en lek som han kallade ”Göra fanken? Pappa?” Den kunde se ut lite hur som helst. Det viktiga var att jag till slut skulle bli så irriterad att jag utropade de magiska orden ”FANKEN!”
Men, tyvärr, var jag sällan hemma. Så lektillfällena var inte så många. Det finns anledning att beklaga det.
Ack, jag glömde ju att svara på Annas fråga (kl. 12:01). Nejnejnej, barnen funkar alls inte lika. Nån är lite introvert, nån är en teaterapa, nån vill inte sova, nån vill sova hela tiden, nån kan inte sluta snacka och nån går mest och mumlar. Däremot är de nykterister hela bunten (allra mest Tolvåringen) och ingen av dem ser ölen i körsbärssylten.
Men det gör jag! Mobbad igen…
När barna var små, och det hände sig att jag satt helt utslagen i soffan och försökte att inte somna (eftersom barna då skulle ge sig ut på äventyr; skära sig på knivar, äta blomjord, trilla nerför trappor) uppfann jag en än idag förvånansvärt uppskattad lek, som från min sida kräver minimalt med engagemang:
Jag har ena handen knuten. Barnet bänder upp finger för finger. När sista fingret är uppe ger jag ifrån mig en ljudillustration (oftast ett högt pysande ljud) och knyter handen hastigt igen. Barnet tokskrattar. Och så gör vi om alltihop igen.
Barnen blir olika … Yngste sonen sa en gång, i relativt vuxen ålder: ”Ni måste ha uppfostrat oss väldigt bra.” Jag sträckte på mej och mumlade blygsamt ”Hurdå, hur menar du?” ”Jo, vi är så olika.”
Det är den tiden på året igen.
http://www.looduskalender.ee/forum/viewtopic.php?f=56&t=765&sid=126e5383eaa2202773507f70305ad115
http://www.looduskalender.ee/forum/viewtopic.php?f=56&t=771&sid=126e5383eaa2202773507f70305ad115
Hur mår alla — till exempel Lotten — i dag, då? (Själv är jag inte ett dugg förkyld, trots att jag i går var hos mamma som är Mycket Snorig men lyckligtvis inte febrig. Fast jag tycks aldrig bli förkyld, det var flera år sedan sist. Vilken tur jag har!)
Nå och väl, jag ville bara presentera en stunds rolig läsning, om trams som står på matförpackningar. Artikeln hade väl passat bättre i favorithatbåset, men den duger nog här med.
Och den fick mig att rycka åt mig närmaste exempel och läsa delar av pladdret på en etikett:
Z*** O***o**a är svenskarnas mest älskade olivolja. Numera även utvald av Svenska Juniorkocklandslaget. Ett fint betyg p vår olivoljas smak och kvalitet, som gör oss väldigt stolta
(Hm … är det betyget eller smaken de är stolta över?)
Originale är en mild och mjuk olivolja med rund karaktär och fin fräschör. Använd den till mildare rätter, till salladen eller till all slags matlagning.
(Eller? Vadå ”eller”? Får jag inte använda den till stekning om jag använder den i salladen?)
En god olivolja är lika nyttig och god även i stekpannan.
(Och där börjar copywriterns formuleringsförmåga tydligen helt bryta samman; den meningen är ju helkonstig. Fly mig en rödpenna!)
Å, det är ju extra fint att göra slarvfel när man försöker göra sig lustig över vad någon annan har skrivit. Jag har förlagt ett å. Åååå!
Tackar som frågar, även jag är Mycket Förkyld med en besvärande Hosthosta och lite allmänt Gnällväder.
Därför ska jag, där jag ligger och ynkar mig, nu titta på länken som leder till tramstexter.
Påtvingad motionsvila innebär för min del att hela kroppen, och särskilt ryggen, blir stel och gör ont. Och så blir jag rastlös och vill göra 100 burpees nuuuuu!
Har idag tröstat mig med att se på Gilbert Grape tillsammans med den likaledes sjukskrivna 16-åringen. Kärt återseende för mig och ny bekantskap för honom – lika nöjsamt för båda.
Träningsrapport till Christer, the Long Distance PT:
På två veckor tränade jag åtta gånger på gym (en timme per gång) och på fem dagar denna vecka har jag gymmat eeeeeen gång. Är allt räddningslöst förlorat?
Klart att det inte är, Lotten! Kolla här. Se gärna hela avsnittet, men från ca 17:17 handlar det om när man blir sjuk och inte kan träna.
Så ta det lugnt. Det kommer att vara lite jobbigare än vanligt första gången du kör igen, men det är ju inget farligt.
Sen kan du ju köra hemma också. Så länge du är sjuk ska du förstås bara vara sjuk och ta det lugnt. Men kör lite squats och utfallssteg när du börjar komma på fötter. Så där så att det bränner lite skönt i benen.
Fiskgjuse sitter i boet och tittar sig omkring.
Brid: har mycket oreda att ta hand om bland alla kvistar som naturvårdarna släpat upp. Dessa bör anses som synnerligen dåliga bobyggare.
http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas2.html
Brid: (Om)möblering påbörjad. Nu antydan till skålformighet i boet.
Det var jobbigt att simma imorse. Men jag hade i alla fall badkläder på.
De kanske bromsade? 🙂
Allt är Båsets fel, som vanligt! Jag började fundera över baddräkter som har bromsverkan, och därför baddräkter genom tiderna, och då hittade jag en trevlig och djupdykande (heh …) artikel om kvinnobaddräkternas historia. Många härliga bilder, intressant resonemang, stundom lite torrt (heh) skrivet; jag skrattade till åt stället där skribenten påtalar skillnaden mellan dräkten som mode och ”själva badhandlingen”, till exempel.
Hur som helst är jag glad (eller är jag?) att Pysse inte tvangs simma naken.
Efter att ha använt mer än tio dagar till något så oönskat som nån sorts influensa (eller möjligen en grav förkylning) besöker jag äntligen detta bås. Och känner mig snabbt praktiskt taget bra.
Längtar till nästa motionspass, när jag törs utan risk för att antingen snora ner golvet under armhävningar eller hosta så ingen hör musiken.
Lekar? Som lite lat mamma med läsbehov föreslog jag ofta frisörleken. Dvs jag liggandes/halvsittandes i soffan, god bok i händerna, hårsvallet över gaveln, barnet får använda önskad hårborste eller kam samt fläta/göra tofs/whatever. Allt medan man själv kan försjunka i läsning och samtidigt få huvudmassage. Detta funkade till bortåt åttaårsåldern.
Men det är ju ändå inte Madis och Piret… Sorry om jag verkar neggig, men det blir aldrig riktigt detsamma som med dem. Särskilt inte efter att ha följt Piret hela vägen till Afrika och halva vägen hem tills hennes sändare dog i Egypten och alla trodde att hon också dött. Tills hon en vacker dag dök upp i boet (Kalakotkas 1) bara för att finna att en annan dam hade flyttat in hos Madis.
Visst önskar jag Ilmar och Irma all lycka och framgång och många starka ungar, men jag vågar inte riktigt engagera mig i deras öde.
Nämen, TACK Karin för uppdatering om senaste från boet! Nu när vi har fått fiber och allt, man kanske skulle …
Film från 2012, för fiskgjusenostalgiker:
https://www.youtube.com/watch?v=ArcTUwq3AZs
Örjan, det är gjusen själv som släpat upp grenarna.
Karin, detta är dock två okända gjusar. Den ena (en hane)
är ringmärkt och har koden J3, den andra gjusen är då en hona.
En gjusa, alltså?
Jag anar en kioskvältare:
”Frisörs- och knytnävsleken – nu behöver du inte engagera dig så jävla mycket i trista barnlekar”
En bok full med distraktionsförslag!
(Förkylningsläget här [rapport för Zozzo och Pysseliten samt alla andra snorisar] är oförändrat. Jag Lider men försöker hålla humöret uppe trots att det verkar rinna rakt ut genom näsan.)
Va!? LL99, är det några gjusehuliganer som snott Ilmars och Irmas hem (Kalakotkas 2)? Visserligen har jag bestämt mig för att inte engagera mig i deras liv, men det här är väl ändå upprörande! Finns det inget fågelvett kvar i världen?
Karin, jo så är det, så det blir intressant att se vad som
händer om/när Ilmar och Irma återvänder.
Min lilla Mamma hade en fiffig lek när hon tyckte att vi barn höll på att välta huset. Vi fick leka akvariefiskar. Det gick till så att vi smög tysta omkring i hemmet och gjorde simmande rörelser med händerna ihop framför oss – dom föreställde en fena – medan vi då och då utbrast i ett litet fiskljud: ”plupp —– plupp —– plupp”.
Sent ute – men, Lotten! Betong! BlåBETONG! Värmeisolerande, lätt och praktiskt, fast svårt att fästa nåt i. Men testa Hilti HPD lättbetongankare.
Jo, sådana lekar där barnen gör jobbet lekte jag såklart! En gick ut på att jag skulle ligga och blunda medan dom tog saker och drog utmed armen, så skulle jag gissa vad det var. Bra lek på stranden. ”Sten.” ”Vass.” Osv. Jättebra, ända tills man somnar och gissar: ”CD-spelare.” Som jag gjorde.
Min mormor och morfar spelade in den vilt lekande kusinskocken på kasettband. När de sen tyckte att det var alltför tyst och lugnt slog de på bandspelaren och lyssnade på stojet (sa de i alla fall – majlis).
Åh, ÖR, det är nästan som att gå med en spegel framför sig och titta i taket när man går.
Till vältahusetlekar hör väl åka madrass nedför trappan? Jättekul! (När man var liten.)
En sak till! Prosit, Lotten!
Soooooooom jag har väntat, Bess! Här går man och vrider sina händer i förtvivlan över att Bess inte är här och korrigerar och så tänker man ”nej, hon kommer nog aldrig mer tillbaka”, och så blir man alldeles bekymrad.
Men det var då för väl! Nu kan jag äntligen ändra i texten!
– HOST, Pysseliten. HOST! HOST-HOST! Rossel, rassel … HOST!
(Jag och Herr Hosta låter som någon i en roman av Torgny Lindgren.)
(Säg inte ”hosta” alltför ofta till en trädgårdsgalning, ty hosta är funkia!)
Nu kom jag med ens (apropå barnlekarna &c) att tänka på en sak som hör ihop med själva bloggtexten, nämligen ett exempel på vad man gärna borde lära sina barn. En ytterst viktig sak:
Att ha tråkigt.
Det är nödvändigt att stå ut med lite leda, och det är i all synnerhet nödvändig att klara av brist på omedelbar underhållning. För när ingen annan roar en måste man helt enkelt tänka själv, och herreguuud vad det är viktigt för barn — samt exakt alla andra, såklart — att vänja sig vid att tänka ut saker alldeles på egen hand!
(Jag hör ju till dem som tror att det där mobiltelefonfepplandet som folk tycks ägna sig åt inte bara så fort de får vänta på nåt i tio sekunder, utan till och med medan de egentligen gör något annat, är genuint skadligt för tankeförmågan. När man blir underhållen tänker man inte. Och om man fyller varje överbliven sekund med underhållning, tänker man över huvud taget inte alls. Någonsin. Så, nu ska jag inte vara pet-peevig längre … bersåmycketomrusäkt!)
Då bidrar jag med prinsessleken.
-Mamma, kan du leka med oss?
-Njaaaeeeäeee. Åkwj, då.
-Du får vara prinsessan, för jag är kungen och brorsan är pokemon.
-Då är jag prinsessan som diskar/läser/tvättar/syr etc.
Funkade varje gång.
Annika. Du förekom mig .
Hosta/funkia.
Trädgårdsväxt och bra marktäckare. Något för inaktiv trädgårdsmästare vid gula huset?
Påstås vara lättodlad, och kombinerad med spridningsvilja.
Bildkavalkad:
http://tinyurl.com/kom7mfw
Ninja: Smart mor/taktik.
Jag tror att tråden behöver en livgivande injektion av OT. Vid inventering av avsides belägen bokhylla fann jag den intressanta monografin ”Stockholms mjölkutkörarefackförening genom trettio år 1898-1928 : Svenska handelsarbetareförbundets avdelning nr 16”
Rekommenderas!
Skriften avslutas med en dikt som lyder som följer:
Framåt, då med stål uti viljan
med hjärtan och kinder i brand.
Vår kamp är för gryende tider,
vår kamp är mot mörker och flärd.
Vårt mål är att föra vårt släkte,
till lyckans och kunskapens värld.
Mjölkutkörarnas kampar hade alltså, till skillnad från bryggarkamparna, en hel del att syssla med utöver det grundläggande mjölktransporterandet.
Gillar speciellt sista meningen! Man blir smart av att dricka mjölk?
Jag dricker bara havremjölk och den ska väl också köras ut av någon.
Åh, SG, om det blir trångt i bokhyllan kan jag ordna ett nytt hem åt mjölkutkörarna och deras kamp(ar).
Barnet som frisörlekte skapade också nya ord. (Inte samtidigt, kom bara att tänka på.)
– Har du packat ner nåt att läsa, och nån leksak? Lite ritgrejer?
– Jaja, har stoppat ner läse. Och leke. Men rite, det glömde jag. Behövs nåt äte också?
Vad heter denna fiffiga ordform? Konstruktiv kanske. Eller babblativ?
Hittapåord kan förresten också vara en bra lek.
Babblativ känns som en ordform för mig!
OT: Mannen i Tweed nu på BBC HD. Obegripligt som vanligt. Törs inte säga mer utan att Spoila 😉
Hack i skivan igen!
Förlåt frånvaron – ska jag svänga ihop ett snabbt inlägg om nylonstrumpor? Hosta? Ägg? Gremlins eller Hepburn?
Jäpp. Är man Gnällig Gubbe och därtill panchis, så är man.
Bryggarkampar och mjölkutkörare kanske skulle kunna vara nåt?
Bra förslag! Jag skriver om hostande bryggarkampar och snörvliga mjölkutkörare!
Hans Hanssons halta häst han har haft hostan helan höst?