Hoppa till innehåll

Etikett: match

En ovanligt lång basketdag

Sedan 1978 har jag kuskat runt på helgerna och spelat basketmatcher i Kiruna, Överkalix, Tärendö, Kristianstad, Norrköping, Helsingbo… Ja, listan kan fortsätta i all evighet. Det underligaste är kanske med tanke på detta att jag inte spelar bättre basket än jag gör?

brutallotten
Nej, här fick jag inte foul.

Igår åkte åtta glada tjejer födda från 1964 (jag) till 2000 (Femtonåringen) i minibuss till Arvika, som ligger drygt tre timmar inåt landet. Matsäck åts inne i bilen, någon somnade, radion funkar som vanligt bara då och då (skrap och brus) och när vi väl hittade musik, var det den här låten som spelades.

Åtta gånger hörde vi den …

I Arvika spelade vi i en fantastiskt fin, gammal sporthall som var otroligt välhållen sedan glansdagarna runt 1990 när det spelades helt annan basket än den som vi presterade igår.

mirresitter
Vår spelare som sitter ner har här blivit mosad vid ett poängförsök, men inte heller där blev det foul.

Efter att ha konstaterat att vi för första gången den här säsongen förlorade, satte vi iväg hemåt. Strax utanför Karlskoga tog det tvärstopp pga. en bilolycka. Vi satt sedan i vår fina minibuss i två timmar och drack kaffe, te, läsk och vatten tills kroppen sa nej och några av oss helt enkelt fick erfara hur det känns att sätta sig mitt på motorvägen och kissa. När vi satt där och skvalade, såg vi fem toaletter på andra sidan vägen. Men mellan oss och dem var det en motorväg och två diken.

toandrasidan
Toaletterna. Så lång borta och ändå så nära.

Ur bilen framför oss stack ett huvud upp ur takluckan. Det såg roligt ut, så jag tog en bild.

titut
Tittut!

En liten stund senare tog damen i bilen en bild tillbaka på oss. Och så klev hon ur sin bil!

– Hjäälp! Hon kommer hit!
– Har hon pistol?
– Det här är som i en amerikansk skräckfilm!
– Varför? JAG VILL INTE DÖ!

Men hon var bara på väg till toaletterna på andra sidan motorvägen. Med stor möda klättrade hon över mitträcket och tog sig över till de två dikena. Och där försvann hon ner i meterdjup, skitig, isig och otrevlig snö!

– Hon försvann!
– Var är hon?
– Ska vi hjälpa henne?
– BILARNA RÖR SIG!

För detta skedde i ett sådant där ögonblick när den stillastående bilkaravanen plötsligt och obegripligt rör sig tio meter framåt. Men bara för att stanna igen. Vissa bilister blir då hagalna och ger sig iväg i vänsterfilen i tron att avspärrningarna är borta, alla som har gett sig iväg för att gå till olycksplatsen (jodå) börjar jogga tillbaka till sin bil och kvinnor som har sjunkit ner i ett snöigt dike börjar skrika på sin andra hälft som sitter kvar bakom ratten.

Men allt gick bra. Alla överlevde, alla fick till slut kissa på toa och alla slickar vi nu våra sår för att ikväll åka till Västerås och spela en helt annan match.

Skidåkningen? Well, ptja, den ligger på is just nu, om man så säger.

Share
41 kommentarer

Basketmatcher i Spanien

För nytillkomna läsare — här är jag i Spanien och spelar basket!

marie_lotten_ida
Kolla vilket superförsvar där till vänster!

Men vi började redan igår med att sakta vandra mot baskethallen. Det är en trevlig promenad i värmen – klippetiklopp låter det av tofflorna som idrottsmän vill ha när hälar och tår ömmar och blöder. Dock måste vi passera ett enormt sunkhotell med skrikande killar som hänger från balkongerna och stundom häller öl eller spottar ner på pöbeln som går nedanför. Det hela känns lite medeltida och gatloppsaktigt.

När vi kom in i baskethallen, såg vi varken bollar, korgar eller långa människor. Men en … rullskridskomatch av något slag?

rullskridskohockey
Rullskridskomålvakten till höger, basketlaget till vänster.

Hela laget ställde sig vid rinkens kortsida och storstirrade på ”rullskridskoinnebandymatchen” som pågick. Fast egentligen är det ”rollerhockey” eller quad och inte alls -bandy, hur runda klubborna än är.

suddiglinje
Ser ni baslinjen här? Jooorå, den kan man ju ana.

Så kom vi in på planen, som inte liknar någon annan baskethall som jag har stött på under mina 35 år som basketspelare – ett badrumsgolv med vansinnigt suddiga basketlinjer

osynlig linje
Ser ni linjen som markerar hörnet på basketplanen? Inte? Där i mitten, i nedre bildkant? Fortfarande inte?
patternpagolv
Men däremot fanns det en farlig massa krulliga linjer som ingen av oss begrep. Är det månne hjälplinjer till konståkare?

Matchen var trög och svår samt helvetiskt svettig och vi kom inte riktigt till skott med egentligen något. Vi förlorade till slut nesligt med åtta nesliga poäng – och på en av våra spelare hoppade knäskålen ur led när det blott var tio sekunder kvar. Sjukhus, röntgen och försäkringsbolag samt kryckor … och så inleddes turneringen som nästan alla turneringar plägar inledas.

tajtforsvar
Härmed bevisas: basket är visst en kontaktsport!

Vi slickade våra sår, laddade hela dagen idag och gick i eftermiddags iväg till match nummer två – mot ett amerikanskt collegelag.

pavagtillmatch
Är vi inte coola?

Låt mig upprepa: ett amerikanskt collegelag. En gång till: ett amerikanskt collegelag! Det är precis så häftigt som det låter. (Och för er som inte fattar: det är som om vi skulle ha fått tävla mot Svan och Wassberg. Liksom.)

lotten_ida
Mor och dotter (nr 11 respektive 5) står beredda på att ta straffreturen – fast det här är första straffen, så än så länge står vi bara och vilar. (Jag står närmare korgen för att jag är 2,5 cm längre. Tjugoåringen borde stå närmare korgen eftersom hon hoppar minst en halvmeter högre än jag.)

Efter full tid var det lika, och eftersom basketmatcher inte kan sluta oavgjort, vidtog förlängning. Efter den förlängningen var det lika igen. (Ni förstår nu: vi är som Chile och Brasilien. The underdog mot the överhund och aldrig mötas de två men korven den har också två.)

bossenskriker
Under hela matchen satt en man på läktaren med armarna i kors och skrek åt amerikanskorna. Ibland gick han ner på planen och skrek åt dem. Detta fann vi alla mycket underligt.

Efter den andra förlängningen samlades vi alla i ett hörn av hallen och grymtade. Det är hemskt att förlora knappt efter två förlängningar, och man glömmer det aldrig. Amerikanskorna var brutalhårda och filmade fall som vore de italienska fotbollsspelare. De skällde på domaren (som inte gav dem gult kort) och de himlade med ögonen mot oss och var precis sådär som vi inte är. Eftersom vi var underbara på alla sätt och vis.

inline_inkast
Se här hur alla vi är uppställda i en linje vid inkast. På en given signal (slag med handflata mot boll), går den närmast bollen åt ett håll, tvåan åt andra hållet och trean sätter en screen (stänger vägen för) så att fyran blir fri och kan göra nåt coolt.
inkastefter
Här, bra nån sekund senare – den som kastade in bollen har inte ens kommit in på planen än. Tjoff, som en sprängning av biljardbollstriangeln. (Så heter det säkert inte.)

Väl hemma på hotellrummet igen, kände coach Sara (tillika min sängkamrat under turneringen) att det var dags att ta hand om tant Lottens knän. Hon parkerade en chipspåse i famnen på mig (salttillskott!) och så fixade hon massa helande smörjor och banne mig … det funkade! Det är länge sedan jag kände mig så stor och stark och smidig.

kneemassage
Min blick är klistrad på tv:n. Otacksam knätant, va?

Hur jag känner mig imorrn vette fåglarna, men all eventuell träningsvärk kommer att välkomnas och skrytas med hela dagen.

Share
49 kommentarer

Ännu en basketsöndag

Idag är det basketmatch!

[plats för fanfar]

Att det är lite speciellt idag beror på att detta det är den första matchen på nästan två år där jag ska vara med som spelare och inte bara coach. Det handlar om div III och det handlar om en paniklösning eftersom mitt lag är fullt av sjuklingar och skadade samt bortresta spelare. Det trasiga knät har ju fått diagnosen ”grav artros”, och då gäller det tydligen att hålla igång och träna så mycket som möjligt även om det gör ont. Jag bad till och med om tillåtelse på smärtkliniken som jag numera hör till:

– Bra! Lova att du aldrig slutar med basket eftersom du måste har kul och skratta!

Sa de där. Jag sa inte som jag brukar göra ”det är inte artros, det måste vara något annat, det måste vara en skada av något slag” eftersom ingen tror på mig. Därför sitter jag strax i en bil tillsammans med alldeles för få lagkompisar. Vi ska åka till Sunne:

etuna_sunne

Det tar tre timmar och tio minuter, varför vi åker tidigt på förmiddagen och kommer hem vid åttasnåret på kvällen. Vi ska äta matsäck i bilen på väg dit och jättemycket köpepåmmfritt på vägen hem. Eftersom vi förlorade hemmamatchen trots full uppställning, förväntar vi oss inte att slå  dem eller oss själva med häpnad utan bara att försöka

  • screena & rulla med pondus och list
  • gå på många snabba uppspel
  • sätta åtminstone en trea
  • ha 100 % på straffarna
  • fnittra
  • blockera ut, särskilt i anfall
  • låta bollen göra jobbet
  • fylla på med kaffe och bullar i halvtid.

Jag återkommer förhoppningsvis med rapporter under dagen – passa på att ställa frågor så ska jag berätta varför man väljer denna tillvaro framför att ligga hemma och se på film och göra långkok på högrev. Tills vidare kan ni se här hur det ser ut när vi tränar:

Detta är alltså F64–F93. Alla borde ha ett eget basketlag.

Uppdatering när vi närmar oss Örebro.

Här sitter jag i baksätet och babblar.
Här sitter jag i baksätet och babblar.

Vi drabbades av två återbud till nu i ottan: en spelare med feber och en med knäkollaps. Alltså är vi förutom mig och mina knän

  1. en frisk
  2. en till frisk
  3. ännu en frisk
  4. en med ryggkrångel
  5. en med jättesnuvan Snor.

Men med Voltaren, Fishermans friend, Bricanyl, Ipren, vitamin c, järntabletter och snytpapper kommer det här att gå så bra så. Tänk på alla som åker Vasaloppet; de har det mycket tuffare.

Uppdatering 30 minuter före uppkast!

Vi har kört fel och är jättesena!
Vi har kört fel och är jättesena!

Uppdatering – framme i Sparbankshallen i Sunne.

FRAMME! SKYYYYNDA!

Det här är lika spännande varje gång: man kliver stelbent ut ur bilen, irrar runt i den okända hallen i jakt på omklädningsrummet, tar upp de kalla matchdräkterna ur den kalla väskan, slåss en stund om tröjnumren och de lagom stora shortsen och letar så upp en härlig boll. Vi konstaterar att golvet är si, plankan så och att det här med att sitta på gympasalsbänkar känns som att sitta på små barnstolar inne på Ikea.

Vi tejpar stukade fingrar, fyller på med Voltaren och lite liniment och sätter upp håret med tofsar och klämmor. Någon klagar på orakade ben, någon annan snyter sig och en tredje visar upp licenserna och skriver de sex namnen i protokollet.

Nu kör vi!

Uppdatering efter matchen, men före påmmfritten

Näe. Vi förlorade. Och vi är så sura.

Vi är bortalaget och de gröna plupparna är våra fouls. Jag är nummer 10, och blev alltså inte utfoulad!
Vi är bortalaget och de gröna plupparna är våra fouls. Jag är nummer 10, och blev alltså inte utfoulad!

Vi har tusen och en anledningar till vår förlust, men har enats om att bara dra fram det faktum att vi bara hade en avbytare. Och att domarn underkände ett av deras skott när 24-sekundersklockan ljöd och sedan ändrade han sig när hemmalaget protesterade. Och att vi fick tusen fouls medan hemmalaget knappt skrapade ihop en handfull. Fast egentligen handlade det bara om att vi var så få och … förstås att vi missade våra skott när motståndarna foulade oss.

(Ni hör? Det finns SÅ mycket bortförklaringar.)

Deppigt värre.
Deppigt värre.

Uppdatering strax utanför Karlskoga:

bild

Share
44 kommentarer

Uppdateringsbloggen om fotboll

Här kommer jag att skriva om fotbollsmatchen. Jag laddar så att jag håller på att spricka av överladdning. Tydligen är de redan så ömtåliga fotbollsspelarna med sina spruckna ljumskar väldigt svåromladdade efter antiklimaxet i lördags.

Jag är på G. På grusgång, faktiskt – jag har ju internet överallt.

Nu ska vi analysera lite i förväg. Ni som inte gillar Zlatans spelstil och ens finner att han har något berättigande i landslaget (Ica!), behöver inte hetsa upp er. Jag ska bara fundera över presskonferenstaktiken.

1.
Före matchen mot Danmark i lördags sa alla att Zlatan var återställd och att det inte var någon fara för hans medverkan och att han hade gått för fullt på träningarna och att flera veckor utan matcher inte alls skulle påverka hans insats.

Och så var han inte med.

2.
Inför denna match mot Island har man däremot hela tiden sagt att Zlatan nog bara klarar max 20 minuters spel och att han är rädd att skadan ska slås upp och att allt på det hela taget är rätt ämligt.

Jag tror därför att han visst kommer att spela ikväll – och dessutom i mer än 20 minuter.

Dessutom tror jag att Olof Mellberg kommer att vara snyggast på plan. (Foto: Tony O’Brien, Livepic)

Första uppdateringen

För att ära Povel Ramel på fotbollsmanér, gör jag snabbt så här:

Lingonboll

Bluff och Spark och Chipp och Mark(us)
var elva fotbollsgrabbar
En var ful och en var glad
och en var dum i huvudet
Hej, sa Mark till lille Chipp
Känner du bossen Lasse,
Han som har var på Parken?
Ja, det gjorde Isak
Vet du hans lilla runda bror
som rusa’ ut på planen:
Hopp och spring och knyta
lilla näven på domarn

Hejdå, Povel.

Uppdatering efter 10 minuters spel:
En i Islands lag heter Steinsson och måste ju vara släkt med mig (Stenson). Allbäck har spelat 66 landskamper medan Alexanderson på något mysko sätt har snikat till sig 100. En liten grabb mot en stor grabb – kan man tänka sig.

Vi har väldigt suddig bild fastän jag har inte druckit för mycket öl.

Oj, jag glömde: vi leder med 1–0. Heja Allbäck!

Uppdatering efter 40 minuters spel:
Lilla, gulliga Anders Svensson med födelsemärke mitt fram på näsan skjuter oss till 2–0 precis när jag börjar hojta om roligare spel och mindre gnöl.

Men huj, vad Ljungberg blir kapad. Hela tiden och ideligen gräver han ner hakan i gräset. Sanna mina ord, snart byter Zlatan ut barndomskompisen Rosenberg.

Men! Uppdatering efter 43 minuter!
Vad gjorde Degerforsarn Mellberg där? Utan offside, utan något fel alls, gör backen Olof Mellberg med fötterna, på volley mål! 3–0!

Usch, nu gör nog Island 3-1 snart och sedan står det 3–3 och då springer en full islänning ut på planen och lappar till domaren.

Uppdatering efter 48 minuter:
Rosenberg får göra mål! Alla tjoar ”Roland Sandberg-mål”, men då händer något konstigt:

Uppdatering efter 49 minuter:
Rosenberg vill ha straff och islänningarna tycker tydligen att det är helt rätt, för de stannar av helt och börjar diskutera uppställningar, men domarn tycker att Rosenberg bara larvar sig och skakar på huvudet och alla islänningar börjar fundera på vad de ska laga för mat imorrn eller om den där rosa slipsen passar till den ljusblåa skjortan, så Rosenberg passar bollen lite lamt till Allbäck (my darling) som tycker att bollen ju faktiskt skulle kunna sparkas i mål eftersom domarn ju inte tycker att det ska blåsas över huvud taget, så han … öh … gör mål! Vi leder med 5–0 och snart blir det ju basketresultat!

Uppdatering efter 57 minuter:
Oh, dear, ”vi” tar ut Micke Nilsson och slänger in en tysk! Han heter von Schlebrügge, vilket måste vara det coolaste namnet idag. Före 2000 hette han Max Holmström, men han bytte till sin farmors namn och oj, jisses, han är kusinbarn till min djefla mans favoritskådespelerska Uma Thurman. Jag vill heta Schlebrügge när jag blir stor.

Tjoho, Sverige har fattat hur man gör mål!

Uppdatering efter 62 minuters spel:
Nämen Linderoth som springer och springer byts ut mot Daniel Andersson, som är son till lårens konung, Roy Andersson, men som inte alls har sådana långfärdsskridskolår.

Uppdatering efter 73 minuter:
Nähe, Allbäck byts ut och Zlatan byts in. Då hade jag ju fel, han får inte spela mer än 20 minuter. Snarare 19. Nämen titta så söt Rami Shaaban är på bänken. Det står 5–0 och jag börjar tycka att Ljungberg är värd ett mål, jisses vad han trillar, faller, springer och snubblar. Me like.

Uppdatering efter slutsignal och 92 minuters spel:
Vi har vunnit med 5–0 och Islands förbundskapten heter Eygolfur Sverrisson. [sverjesson]

Say no more.

Share
34 kommentarer