– Määääh, jag har inte hört nån av låtarna. Men det är jähättedåligt alltihop.
– Nej, jag har inte läst någon av de senaste 20 Nobelpristagarna. Men de är definitivt helt obegripliga.
Fast allt hallabaloo runt omkring är ju alldeles fullt av både konfetti och backstabbing (hjälp mig gärna att hitta ett svenskt ord) som engagerar och hetsar upp oss. Därför får ni här och nu mina tre tips till pristagare – förmodligen alldeles åt pepparn allihop, men va fan.
Ngũgĩ wa Thiong’o [GU-gi wa-ti-ONG-go] eller – om man ska vara korrekt och kan sin fonetik och dessutom påpekar att det är uttalet när en anglofil försöker sig på namnet –
[əŋgu:´gi wɔθ:ɔ´ŋou].
Ngũgĩ är lika gammal som Lill-Babs (f. 1938), vilket lätt för associationer till hans pjäs Ngaahika ndeenda (1980; ”Jag gifter mig när jag vill”), som ju i sin tur för associationer till ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?”. Han har 27 syskon, kan prata svenska eftersom han har pluggat här uti mörka Norden och har dessutom precis som Bob Marley ett barn i Sverige.
Adonis (förut Ali Ahmed Said) är visserligen författare, men om man ska tro på namnet även en man som är mycket mån om sitt utseende – en sprätthök eller snobb. Han är nästan lika gammal som den sammetsögde Lasse Lönndahl, som definitivt kunde ha sjungit Adonis’ verk Sånger av Mihyar från Damaskus.
Rosmarie Waldrop är i Siw Malmkvists ålder, och Rosmaries bok Nothing Has Changed skulle lätt kunna vara namnet på Siwans memoarer. Parallellerna fortsätter eftersom Rosmarie har skrivit romanen The Hanky of Pippin’s Daughter och Tommy & Annikas pappa spelas av Siw Malmqvists man Fredrik Ohlsson och …
Bonusillustration: WALLDROP
Uppdatering följer vid ettsnåret när någon skriker ÄNTLIGEN och Peter Englund pratar franska medan jag korrläser motiveringen.
Uppdatering
Patrick Modiano! Patrick Modiano? Hm. Med ”hemlöshetstema”. Hm. NE:
”Han skriver om minne, identitet och sökande. Hans böcker är ekon mot varandra” säger Peter Englund. ”Personerna kan dyka upp i en bok och återkomma i en annan.” Det låter ju jättespännande!
Motiveringen på engelska eftersom jag inte kan hitta den på svenska:
“For the art of memory with which he has evoked the most ungraspable human destinies and uncovered the life-world of the occupation.”
En man i tv säger:
”Såsom vi alla fetischerar Paris, beskriver han Paris. Det är efterkrigstiden i sitt esse. Det är en nostalgi som präglar hela vår identitet.”
En annan man säger:
”Det är ett för säkert val. De kunde ha vågat sticka ut hakan mer.”
En tredje man säger:
”Det är inte ett politiskt val. Men det är en bra författare. Men det kanske finns politiska dimensioner om man läser om böckerna.”
Tydligen är förläggaren Elisabeth Grate alldeles fantastisk, för hon nämns av alla ideligen och hela tiden. Jag vet nu vart jag ska skicka mitt fantastiskt omvälvande generationsromansmanus. Som jag ska börja skriva på i morgon. Eller nästa vecka.
Nu hörde jag den svenska motiveringen!
”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld.”
Wow! ”Ogripbaraste”!
Det verkar vara en författare i min smak. Nu ska jag läsa! De dunkla butikernas gata, Minnets kvarter, En cirkus passerar eller Nätternas gräs kanske?
Men … finns hans motsvarighet inom popmusiken eller är min teori plötsligt alldeles åt pepparn?
Inga dåliga tips alls, tycker jag. Chinua Achebe gick ju och dog, sorgligt nog, vilket gör att James Ngugi kliver fram ett steg. Fast ska det vara Afrika skulle jag väldigt gärna se Chimamanda Ngozi Adichie som prismottagare. Hon har redan, trots sin ungdom, skrivit (nästan) lika mycket och (minst) lika bra som Ngugi. Själv avstår jag från att gissa sedan jag ställde till det för bettingfirmorna häromåret.
Men litteraturpriset är i alla fall inte utdraget till fyra veckor plus sista chansen och final. Alltid något att vara tacksam över.
Personligen tycker jag att det är lite synd att litteraturpriset får så
mycket större uppmärksamhet jämfört med de andra prisen.
Det blev nån fransman.
På franska minsann! Hur visste du det Lotten?
Å — en vars existens jag var väl medveten om, åtminstone. Dock aldrig läst.
Om det nån gång bleve Ngugi wa Thiongo (som jag skrev det när jag inte skrev James Ngugi) bleve jag glad, ty min B-uppsats i litteraturvetenskap handlar om en roman av honom. Uj vad jag i så fall skulle känna mig int’lek’tell!
(Och tilläggas bör kanske att min B-uppsats i litteraturvetenskap är skriven — eh — *tänka tänka* 1981. Gulp, vad länge sedan …)
Jomen, Karin. En annan har ju inside information och pipeline rakt in i Akademien och där, i min kristallkula, såg jag Peter Englund gestikulera på ett sätt som var så franskt, så franskt.
(Satt alltså kristallkulan som en propp i pipelinen? Man undrar.)
Annika: Du är ju litteraturdrottning idag!
Off with their heads!
Var är min krona?
Vilken ängslig översättning: Un cirque passe – En cirkus passerar. Varför inte safta till med ”En cirkus drar förbi”?
Och böckerna ”är ekon mot varann”. Betyder det att dom alla är mer eller mindre likadana?
När le Clézio fick litterturpriset stod vi kjust beredda att resa till Paris. ”Ah, nu ska det bli roligt att vara svensk, här. Gotta oss framför alla bokhandelsfönster som är täckta av Nobel-pristagarens alster.” Hur såg det ut? (Och minns nu att i Frankrike är minsann litteraturen nästan lika viktig som fopollen.) Vi såg inte en enda bok av pristagaren i något enda bokhandelsfönster!! Inte en! Inte en enda i ett enda. le Clézio var inte mobbad eller så; böckerna fanns med normal exponering inne i bokaffärerna, men helt utan ståhej eller så kring detta Märkvärdiga Pris som vi yvs så väldeliga över.
De yttre boulevarderna har jag hört talas om. Titeln fascinerar mig oändligt. Den ska jag läsa. Någon gång nästa år vid den här tiden, då Sveriges litterära samveten springer på en annan boll.
”Ett cirkuståg passerar” – eller skulle det vara galet att anspela på det fransk–svenska kabaréviseriet för sexti år sen?
Magnus A.:s inlägg gav mej en déjà-vu-upplevelse. Bara sådär.
Ett dockskåp som hyllning till pristagaren.
http://tinyurl.com/kzxx6qk
Quartier perdu, det blir väl inte minnets kvarter. Det är väl snarare ett glömt kvarter, ett borttappat.
På B svarar vi Nils Ferlin.
”Svarar” kanske snarast borde ersättas med ”gissar”, ety jag har aldrig hört talas om fransosen. Dock Nils Ferlin.
Hade det inte varit bättre med Svetlana, undrar jag i all ödmjukhet? Inte för att jag läst någon av dem, men hon verkar ha skildrat något som vi knappt hört talas om sedan Boris Pasternak. Minnen i Paris vet vi väl mer om…?
Cecilia N:Ett förlorat/förgånget kvarter, lever kvar i minnet, donc ”Minnets kvarter”. Kan det va’ nåt?
(nu blire trams)
En cirkel passerar?
En förlorad kvadrat?
Han är nog lite geometrisk, på ett efemärt vis.
Men jag kommer inte på vilken musikartist han liknar.
Jo nu vet jag såklaaaart:
Anna-Lena Löfgren med Lyckliga gatan! Försvunna kvarter!
(I andra hand, Per Myrberg med 34:an.)
34:an
https://www.youtube.com/watch?v=OUgiJ9dDT_Q
Modiano han minns.
Å vad ni båsbusar fint!
Apropå absolut ingenting – eller i alla fall inte apropå Nobelpris – har jag sent omsider besvarat en fråga som Lotten ställde för mer än två år sedan. Här: http://www.karinenglund.com/2014/10/forlat/
Jodå, jag kollar på fopoll också och tycker det var synd på den där straffen nyss. Hade väl kunna få bli ett mål.
Jag hastade hem efter en kväll i Bollhuset, kastade mig på tv:n och hittade kanal 5 och Sverige–Ryssland och efter fyra sekunders titt gjorde Ryssland 0-1. Tio sekunder senare brände Sebastian Larsson en straff.
Ska jag titta vidare, tycker ni?
Jösses. Vi kommer nästan inte över halva. Kanske ska jag ägna mig åt litteraturen istället för fotbollen.
Lyssna på Christian Olsson och Den Avpolleterade i Radiosporten i stället. Radioguld:
* ”En lös pojkar -01 bredsida”
* ”En rostig konservburk i en sjö långt ute i skogen”.
(Det senare är inte utan att man känner igen sig).
Ha! Jag sätter på Radiosporten!
”En ryss träffades av en armbåge tillhörande en svensk.”
Fasen det går inte — webbsändningen ligger mer än en minut efter bilden. Har inte någon radio att plocka fram.
Trist. Synket mellan bild och ljud i verkar annars dessutom riktigt bra i kväll. (Femman på ComHem/FM P4). Att lyssna på FM och titta på Femmans webb är meningslöst eftersom FM är så nära IRL man kan komma utan att sitta på arenan nu för tiden.
Hur går det med SR-s stream och Femmans?
Jag korsar två trådar — två bås (dubbelbås? båsås?) — och konstaterar att min andra hälft skulle beskriva fopollsresultatet med ett kraftfullt ”itt – itt”.
Fast jag har sett, hört eller varken (som vi brukar säga i familjen).
Jätte-off-topic – hoppas ingen misstycker, men jag behöver hjälp från detta bildade och erfarna bås!
Jag har hamnat in The Zone med Skatteverket. I all oskuld har jag begärt F-skatt för saker jag redan hållit på med i femtio år, men en övernitisk ung dam har nu bestämt sig för att hon måste kolla om det rör sig om ”hobbyverksamhet”.
En enkel googling hade gett svar på frågan, liksom en titt på tidigare deklarationer, men istället har hon skickat ett batteri med 16 frågor för att ta reda på om jag verkligen är kvalificerad för ”verksamheten” – böcker, film och journalistik – och det är inte vilka frågor som helst! Min favorit är den där hon säger åt mig att ”noggrant” beskriva, så detaljerat som möjligt, hur jag avser att skriva böcker! En annan går ut på att jag måste lämna ALLA uppgifter om alla kostnader jag någonsin haft i denna verksamhet! Alla fakturor, allting.
Jag har försökt prata med henne, men det är helt omöjligt. Hon bär sig åt som om jag var en nittonåring som söker starta eget-bidrag. Nu har jag svarat på dessa idiotfrågor så gott det går, men nu måste jag fråga er, varav säkert flera har F-skatteavdrag för hela eller delar av inkomsten: Har ni någonsin stött på något liknande? Och har någon krävt att ni måste vara beroende av verksamheten ni har F-skattesedel för? En bekant till mig är läkare och har en liten reklamfirma bredvid, och ingen har frågat vare sig om det är hobby eller ”seriöst”, eller hotat med preliminärbeskattning, vilket denna dam tycks göra.
Ursäkta, snälla ni, men jag är helt ställd. WTF…?
INNERLIGT tacksam för svar!
(Hon säger ”ejengkligen” också.)
Drevet går, man jagar F-skattare. Jag fick en förfrågan för nån tid sen från Skatteverket om jag verkligen hade nån inkomst i min F-skatt-verksamhet. Jag förklarade att jag sedan 4 år skrev på en ny bok som snart skulle komma ut (vilket den gjorde!) och att det tog all min tid och att jag därför inte hade haft några inkomster i verksamheten dom där åren. S-verket morrade misstänksamt och då bad jag förlaget att helt enkelt skicka mej ett förskott. Det gjorde dom, man kunde alltså se att det fanns verksamhet och då lugnade S-verket ner sej.
Jag kämpar sedan i maj med Skatteverket, som vill att en viss spanjor ska betala skatt i Sverige, men inte nyttja några som helst förmåner; det är knappt att han får gå på vägarna eftersom de är asfalterade med hjälp av skattepengar. När jag har kämpat färdigt kommer ni att få en så utförlig redogörelse att håret reser sig i nacken på er.
Malala fick halva nobelpriset, så jädra fantastiskt, feruketansevärt, uhunderbahart rätt!!
Även hennes medpristagare Kailash Satyarthi som jobbat med samma sak, fast i Indien, är också så värd att uppmärksammas.
Bra gjort, Noreg!!
Skahatteverket skaha på käften.
Ska’rom.
Men vad … jag läste ju bara häromdagen någonting som handlade om skattsedlar och konstnärlig verksamhet, och en prejudicerande dom. Men vad exakt var det, och var? Hittar ingenting nu. Puuuh, och jag som trodde jag kunde ge en smula hopp. Ledsen.
(För några år sedan var Skatteverkets favoritförföljelseobjekt bolag som driver verksamhet med hjälp av konsulter och ”varför anställer ni dem inte” och det var inte heller roligt — jag tror de har jaktsäsong på olika typer av skattepliktiga personer och verksamheter olika år, liksom.)
Ur folder från Jehovas Vittnen påträffad i brevlådan:
”Vill du veta, hur det skall gå med världen? Läs då artikeln och fyll i kupongen på sidan 3!”
Man ska självklart inte skratta åt folks religiösa tro hur som helst, men tillåt mig fnissa hjälplöst, inte minst åt själva formuleringen.
Fast nog tycker jag att man kan få skratta lite åt folks religiösa tro. (Sedan ber jag alltid raskt om ursäkt, förstås.)
När folks relischösa tro går ut på att de vet svaret på allt och tror att det bara är de som är upplysta om tillvarons innesta väsen, då ska man skratta åt dem. Det är en skyldighet man har.
Yep. Det var väl ungefär det jag menade med ”hur som helst”. Och JV är ju lite väl … eh … speciella.
Vår engelske svärson bodde ett år i Sverige och hur han hade det med skatt och det, det kan man verkligen sucka åt. Obegripligt! Han tog sej dessutom orådet före att bli sjuk här! Vilket trassel! Våra hår reste sej också.
Kängurun markerar ”sin” revir säger en speaker nätt och jämnt ur målbrottet på Expressen i klippet där två k-herrar slåss. (Jag vill annars gärna se en MMA mot en av dem). ”Sitt” revir heter det väl ändå?
När ni nu är inne på di relischösa tycker jag att det här passar.
Tack, Niklas — mera Löken åt folken!
Ja, LarsW, revir är ett-genus (neutrum) så givetvis ska det vara ”sitt”.
Jag har en styvsysterson (inte son till styvsyster, son till systers man och därför hennes styvson — oj vad sånt här är krångligt) som hålls med MMA, och honom vill jag då inte se i en kamp mot en känguru, han är alldeles för trevlig! (Även om somliga av oss är måhåhåttligt glada åt att han hålls med MMA …)
Tack – aha, jag är inte den enda.
[…] 2010 (Llosa), 2011 (Tranströmer), 2012 (Yan), 2013 (Munro) eller 2014 (Modiano) […]