Minns ni Bertha von Suttner? Hon som svarade på en kontaktannons där en man som hette Alfred Nobel sökte en ”språkkunnig dam, likaledes vid stadgad ålder, som sekreterare och hushållsföreståndarinna” och som 29 år senare tilldelades Nobels fredspris? Inte?
Okej, men det här då? Femtonåriga Malala, som för två år sedan nästan dog när hon blev skjuten i huvudet för att hon tyckte att tjejer skulle få gå i skolan och vissa talibaner inte tyckte likadant – hon som idag tilldelades Nobels fredspris. Minns ni henne?
Nu är hon underligt nog med i samma klubb som Henry Kissinger, Yassir Arafat, Yitzak Rabin, Shimon Peres, Al Gore och Barack Obama.
Se här när hon berättar om det som hände och t.ex. hur hon har insett att det inte är värt att slå tillbaka (med en sko) utan att kämpa på andra sätt.
Rätt ska vara rätt: hon delar priset med Kailash Satyarthi – men det är Malala som får mest uppmärksamhet idag. Alla 17-åringar kan förstås inte vara som hon, men jag skulle verkligen önska mig fler var det. Man kan i sin lilla värld vara lite mer engagerad och lite mer konstruktiv även om det inte handlar om stora ting som flickors rätt att få gå i skolan eller världsfred.
- Sluta gnälla över orättvisor. Men om du nu måste, så föreslå en realistisk förändring varje gång du klagar.
- Vänta inte på att bli kontaktad – ta initiativet själv, oavsett vad det gäller.
- Lär dig främmande språk! Det är nyckeln till mycket i framtiden.
- Sluta klaga på skolmaten. Byt attityden till välfärdssamhällets håvor och föreslå förbättringar som kanske inte kostar skjortan.
Ni ser? Jag har blivit så gammal att jag tar mig friheten att börja gnälla på ”dagens ungdom”. Nu ska jag gå och dra nåt gammalt över mig; det kan man kalla kurage!
Fotnot
Fredspriset är skilt från de andra Nobelprisen eftersom de delas ut vid en separat tillställning i Norge. Det var Nobel själv som bestämde att det skulle vara så, men ingen vet riktigt varför. Kanske tyckte han att det mer fredliga Norge skulle få göra det eftersom de inte som Sverige hade försökt ta över halva Europa. Precis som Storbritannien.
Uppdatering
Jag hittade en värdig jämförelse: en fredspristagare som inte var världsberömd politiker. Det är den tyske journalisten och pacifisten Carl von Ossietzky, som fick priset 1936 – men som drog på sig tbc i koncentrationsläger och dog 1938. Men innan dess kämpade han med sina bokstäver och avslöjade Hitlers upprustningsplaner, varför han naturligtvis blev dömd till fängelse för spioneri.