Hoppa till innehåll

Meditation (publ. i Sydsvenskan 2001-11-15)

Meditation.
Yoga.
Retreat.
Tai-chi.

Alla ger mig råd om hur jag ska kunna bli en lugnare människa. Bara för att jag snubblar in i dörrkarmar och spiller vällingpulver och vill frosta av frysen klockan elva på kvällen.

Nu går jag därför på en kurs i meditation. Vi sitter på golvet med benen i kors och tänker på ingenting. Alla andas lugnt – in genom näsan, ut genom munnen. Alla är mycket duktiga och får beröm för sin koncentrationsförmåga. Utom jag, för jag är helt klart sämst i klassen.

– Blunda inte, titta på en punkt i luften ca 30 cm från ditt ansikte, säger läraren.
– Men tänk om klockan slår, tuppen gal och vinden vänder och vi fastnar så här! säger jag, som sitter där och tittar i kors.

Och jag tyckte att jag var riktigt rolig.

– Rensa tankarna, säger läraren.
– Pumpa läns! sjunger jag glatt, eftersom jag omedelbart tänker på ett oljefartyg som gått på grund.

Var inte det kul?

– Om ni fastnar i en tanke ska ni bara låta den sväva bort. Eller flyta med en ström och försvinna i virvlarna.  Rensa bort alla funderingar! säger läraren och ler så milt och lugnt.

Jag säger inget, men tror han frostar av sin frys var fjärde lördag klockan 10:15  på förmiddagen.

Kliong! Läraren har tänt rökelse och klingar sina klockor som signal på att det ska vara tyst och mediteras. Jag sätter mig tillrätta och blundar trotsigt och tänker att jag förstår skolelever som gör tvärt om. De som envisas med att ha keps på sig i klassrummet kanske har glömt kamma håret. Det finns väl en anledning till allt? Jag borde ha keps på mig under meditationen! Jag kan ha den svarta …

Nejvisstja. Kepsen får sväva bort i mina tankar. Jag måste ju tänka på ingenting. Den svävar bortåt. Nej, den får flyta bort i en liten ström istället. Usch så smutsigt vatten. Där ligger en konservburk. Kepsen fastnar i konservburken. Jag måste hjälpa till lite. Oj, tänk om jag trillar i vattnet, jag som inte har någon flytväst!

Kliong! Läraren ler sitt milda leende och frågar hur det har gått. Alla har varit duktiga och berättar att de känner sig fyllda av ett lugn samtidigt som de fyllts av energi och känner sig oövervinnliga.

– Mina fötter sover! säger jag, men alla bara tror att jag skojar.

På fjärde lektionen är det dags för mantra-meditation. Vi ska sitta med benen i kors och föra armarna utåt och säga ooooom, sedan inåt (aaaaaah), sedan i en cirkel som symboliserar jordklotet (huuuuuung). Alla på jordklotet innesluts i vår meditation och om vi samtidigt tänker på ett helande orange ljus som genomströmmar min förkylda mamma kan hon bli frisk och kreativ på kuppen.

Jag tänker på min frys och låter den genomströmmas av ett orange ljus. Men då börjar den plötsligt brinna och jag måste kasta den i en flod som är full av kepsar och gamla flytvästar. Och då kommer min man gående på stranden och säger att jag stökat till.

Kliong! Läraren ler och berömmer oss.

– Men tänk på att det så här i början kan vara ytterst svårt att nå den ultimativa frigörelsen, säger han.
– Bränn alla behåar! fnissar jag.
– Lyssna på några ord, säger läraren och ignorerar mig helt. Känn efter hur orden påverkar er: vipassana, samadhi, roshi, moksha …
– Prosit! säger jag.

Lite senare blir läraren ekivok och pratar om hel eller halv lotusställning, kroppsliga fokuseringsobjekt och tillstånd av absorption. Jag får in en fullträff genom att i rätt läge bara viska ”… sa flickan”.

Jag är nu inte bara sämst i klassen. Jag är även relegerad.

©Lotten Bergman 2001

Share
Publicerat iKåseriskafferi

8 kommentarer

  1. […] ämne. Jag hade också kunnat puffa upp soffkuddarna eller bara sätta mig med benen i kors och meditera. Jag hade till yttermera visso kunnat kunnat ta en lugn promenad i det tysta […]

  2. Det här är alltså ett kåseri i kåseriskafferiet och inte ett blogginlägg.

    – Ooooom, aaaaaah, huuuuuung.

  3. Gammal skåpmat kan man också kalla det, ja.

  4. Något ur den icke avfrostade frysen, rentav?

    Jag har en känsla av att jag skulle reagera precis likadant om jag försökte gå en meditationskurs av den typen. Om jag nu över huvud taget kunde hålla mig för skratt åt mantraorden, vilket jag betvivlar.

    Å andra sidan händer det ofta när jag hålls i trädgården att det blir liksom meditativt en stund — hjärnan töms på exakt allting utom det lilla pysslet man pysslar med, och det finns inget förut och inget sedan. Eh … det kanske låter lite tillgjort, men jag skojar inte. Antagligen (eller i varje fall förhoppningsvis) har alla människor någonting de gör, som har den effekten. Som otvivelaktigt är nyttig och bra, och dessutom njutbar.

  5. Jag har alltid undrat hur man gör för att inte somna när man mediterar. Efter många års tendens att somna under även intressanta föreläsningar, även med öppna ögon, även när det verkligen inte är motiverat av sömnbrist eller annat…

  6. PK

    Jag har läst den förr, den var kul då med.

  7. Jag tror att du är den ende som faktiskt har läst allt, PK. (Och då räknar jag in min djefla man.)

  8. PK

    Jag har med stor nöje och stor behållning läst det jag hittat av dina alster. Det är nog snart 15 år sedan jag hittade den där kåsösen som skrev så kul och träffande om småbarnsfamiljelivets vedermödor. Och sedan dess sitter jag fast.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.