Igår körde jag från Lund till Mälardalen, vilket tog en halv evighet trots att jag har lärt mig att utan att riskera andra trafikanters hälsa äta mat i farten. På allmän begäran kommer nu en illustration till hur man gör detta.
Att det tog en hel dag att köra kan ha att göra med att jag körde lite vilse, hamnade bakom traktorer, plöjde genom vägarbeten och stannade vid Ellen Keys strand och gick på en husvisning. Det är lite oklart vad som får mig att njuta så vansinnigt av dessa besök i författarhem – jag tror kanske att deras skrivande ska hoppa ner i mitt medvetande och få mig att skapa storverk. När det gäller just Ellen Key skrev hon sin synnerligen inkomstbringande bok så sent som i 50-årsåldern, vilket ju är en tröst i sammanhanget. Fast hon var ju kompis med Heidenstam och de som var kompisar med Heidenstam förr eller senare hamnade i Svenska Akademien och dylikt. Ellen Key reste utomlands i tio år, byggde sitt drömhem för 40 000 kr 1910 (motsvarande 1,2 miljoner idag) och tog emot alla gäster som kom och ville njuta av stillheten och den rena arkitekturen.
Mer om Ellen Key kan ni läsa på Minnesvärtsajten: här ska jag fokusera på en, nej två … nej tre fiffigheter i huset. Och en jättedum inredningsdetalj.
1.
Elementskåp för kalla tallrikar som behöver bli varma (så att gästerna kan hålla längre tal?).
2.
Tydliga, roliga och finurliga texter på köksdörrarna: stegeri (trappa), städeri, soveri (pigkammare) och skafferi.
3.
En sällan skådad mattfixerare! (Och här ber jag om ursäkt: jag tjuvtog en bild. Bara en. På mattfästanordningen – utan blixt –eftersom just detta inte fanns avbildat i någon av böckerna som var till salu.)
Och så till ”men Ellen hur tänkte du nu-sängen”. Titta på bilden: sängen står i en smatt med snedtak och sänggavlarna är så långa att de stöter i taket och sängen därför inte kan stå kloss intill väggen utan med (i och för sig bäddningsförenklande) femcentimetersmellanrum. Omysigt!
Näe. Nu ska jag sätta upp tavlor tvärs över hörn och hänga gardinstänger på hyllkonsoler samt skriva en bestseller om barnuppfostran. Eller kanske basket. Och så måste jag ju stoppa in lite mord, blod, likmaskar och obduktion förstås.
Jag tycker att du är riktigt duktigt på att hitta vilse. 😉
Kan du inte skriva en bok om var det är roligast att vara vilse? Det är klart förlåtande att sovrummet är gult, så udda!
Ja, Pysse, det kunde bli en kul krönikebok! Annars väntar jag med spänning på barnens bok om sin barndom i gula huset. Lite som ”Dussinet fullt”, tänker jag mig.
Undrar hur det känns att bo i ett författarhem? 🙂
I teorin har jag ett städskåp, eller snarare en städskrubb. Det är en komplicerad skrubb som är inhyst under trappen (som vänder och vänder, och borterst i skrubben kan man peta in grejer inunder de första två trappstegen, vilka ting sedan aldrig mer ser dagens ljus eftersom det hamnar andra grejer framför). I praktiken finns där förutom dammsugaren, som förresten bara sällan finns där eftersom den oftast står någonstans i hallen (när man har goja dammsuger man ofta, om än bara fläckvis), och hinkar &c, även väskor, tavelramar, några böcker som kanske ska säljas, några lådor med tidskrifter och en massa annan ting.
Men jag kallar den för städskrubben.
Samt: om jag hade mindre golv och fler mattor skulle jag omedelbart kopiera det där matt-tricket. Oh vad jag skulle, sååå smart!
Det var billigt för ett så stort hus!
Vår förra hund skulle inte ha uppskattat tricket med den fastspikade mattan (eller dina trompöjade). Mattor är till för att rafsas ihop i en hög, stampas på och sen lägga sig på.
Jag har en städskrubb som egentligen är en dusch (som försäkringsbolaget skulle bli galen av om vi använde) men där ryms inte dammsugaren för där är det en stor jordpåse och diverse tomma krukor och en massa annat jox. Fast en sop med skyffel har jag lyckats peta in. Och dammsugarpåsarna.
Nu har jag tejpat golvet med nya planen för dusch, bastu och tvättstuga. Toa och handfat har jag gjort i 2-dimensionella modeller som man kan flytta runt. PK är orolig att han ska ta fel toa nu. Idag tog jag alltså fram dammsugaren, annars hade tejpen inte fastnat i golvet. Hösten är här, nu måste det bli ordning på dammråttorna.
Vad gör ni andra denna lördagkväll? (Vi har ätit räkor också, som äldsta dottern hävdar stirrar stint och dött.)
Jag har ett städskåp (med låsbart medicinfack och allt) stående inne i en klädkammare. Det finns dock varken kläder i klädkammaren eller städgrejor eller medicin i därför avsedda skåp. Ärligt talat vet jag inte vad som finns i städskåpet, för all bråte blockerar dörren rätt effektivt. Någon gång ska jag plocka ut allting och titta efter. En av mina katter gillade att gosa in sig bland grejorna där inne, man såg henne inte men hörde små nöjda jamanden från katakomberna (om någon läst den franska serien Gaston, vet den vad jag menar).
Sopborsten står i badrummet, dammsugare har jag som sagt ingen längre, och golvtrasorna hänger på kökselementet. Fixat och klart!
Ert projekt låter spännande, Pysseliten. Fast jag undrar hur man bygger en toastolmodell? Av banankartonger?
Min trötta dator vägrar nu spela upp ens korta yuotubeklipp, men stillbilden verkar visa en förtvivlad Lotten som släppt ratten med båda händerna och desperat kramar något. I full fart???
(Hittade så där femton stavfel i detta. Tangenterna liksom bara glider i väg. Mysko!)
Vad vi andra gör? Jag har samvetsgrant gått genom mitt program med bad och mat och film. Mer spännande än så blir det inte.
Allt bråte INNE I KLÄDKAMMAREN blockerar städskåpsdörren, ska jag kanske förtydliga. Annars låter det ju som om hela lägenheten vore full av bråte!
Hur okrångligt som helst med 2-D toa, det är en stor lapp att lägga på golvet … Men den har rätt form och spolknapp och är riktigt elegant, från ovan.
Aha! 2D! Men då kanske PK inte sätter sig där med ett brak trots allt? 🙂
Jag börjar bli så gammal så jag genast ser snubbelfaror med uppstickande knoppar på golven. Ett vanligt standardstädskåp haver vi. Där finns en gammal levang, elementborste, mattpiskare (ej använd detta århundrade), många glödlampor, åtskilliga dammsugarpåsar till avdöda dammsugare, strykbräda, strykjärn, en utdragbar skoputsarlåda och en med wetexdukar och liknande. Snart och fram till någon gång i november kommer hyacintlökar att bo därinne i mörkret, medan dammsugaren får bo i grovköket.
Men jag saknar barndomens stora städskåp, där man kunde gömma sig. Det låg granne med ett ännu större skafferi. Båda gick i graven genom sextiotalets rivningsepidemi.
Skafferier kan man bygga av gamla Tardisar.
Håller med Lund-Agneta. Snubbelrisk finns på uppstickande knoppar. Dessa var visserligen i närheten av dörrpost med liten dito sådan. Andra sidan av mattan? Var den även förankrad på något sätt?
Mattpiska har jag! Saknar bara den där variga piskställningen som man kan hissa upp mattorna på och lägga ut soffkuddarna på. Om någon vet var man kan hittar en, så är jag spekulant!
variga? braiga, tror jag att jag menar!
Jag funderade på om du menade ”vanliga”.
Här finns kanske fynd att göra.
De entusiastiska människor som vårdar Ellen Keys minne på Strand och otherwise påstår att Ellen själv designade det där lilla värmeskåpet i elementet. Inte då. Det fanns redan och själv kunde jag elakt, jag som alltid ska veta bäst, påpeka att man kunde se samma lilla lucka på sidan 121 i boken ”Till bords med Proust”. Till exempel. Ellen som reste och for hade väl hittat den fiffiga anordningen nere på kontinenten. Hos Prousts använde man värmeskåpet till att värma tallrikar (god mat ska serveras på värmda tallrikar) men skåpet hos Ellen, som syns på Lottens bild, sitter i entrén och värmde fastmer vantar och dylikt. Det är ett svart hattband som hänger ner där på sidan.
Jag vet inte jag. Varig piskställning låter, för min lugubra fantasi, som en synnerligen illa utsatt strykpojke. Eller bara en ställning som håller jättejättelänge.
Jo du, och, Lotten kan äta och samtidigt sjunga medan hon kör bil för fullt. Ratten håller hon i för det mesta, ser det ut som. (Släpper gör hon onekligen lite, ibland, men inte längre än att fordonet fortsätter rakt fram; jag gissar motorväg, enda omständigheten där man kan göra så …)
Jag ligger halvdöd i sängen och vilar efter 28 ansträngande timmar på landet där vi sanerat disk (och därmed har vi världens renaste porslinsskåp, eftersom ALLT därinne var använt och stod i stora mögliga högar överallt i huset),dammsugit och plockat ihop fyra kubik med grejer som inte behöver vara kvar därute.
Barnkläder, en kubik, i storlek från 120 cl och uppåt. Sönerna är numera 195 resp 197 centilong….. god vän med tre- och sexåring, samt kontakter med jourfosterhem tog alltihop.
Gamla lakan, handdukar, dukar, en halvkubik, utnött det mesta och går till grovsoporna. Kan inte eldas i kaminen och får därför släpas hem. Det kommer en grovsopbåt två gånger på sommaren men då var vi inte där. Möööh.
Oanvändbar teve, kvarts kubik, vi har varken antenn eller box. Den gamla bordsantennen funkade utmärkt analogt, men inte digitalt. Vi ska röja småträd i vinter och får då åter fin sjöutsikt, varför teve inte behövs.
Diverse saker som gått sönder, nötts ut men aldrig blivit hopplockade på ett strukturerat sätt för hemtransport, en halv kubik.
Gamla skor som använts av döda föräldrar under deras livstid som avslutades för 23 resp sex-och-ett-halvt år sen, kvarts kubik. Måste också till grovsoporna.
En dramaten med smutstvätt. Liten volym, men bökig. Främst är det dramaten som ska hem, rötterna på stigen ställer till fler problem än vad hjulen motiverar.
Två svagsinta hundar. Liten volym, går själva, men alltid åt olika håll. Resultat av vanvittsaffärer.
Tänkte svepa resten av min Likör mit farbstoff som belöning.
’ (Vi har ätit räkor också, som äldsta dottern hävdar stirrar stint och dött.)’
Man undrar, vore en levande, eller okoncentrerad (ostinn?), blick bättre..?
Jisses Ninja.
Men hur fick du iväg alla kubiken? Jag läser in att du var på en ö.
Jag har denna lördagkväll försökt göra köttbullar men eftersom jag inte hade receptet för ögonen (och tydligen inte heller helt i huvudet) hade jag i en halv deciliter mjölk för mycket på sisådär 400 gram köttfärs. De blev tämligen jätteplatta.
Sen satte jag mig i soffan och tittade på osexande japaner, sjungande Jill, sockerletande sydafrikaner och nu är det nåt om Art Noveau och Arts&Crafts.
Dessutom har jag börjat på en sjal i det röda fina silkegarnet jag köpte på väg till båsfesten.
Så, ungefär.
Cecilia N, helt rätt att vi var på en ö.
En ö ute i Stockholms skärgård.
Så då gör man så att man tar en skottkärra m. XL, en styck yngling, rutiga väskor i sladderplast, och så går det utmärkt att transportera effekterna ner till den s. k. ångbåtsbryggan. Tog tre vändor.
Därstädes anlitas sen tvenne grannar att hjälpa ynglingen och hans bror att bära ombord kubiken. Något litet lastades på Karl-Oskar. Sen får man ta till samma metod för att få av effekterna i Vaxholm, varifrån hemfärd företages i, av dig, känd bil. Hundarna gick själva, utom under bilfärden, då den ena kräktes och den andra tjöt.
NU däremot står det en fin hinderbana i hall, kök och vardagsrum. Grovsoporna öppnar om tisdag….
För övrigt gjorde jag exakt samma reflexion om räkorna som mikaels. En vag, eftertänksam blick hos räkor, avsedda för förtäring, skulle definitivt få mig att avstå utspisningen. En blick som stirrar ut i evigheten, annars får det vara för min del.
Kanske lite utanför diskussionen, men när man lyssnar på Johnny Cashs skiva American IV, som jag gör just nu, så börjar den ju direkt med When The Man Comes Around, och är ju redan där så bra att det inte spelar någon roll vad som kommer sen, och då kommer ju Hurt, och sen Bridge Over Troubled Water, så när Personal Jeusus väl kommer är man ju nästan redan helt matt för att det är så fantastiskt bra, med mest en röst och gitarr, och kanske lite stråkar…
Var bara tvungen att skriva det när jag satt här och lyssnade…
Nu tillbaka till det vanliga båset (fast då kom ju Stings I Hung My Head, och så blev det sådär fantastiskt bra igen…)
Sry…
”Vi ska röja småträd i vinter och får då åter fin sjöutsikt,
varför teve inte behövs.”
VI har också sjöutsikt men tv har vi nytta av ändå. I synnerhet om
det är dåligt väder, iofs är vårt hus permanentboende och inget landställe.
Eftersom tevetittande på landet innebär att vi får bära ut en fyrakubiks antenn och montera så känner vi samstämmigt inom familjen att vi nöjer oss med att glo på sjön.
Vilken bragd, Ninja! Det lät behövligt dock.
Tack för mattpiskannonserna, Agneta, det ska vara varianten som hissar upp mattorna.
mikaels, blinkande räkor är nog inte bättre, nej. Man får vänja sig vid strirret, helt enkelt.
PK skaldade dessutom till räkornas ära en dikt, vi kan kalla den ”Räkan”:
Räkornas ögon stirrar stint och dött
och chablin är kall och immar.
Havet dom bor i är alltid blött,
räkorna simmat i timmar.
Nu har dom simmat alldeles klart,
tappat all sin ursprungliga fart.
Uppfiskade ut ur vaken,
endast räkstjärten är naken.
Men jag blir lite orolig för Lotten m omgivning där. Det är antagligen just när man släpper ratten på den stora tomma motorvägen som en liten hare kommer kutande från mittsträngen, eller en bakomvarande bil på vad som ser ut tryggt avstånd plötsligt får fnatt, gasar till 250 knyck och kör in i sidan på Lottenbilen medan hennes hjärna processar: RED ALERT, SLÄPP ÄGGJÄVELN!
Please?
Det är något suspekt med mat som tittar tillbaka på en, om än på ett dött vis. Mat ska inte blänga.
Men gud, ett sådant elementskåp vill jag också ha!
Min Oma ställde alltid tallrikarna på värmning, men ovanpå elementet, det var tillräckligt tjockt. Hon höll också färdiglagad mat varm i sina kastruller genom att ställa dom ovanpå andra kastruller, tex potatisen. Jag och fler med mej imponerades av hennes kökskonster, det var old school cooking. Vid servering var allt varmt och perfekt!
Jäsiken, Karsloken grillar kyckling med gasolbrännaren – är det modernt? Om inte så kommer det väl bli, han är motsatsen till traditionell.
Att pimpa gratänger med färgborttagningsblåsverktyget lär vara ett kockknep.
Det börjar nästan bli lika chickt som flambering var en tid. Blåslampa på torskryggen vid bordet har jag upplevt på Olssons ostkällare. Men tror att det var en engångsupplevelse på Hubbens tid.
[…] okomplicerade möbler och ”ljust och fräscht”. När jag var i hennes hus – Strand – förra året, fotograferade jag elementet i hallen, med en lucka där man ställde något som skulle hållas […]