Hoppa till innehåll

Resan upp till Sollefteå gick bra

… men nu när jag är på väg hem igen måste jag ju rapportera lite. Och be er alla som inte trivs jättebra i storstaden där ni bor att istället flytta uppåt, utåt, bortåt och då

  • ha nära till baskethallen
  • ha nära till skola
  • njuta av skidåkning
  • ha nära till dagis
  • bo på större yta
  • få en snygg dialekt
  • spara pengar på kläder och inredning
  • få köpa te och kaffe för tio kronor på kafé
  • parkera alldeles utanför Systemet.
Så här plättlätt är det inte i Stockholm.
Så här plättlätt är det inte i Stockholm.

Jag är alltså vän av inte bara Systemetparkeringen utan även det mindre stressade livet. Sollefteå ligger långt från alla ära och redlighet – och fy för bövelen vad det är synd! Kolla på stationshuset!

Som inte används! Hit går inga tåg!
Som inte används! Hit går inga tåg!
Sollefteå järnvägsstation 1888. Ångloket Fb 73 "Thorgny" är klart för avgång mot Långsele.
Sollefteå järnvägsstation 1888. Ångloket Fb 73 “Thorgny” är klart för avgång mot Långsele.

Och om man bor på Hotell City i Sollefteå ser korridoren ut så här – det har ni inte varit med om förut, va?

Jag låtsades att jag var Johnny Depp här en stund.
Jag låtsades att jag var Johnny Depp här en stund.

Hotellets receptionist pratade om vädret med mig i morse och erbjöd mig paraplyer och sightseeing. Jag bedyrade att regnet inte var något bekymmer eftersom “jag blir jättesnygg i håret av regn”. Damen (i färgmatchad tröja, se bilden ovan) tittade förvånat på mig och utbrast:

– Nå! Det var först’n!

(=Förstgången jag har hört något så stolligt.)

En stund senare när jag reste mig upp och plockade undan mina äggskal, sa hon leende:

– Jååå. Då var det roliga schlut.

I hotellrummet fanns en utmärkt säng med nymanglade lakan som den väldigt trevliga personalen hade gjort iordning åt mig:

Men … vad är det där på väggen till vänster?
Men … vad är det där på väggen till vänster?
Sånt här finns inte på Grand Hotel!
Sånt här finns inte på Grand Hotel!
Notisar! Brevpapper! Kuvert! Miniräknare! Telefonkatalog! Jag kan leka kontor här!
Notisar! Brevpapper! Kuvert! Miniräknare! Telefonkatalog! Jag kan leka kontor här!

Nu börjar ni misstänka att jag är ironisk. Men nej. Jag tycker verkligen att Sollefteå borde få tillbaka tåget och att fler människor borde bo här. Vad säger ni: en kampanj liknande Vi flytt’ int’, men istället: ”Ja fluttar järna till nånannanstans”?

Här inne på Café Petter åt jag en räkmacka. Huset byggdes 1855 och överlevde otroligt nog rivningshysterin på 1970-talet.
Här inne på Café Petter åt jag en räkmacka. Huset byggdes 1855 och överlevde otroligt nog rivningshysterin på 1970-talet.
Och nu vet jag hur jag ska måla min ytterdörr. Så vackert!
Och nu vet jag hur jag ska måla min ytterdörr. Så vackert!

Allt är  dock inte vackert i Sollefteå – här ser ni plejset som jag föreläste på:

Men där inne fanns det kristallkronor!
Men där inne fanns det kristallkronor!

Ni förstår att jag tror att Sollefteå har en bra klimat – ovanligt många som har vuxit upp här har gått långt och vunnit OS och haft sig. Man slipper bekymra sig om … storstadsbekymmer. Ja, jag måste bli politiker och jobba för tågens återkomst! Tåg är framtiden! Jag har skådat ljuset! Halleluja!

Share
Publicerat iBloggen

120 kommentarer

  1. PK

    Eftersom det är telefonlurar ovanför de röda dörrarna så antar jag att är en telefonkiosk?

  2. Vad lever folk på i sån stad i Norrlands inland?
    /Nyfiken Stockholmare

  3. BoAnders

    Sommaren 1980 hade jag ett stort kontorsrum med balkong en trappa upp mittemot Systembolaget när jag vikarierade i Sollefteå. Vad jag minns levde jag på mat.

  4. För att ta reda på mer om Sollefteå och vad man lever på (om man inte bara äter mat), måste jag faktiskt vända mig till NE, för jag har mest läst på (tack Magnus Andersson) om arkitekturen och stadens son, arkitekten Niklas Wahrgren (ej att förväxlas med Pernilla Wahlgrens bror).

    De knappt 20 000 invånarna sysslar inte med radio och tv eller rulltrappsrenovering, men med “skogsindustri och elproduktionsindustri samt offentlig förvaltning”. Oj, hela 15 % av Sveriges vattenkraft produceras i Ångermanälven, Faxälven och Fjällsjöälven.

    Och det finns öl!

  5. Nämen telefonlurar! På dörren! Det såg inte jag! Det var en dörr på ett hus, bara. Kanske gamla Televerkets?

  6. Magnus Andersson

    Mat är ju ingen dålig gissning, för ganska många lever nog på att baka pizzor åt varann.

    Förr levde de på att koka kaffe åt varann.
    Tiderna förändras.
    Fast det fanns nog fler kaféer per capita 1947 än det finns pizzerior per capita i dag; i absoluta tal kan det nog vara ungefär lika många.

  7. Det här med salt i kaffet, som sägs om norrlänningar. Har någon provat på det. Tar man det på fiken i S-å?

    /Nyfiken Stockholmare

  8. Norrtåg mellan Kramfors och Sundsvall har gratis internet för alla!

    (Ska sägas i samma ton som “Herr Larsson har inget körkort!”, gärna i SJ:s riktning.)

  9. Sollefteå är fint. Jag jobbade där en vecka i slutet av 90-talet. Jag bodde på någon sorts konferens/vintersporthotell uppe på ett berg. Någon får gärna skicka mig dit på jobb igen. 🙂

  10. Ökenråttan

    Den poetiske arkitekten, seglaren och akvarellmålaren Lars Holmer växte upp i Sollefteå. Han har gjort ett väldigt vackert målningsalbum med bilder enbart från hemstaden. Stationen i snö är på framsidan. Boken heter “Sollefteå då och nu”. Texten är handskriven av Lars och Paul Lundin har författat texten. Boken är tryckt hos Karlssons tryckeri i Sollefteå, så klart, och utgiven av Dahlbergs Bokhandel AB, ävenledes i Sollefteå, kanske runt 1987. Rekommenderas.

  11. Eva

    Jag tror inte på telefonlurarna. Huset är nog byggt på den tiden då man pratade i en liten tratt. Snickaren hade nog bara glömt lövsågen hemma.

  12. Magnus Andersson

    Det ser ju ut som ”moderna” (d.v.s. trettitals-) telefonlurar!
    Men huset lät skogsinspektör J. P. Sjödin bygga 1898, så det är nog bara ornament i allmänhet – även om L. M. Ericsson lanserade telefonluren redan 1892.
    Eller så är det en sjöfartsdetalj. De kan ju se ut hur som helst och heta vad som helst. Om man tittar till vänster på bilden ovanför, som föreställer samma Wahrgren-ritade hus, ser man ett ganska avancerat ornament i form av ett skepp på en spira. Inspektör Sjödin var matros under fyra år i ungdomen, se.

  13. Agneta

    Häftigt hotell du hamnade på!

    Har kollat in fiskgjuseboet och den fiskgljuse som är där nu hardragit dit en massa nya pinnar. I går såg där helt rent och städat ut, men nu händer det saker i väntan på madame fiskgjuse.

  14. HIHIHII.

    Magnus Andersson, du har verkligen hamnat i rätt kommentatorsbåsmiljö. Mer om lurar!

  15. Örjan, bra fråga. Kan vi utesluta att det är Kth?

  16. Nu ska vi se här — det verkar som om en jobbrelaterad gren som jag glömde, Lars W, är ”utsocknes folk som åker till Sollefteå och kortjobbar med ditten datten”.

  17. Det kom en till nu! Ringmärkt!

  18. Agneta

    Hann inte se din kommentar, Skogsgurra.

  19. Lotten, har du något särskilt emot Järna eller var det
    bara en slumpmässigt utvald ort? 😉

  20. PK är ringmärkt.

  21. Magnus Andersson

    Det var nog du själv som peson, Lotten, som var förstn (‘den första jag har mött, som har sagt sig bli fin i nudlarna av regn’). Hade receptionisten åsyftat tillfället, hade hon nog sagt ”De va förstgången”.

  22. Är han i boet nu?

  23. Otäckt. Den nyinflyttade fiskgjusen attackeras av stor svart fågel. Inte bra.

  24. Magnus Andersson

    Det rakryggade L. M. Ericsson far inte med osanning. Företaget erkänner rakryggat att telefonluren faktiskt utvecklades av andra, i USA 1878 och i Frankrike 1979. (Men Mix & Genest, då?) L. M. Ericsson började i alla fall tillverka lurar 1885, men bara till telefonister.

    Telefonlurens evolution.
    Kanske världens största telefonlur. I alla fall Mexicos.

    Lanserades det verkligen aldrig under telefaxens hejdagar någon kontorsmaskin med sammanbyggd telefon och fax under produktnamnet Lurifax? Hur kunde marknadsfolket motstå?
    Men hette i alla fall inte L. M. Ericssons eller Televerkets förskola för personalens barn ”Lurifaxen”?

  25. Gurra, inte bara en utan två kråkor är det som attackerar vår gjuse.

  26. Om det nu är nya gjusar så behöver du ja ha namn också.
    Jag röstar för Laban och Labolina.

  27. Kråkor!? Hur vågar dom? Våra fiskgjusar och allting!

  28. Niklas! Det var du som introducerade dem. Det är ditt ansvar. Nu får du se till att fösa bort snorkråkorna innan dom snor boet från våra fingjusar.

  29. PGW

    Magnus, vad hände egentligen med spindeln Ulf

  30. PGW

    (Och vad hände med mitt frågetecken?)

  31. Stationen i Sollefteå används visst det! Inte så ofta kanske rent praktiskt, men den är ju med i den amrekanska milleniumtrilogifilmen! De var uppe och filmade i två etapper. Den andra gången var i maj men de låtsades att det var vinter så det kördes dit snö i stora mängder för låtsandets.

    Johan, Hallstaberget var det. Där har jag också (råkat) bo en natt. Jag hade sån tur att bilen brakade ihop i Sollefteå och inte ute på skogen på väg därifrån. Och så dags hade bussen redan farit.

    Anledningen till min sollefteåvistelse var att maken var på vasaloppsläger där. Så sånt kan man leva av där.

    För övrigt kan nämnas att Jacke Sjödin som nämndes i förra båset är son till Nicke. Och Nicke översatte både Första Mosebok som diverse psalmer till Röåmålet. (*Letar länkar, men hittar inte riktigt.*)

  32. Orangeluvan

    Halli hallå. Det är samerna och inte Sollefteåborna som har eller hade salt i kaffet, för att få i sig jod, har jag fantiserat ihop, fast det verkar ju lite underligt, salt är väl jodberikat och ingen naturlig jodkälla?

  33. Orangeluvan

    Den som gogglat snabbare än jag hittade snabbt:

    Det förekommer, eller förekom åtminstone bland samerna men är inte en specifikt samisk företeelse. I Finland är salt i kaffe allmänt känt och i vissa finska kusttrakter tillagas kaffe traditionellt på det bräckta havsvattnet.

    En nypa salt i kaffet förekommer också i Ungern, Turkiet och USA, liksom hos olika nomadfolk i Sibirien. På inrikesflyget i Guatemala erbjuds resenärerna kaffe med en liten förpackning salt. På 1930-talet var det populärt med en gnutta salt i kaffet också i Stockholm.

    Svensk Kaffeinformation
    som i sin tur citerar Lars Elgklou

  34. Orangeluvan

    Det låter ju inte gott. Men, det är klart jag måste prova.

  35. Fiskleverans! Allt verkar vara som det alltid varit.

  36. Dom kanske redan har??? Var det nån som han med och kolla?

  37. Örjan

    Samer och salt i kaffet. För att smält snö (Och jojkvatten(?)) är i princip mineralfritt. Har jag läst påståenden om.
    I varje fall var, innan industrisot började förorena snön.

  38. Örjan

    Samma bo, ockuperat av nytt föräldrapar.
    Mitt namnförslag
    Niklas (han gav första länken)
    Karin (hon har hållit oss informerade under vintern)

  39. Magnus Andersson

    Enligt Povel Ramel (och han var ju en av de sjuderton instiktande ledamöterna av gastronomiska akademien, så han bör ha vetat) serverades världens absolut godaste kaffe på ett av de finare hotellen i Nairobi 1955. Denna kenyanska brygd blev så överlägsen genom tillsats av
    1. ett fåtal korn salt
    2. smör(!)
    3. dijonsenap(!!)
    och antagligen socker; det var väl ingen svensk som drack kaffe utan socker 1955, och jag har aldrig träffat en östafrikan som dricker något slags varm dryck utan några matskedar socker.
    Jag har letat efter just det där kaffet i Nairobi, men ännu har jag inte funnit det. Det är inte ens säkert vilket hotell det var.
    Men det ska vara väldigt lite salt.

    Sollefteåförfattaren Laura Fitinghoff skriver förstås om saltkaffe i Barnen ifrån Frostmofjället:

    »Å kaffe förstås», inföll Anna-Lisa. »Å aldrig att han drick en tår utan te doppa de mesta han rå med af de också. Å hvad de kaffe ska vara starkt å salt!»

    »Ja, han som vore kung ändå, så en finge allt tocke där», skrek Magnus ut ur hjärtats djup.

    (funnet tack vare Faktoider)

  40. Fint att du använde det korrekta ordet “instikta”!
    Det förekom slarv med detta i självaste Piratenposten för ett antal år sedan. Jag hade visst besvär att övertyga mänskligheten att det heter just så. Men jag lyckades till slut.

  41. Örjan

    Namnförslag nya fiskgjusar.
    Backar från Niklas resp Karin. Trots att de är värda all ära.
    Skulle ju kunna ge förvirring i båset ifall man skriver om kommentatorn eller fågeln.
    Annat förslag, eftersom de visade sig idag.
    Han: Valdemar alternativa namnsdagsbarnet Valdemor
    Hon: Valma (Nej det är ett traktormärke) Vilma? Ytterligare förslag?

  42. Sollefeteå förefaller få finnas till. Norrlänningar dricker kaffe som folk, men inte samerna. Okej. Men gäller kokkaffe eller inte?

    /Nyfiken Stockholmare.

  43. Utöver mitt tidigare förslag så kommer här några till förslag:

    Lennart och Linnea.
    Arthur och Amanda.
    Gösta och Greta.

  44. Tack Örjan! Jag är hedrad men förstår risken för förvirring. Jag föreslår Pontus eftersom det var från honom jag fick länken en gång. Honan däremot har jag inget bra förslag till.

    SG, jag tänkte skicka ner Fia som deras försvarare mot kråkorna men de verkar ju ha klarat ut situationen nu.

  45. Men så är det. Jag njuter av de småstäder jag får besöka, de är Sverige på riktigt men det kan vara lite jobbigt när man en kväll vill ha mat och närmsta matställe är Sibyllas 4 mil därifrån. Men charmigt. På sitt sätt. Och särskilt … det häftiga i att dra ner på tempot för att allt runt omkring går så långsamt. Eller är stängt.

  46. Jag hade samma tanke, Niklas. Men det var ju kanske inte så farligt att hon ska behöva gripa in.

    Men hon bör hedras genom att låna sitt namn till den nyligen, så vitt jag tyckte mig förstå, nygraverade honan. Gravörens namn tycker jag också ska vara Pontus.

    Fia och Pontus! Vårt ny Fingjusepar.

  47. Pysseliten och PK! Jag sitter fast på tåg i era trakter! (Alsike.) Ska jag hoppa av?

  48. JA! Vi tittar på Doktor nummer elva, äter chili och har det gott!

  49. Det är vilodag idag!

  50. Pontus och Fia? Njae… jag kontrar med Karl-Oskar och Kristina.

  51. Vad hände när man klickade på Stör ej-knappen?

  52. Örjan

    Alsike- hur uttalas det ? Skillnad mellan mitt antagande och lokalboendes verkliga?

  53. Andra namn är:
    Bame och Brummelis med barnnamnen,
    Teddy, Nalle-Maja och Brumma.

    Sedan har vi :
    Mikael och Mickelina.
    Robin och Marion.
    Wilfred och Rowena.
    Carl-Gustav och Silvia.
    Victoria och Daniel.
    Mandel och Elvira.

  54. [a:lsike] tror jag.

  55. PK

    Nancy och Sid.

  56. LL99, jag gillade förstås ditt första förslag, men Mandel hör väl ihop med Russin?

  57. Agneta

    De håller ju till i ett träd, så
    Ask och Embla skulle kunna passa.

  58. Vi tar detta med namn på största allvar.

    Niklas introducerade fingjusarna. Niklas tipsades i sin tur av Pontus och föreslog därför att hangjusen får det namnet. Det är rimligt och bra.
    Fia var beredd att kasta sig ut i stormen och rädda hongjusen från kråkorna. För detta bör hon hedras genom att hongjusen (hongjusan?) får bära hennes namn.

    Finns det någon som kan hävda att andra namn passar bättre? Och kan motivera det? Träd i så fall fram nu – eller remain for ever silent.

    Pontus och Fia – visst låter det strävsamt och bra!

  59. Hur går det? Sitter du kvar i obygden? Sover du i ett hörn på centralen? Går det tåg till Eskilstuna ikväll?

  60. Ökenråttan

    Rapport om Sollefteå: (Strunt i fiskgjusarna ett tag.) Cafébyggnaden – Café Petter; se Lottens foto – heter “Hemslöjdshuset”. Jag citerar ur Lasse Holmers bok om Sollefteå: “Den förmögne och ansedde inspektorn Johan Petter Sjödin ville bygga sig ett hus i Sollefteå 1898. Strömgatan låg i vägen, men den fick flytta på sig. Arkitekt L.N. Wahrgren ritade och resultatet blev ett vackert trähus, som än i dag för med sig något av den tidens patricieranda.
    Torn och lanternin, frontoner och burspråk, balkong med konstsmide, rusticerade pilastrar och väl arbetade fasader har sammanfogats till en arkitektonisk symfoni av högsta klass.” Jojo.
    Vidare i texten: “Den originella vindflöjeln symboliserar byggherrens framfarna år som sjöman.” Där fick vi oss till livs en ovanlig och uttrycksfull ordasättning; framfarna år … vilken poesi.

  61. Örjan

    Tomas Nordegren satt i eftermiddags i möte ang “Sommarpratare”, och deltog därför inte inte i eftermiddagsprogrammet 15.00 i P1.
    Hoppas han var med om att ta vettigt beslut.
    Eftersom
    VI VILL HÖRA LOTTEN SOM SOMMARPRATARE

  62. Örjan

    OXANA – Esternes förslag. Kan vi acceptera det?

  63. Kommer nästa blogginlägg heta “Resan ner från Sollefteå gick inte så bra”?

  64. Magnus Andersson

    Då kröp jag och Lotten förbi varandra i 30 km/tim på några meters avstånd i var sitt översvämmat tåg i alsikeklostertrakten! En hel kväll då man alls icke har kunnat kommunicera med omvärlden p.g.a. lurlöshet. Banvallen är underminerad, och i morgon stängs nog banan av helt, tror SJ, SL, Trafikverket, landshövdingen och alla andra.

  65. Magnus Andersson

    Så här ser Lars Holmers nämnda, vackra akvarellbok Sollefteå då och nu ut.

    Rätt intressant är att i varje exemplar av boken sitter infogad en oanvänd öletikett – originaletiketten till flaskan Norrland Guld, med en bild nedströms älven från centrala Sollefteå. (Inte Norrlands Guld! Det är en senare, vulgär urspårning. När brygden tillverkades i Sollefteå hette den Norrland Fatöl, Norrland Öl, Norrland Lättöl, Norrland Guld, Norrland Original, Norrland Export etc. Men det där andra namnet och de med det förknippade reklamfilmerna är ju bara en orgie i vulgaritet. Eller?)

  66. Jag har lärt mig mer om Sollefteå under denna stunds båsläseri, än jag sammanlagt lärt mig i hela mitt föregående liv.

    Och herrejestanes, fåglarna — i morgon när det är ljust ska jag titta. I mellantiden kan jag konstatera en äkta horrör: Jag tittade på Mitt i naturen tidigare i kväll, och någon hade skickat in en liten film (eller var det bara ett foto?) på en nyanländ fiskgjuse. I en textruta som angav fotograf och ort angav de också motiv. Fiskljuse. I Sveriges Television. Det kändes mörkt.

  67. Orangeluvan

    .

  68. Orangeluvan

    Alltså, Lotten, subscription manager funkar varken på ifån eller vanlig datår.

  69. Magnus Andersson

    Förresten vill jag uppmana alla som kan att se den fina dokumentärfilmen om Nicke Sjödin, På min breda och fula dialekt.

    Det är gripande och fascinerande att höra Nicke berätta om hur han som studiebegåvad 13-åring ensam fick ta rälsbussen nära 7 mil från torpet i Röån för att börja på läroverket i Sollefteå som inackorderad, hur han slogs av skillnaden mellan hans vardagsliv i byn och livet i staden där herrar med hatt, rock och portfölj och pälsklädda damer gick omkring på stensatta trottoarer med skyltfönster, neonskyltar och bilar (det är Sollefteå 1947 med kanske 8 300 invånare vi talar om; så stor var alltså kontrasten) – och hur han blev tvungen att lägga av sin naturliga ångermanländska dialekt från byn Röån för att tala riksspråk som man talade på läroverket och i staden. Och det var nog inte bara språket han fick lov att lägga om.

    Nicke Sjödin har beskrivit hur han upplevde att han bytte språk varje gång rälsbussen passerade bron över … Åkvisslan i Fjällsjöälven, var det väl – från hembyns mål till att ”täle på bätter” som man gjorde i stan. (Tala på ”det ’bättre’ viset”, alltså.)

    Och senare blev han en av dem som har gjort mest för att använda och sprida ångermanländskan som litterärt språk.

    Det här är bara en generation sedan. Alla som är intresserade av språket som social spegel borde se filmen om Nicke Sjödin.

    Redan trailern för Nickefilmen på Youtube är väl värd att se, och gripande bara den.

    Där kan vi också studera sociolekt – lyssna på hur Nickes hustru Hervor, sidoättling till Frostmo-författaren Laura Fitinghoff och från en gammal präst- och lärarfamilj, själv adjunkt i språk liksom Nicke – talar stadsspråk, medan Nickes riksspråk har en mycket tydligare, och högst medveten, regional färgning.

    (Jag undrar om inte hon på hotellet var från någon av utbyarna.)

  70. Vem betalar maten?
    /Nyfiken Stockholmare

  71. BoAnders

    Vem betalar? LKAB skattar i Stockholm, Vattenfall skattar i Stockholm, skogsbolagen skattar i Stockholm m m. Norrland producerar skog, el, malm m m. Vad producerar Stockholm?

  72. Var nionde svensk subventionerar kvadratmil per person, men den diskussionen hör nog inte hemma här. Jag lägger ner.

  73. Nu börjar man ju så smått undra hur det går för Lotten. Nå, någon gång kommer hon fram någonstans, och då vill hon nog se en uppmuntrande* filmtrailer. Med Johnny Depp i.

    * Uppmuntrande i åtminstone någon mening. Helt vrickad. Verkar vara en knasfilm. Pang bom krasch och ingen ordning. Men … J.D. i vansinnig utstyrsel och talande sitt patenterade vansinnestungomål.

  74. Är det någon som har skärmdumpar från kråkornas attack på fiskgjusen?

    Jag ber verkligen om ursäkt för min ickenärvaro — men nu är jag i alla fall hemma!

    Ni skulle ha hört alla tjut om skåningars missade plan och påtvingade nattåg, för att inte tala om den nudelfrippade språkpolisen som hördes fnittra över halva Sverige. (Jag har suttit bredvid trevliga män idag: en från Sundsvall och en från Amerikat. En AD och en *gulp* basketspelare som skrev på sin doktorsavhandling i ekonomi.)

    Nu måste jag förbereda morgondagens radioprat!

  75. MEN HELVETE vilken trailer, Annika! (Nej, jag har inte börjat förbereda radiopratet.) Det är ju alla Johnny Depps filmer inbakade i en film på en gång! Och när han tittar på sitt finger som var i örat nyss! YES!

    Nu måste jag förbereda radiopratet.

  76. Magnus Andersson

    ”George, as usual, set joss sticks smouldering in the corners. He looked a bit like the Lone Ranger with his Indian friends. Although the other Beatles were there, they stuck around for the fun of it. None of them played or sang a note. In order to get them to play what he wanted, George would simply sing to the Indian musicians, or occasionally pick a few notes on the sitar.”
    — George Martin, Summer of Love, 1994

  77. Åh. Beatles.

    (Jag måste förbereda radiopratet nu!)

  78. Sprit förra veckan — blire snusk nu?

    (hoppas hoppas …)

  79. Auteniskt från SR Stockholm: Varför heter det ‘potthål’? Svar: ‘Väghållaren skiter i dem’.
    …programledaren kom av sig helt. Jag klandrar honom inte.

  80. Den som undrar vad folk lever på –
    lite olika. Till exempel kan man ha en butik, jobba som lärare, vara busschaufför. Nästan precis som i Stockholm. Pff.

    Jag kommer från Helgum nära Sollefteå! Gick gymnasiet i Sollefteå. Förstår dock inte varför du valde macka framför de små, små, fina kakorna och bakelserna på Café Petter?

  81. Örjan

    Vad lever folk på?
    (Underförstått -måste man bo i storstad)
    Beror helt kart på vad man jobbar med, och viken specialitet man har.
    Tankelek- hade vår älskade Språkpolis haft fler uppdrag om hon hade bott på Söder i Stokholm, jämfört med Eskilstuna?

  82. den blyga

    Now to something completely different:
    Men … vad är det där på väggen till vänster?
    Jag, som inte kan skilja på höger och vänster, trodde du menade tavlan – den verkar också undransvärd…

  83. Vad man lever på i glesaste glesbygd? Det är väldigt olika. Det finns ju faktiskt fortfarande en hel del lantbruk. Och så pendlar man till tätort för olika sysslor. Pendlingen är inte lika outhärdlig som in till storstäderna eftersom trafiken är gles och det finns parkering när man kommer fram. Många lever på sparlåga utan stora ekonomiska ambitioner och ganska många är pensionärer av olika grad.

    Själv lever jag på andras olycka. Det är en osäker tillvaro men redan detta år har det resulterat i uppdrag i Sandviken, Skärblacka, Schenectady, Sunne, Stockholm, Finspång och Beetham. Man kan observera att det är utpräglad glesbygd jag har mina uppdrag i. Stockholm var en föreläsning, så det faller kanske inte under kategorin “andras olycka”. Och finns det inga uppdrag så får man ordna seminarier. Välkomna till Nora nästa vecka!

    Jag tycker att frågan om vad folk lever på i glesbygd är tråkig att höra. Man får helt enkelt anpassa sig och göra något för idéerna själv.

  84. Nejnejnej, Örjan, jag har redan bott på Söder (i en fyra med två andra tjejer 1984–85) och det gör jag nog inte igen.

    Däremot bor jag gärna i N.Y. Kan ni fixa det?

    Maria-Thérèse – jag åt en kaka också ju förstås!

  85. Ökenråttan

    Tack Magnus Andersson för Holmer-omslaget. I vårt ex fanns ingen etikett. ?

  86. Christer

    Jag visste inte att älgar hade klor. Läskigt ju!
    Och så tycker jag inte att någon av gjusarna ska heta Voldemort. Dessutom är väl Earnie fortfarande Earnie?
    För övrigt fyller Jacke S år idag.

  87. mikael

    Tror du glömde en viktig detalj i anledningar till att flytta tillbaka till Sollefteå. Arbetstillfällen 🙂
    Jag hade nog funderat på att flytta tillbaka om det hade funnits arbete till mig och min fru.

  88. Magnus Andersson

    Ökenråttan: Nu har jag inte boken tillgänglig för tillfället, men visst är det i Sollefteå då och nu det finns en etikett insatt? För nog har Holmer avbildat just det motivet på ett uppslag i boken, och skrivit om etiketten?
    Så vitt jag minns är det en bild motsvarande den på den här ölburken, utsikt från trängregementesparken över Risön och Hågestaön i Ångermanälven.
    Kanske hade restupplagan av etiketter tagit slut när ert bok-ex trycktes? Eller så har någon etikettsamlare snott den.
    Eller så minns jag alldeles fel, och det var en annan bok som etiketten satt i. Men det är en bok jag har, i alla fall!

  89. Ökenråttan

    Magnus: Det är ett recensionsexemplar av boken som vi har, alltså av första utgåvan.
    Nu tittar jag i våra övriga Holmer-böcker för att se om det är i nån av dom som öletiketten finns.

  90. Magnus Andersson

    Mmm … det borde vara en sida i boken som rätt uppenbart handlar om just det där motivet …

  91. Pontus och Fia … är det inte i Den vita stenen som huvudpersonerna heter så?
    Vit sten eller fisk kan väl kvitta.

  92. För övrigt: länken som sades leda till Nickes bibelöversättning ledde istället till Barnen från Frostmofjället.

  93. Magnus Andersson

    Äldsta pojken av frostmobarnen blev ju präst, så det passar väl rätt bra. Men jag ska kolla länken. Eller lägga ut versutdraget här och tro på Nickes välsignelse.

  94. Magnus Andersson

    Riktig länk till inledningen av Förste Moseboka.

    Men för att sporra till köp av Förste Moseboka, denna dialektlitteraturens kulturella fyrbåk, återger jag här direkt början:

    Från början gjorle Gu himmelen å jorla.

    Å jorla va ålldeles tom, å mörkre va ommanför brådjupe å aan åt Gu flög över vattn.

    Å Gu sae: ”Nu skö ä bli ljust”; å då vart ä ljust.

    Å Gu såg att ljuse dä va grejer dä; åsse skjeld’n ä dänn ljuse ifrån mörkre.

    Å Gu kålle ljuse för dan å mörkre kålle’n för natta. Å dä vart ättemedan å dä vart måran förstdan.

    Å Gu sae: ”Nu skö ä bli na sorts lannfäste mitt i vattn som skjeln ene vattn från annre.

    Å Gu gjorle ä dänn fäste å skjelde vattn önner fäste från vattn omma fäste; å dä vart på dä vise.

    Å gu kålle ä dänn fäste för himmelen. Å dä vart ättermedan å dä vart måran annerdan.

    — — —

    Det bästa avsnittet i boken är det om hur Farao balsameras, vilket Nicke återger (fast på Röåmål) som att ”dom saltade ner honom i nåt kar”.
    Utgångspunkten för översättningen var, om jag minns rätt, hur barnen i folkskolan i Röån redovisade kristendomsläxan genom att återberätta avsnitten ur de bibliska historierna utifrån sin egen föreställningsvärld och på sitt språk.
    Och då blir beskrivningen av balsameringen mycket adekvat.

    Förresten ser jag nu att Thorbjörn Fälldin har läst in Nicke Sjödins sista diktsamling som talbok! Ångermanländskare än så blir det kanske inte!

  95. Agneta

    Cecilia, jag tror att pojken i »Vita stenen« hette Hampus.

    Örjan, din länk om kråkattacken fungerar inte.

  96. Seså, skingra er! Det finns ett nytt inlägg att svänga sina lurviga i!

  97. Örjan

    Agneta. Konstigt. fungerar när jag kollar. Texten och bilderna finns längre ned på sidan.

  98. Agneta

    Nu fungerar det härifrån också – det var nog något temporärt stopp på den estniska sidan.

  99. Det känns lite otacksamt. Båsvärdinnan efterlyser skärmdumpar på kråkattacken. Jag arbetar ganska intensivt med att plocka ut bilder ur en sekvens som jag filmade från skärmen. Gör ett Worddokument med kommentarer som jag sedan gör om till pdf och placerar i filarkiv, fixar länk till och lägger ut här på sidan. 06:28

    Inte ens en axelryckning från värdinnan eller någon annan. Syns inte mitt inlägg?

  100. Örjans länk ger attacken i full detalj. Gå dit!

  101. Och där kickade norrlandslängtan in…

  102. Jag är inte alls otacksam — jag är bara disträ! Ser nu att jag inte har läst ungefär 28 av de kommentarer som har inkommit sedan igår kväll. Har istället …

    OJ NU SER JAG KRÅKFAN!!! SKITSTÖFVEL!

    … istället redigerat ett bensinmacksbolags årsredovisning. Bilistiken är miljövänlig, visste ni det?

  103. Jämfört med mycket annat kan det nog vara så.
    Vänta bara till du får ett uppdrag från Reynolds. Då får du lära dig att rökning är bra för hälsan i allmänhet och framför allt för figuren, tänderna och hyn.

  104. Fröken A

    Sollefteå är norrlands guld! Ja, till och med bokstavligen eftersom att vyn på Norrlands Guld-burkarna är därifrån! Zeunerts julmust, ännu en skatt.

    Och en hel del kända namn kan kopplas ihop med Sollefteå: Mattias Timander, Per Svartvadet, Helena Ekholm fd. Jonsson – och en massa fler! 🙂 Go SOLLEFTEÅ!

  105. PK

    Lurviga jag swings.

  106. Magnus A.

    Ökenråttan (om du nu läser det här efter alla dessa månader): Nu har jag hittat mitt ex. av Lars Holmers (1929–2002) och Paul Lundins (1919–2007) fina akvarellbok Sollefteå då och nu (Dahlbergs bokhandel, 1987) – och visst sitter öletiketten inklistrad där! Den sitter där det har lämnats plats för den i vänstermarginalen på den åttonde tryckta sidan i boken (eller folio 4 verso skulle man kanske kunna säga).

    Det är en etikett för Norrland Guld klass II B med samma motiv, färger och typografi som den här ölburken (fast på en rektangulär etikett, alltså) – efter foto av Arne Ekman, legendarisk fotograf i Sollefteå under stora delar av 1900-talet.

    På uppslagets högersida finns fyra akvareller av samma utsikt från de fyra årstiderna, målade av Lars Holmer.

    Texten på sidan med buteljetiketten lyder:

    Den klassiska Sollefteåvyn
    ifrån Trängnipan över
    Ӂngermanlands Missisippi
    [sic!] med Jacksons ö”
    för att låna Emil Hagströms liknelse.

    Vattnet
    Niporna
    Hågestaön
    Multråberget

    Utsikten, ständigt föränderlig, inspirerar
    målare
    poeter
    vandrare
    besökare
    Sollefteåbor
    fotografer
    Ja, till och med bryggare!
     
    Synd att jag inte kan lägga upp en bild på bokuppslaget.

  107. Ökenråttan

    Bäste Magnus A.: Jag är rörd av din minnesgoda kommentar.
    Nu har jag återigen kollat i vårt ex. av Lasse Holmers Sollefteå-bok. Jodå, på den plats du anger finns det utrymme för en öl-etikett. Men platsen är tom.
    Som jag tidigare nämnt är det ett recensionsexemplar som vi har. Kanske dom inte brydde sej om att klistra in nån etikett där, av nån anledning. Lille Maken recenserade boken för tidskriften Arkitektur. Kopia av hans handskrivna recension, daterad “Havanna mars 88” ligger i boken. Kan man tänka sej större kontrast – Havanna och Sollefteå?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.