Om man är lite kinkig, alltså. Först fick jag en estetisk chock när jag gick in i Sollefteås vansinnigt vackra stationshus – som inte motsvarade mina förväntningar alls.
Så inleddes resan – med buss till Kramfors. Det var sedan byten här och där och skakiga bussar och regniga vägar och illaluktande hundar samt en och annan avstängd toalett. Sedan har vi ju det faktum att jag alls inte är förtjust i de ”nya” tågen som trafikerar östkusten i norra Sverige.
Tågen heter SJ3000 (inte X3000 alltså), vilket i sig är helt obegripligt. Ska vi redan nu se fram emot år 3000 såsom vi när X2000-tågen kom såg fram emot år 2000? Eller sk…
Damn. Nu kom jag på en sak. Tågen kanske inte heter 2000 för att millennieskiftet närmade sig? Utan för att de har 2 000 hästkrafter eller preciiiis 2 000 muttrar per vagn? Damn.
I all fall. SJ3000-tågen är skakiga, bullriga och har hårda fåtöljer. Nu ska ju vi människor tydligen inte sitta särskilt bekvämt längre eftersom det är bra att vara uppe och röra på sig, vilket vi tvingas till om vi sitter obekvämt … men om man nu måste sitta i fem timmar, kan det väl för bövelen få vara lite skönt?
Informationsfilmen om dessa så kallade snabbtåg (som inte är snabbare än de andra tågen, så det så) har jag letat fram. (Kolla gärna på bostadshusen efter 21 sekunder och fundera över läget.)
Såg ni nymodigheterna i tåget? Eh. Nej. För den som har gjort den här filmen vet att fokusera på rätt saker: Sveriges natur. Här kommer några klargöranden!
Avståndet mellan sätet och fönstret är gigantiskt – kanske för att tåget liksom är lite rundat och smalnar av nedtill?
– Ursäkta, vad är de här knapparna på balken till för? sa jag till ombordpersonalen.
– Lampan? Eh, det är en lampa. Just nu tänder och släcker du för personerna som sitter framför dig.
Jahaja. (Som tur var, sov de.)
På vägen upp fick jag äta kalvfärsbiffar som herr Mannerström har tillagat helt utan att använda kryddor. De såg ut så här:
På vägen ner – ett dygn senare – fick jag äta kalvfärsbiffar som herr Mannerström tydligen fortfarande envisas med att inte ha kryddor i. De såg ut så här:
Nåja – resan gick trots allt söderut tills vi kom till översvämningarna strax norr om Stockholm. Jag satt bredvid en AD och diskuterade bindestreck och lifvet, så jag led inte. Värre var det med ett gäng skåningar som skulle ta sista flyget till Malmö och som dessutom hade ett par öl innanför västen. De hotade med att bryta sig ut ur tåget (med hjälp av SJ:s bestick?) och sedan gå sista biten – genom sankmarken som var anledningen till att tåget stod still. Men det hela slutade med att de fick åka med till Stockholm och sedan kliva på nattåget till Skåne.
Om de var glada? Nope.
Själv fick jag mig en alldeles utmärkt resa sista biten, eftersom jag hamnade bredvid en underskönt vacker, jättestor basketspelare från USA. Han skrev på sin doktorsavhandling (ekonomi) på universitetet i Bergen eftersom hans farföräldrar var från Norge och han aldrig hade fått lära sig norska av sin dumme fader.
– Nå, har du pratat norska med dina farföräldrar nu?
– Nej, de dog när jag var liten.
– Kan du prata norska?
– Njaeh.
Han hade åkt tåg hela dagen eftersom han hade varit på besök i Köpenhamn och själv hade räknat ut att bästa vägen att ta sig från Danmark till Norge nog skulle kunna vara att åka över Stockholm. Jag gestikulerade och viftade och sa att näääääämen iiinte dååå, när han fick reda på att han inte skulle kunna komma vidare från Örebro som han hade tänkt. Jag var på vippen att ta med honom hem, men eftersom huset är fullt av stora spanjorer och små fransmän, fick det vara.
Nu ångrar jag mig. Sicket party vi kunde ha haft! Vilken medellängd!
Hommage à Niklas – tack för rubriken!
Bild på den oinbjudne basketspelaren som inte kunde norska?
Tack Lotten, jag hade det på känn …
Earnies nya flickvän måste heta Doris!
Jag förstår inte det där med stora spanjorer och små fransmän. Är franska basketspelare mindre än alla andra? Eller tittar du liksom på fransmännen på större avstånd, så att de ser mindre ut, som i sådana där luriga hus som ändrar perspektivet?
Lotten: ANVÄNDER dom den där stationsbyggnaden?
och: Lotten har ordnat fransmännen perspektivistiskt, eller hur Lotten?
Den där stationsinteriören för tankarna till nån sån där provisoriskt anordnad enpersonsbordell modell öst: en träbänk för väntande kunder och innanför det fula tygsjoket pågår själva bordellandet. Say it isn’t so i Sollefteå.
Först vill jag skicka en stor kram till dig så här i cyber. Det för att du åter igen gjorde en förmiddag till ett minne att ta med sig och berätta om för alla jag känner! (puh hur mycket fel blev det i formuleringen?) Efter en fm med dig tänker man hela tiden på måtte det bli rätt det jag skriver 🙂 (jag vet, du bara älskar smilisar)
Trots hemska tåg, förförlig mat och lyhört boende hoppas att du vågar dig upp till oss i norr igen! Trevlig Helg! Hälsningar Helena Svensson (som inte kom ihåg allt från Stockholm)
@Ökenråttan: Vilket spännande liv du lever! HUR vet du hur provisoriskt anordnade enpersonsbordeller i öst ser ut? (Man ser dem för sig just i avlägsna dystra, nedlagda stationsbyggnader?)
Förresten betyder bordell egentligen ”litet skjul”. Förmodligen latin. Från tiden när urbs romana låg på bara en kulle och alla företag var väldigt små.
Ökenråttan april 19, 2013 kl. 16:02
Enligt standardverket ”Svenska bordeller” bedrivs bordellverksamheten i Sollefteå på adress Penningstigen 52 under täckmantel Vikströms Kennel AB. Etablissemanget klassas som ett medelgott landsortshus med renlighet, gott bemötande och rimliga priser. Flytt till HSB-fastighet i Hullsta sägs vara på gång. Det kan innebära att adressen numera är inaktuell. De sex flickorna (tre blondiner och tre brunetter – varav en tidigare var Nya Norrlands Lucia) följer med i flytten.
Jag är full av beundran för SJ som inte bara lyckas servera samma rätt utan också servera den EXAKT likadant två dagar i rad. Och låta ljuset falla från exakt samma vinkel!
Sen vill jag bara säga att det är en liten bild på min farmor i min blogg idag, i boken som jag fick tips om i detta bås. Och en del andra gambla bildher.
och: Ja, ”för tankarna till” skulle betyda att detta är som jag föreställer mej inrättningarna i fråga.
Vilka associationer får du av den charmanta interiören i Sollefteå stationshus?
21-sekundershusen: Enda åtkomst verka vara från sjön. Och hur fick dom bygglov? Eller slapp rivningsbeslut, för den delen.
och: I den kära Petit Larousse erfar jag att fr. bordel kommer av det provencalska; provinsiella ordet bordelou.
Hachette encyclopédique härleder ordets ursprung till ”francique”, ett germanskt språk som talades av frankerna.
LW
Det ser ut som en typisk banvaktsstuga. De byggdes alltid mycket nära järnvägen och att komma dit var inget problem eftersom banvakten hade en dressin som han transporterade sig och familjen på. Om dressinen inte var tillgänglig så gick man på spåret. Jag har till och med cyklat på såna. Det blev bumpigt på grund av syllarna. Men fungerade riktigt bra.
SG: Det är ju två stugor, ett tågsätt isär?
Så. Toaletter? Jag kan en — en leranimation. Varsågod.
villintevillinte.
Sedan är det en annan sak att det där var en av de sämsta reklamfilmer jag någonsin har sett. Tåg: tåg! Det åker! På räls! Tåg.
Bleh.
Jag måste verkligen få rekommendera Annas länk 17:31 — bild från en bok som en av kommentatorerna här har skrivit. (Och det är hemligt vem.)
Annikas lerimitationslänk från 20:36 är jättehemsk! Mina barn dooooog av skräck! (Det är nämligen så att om barnen hör det omisskännliga ljudet från en Youtubevideo, släpper de allt de har för händer och springer mot ljudet. Man kan sedan inte skyffla bort dem hur man än hotar med repressalier.)
Tänka sig! Jag var ansvarig för busstrafiken i Sollefteåområdet, enkannerligen då i Postens Diligenstrafik under en kort period sommaren 1980. Då fungerade allting helt underbart, åtminstone ur min synvinkel. Det var bättre förr!
Hoppas att jag har använt enkannerligen rätt, det är bara jag och f d Lars-Gunnar Björklund som använder det uttrycket.
Kära Lotten. Nu försöker du allt göra det mera spännande än det är. Det är ju bara jag som har skrivit den där nya stora biografin om den excentriske möbelskaparen Carl Malmsten där Annas farmor är en viktig person.
Se där. Lena Blomquist i egen hög person. Men … vem är hon?
Jag vet. Typ, så mycket man nu kan veta i elektronvärlden.
Tänk att du missade tillfället att få hem en lång, vacker, basketspelare! Nästan otroligt.
Ökenråttan: Efter etymologiskt snokande är det enda jag fått fram att brothel kommer från brothel-house, ett hus fullt av värdelösa personer. Brothel skulle ha sitt ursprung i ett old english ord för just något vädelöst, breathren. (Om jag inte har glömt hälften sedan jag läste det.) Bordel skulle då vara någon sorts missförstånd i sammanhanget, men komma från bord=bräda.
Värdelösa personer? Skäms gubbar!
Men varför är fransmännen små?
På tal om banvaktsstugor så hamnade jag en gång i samma sjukhussal som en drygt nittiofemårig kvinna som hela sitt liv skött bommarna vid sådana stuga på Listerlandet. För sin gärning hade hon fått guldmedalj med inskriptionen »För nit och redlighet i rikets tjänst«. Medaljen hade hon med sig på sjukhuset (hon var inlagd för att få pacemaker) och minst en gång om dagen förevisade hon sin medalj för personal och medpatienter. Hon var otroligt pigg och rask och klev upp klockan fem om morgnarna och bar in allas våra blommor som fått tillbringa natten i sköljen.
Lena Blomquist- vem är hon?
Självkart – Lena Blomquist.
Men – om hon brukar vara här och kommentera .
Vad kallar hon sig då/vilket alias använder hon?
Det blev svårare.
Förvånad över bredden på faktabibliteket hos SG.
Örjan
Om du menar bordellfakta så är det smickrande att du förutsätter bibliotek som faktaleverantör. Se http://www.bokborsen.se/Ragnar-%C3%85slund/Svenska-Bordeller/2702398
SG, en raritet uppenbarligen!
Ja. Som Hütte – nästan.
Den som vågar kan på obskyr webbplats läsa mer om – och ur – Ragnar Åslunds Svenska bordeller.
Med tanke på Åslunds dräpande karaktäristik av uppväxtstaden Sundsvall, undrar man hur han kan tänkas beskriva Sollefteå i boken.
Viss verklighetsförankring kan nog verket i vissa delar ha – jag hade t.ex. en klasskamrat som var Nya Norrlands lucia.
Ett litet bidrag, Tin av Birger Norman.
Tin
Fo tin å gå?
Du språke som du ha förstånne tell,
Dä höre ja’ dä.
Sanna mina ol,
dä sling å bär å.
Tin ä en spärkar.
Hennen va såga.
Därdennan låg fabriken.
Ja’ hördde’ n Angur
blåse sistganga.
Båta for å.
Kajen smûla ihop.
Addra väx över alltihop.
Nä, gosse, lean täla om,
Gråstråna sägne’:
tin stå allrin still.
Tin ä en spärkar.
I utförsbacken.
På blåhalka.
Löne int å rabbe.
Sollefteå, Nipornas stad , är min födelsestad och tågen gick som på räls på den tiden. De stannade vid varje mjölkpall förstås och det tog sin lilla tid att resa från en plats till en annan men då fanns tid att drömma. Mina resor på 50-talet gick från Nyland till Hoting med byte i Långsele. Det fanns säkert restaurangvagn för dem som hade råd men en fattig jäntunge fick ta med sig smörgåsar.
Det var på den tiden.
Tack, Lotten och alla flitiga skribenter!
För mig har det varit en minnenas resa i tiden.
På tämligen allmän begäran – ja, direkt fråga, till och med – återges här avsnittet om just Sollefteå:
http://www.gke.org/pub/files/Vad%20Herr%20Asplund%20sager%20om%20Solleftea.docx
Sublimt!