Jo, nu är det ju så här att jag sedan knäoperationen i januari inte har läkt som jag borde. Istället för att trippa omkring som en prinsessa och spela basket samt göra djupa knäböjningar, stapplar jag omkring som en stelopererad flamingo.
Därför har jag blivit ordinerad
- cykling
- bensparkar
- gång i trappor
- poolsimning på sjukhuset.
Poolsimning! Yes! Och det är fantastiskt! Värsta lyxen! Det kostar som ett läkarbesök, men istället för att bli klämd och tittad på av en läkare som rynkar pannan och säger att jag borde amputeras men att jag faktiskt trots allt är lite för ung, hoppar man i en varm pool och där gör man övningar. Jag värmer upp genom att sparka omkring i vattnet iförd en flytväst som bara sitter runt magen som ser ut så här:
Sedan får jag på mig Transformers-liknande prylar på fötterna:
(Nu frågar många av er vad Transformers är.)
Sedan springer jag i vattnet i 40 minuter tillsammans med strokepatienter, artrospatienter, ryggskadade och höftopererade. Jag tävlar med alla de andra och vinner hela tiden. (Att de nog inte vet att det är en tävling vi håller på med, väljer jag att helt strunta i.) Det är otroligt uppfriskande att (i vattnet) kunna göra rörelser precis som för två år sedan och jag blir både varm och andfådd som förr i tiden: av idrott!
Nu glömmer vi säsongen 2012/13 och tar nya tag i höst. Då ska jag dunka, springa maraton och sätta mig på huk.
Den där ekorren är ju nästan vår lille Poppopopp. Han som just har hittat en Poppopoppa och, som en närstående syster sa, kanske ser till att det poppar upp små poppopopp-puppies.
Nästan som hos fiskgjusarna – men på trädgårdsbordet.
Men vad är de där fot- … fot- … fotmojängerna till för? (Förlåt, men ”beklädnader” kändes inte riktigt som rätt ord.) De är visserligen outsägligt intressanta att titta på, men dina arma knän tittar ju inte. (Åh vad jag har längtat efter att få skriva ”arma knän”!)
Och vattengymnastik passar oväntat bra ihop med en kul grej jag nyss satt och återupplevde på JoTjob, firrar som skuttar runt i lervälling, spyr upp lerpluppar och flyttar luft.
SG, ställ inte ut en gräddtårta med marängbotten! Det gjorde vi för några år sedan. Grädden var jähättegod och vår Poppopopp tyckte den verkade vara godast på mitten så hela han klev upp på tårtan. Tassarna sjönk naturligtvis genom grädden ner i marängen som hade lösts upp av grädden … och fastade på tassarna. När han proppmätt klev av tårtan var det med fyra stora kladdiga vita tassar som inte gick att klättra med och var ett elände att få rena.
Bra ekorrnamn, Skogsgurra. Vi är så lata att vi bara säger Kurre fast det är två stycken som tycks ha blivit permanenta i trädgården.
* förresten, plats här för den eviga filosofiska diskussionen om varför ekorrn som satt i granen hoppade från tallegren *
Annika! Dom stoppar ju IN ÖGONA I HUVVET! När dom blinkar! Jag har då aldrig sett på maken!
Och nu kom jag ju ihåg, Ratatosk hette han ju!
Fina slamkrypare Annika, tack!
Ja, visst verkar det både praktiskt och atletiskt! (Vilka ögonmuskler …)
Jo, sjukgymnastiken: De där plastsko-sköldarna skapar motstånd. Man måste för att kunna ta sig fram springa i slow motion som Michael Johnson och de plockar liksom fram ett fantastiskt fint löpsteg. (Tror man. Sedan får man höra att man kryper ihop och alls inte ser ut som om man skulle kunna springa 200 meter på 19,32 s.)
Ahaa, som en hajdräkt fast exakt motsatt! Då förstår jag faktiskt precis.
Annika april 22, 2013 kl. 23:55
Det har jag verkligen undrat över, också.
Jag har beslutat att det är nån slags översättningsmiss. Ungefär som när man sjunger ”Oh, Tannenbaum” när man egentligen sjunger om en gran. Fråga inte hur jag får ihop det. Fråga inte om ”Ekorrn satt…” är en svensk originalsång. Fråga inte överhuvudtaget.
Poppoppopp heter så för att det var vad han sa när han som mycket liten ekorrunge kom till oss och trodde att vi var hans föräldrar. Har aldrig hört en ekorre säga så tidigare.
Tack för tipset om gräddtårtan, Niklas. Det måste ha varit ett helvete.
(och vill man vara jätteful kan man undra vidare — ”stötte han sitt lilla ben”. Sitt ”lilla” ben till skillnad från de inte lika små benen?)
(Jamen det är faktiskt en jättedålig visa, upptäcker man så fort man börjar tänka över texten. Jag skulle vilja se den ekorre som lyckas slå sig i svansen när den hoppar omkring i ett träd. Jag vet inte ens om det går att slå sig i något så smidigt och med päls välvadderat som en ekorrsvans.)
Vi har redan avhandlat vad detta med ”skala kottar” egentligen betyder. Vi tror inte att vi vill veta.
Men att han ”fick höra barnen” och ”då fick han så bråttom” ger vissa antydningar om den lille filurens perverterade läggning.
Perverterad filur! Men smidig, listig och stark. Som sagt, inte fasen slår den sig någonsin i svansen, inte.
Jag kommer, så gott som osökt, att återigen tänka på Honda. Tagning 607.
Åh, vindrutetorkarna!
(Nej, jag ska inte leta reda på fler Goldberginspirerade grejer nu. Ska inte. Inte. Grrr.)
Kameran funkar! Ernie är på plats. Plockar med pinnarna. Varken Piret eller Doris syns till. Duvor i bakgrunden.
Jag har för mig att han faktiskt hoppar på tallegren, vilket med lite god vilja kan tolkas som till. Inte så snyggt, men åtminstone begripligt.
Tallegren finns det gott om i boet. Om det var dit ekorren hoppade så blev han inte gammal. Fiskgjusar äter inte bara fisk. Tror jag.
Men är du inte bra i knäet än? Stackare. När tror experterna att du kan dansa balett och sånt helt obehindrat igen?
Experterna skakar på huvudet och säger att jag har ”nåt knas” med knäna. Sedan ger de mig rådet att åka på solsemester eftersom jag ser lite trött ut. Och så ger de mig nya kortisoninjiceringar som jag vill kalla botox.
Den 31 maj ska jag kontakta läkaren igen för att tala om att det inte
har blivit bättre. Sedan amputerar vi skiten så att jag kan fokusera på rullstolsbasket!
Nervgift bör verkligen inte injiceras i knäna, det lär de inte bli bättre av.
Otroligt coola transformesboots. Hoppas träningen ger resultat!
Usch, kortison som man blir så trött av. Jag antar att sex månaders non-basketspelande för att låta knäna växa ut igen inte är att tänka på?
Transformer måste f ö vara det löjligaste som finns! ”Rassel, skrammel, I’m coming to take you away, haha…!” Ett pyttelitet huvud, för vem bryr sig om hjärnor, men en tulpanbula måste det förstås finnas även om rackarn är gjord av delar från skroten! Bulor imponerar jättejättemycket.
Stackarna i fiskgjusebåset lider med tjejfåglarna, som slåss om boet. Katherine ligger platt som en pannkaka och breder ut vingarna över SITT bo, medan Doris attackerar från luften för att få bort tanten som snott HENNES rede, hon som just byggt och grejat och gosat med Ernie! Ernie håller sig utanför det hela, han bara följer sin instinkt och hämtar fisk, men ingen tycks ha tid att äta.
Förresten behöver man väl inte hugga av benen för att spela rullstolsbasket…?
(Hm, man kanske skulle jobba lite också?)
Spontant till båset och Språkpolisen, vad tänker ni på när ni hör ordet trekamp?
Dalahäst?
Treo comp.
Trekamp är en after work-sysselsättning där folk med en och annan innanför västen stöter kula, hoppar på ett ben och står på huvudet.
Fiskgjuserapport: I detta nu stod okänd dam (Olga?) utan ringmärkning i boet. Hon ropade på Earnie att hon var hungrig, varför han kom och lade en fisk vid hennes fötter.
– Det var ju romantiskt, sa Tioåringen som hängde över min axel.
Olga (?) kastade sig över fisken och högg mot Earnie när han försökte titta henne i ögonen. Sedan vände hon ryggen mot honom, tog sin fisk och flög.
Earnie snurrade ett varv i boet som vore han en hund, och lade sig sedan på mage och sprätte frenetiskt med klorna. Ja, det var precis som en treåring som lägger sig platt på hallgolvet och sparkar med fötterna.
Förra gången han gjorde det blev gropen mitt i boet djupare. Han kanske gräver en grav åt någon?
Är du säker på att det inte var Doris? Hon är ju inte heller ringmärkt.
Jag tror att trekamp var en föregångare till femkamp inom friidrott.
Men jag tänker samtidigt på någon sorts kamp/tävling mellan tre olika parter, som tre orter, tre kommuner, tre länder. Eller liknande.
Vad bra att du vann bassängloppet! Jag hejade på dej.
Det förefaller mer och mer som om det blir Oxana som
får bilda par med Madis. Piret har inte synts till på flera timmar.
Men jösses vilken osedvanligt bra dag att fira eller i varje fall minnas saker.
Sankt Göran!
Brian Ború!
Shakespeare!
Charterresor!
Världsbokdagen!
Och mycket, mycket mera!
23 april, vilken dag.
Sankt Göran innebär tydligen (vilket jag lärde mig igår) att männen ger kvinnorna i Spanien en röd ros och att kvinnorna ger männen en bok. Ja, här sitter jag med en röd ros.
På Kalakotkassidan finns det förståndiga kommentarer som att man ska inte tillskriva djuren mänskliga drag och sådant, så jag kände att jag måste komma hit och gråta ut lite. Tidigt i morse var Katherine i boet och ropade efter Ernie. Hon gick lite illa, ledbruten som hon är både efter den långa resan och en förmodad fight i går kväll. Flaxade lite med vingarna och det såg ut som om hon inte riktigt orkade lyfta. Gick upp på bokanten och försvann. Med den där klumpiga radiosändaren på ryggen, som säkert bidrog till att Ernie var lite reserverad. Och nu håller Ernie och den nya damen Doris (Oxana) på och möblerar för fullt i boet. Stora pinnar hit och dit. Sorgligt är det. När hon nu kämpat så, Katharine. Fast jag har inget personligt mot Doris, det är inte det. Men en röd ros till Katharine, åtminstone…
Djur är inte människor, men de har banne mig känslor! ”Förnuftigt folk” som påstår annorlunda är blinda och döva.
Arma Katherine. Jäkla sändare på ryggen. Fega Ernie! Par för livet, va? Fnys.
Dom har visst känslor. Precis som vi. Så pass nära djur har jag levt att jag vågar påstå att den som säger något annat bara framstår som en beskäftig idiot.
Djuren har förstås inte satt namn på sina känslor, som vi. Men att de känner glädje, sorg, rädsla, ilska, tillgivenhet och kanske till och med något som kan liknas vid stolthet är jag helt övertygad om.
Våra mera ”raffinerade” känslor som avund, snikenhet och illvilja har dom nog inte. Men att dra slutsatsen att dom inte har mänskliga drag tycker jag är helt fel.
Mycket av detta uppstod när man inte hade råd att känna gemenskap med de djur som man sedan skulle slakta och äta. Djuren förklarades ”osjäliga” (inte oskäliga, språket ändras) just av den anledningen. Och av religiösa skäl.
Hur håller ni isär dom?
Känslorna?
Jag tror att djur kan känna något som liknar avundsjuka. Är uppvuxen med hund och sedan tillkom en katt i vår familj. Hunden, som varit herre på täppan i många år, visade något som nog kan liknas vid avundsjuka mot katten. Han kunde till exempel få för sig att äta upp kattens fiskrens, trots att han normalt inte åt färsk fisk eller fisk överhuvudtaget. Så vi fick se till att de båda djuren fick sitt respektive käk i enrum.
Där ser man. Djuren blir mer och mer mänskliga.
Kom att tänka på en gammal Lipizanerhäst i pension på stuteriet i Piber. Han visade alla tecken på glädje och stolthet när vi närmade oss och pratade med honom. Plötsligt ville han visa vad han kunde och körde en liten show för oss. Inte för att få något gott utan för att han ville.
Själv hade jag en Katt som blev nitton år och en dag. (Njurarna svek). Det var inte ett djur. Det var en familjemedlem med mycket bestämda åsikter och känslor i mycket, inklusive svartsjuka när jag träffade min blivande sambo. Det tog tio år för dem att bli bundis.
…tio år under samma tak, till och med. Snacka om en Katt Med Attityd.
Det här med djur och att det påstås att de inte har känslor.
Det handlar det inte så mycket om att de inte har
känslor utan att man inte ska projicera mänskliga
känslor/tänkande på djuren.
Trekant.
LL99: Det där var For Real, som det heter. Den Katten projicerade snarare sina känslor på mig än jag på den. Vi fajtades ganska jämnt ganska jämt och plötsligt har det blivit dammigt i rummet, som det heter.
Bra LL99. Håller med. Passa dej bara så du inte framstår som en beskäftig idiot. Den här beskäftiga idioten vill bara skicka ett litet citat till han där uppe på jättehästen: ”utan tvivel är man inte riktigt klok.”
Hahaha!
Jag vill ha vetenskapliga bevis för att djuren … xxxx!
(Där xxxx motsvarar det som påstås.)
Och nu sätter vi på sexan (tihi) för att kolla på Barca mot Bayern.
LL99: Mänskliga känslor? Människor har ju inte monopol på rädsla, glädje, ensamhet osv. Så en rad känslor är kanske inte just ”mänskliga”?
Det gör vi inte! Förresten har jag inte hittat ett endaste klipp med en ekorre i vatten. Vad betyder det? Ekorrar springer inte i vatten?
Vår katt vill inte heller bli blöt om tassarna och går inte ut om det är någon form av vatten på marken ute. Ett säkert vårtecken är när hon frivilligt går ut igen.
(Vi tittar inte på fopoll, alltså!)
Stolthet – det var det som lyste ur ögonen på Katten Jansson när han äntligen hade lyckats lära mig att plocka upp en boll och kasta iväg så han kunde springa och hämta den. Jag är mycket läraktig och tröttnar inte på flera minuter, det hörde jag honom skryta om inför kattgänget på byn.
Du verkar inte tro på det här med djur och känslor, Lotten, så ta dig då en dust med Wikipedia i saken.
Nämen så är det inte, LarsW: jag är bara allergisk och umgås ju inte med andra djur än tvestjärtar och en och annan fiskgjuse.
Men jag gillar fakta.
Så bra. Då kan du bortse från katterna här, och bara avnjuta alternativen. (Det sista paret är helt jävla outstanding, à propos känslor).
och, absolut har många djur grundläggande känslor som t.ex.
rädsla, aggressivitet, ensamhet osv.
Men det innebär inte att alla våra känslor går att applicera
rakt av på alla djur. Har du exempelvis hört talas om en
mörkrädd uggla? Eller ett lejon med torgskräck?
Eller en fiskgjuse med vattenskräck? En mullvad med
klaustrofobi?
Likaså med fiskgjusarna, så beter sig inte de på det sätt
som vi tycker (enligt våra normer/känslor) att de borde .
Läs gärna Wikilänken jag lade 22:28, LL99.
LL99: Men det du hänvisar till har ju att göra med deras fysiska konstruktion. Det är en annan sak, och det är, klart man måste ta det med i beräkningen. Man måste ju vara en idiot för att tro att ett nattjagande djur är mörkrädd(tt).
Men de grundläggande emotionerna är desamma och precis lika starka som våra. Jag blir inte överlycklig om en mus springer in i rummet, vilket katten blir – men känslan av glädje är precis likadan.