Detta är mest en uppdatering för alla som följer mina knäns och proppars öden och äventyr och som ännu inte har tagit ordet hypokondriker i sin mun.
Sedan knäoperationen i januari har jag tränat med en sjukgymnast som en gång i veckan med ett förtjust fniss har slagit ihop händerna och sagt att jag är jätteduktig. Tills i förra veckan, när jag
- inte hade blott ett värkande knä utan dök upp med två ballongsvullna diton
- påpekade en molande smärta och svullnad i det friska benets spända vad.
Jag hamnade med förmodad propp på akuten, men släpptes snabbt ut med blodförtunnande sprutor – som jag tar med bravur. Sjukgymnasten remitterade mig raskt till sjukhusets gymnastikbassäng, där jag hade en sak gemensam med klientelet: den knäande, vingliga, ojämna gången.
Jag sprang i bassängen i 40 minuter med en vuxenbadring runt magen och följde alla anvisningar om att inte duscha med baddräkt, inte kissa på golvet, låsa in prylarna under uppsikt och på inga villkor kliva i bassängen utan att bli tillsagd att göra just detta. Med tanke på badplejsets hjälpmedel i regnbågens alla färger och gruppdynamiken samt omyndighetskänslan, var det verkligen som att gå på dagis. (Vilket jag inte kan påstå egentligen, eftersom jag inte har gått på dagis.)
Idag åkte jag till sjukhuset igen. (Tur att jag är egenföretagare eftersom sådana inte har något för sig på dagarna.) Samma slags ultraljudsundersökning som i torsdags genomfördes.
- Man måste ta av alla randiga kläder på benen – ända upp till ljumskarna.
- Av en sköterska får man flera meter papper att ha ”till efteråt”.
- Läkaren (som var i 16-årsåldern) kommer och trycker ultraljudsverktyget (som påminner om en liten hammarhaj) på benet.
- För att det hela ska funka, kluttar han gel på verktyget och när han har hållit på en stund häller han gelen direkt ur flaskan på benet eftersom han har tröttnat på att dutta.
- Det hela är väldigt kladdigt.
När läkaren hade hållit på att klämma och kolla och förklara vad han såg ett bra tag, kom Dr House in. Han stod med korslagda armar över bröstet och hummade lite. Sedan flyttade han resolut på sin yngre kollega, rättade till mig, pruttade en liter gel över mitt ben och TRYCKTE. Med kraft. Tryckelitryck.
De båda konstaterade efter en stund helt lugnt att jag hade ovanligt många vener. Sedan sa Dr House bara hmmm och att allt var bra. Ingen propp! Inte ens en förmodad! Men vad var det då?
Jag hoppade (nåja) av britsen för att klä på mig medan jag torkade, torkade och torkade. Aliens dregel är ingenting mot detta, ska ni veta. Sedan vände jag mig mot läkarna som inte kunde svara på om jag hade några förhållningsorder, om jag skulle fortsätta med sprutorna eller vad det skulle kunna vara som gör mig så trasig. Och så avbröt jag torkningen, tittade på britsen och sa:
Förmodligen var det en lika trist och vanlig kommentar som ”nitlotten” eller ”halta Lotta”, för läkarna bara sa hmmm och gick.
Hmm!
Själv är jag i vårdapparaten för andra gången på bara några år, av tämligen seriösa skäl (cancer i bägge fallen). Kanske detta är skillnaden som gör att jag känner mig seriöst, professionellt och dessutom mycket trevligt bemött?
Jag är trygg där.
Lotten – är du alltså ovanligt venerisk?
Usch, Lotten, anständig fembarnsmor och gediget gift – hålla på och kladda med en 16-åring. Själv ska jag till doktorn i morgon. Få se vad han hittar på …
Gynastikbassäng? Vad gör ni där i badhuset egentligen?
Ha! Tack, Petter! (Urk!)
Jag skrattade gott åt B-p-rullen iaf. 🙂
Coolt att man kan ha olika mycket vener.
Venedig nästa?
LarsW: Vet att det låter himla löjligt, men då håller jag seriöst tummarna och hejar på doktorerna som bemöter bra.
Blev tydligen riktigt tagen, för först skrev jag helt högtidligt och oplanerat LARS W och sedan något mer tvivelaktigt ars W. Fingrarna fick chock och kom av sig!
Det vet du att vi alla gör, Lars!
OM man har något i ljumsken är det så intressant att observera hur läkarna hanterar kläder på eller av. Just på ultraljudet är inget snack – av. Jag har nu noterat att äldre och vana läkare utan vidare kan hjälpa till med både avtorkning och uppdragning av brallor, medan yngre börjar med att glutta lite på sidan om troskanten.
Ja, Lars W, jag håller faktiskt med dej! Min lilla erfarenhet från gårdagens äventyr var enbart trevligt bemötande från vårdpersonalen. Jag tror att en rutinerad patient är lättare att ha att göra med, eftersom dom ofta är mer med, observanta och kan säga hur dom vill ha det. Håller tummarna för snabbt tillfrisknande!
PK Venedig? Jag trodde att Lotten kanske kommer i från Venus?
PK, jag tror Lotten får akta sig så det inte blir en vendetta.
Jag kan faktiskt inte klaga — jag hoppas att min beskrivning ovan inte tolkas negativt. Jag har blivit oerhört noggrant och seriöst undersökt och nedsprutad med gel på ett ytterst professionellt sätt.
Snart är det fopoll på TV3!
Artär detta?
Vendetta!
Ah, tv3. Då slipper jag titta. Vilka spelar? Är det några lag man känner igen?
Vändåtta brukade vi kalla filmen när jag jobbade med den. Kan du gissa vilken film som gick under pseudonymen ”Den vilda grodan”?
Den vilda grodan? Nix, fler ledtrådar tack.
Verkar rätt lugnt på plan så jag passar på att fråga vad det är för insekt som ser ut att kliva omkring i gel på bild nummer fyra. En geting?
Karin: Jag tror att det är en båt.
Kanske kan man också säga att Lotten även har många venner?
Jag håller med Lotten om att det är ett fartyg på bilden.
På den sista bilden sitter det en grå groda med ryggen mot kameran, strax bakom den ljusa dasspapperhögen. Den verkar trivas i slemmet. Då pratar jag om grodan, inte dasspapperhögen.
Tack för era tankar, hur de nu är formulerade. Min läkare, kanske 25 år yngre än jag, bara skakar på huvudet när hon hör hur vi sprang i solen på 50-talet och brände oss rödbruna i början på varje sommar. Ingen visste bättre då.
Jag är nu belagd med totalt solförbud. Lita på att jag respekterar det. (Nästa omgång provsvar kommer efter påsk).
Ja, bränna sig i solen hörde liksom till, de flesta av oss har väl någon gång legat och vridit sig i sängen med svedd rygg – åtminstone efter de första charterresorna söderut… Och inte visste vi att man behövde tur också.
För er som inte visste det nyss: träningsmatchen mellan Sverige och Slovakien slutade 0–0. Verkligen spännande. Men Toivonen trillade jättefint och den nya målvakten hade jättegröna kläder och gjorde flera finfina räddningar. Nummer 20 – Per Nilsson – pekade argt på en boll som höll på att gå till hörna så att den vek av och blev ett inkast istället.
Expertkommentatorn Lagerbäck påpekade att vi måste tillbaka till grunderna och börja spela boll och att Barcelona spelar i särklass kanske den bästa fotbollen.
Nu ska jag sätta mig i bilen och köra Stockholm–Eskilstuna utan att somna. Men det går nog bra för jag har ju mugghållare.
Jaha, fotboll?
Men alltså, det är något lurigt med solen. En gång i tiden innehade jag en make som avskydde sol, hjärtligt och innerligt. Medan den övriga familjen frolickade i solen satt han under ett träd, jättepåklädd, och såg ut som om han skulle krepera och få ett apoplektiskt anfall när som helst.
Men vem var det som blev tjusigt brunbränd som Cary Grant lik förbaskat? Ja, ni vet vem – maken.
PK, Den vilda grodan är ett verk av Mästaren men ändå inte av honom. Och du har inget för att titta i mitt CV, det var min dåvarande maka som jobbade med den.
Är det inte lite konstigt att spela träningsmatch EFTER den viktiga matchen? Gör man så i fopoll?
Mystiskt, på min ära. Det känns ju bättre om de hittar anledningen till svullna ben, ”Men titta! En spik i foten, inte konstigt att benen ser ut som de gör.”
Vilket leder mig till att fråga hur en ultarljudsundersökning går till? (Tänk det hade inte gått att skriva varken på paddan eller fånen, klåfingriga som de är vad gäller stavning.)
Som vanligt när saker och ting svullnar gissar jag på allergier. Eller infektioner. Men är svullnaden två-knäad låter det allergiskt. Om doktorn (doktorn har alltid första tjing!) inte kommer på något bättre: Vila och saltvatten.
Jag överlevde — men mittialltihop pajade ena strålkastaren. Jag satt som en hattgubbe och kisade över ratten och var nästan helt ensam på vägen.
Och ultaret är numera utbytt till ett enklare ord, Dieva!
Är hattgubbe värre än gubbe i keps?
Någon som är lite slängd i det Franska språket?
Vad vill LupusLupus veta? Detta handlar om sillfiske på svenska västkusten. Behövs ordagrann översättning kan man vända sig till den i Frankrike bosatta bloggmadamen som huserar i ”livet i en sydfransk by”
Det man undrar över är vad detta har med Lottens knä att göra?
Tyvärr Niklas, jag löser inte gåtan. Men visst är det naturligt att man efter en dålig match, tränar på just att spela match.
Hallå Monet. På Lottens blogg är det så härligt; här behöver inte nånting ha med nånting att göra. Eller hur, alla stammisar?
Monet.
Så är det. Lottens blogg är ett ställe där vi som inte är disciplinerade nog att driva egna bloggar kommer in och gör kloka och väl genomtänkta kommentarer. Ibland häpnadsväckande och ibland alldeles underbart onödiga. Det enda som krävs är att vi inte går alltför mycket på djupet när det gäller däckbyten, motorprestanda, travsport och några andra områden där det samlade kunnandet är obefintligt. LLs fråga var nog ingen fråga utan mera ”kolla här!”
Hur är det i Giverny? Fortfarande snö och is?
Undrar om ”harang” har med franska sillaordet att göra? Måste det ha eftersom S’il Vous Plaît följde med vikingarna ner till Norrmanndiet (som heter så eftersom nordmännens diet till stora delar var just hareng) och etablerades som helfranskt uttryck för jettelenge sedan.
Alltså, för jettemånga år sedan. Inte uttryck för jettelenge sedan. Det heter ju inte alls så. Utan på ett alldeles annorlunda sätt.
http://www.youtube.com/watch?v=qUvH2dloUPM
Såm sackt va.
LL99 och SG, är det inte väldigt irriterande när det helt plötsligt blir ett inlägg på Ärans och Hjältarnas språk och det helt sonika dränks i franskt babbel?
PK: Den goda viljan. Filmen om Bergmans föräldrar regisserad av Bille August.
Franskt bubbel har jag inget emot!
Nej, det hade inte varit lika störande.
Idag har tv4 som morgontema att folk ska skicka in förslag på ord som inte används och därför borde träd bort från språket. Det är ju dumt på flera sätt, dels förstår jag inte varför man vill utarma språket genom att ta bort ord. Då blir ju språket fattigare. Dels förstår jag inte hur man ska kunna bara ta bort möts ur språket, det funkar ju inte så. Ord försvinner ur språket när folk slutar att använda dom.
Jag har en smula svårt för den här ”det här förstår jag inte/tycker jag inte om, så det måste förbjudas”
Men PK, hur vågar du? Tänk om Den Stora Sökmotorn får höra talas om detta!
Knaslänk. Fullänk: http://www.karinenglund.com/2013/03/den-som-soker-den-letar/
Det här har inte heller med Lottens knä att göra. Möjligtvis med att Leonard Nimoy fyllde år igår, men det är ju inte heller relevant. Fast kul.
Varför byter google ut ordet ”tas” mot ordet ”träd” och ordet ”ord” mot ordet ”möts” i mitt inlägg? Visserligen har jag förstått att dom tycker att dom har rätt att styra över vårt språk, men min text blev ju bara svårläst av deras tilltag.
”Slemma tidningar hafva inlupit”.
Så ansåg C G Starbäck att Engelbrekt och hans folk uttryckte sig
på 1400-talet när Bärjslagsbladet kom med dåliga nyheter att J Erikssons på Västerås slott åter låtit hänga bönder.
OBS det står faktiskt ”tidningar” inte ”tidender”.
Det skulle inte vara så dumt om man lyckades lirka in några sådana uttryck i den moderna svenskan! Och få SAOL att acceptera dem.
Nu börjar vi äntligen närma oss Lottens knääventyr!
Detta med slemma har ju illustrerats väldigt tydligt. Jag tror att det kan vara sådana inlägg, sådana som knyter an till Lottens text och bilder, som Monet efterlyste.
Men tidningar betydde faktiskt nyheter. ”Post& Inrikes Tidningar” hette en publikation.
Apropå medicinen. Den går ur kroppen på ett dygn, fast jag hade velat veta om man skulle fortsätta kuren ut eller inte.
Många av Lottens bästa vener är bloggar.
Den stora sökmotorn har dålig koll. När jag sökte på ”möbelmästaren Malmsten” (en artikel om M.) frågade den om jag menade ”mobilmästaren Malmsten”. Certainly not, svarade jag. Quite the opposite, faktiskt.
Post- och Inrikes Tidningar finns fortfarande.
Vad jag inte riktigt förstår är konstruktionen med bindestreck. Det är ungefär som i Engla Sjödins Bag- & Conditori. Bara det att till Bag- finns resten i ”ri” medan fortsättningen på Post- är mera gåtfull.
Vad säger språkvetarna om det?
Egentligen inte quite the opposite eftersom mobilier/möbler anger flyttbar inredning. I motsats till fasta saker som stora spismurar och annat som hörde forna tiders inredning till.
Tänkvärt, SG (och jag var för lat för att kolla stavning samy dess fortsatta existens).
Bagri? Det borde väl heta Engla Sjödins BagE- & Conditori?
Tror bindestrecket efter post är logiskt. Inrikes tidningar är kan vara två skilda ord på svenska, men post tidningar, vore inte det särskrivning? Posttidningar är bättre. Nyheter som kommer med posten!
Sillvisan (skriver jag för att slippa fälla avgörande mellan sillåten och sill-låten) för tankarna till en liten avkrok inom ärans och hjältarnas som jag själv har en lätt släng av, Viby-i. Märklig företeelse, som fortfarande är aningen oförklarad — särskilt det där att det finns på Västkusten, och den allmänna meningen tycks vara att dess förekomst på Lidingö är en import pga rika personers sommarvistelser i Bohuslän, men det vassa närkingska i-et som är vassast i just Viby-trakten, vad gör det där alldeles för sig självt?
Ja, det borde det ju heta. Eller kanske det är Bagori?
Posttidningar. Ja, så är det förstås. Trodde jag kommit på någon avvikelse.
Gamla ålderdomshemmet i Viby. Där bodde en kompis som gick bort alldeles för tidigt. Men han lät inte som grannarna.
Och Christer, jag vet inte om jag ska tacka eller vad jag ska ta mig till, för Nimoys visa hade jag aldrig stött på förut. Den var ju alldeles alldeles knotterframkallande — inte bara texten utan de där tjejerna! En minut av dansen, sedan klarade jag bara inte av att titta längre.
Skogsgurra, jag tror att man måste ha växt upp med det för att kunna låta så — och det gäller väl de flesta dialekter [skrev hon totalt överflödigt …]
(Mitt i är inte supervasst; jag kan tala utpräglat Viby-mål om jag vill, men det är inte mitt mest naturliga idiom, jag talar någons sorts utslätad allmän närkingska)
Men hjälp, hänger ni här och hänger! Jag som är helt frånvarande avundas er!
Jo, så är det. En liten oavhängighetsförklaring apropå Monets undran tidigare idag:
”Lottens blogg är ett ställe där vi som inte är disciplinerade nog att driva egna bloggar kommer in och gör kloka och väl genomtänkta kommentarer. Ibland häpnadsväckande och ibland alldeles underbart onödiga. Det enda som krävs är att vi inte går alltför mycket på djupet när det gäller däckbyten, motorprestanda, travsport och några andra områden där det samlade kunnandet är obefintligt”
Så nu är vi igång och är självständiga. Hur stort är ditt wordpresskonto? Sprängs det snart?
Lotten använder Blogger vad jag vet. Annars kan jag berätta att ”Samtliga naevi är radikalt borttagna och inga vidare åtgärder behövs”. Nu är det två etapper kvar, så kan jag koppla av från denna cancer. Glad Påsk!
Fin början på påsken, LarsW! 🙂
Now we’re talkin’! Kan vi samla en lista med bra nyheter? Lars W’s var så glädjande och välgörande!
Den här nyheten gladde mig hela eftermiddagen igår!
Glatt besked från Lars. Och just nu ett dåligt besked från Ystad. Men det var väntat. Ingen överraskning. Totalt sett positivt.
Pyss, har du blivit utsläppt från sjukan?
Det var länge sedan någon sa pitt här i båset.
Precis 11 minuter sedan.
LOTTEN! Skulle du kunna vara så snäll och ändra min 11:a till en 12:a? Tack!
PITT! Noll minuter sedan. Inget slarv här inte.
Japp LL99, jag kom hem igår. Nu har jag bytt tillbaka till feber igen, omväxlande sjukdomar verkar vara min melodi just nu. PK har i alla fall hållt sig till samma virus hela veckan, jag kallar den för ”hundleksaken”, han låter som en hundleksak både på in- och utandning!
SG vad händer i Ystad? Eller vill vi veta?
En gammal vän har bara några dagar kvar. Den där jävla cancern. Men balansen är positiv – bättre glädjas åt en som fixar det. Det andra får man acceptera.
2011 förlorade jag fyra närstående. Tre av dem i cancer.
Livets baksida, vi får inte bestämma själva. Jag beklagar verkligen, det är ledsamt!
Skogsgurra 13.13: Torsten Ehrenmark klagade en gång över att hans hustru ofta passat på att möblera om när han kom hem efter en resa. Han förstod så väl, sa han, att vikingarna hade väggfasta möbler.
Jag måste bara dela med mig av Jacob Hårds senaste tweet:
”Jacob Hård @brorsven
”DET ÄR NICE” säger Helena Seger om Paris. Var är dom?”
Ehrenmark var en kille med sinne för väsentligheter. Jag har en komplett samling. Tror jag. Delar dock inte hans kärlek till att snickra i och på huset. Även om jag till en del kan instämma i hans omdöme att det var fint att ligga framstupa på taket och nubba.
Monet: Tack för din kommentar. Gav upphov till flertalet inlägg i kommentarsflödet.
Min franska är dålig, men jag noterade positivt hur de franska kommentatorerna verkligen försökte och lyckades uttala svenska ortsnamn. Undrade tom om den kvinnliga berättaren behärskade både svenska och franska.