Om blickar hade kunnat döda, hade jag fallit död ner inne på akuten igår kväll vid halvtiosnåret.
Men vi börjar i en annan ände – som inte alls har med död att göra. För som jag har berättat flera gånger tidigare, är jag fullständigt suverän på att tappa bort saker. Jag glömmer, jag slarvar, jag letar och jag begriper inte hur jag bär mig åt för att utan att veta det lägger örhängena i besticklådan. Min slarvabortlista ser ut så här om man friserar den lite och inte tar med trivialiteter:
- vit Crescentcykel, olåst (förvirrad skolavslutning, 1974)
- cykelknippa i strypkoppelkedja (i Eva Selins föräldrars bil, 1977)
- två par antika, blåa Converse (”försvann” i flytten till Stockholm 1982)
- grön Monarkcykel, olåst (regn och en minusgrad på Delphi i Lund, 1986)
- filmrulle (med bilder på första sonens födelse, 1992)
- kamera på Philadelphias flygplats (på toa, 2007)
- kamera hemma i huset (tjuvgäster på besök, 2007)
- hela jävla ryggsäcken med dator, kamera, plånbok, mobil (rån, 2008).
Just nu ser det ut så här i köket:
Igår var jag i Stockholm och fick ett synnerligen trevligt uppdrag, men passade på att träffa min svåger för att överlämna en ryggsäck som han glömt hemma hos oss, samtidigt som han överräckte ett paket till mig som lillasyster Orangeluvan hade förberett. (Har jag nämnt att jag fyller år på lördag?)
Eftersom jag skulle åka tåg med paketet, och jag har misslyckats med sådant förut (rullväska & julklappspåse), hade hon preparerat paketet, som var inslaget i en Ica-kasse och snören.
![Jag brukar glömma saker på tåg, så om du hittar denna utan vidhängande ungdomlig snart 49-årig blondin med nudelsoppsfrippa … [kontaktuppgifter].](https://www.lotten.se/wordpress/wp-content/uploads/2013/01/reklamkassen.png "glömmasaker")
Men hon är inte den enda. PK och Pysseliten (de som startade båsmetern häromdagen) har fixat en rulle med adressetiketter till mig så att jag kan fylla världen med mitt namn. Jag har märkt alla sladdar, alla väskor, alla glasögon, alla …
På träningen igår försökte jag namnmärka ”min” dusch, de bästa bollarna och min plats på avbytarbänken, men klistret är helt klart inte basketanpassat.
Medan jag roade mig med straffskytte i ena hallen, tränade Artonåringen med A-laget i andra hallen. Där fick hon en vass armbåge rakt på struphuvudet och föll ihop i en liten rosslande, pipande, hyperventilerande hög. Jag ringde efter 45 minuter utan bättring till sjukvårdsupplysningen som sa ”kör omedelbart till akuten”. (Déjà vu.)
Och det var där den mördande blicken spändes i min riktning.
Vi kom in, tog en nummerlapp, satte oss ner för att vänta och sneglade in bakom skjutdörrarna där en tjej i receptionen satt och … och … och surfade runt på modesajter och klädreor! Istället för att plinga fram oss, satt hon och surfade! Å ja ba:
– Hej, jag ser att du sitter och surfar på klädrea, men jag tänkte, min dotter här har andningssvårigheter, så skulle vi kunna …
Stiiirr. Blääääng. Laserstrålar sköt ur ögonen.
Men eftersom jag överlevde attacken, kom vi in till läkaren väldigt snabbt.
Nu är vi hemma igen med strikta order om vila och lugn – inget är trasigt på henne. Det fanns bara en sak till att göra innan dagen var slut:
Det här med hundrabloggandet börjar bli nästan som Julkalendern 2.0 — somliga av oss (jag är själv en somlig, i alla fall) som ändå ofta hänger uppe, kan inte låta bli att vänta in eventuella nya grejer innan det blir läggdags. Och lika spännande är det också, även fast man inte känner ett omedelbart behov av att gissa på saker.
Tur det inte var farligt, och fint att du vill om inte laga så ändå lappa den vackra och lyckligen hela halsen.
Jag tror att PL 200 löser de flesta av dina problem. Det härdar till och med under vatten om du funderat på att byta till UV-rugby och vill sätta namn på bollen.
Vilken tur att det var du som namnlappade Artonåringen och inte akutenpersonalen! Efter alla mina trillningar, fall från stor häst, njurstenar eller andra organbråk har jag lärt mig att just namnlappar från akutenpersonal är ett illavarslande tecken. Oftast betyder de att man måste bli inlagd någonstans. Särskilt illavarslande är det om lapparna har datum på sig, för då blir man kvar lähäänge.
Precis nu kom jag på varför jag inte ska föreslå förklädesteman mer!
(Märk hur sent jag kommenterar. Jag är vaken enbart på grund flyg i motvind och två öl.)
Det är i parenteserna som dom intressanta sakerna står. /Var det du Lotten som sa det?
Det var ena fula klisterlappar.
Men varför, vaddå, vad, hur, varför kom du på att du inte ska föreslå förklädesteman. Pysseliten?
Två öl i motvind. Jättebra romantitel ju!
Så fint av Orangeluvan. Och ja namn läppar verkar onekligen vara en passande present till Lotten 🙂
Skönt att det gick bra med dottern.
Oj! Efter två öl och motvind skriver man visst konstiga saker – hur var det jag tänkte då då? Hur skulle förkläden kunna vara roligare än att läsa din lååånga lista över borttappade saker? Hm.
Men stackars Artisen! Hälsa krya på, och blås på lappen från mig!
Borttappad jag svinns
Skattkistor jag skrins
Grisstior jag svins
Det går inte att stoppa mej nu.
Jag förstod att min vana att strö mina saker omkring mig på liknande vis som du började irritera min omgivning när jag en dag möttes av denna lapp på en kompis ytterdörr: ”Catarina [Efternamns] upplag för borttappade saker”…
Vill på detta enkla sätt bara uttrycka mina djupt kända sympatier för hur du måste ha det. Håller också tummarna för dotterns snabba tillfrisknande!
Ingen som båsmetrar sig ska stoppas. Egentligen skulle det vara en regel: inget kommentatorsbås utan en båsmeter.
Kupor jag bins
Blåblomma jag lins
(Kan varit publicerade förut, jag har säkert missat några. Men ville ändå dra mitt strå till båsstacken.)
Borttappad jag återfinns
Båsstacken – jag får en version av en stack där båsmetrarna ligger vackert staplade, som nåt påbörjat Eiffeltorn, ungefär. Eller som könstnären W*lks Nimis på en strand (rätt) nära Den Blyga.
Tröstmums jag mazarins
Grillor jag skrinns
Vackert jag paulins
tapet
Jaha, det smittar fortfarande, och rinner det till så rinner det till.
Dubbelmandel jag filippins
Håle jag Hins
Varg jag grins … och flin jag grins och grin jag flins för ingen ville ha’nom
Hur andas det lilla livet i dag?
Det lilla livet andas med väs, och kan inte sjunga. Lite som Rose skriker i Titanic när Jack har drunknat låter hon.
Nu off to Vi i femman-studion.
Avskalat jag apelsins
Ramslök jag bäckravins (utanför Gränna)
Skenskarvar jag dressins
Snömängder jag lavins
Tunnor jag latrins
Salt jag saltins
Uppbökat jag vildsvins
skönt ändå att man kan öka syresättningen bara genom att byta apparat 🙂
Hoppas innerligt att nån som känner denna akutmottagningsreceptionist och meddelar henne att hon är publikt bortgjord inte bara privat. Sniglar på ögat, minst ett flaklass. Var nära att gå fram till några som pratade om sistlidna helg eller semester, på kombinerade FK, Skattekontor och vad mer det är här i Stockholm, men de kände av blickarna och återgick till att plinga fram folk ur den hundrahövdade skaran väntande. Gaaah, för att citera Ullah.
Otränande jag förtvins
Jag, som inte har ett rim i kroppen, bekymrar mig över hur intäkterna från den bästsäljande boken Båsmeter jag minns, ska fördelas mellan skribenterna, upphovsmakarna, metermentorn och påhejare.
Även om klistret är lite dåligt så ska själva bokstäverna tåla en hel del kemikalier utan att lösas upp.
Räknar och står i. Lotten, that is. The ”we in the five” domare.
Januaristorm jag vins
Straffbar? Är inte straffmyndig en vanligare term?
Jag tror att man numera har bytt från straffmyndighetsålder till straffbarhetsålder och då är straffbar det adekvata i dag.
Jaha, det var helt nytt för mej.
Jag kan meddela att jag har gjort ett fel. En dunderblunder. Och hur det hela gick till meddelas kl 00:01 i samma kanal. (Som denna, that is.)
Övertrasserat konto?
Men då sover ju jag. Jag gissar, du har upptäckt att Strindberg suger och att Dan Brown är riktig kvalitet?
Å jag missar allt kul här när jag sitter i svatskogen och pimplar weissburgunder och skrattar hejdlöst åt min kollega som försöker lösa in wi-fi-lösenordslappen mot en drink i baren. Hahaha!
Jag gissar på en fadäs i Vi-i-femman-dömandet.
Lotten fadäsar inte i viifemman. Hon sätter möjligen en personlig pryg…prägel på programmet.
(I femman jag vins gills inte riktigt, men jag gömde den visst inte ändå)
dunderblunder jag pins?
(mer modernistiskt: dunderblunder -samt jag pins-)
Hemkommen från Berwaldhallen:
Symfonier jag violins
Dikter jag Fridolins
Agneta har rätt om straffbarhetsålder.
OL: Intäkterna från den bästsäljande båsrimboken går oavkortade till Lotten.
Nä, nu måste jag i detta kändiscelebritetsällskap meddela att jag just tillfrågats om att delta i en två timmars filminspelning i USA nu på måndag nästa vecka. Urhäftat häftigt, på nåt vis. Men det är nog inte riktigt som ni tror.
Bara du inte behöver räkna poäng så går det säkert bra.
Va? Poäng – är det det som spökar igen?
Men Skogsgurra, exakt var befinner du dig någonstans nu? Jag fick bara en logistisk undring.
Kan vi inte leka ”Vi i båset”? Med frågor, poäng och utslagsfrågor? Till exempel: på A svarar jag ”Spöken finns bara på film och i gamla slott” och på B svarar jag ”SG är i USA och slickar på grodor”
Jag är hemma i Granbergsdal. Flyger till New York på lördag. Men det är nog inte riktigt som ni tror.
Pysse
Vi har en väldigt ovanlig groda här i området kring hyttan. Den kallas Lökgroda och luktar faktiskt lök. När det våras ska jag prova att slicka på den. Spännande. Men någon prinsessa tror jag inte det blir av slicken.
Då är det något vi absolut inte tror. Skogsgurra är i själva verket inte en person, han är en kamera. Eller så håller den här gamla favoriten på att bli verklighet, och Skogsgurra ska in och rädda någon — på två timmar!
Det är säkert nåt osedligt.
Intressanta förslag. Men det är nog inte riktigt som ni tror.
Du blir kanske lite yr och tror att du ska bli filmstjärna? Det är inte det sämsta! Lycka till, och glöm inte att rapportera om effekten!
OT-Broder Tomas . Smygläsaren ( som du ä ju är ).
Verkar som SG är inkallad dom konsult vad kanske avser dina produkter.
Lagerproblem?
Kan det handla om någon sorts stickig räkning over there?
Stickningbeskrivingar-
Bra exempel på didaga datorer
Örjan är nära. Jo, jag ska berätta för den där banken med en elverkstad. Hade tänkt mig ett antal föreläsningar, kanske ett par/år. Och nu kommer dom och vill göra en instruktionsvideo av det. Smart av dom. Men det minskar intäkterna. Så det är nog inte riktigt som ni tror.
Lite kul i alla fall. Bra referens.
Hm — det låter verkligen kreddigt, för att tala newspeak. Fast synd på ekonomin, om du inte kan hitta nåt sätt att få betalt för varje tittning på någe vis …
Har tänkt på det lite mer. Tror att jag kan ha det som krydda (tolkar kreddigt lite annorlunda) när jag försöker mig på en tour i Europa. Det känns förresten roligare än stora avlägsna USA.
Japp. Bra så. Får man ha specialeffekter i instruktionsfilmer? Blåskärm och flyga i luften och sånt? (Frågade hon, fortfarande förunderligt kvarstannande i det vi ju inte skulle tro att vi trodde att vi visste)
SG: Det är inte bara Lotten som har svårt att ta betalt, hör jag. Jag får bli manaascher åt dej också, helt enkelt.
Men, då blir det ju ännu mindre över åt mig!
Naawh, Lotten då. Jag känner igen det där med att tappa bort grejer. Dels från mig själv, men minst lika mycket från mina föräldrar. Pappa hade ett stort foto-intresse åren innan min födelse. Han har flera album hemma med stämningsfulla svartvita foton av mina föräldrars umgängeskrets i Göteborg i början av 80-talet. När mamma blev gravid, och jag sedan föddes 86, fotade han så pass intensivt att de inte hade råd att framkalla alla filmer. Så rullarna lades på hög (i en ICA-kasse el dyl), och sparades till ”bättre tider” och framtida framkallning. Såklart försvann allt i en flytt, och nu har jag inte den blekaste om hur jag såg ut innan jag fyllde ett. Sen slutade han fotografera lika mycket, men från det att jag var två tills jag fyllde fem, är mitt utseende ändå relativt väldokumenterat. Alltid något!
Jag förstår precis, Barfotamartha. Jag har ju tappat bort diverse kameror och filmrullar, och tänker fortfarande på dem ibland. (Särskilt nu när jag inte har någon kamera att tappa bort eftersom alla redan är borttappade eller trasiga …)