Hoppa till innehåll

Dag: 16 januari, 2013

Wounded Knee

Jag kan direkt säga att jag inte är först med den rubriken till en text som handlar om ett skadat knä. Men jag är kanske först med att illustrera med två indianknän?

(Nejnej, jag försöker på intet sätt skoja bort den vanvettiga massakern 1890 – den kan jag skriva om en annan dag.)

Men mitt knä ser inte riktigt ut sådär. Utan så här:

Den här bilden togs för snart en vecka sedan – och de enda slutsatserna man kan dra av denna illustration är att rätt knä opererades (se pil), att allt är jättesvullet samt att jag har på mig Hello Kitty-strumpor.
Den här bilden togs för snart en vecka sedan – och de enda slutsatserna man kan dra av denna illustration är att rätt knä opererades (se pil), hyn ser jätteskum ut, att allt är jättesvullet samt att jag har på mig Hello Kitty-strumpor.

När jag vaknade ur narkosen, var det särskilt tre saker som jag lade på minnet. Eller, det var nog blott tre saker jag lade på minnet, resten försvann i dimman:

  1. Jag ska ta det lugnt i fem dagar och sedan ta bort bandaget.
  2. Läkaren ringer in ett recept på smärtstillande.
  3. Jag kommer att få remiss till en sjukgymnast.

Men sedan pratade jag med knäkliniken för att tala om att de smärtstillande tabletterna inte hade ringts in. Då fick jag veta att

  1. Jag ska ta det lugnt i sju dagar och sedan ta bort bandaget.
  2. Läkaren glömde att ringa in ett recept på smärtstillande.
  3. Jag kommer inte att få remiss till en sjukgymnast.

Aha. Men hur känns det i knät? Väldigt bra, faktiskt. Jag kan visserligen inte börja det mer än i en rät vinkel (90° för er som vill ha extra koll), alla musklerna har flyttat till andra låret och trappor är långa, branta och besvärliga. Men ont har jag inte. På basketträningen ligger jag som en säl vid sidlinjen och sparkar och sprattlar medan de andra har roligt.

Min utsikt på senaste träningen.
Min utsikt på senaste träningen.

Samtidigt har jag under denna vila tittat på alla roliga program på hela internet och dessutom läst böcker om alla intressanta människor i hela världen. Det jag har lärt mig är att

  • i USA är många upprörda och ängsliga över att dejtingkulturen håller på att dö ut
  • i Sverige dör vägg- och halltelefoner ut, men folk säger inte upp sina abonnemang
  • Hugh Lauries mamma tyckte inte om honom och sa upp bekantskapen med honom när han gifte sig med en tjej som hon inte gillade
  • Alan Aldas pappa var berömd skådespelare
  • Emma Thompsons egenhändigt skrivna manusbearbetning till Förnuft och känsla (som hon fick en Oscar för) räddades från en datorkrasch av Stephen Fry (som slet i åtta timmar med manuset).

Så … imorrn ska bandaget bort. Om det ser hemskt ut, lägger jag ut en bild här. Annars kan ni bara titta på indianknäna där uppe.

Share
50 kommentarer