Hoppa till innehåll

När nästan allt var dåligt, trasigt eller kasst

Under den senaste veckan har tingen varit emot mig. Det var dag efter dag i moll och eländes elände – men en avslutning med knorr i dur. Vi kan ju börja med ännu ett tågtrubbel eftersom jag har hört att halva befolkningen i detta nu sitter fast på tåg i Mälardalen. SJ:s app som heter “Min resa” verkar ha fått nog, eller så skojar den med mig eftersom detta är allt som syns:

"Pretending" var ordet.
“Pretending” var ordet.

Och så har vi då skärbrädan, som efter blott ett halvår med lök och tomater samt en och annan ostbit gick upp i limningen:

Skärbrädan som inte är.
Skärbrädan som inte är.

I köket finns mer trubbel. Det är paket som inte går att öppna, filpaket som inte går att tömma och så strösselpaketet från Tosseboda:

Strössel i ett korthus.
Strössel i ett korthus.

Strösslet bor i ett paket som är knappt en centimeter tjockt, vilket gör att det står stadigt som en balettdansös på tåspetsar. Det faller ideligen och kräks ur sig strössel som sedan inte på några villkor går att peta in i paketet igen. Och som om inte detta vore nog, äger vi nu världens absolut sämsta vitlökspress, som inte kan klämma, inte kan diskas och vars hela konstruktion är som 1980-talets plastcykel: ogenomtänkt.

Ikeas senaste snilledrag. NOT!
Ikeas senaste snilledrag. NOT!

Käraste Wordfeud behagade också kajka ihop. Det var plötsligt som att stirra ner i ett mörkt hål.

Men så kom vändningen.

Jag klädde mig vackert och satte mig på tåget för att åka på kalas. SPRUTT sa det, så fastnade finkappans ärmslejf i min egen ryggsäck och alla knapparna for all världens väg. Smidig som en sköldpadda kröp jag omkring bland de andra resenärernas väskor och ben för att samla ihop de fem knapparna – ja, det är ju en rikt smyckad finkappa. Flärp-fladder, flärp-fladder sa slejfen där den hängde och slängde och var i vägen på ett synnerligen irriterande sätt. Vad göra, vad göra? MacGyver hade nog klistrat med tuggummi eller hittat två magneter och placerat dem på rätt ställe. Jag hittade i fickan ett stort gem, som jag med visst besvär kunde klämma fast i ärmen. Inte snyggt, men kanske lite intressant och säkerligen en bra öppningsreplik, tänkte jag:

– It’s a gem.

Sedan somnade jag. Aaaah. Zzzzzz. Snrfff. Zzzzz.

När jag en halvtimme senare vaknade och tittade ner på min slejfärm såg det ut så här:

Nerifrån och upp: gem och slejf, snyggt armband – och en säkerhetsnål!
Nerifrån och upp: gem och slejf, snyggt armband – och en säkerhetsnål!

Tack, oooh okända säkerhetsnålsvälgörare som inte väckte mig.

Share
Publicerat iBloggen

27 kommentarer

  1. Men Lotten, vi har ju pratat om det här. Släng vitlökspressen och använd din ZEST!

  2. Aha, är det där dom gör de strösselpaketen? Vårt innehåller strössel med jordgubbssmak. Eller innehöll. Som tur var bakade dottern som fyllde 13 häromdagen en tårta som dekorerades bland annat med jordgubbsströssel så nu finns det bara hälften så mycket som kan ramla ut i skafferiet. Santa maria på burk, säger bara det.

  3. Men byt ut korthuslådan till en vanlig glasburk av stadig karaktär. Det brukar finnas massor av tomburkar i källaren. Iaf i min.

    Jag har också en jackärmsslejf som sitter med en säkerhetsnål. Sedan … förra vintern?

  4. Jag låg nyss nerbäddad och mysig i sängen med både dator och tv och bok och kände att här ska jag ligga tills jag vaknar.

    Men.

    Niklas fick mig ur sängen. Med oerhört bestämda steg klampade jag nerför trappan och in i köket (snubblade på dammsugaren som bara ligger och samlar damm), tände lamporna, rev och slet i diskmaskinen tills jag hittade djävulsklämman.

    Nu ligger den i the bin.

  5. Det är bra Lotten! Så ska de hanteras. Vitlöken blir mycket godare när den är riven än när den pressats.

  6. Vilken observant och schysst säkerhetsnålsvälgörare!

  7. Ökenråttan

    Man återfår tron på mänskligheten, eller hur, när okända givare bistår med behövliga säkerhetsnålar, diskret dessutom, utan att väcka en trött stackare.
    Förr hade jag alltid några säkerhetsnålar fastsatta i fodret på min väska, men sen de beslagtogs i säkerhets(nåls)kontrollen på flygplatsen har jag slutat med det. Lilla säkerhetsnålen är tydligen ett presumtivt vapen; den kanske rentav lyder under knivlagens bestämmelser, så att man kan åka dit för innehav?

  8. Åh! Nu vill jag genast ut och resa bara för att få testa säkerhets(nåls)kontrollen!

  9. Undrar vad som händer om säkersnålen håller upp något vitalt när man passerar säkerhets(nåls)kontrollen?

  10. Undrar lite diskret sådär, nu när det börjar bli T-shirtväder, fick du någonsin paketet eller skall posten läggas till dumlistan?

  11. Snyggt armband, förresten!

  12. Paket? T-shirt? Vabaha? (Posten ligger på dumlistan konstant.)

    Förresten (apropå “t-shirt”) så har jag några julkalendriga kvar till alla som inte vågade lämna sin adress och storlek i december!

    Armbandet, ja. Det får massor av beröm hela tiden och jag har ingen aning om när, hur och varför jag fick det.

  13. Nu har maken fått i uppdrag att spåra’t!

    Själv är jag storlek S (jag tror jag glömde …) och bor i pob 3224, Jerusalem 91031 … Men du kan spara portot för jag kommer till Sverige i sommar igen!

  14. Så om jag inte skickar din tisha, Dina så MÅSTE du komma hit och hälsa på? Då säger vi så!

  15. Spikat! Och den här gången hoppas jag att jag hinner med en bloggträff också (var var det nu man skulle skriva in sig om det?), för jag skall ju vara en hel måååååånad.

  16. Anders GM

    Trevligt att höra att “the bin” fortfarande lever. Kvalitet lönar sig alltså i längden?

  17. Åh, Lotten I thought you’d never ask. Eller kanske jag trodde att tishavinsten skulle hitta hit av sig själv, på något sympatiskt, telepatiskt sätt. Fast om jag inte lämnar adressen kanske chanserna till en bloggträff ökar? Vad säger SG? Är Scandic fortfarande i onåd?

  18. Alla som har vunnit julkalendertisha måhåste mejla adress och storlek till mig, hur mycket jag än hade velat att telepatin skulle funka. Och alla som haaaaar mejlat men ändå inte fått en tisha får en bok på köpet, för då har jag slarvat.

  19. Scandic är fortfarande i onåd. Trots det bor jag där då och då. Senast förra veckan, blir troligen så även denna vecka. Man måste vara praktisk – även om man är principfast.

    Men, varför Scandic? Jag har ju berättat om Tvåbo och Tunet och att Lotten då kan konsultera Smörjarn – mannen med whiskybokhylloorna.

    Det finns många ställen att ses på. Även om dubbelsekrutthuset inte är beboeligt så verkar det utöva en pervers lockelse och då finns det ju möjligheter till primitivt boende här hos oss. Eller i kolarkojor och hyttkammare.

  20. SG. Du vet var mitt hus bor och var nyckeln finns, så sätt igång och fixa!

  21. Oh, så rasande trevligt: bloggträffsplanering!

  22. Tjohoo! (det här är alldeles för sent för min kropp) Jag vill också träffa Dina och Karin och SG (igen) och Hyttis och Lotten (just ja) och och …zzzzzzz

  23. Christer

    Snart är det påsk!
    Häftig inspelning med en ung och smärt Andreas Scholl och en ovanligt hårfager Jesus.
    För den som inte är så bekant med verket rekommenderas att man följer med i texten samtidigt. Musikdramatik på allra högsta nivå!

  24. Christer

    Fast på det där viset har vi aldrig lyckats trolla bort och fram kören och solisterna de gånger jag har varit med.

  25. Tack Christer.

    Det var jättelänge sen vi sjöng den. Det var nog förra århundradet tror jag.
    Jag blev förvånad över att så mycket sitter (även om jag inte har hunnit lyssna mer än första satsen). Ska nog spara resten till ett annat dygn …

  26. Jag tackar också Christer — dina musiklänkar är alltid intressanta!

  27. Christer

    I avdelningen ”Jag mötte Lassie” måste jag tillägga att jag en gång spelat Johannespassionen med Mufasa ur Lejonkungen som Jesus. Vilken pondus! ”Du hättest keine Macht über mich …”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.