Hoppa till innehåll

Etikett: trasigt

Bloggen ser mysko ut …

… men det är kanske precis vad man kan förvänta sig i detta nådens år 2020? Högermarginalen är puts väck och vissa inlägg är fem kilometer breda medan andra faktiskt inte ens syns.

Lite passande konst kanske kan pigga upp?

Dalís ”La persistencia de la memoria” från 1931.
Picassos ”Femme au Béret et à la Robe Quadrillée (Marie-Thérèse Walter)” från 1937.
Share
20 kommentarer

Några små missöden i jultid (eländes elände)

Det är inte lätt att bo i det Bergmanska hushållet just nu.

Vi var 16 personer som sov i huset under ett drygt dygn. Vi åt, vi spelade basket, vi lekte, vi dansade dansdatorspel och så åt vi lite mer.

julle_erik_dansspel
Spanjoren och Tjugotreåringen dansar som John Travolta.

Inga problem – vi har många sängar, ohyggligt gott om mat och två någorlunda fungerande bilar.

Men vi har

  1. ingen diskmaskin
  2. inget avlopp.

Men åh, vilken fin översvämning vi har i källaren!

Alla dessa 16 personer skulle ju gå på toa, duscha och äta på tallrikar som sedan skulle diskas. Fasa! The horror! Eländes elände! Men så tänkte vi på

  • skräckslagna tonåringar som 1944 klarade av att gå iland i Normandie
  • hela familjer som förr utan knot bodde i ett rum med dass på gården
  • fina damer som för 100 år sedan brukade tvätta håret blott en gång i månaden.

Ptja, då ska vi väl klara av såna petitesser som stopp i avloppet (igen!) och en – ny – trasig diskmaskin från Cylinda?

(Liten parentes. Länken ovan går till Cylindas Facebooksida, där vi har försökt kommunicera med dem. De har inte svarat. Maskinen köptes i november, har inte funkat sedan början av december och garantilagningen är planerad till 15 januari.)

 

Om vi klarade denna pärs? Självklart!

diskmaskin_cylinda_trasig
Disk, disk, disk.

Gräsmattan är numera noggrant gödslad och diskar gör vi i baljor – tills vi inte pallar längre. Då …

diskute
… ställer vi ut byttor, kastruller och plåtar utomhus! Det som inte syns, finns ju inte!

Fiffigt va?

Vän av ordning och duktiga minnesmästare kliar sig nu i huvudet och vill påtala att jag redan tidigare har erkänt att vi måste ta bort buskar som har vuxit sig så stora att de riskera slingra sig ner till avloppsrören. Jomen, självklart har vi sågat bort dem! Och inte dragit upp rötterna eftersom man då kan riskera att dra sönder rören.

Se, här har man numera fri utsikt till eventuella avloppsrensargubbar med storslangar och brutalsprutor:

avloppsgubbar
Åh, de är här nu!

Nu har vi bajslukt i hela huset, disk i enorma travar både inom- och utomhus och ett källargolv som måste skuras. Och imorrn kommer barnens (numera vuxna) kusiner med bihang och föräldrar på besök! Yay!

Och i detta nu – när utomhus-soptunnan verkar vara misstänkt full – inser jag att vi missade tömningen som tydligen var flyttad till den 23 december …

Share
96 kommentarer

När nästan allt var dåligt, trasigt eller kasst

Under den senaste veckan har tingen varit emot mig. Det var dag efter dag i moll och eländes elände – men en avslutning med knorr i dur. Vi kan ju börja med ännu ett tågtrubbel eftersom jag har hört att halva befolkningen i detta nu sitter fast på tåg i Mälardalen. SJ:s app som heter “Min resa” verkar ha fått nog, eller så skojar den med mig eftersom detta är allt som syns:

"Pretending" var ordet.
“Pretending” var ordet.

Och så har vi då skärbrädan, som efter blott ett halvår med lök och tomater samt en och annan ostbit gick upp i limningen:

Skärbrädan som inte är.
Skärbrädan som inte är.

I köket finns mer trubbel. Det är paket som inte går att öppna, filpaket som inte går att tömma och så strösselpaketet från Tosseboda:

Strössel i ett korthus.
Strössel i ett korthus.

Strösslet bor i ett paket som är knappt en centimeter tjockt, vilket gör att det står stadigt som en balettdansös på tåspetsar. Det faller ideligen och kräks ur sig strössel som sedan inte på några villkor går att peta in i paketet igen. Och som om inte detta vore nog, äger vi nu världens absolut sämsta vitlökspress, som inte kan klämma, inte kan diskas och vars hela konstruktion är som 1980-talets plastcykel: ogenomtänkt.

Ikeas senaste snilledrag. NOT!
Ikeas senaste snilledrag. NOT!

Käraste Wordfeud behagade också kajka ihop. Det var plötsligt som att stirra ner i ett mörkt hål.

Men så kom vändningen.

Jag klädde mig vackert och satte mig på tåget för att åka på kalas. SPRUTT sa det, så fastnade finkappans ärmslejf i min egen ryggsäck och alla knapparna for all världens väg. Smidig som en sköldpadda kröp jag omkring bland de andra resenärernas väskor och ben för att samla ihop de fem knapparna – ja, det är ju en rikt smyckad finkappa. Flärp-fladder, flärp-fladder sa slejfen där den hängde och slängde och var i vägen på ett synnerligen irriterande sätt. Vad göra, vad göra? MacGyver hade nog klistrat med tuggummi eller hittat två magneter och placerat dem på rätt ställe. Jag hittade i fickan ett stort gem, som jag med visst besvär kunde klämma fast i ärmen. Inte snyggt, men kanske lite intressant och säkerligen en bra öppningsreplik, tänkte jag:

– It’s a gem.

Sedan somnade jag. Aaaah. Zzzzzz. Snrfff. Zzzzz.

När jag en halvtimme senare vaknade och tittade ner på min slejfärm såg det ut så här:

Nerifrån och upp: gem och slejf, snyggt armband – och en säkerhetsnål!
Nerifrån och upp: gem och slejf, snyggt armband – och en säkerhetsnål!

Tack, oooh okända säkerhetsnålsvälgörare som inte väckte mig.

Share
27 kommentarer

Jag och mina apparater

Idag åkte jag till affärn med den nyss inköpta, sprillans nya, jättesnygga elvispen som plötsligt inte ville vara med och leka längre. När vi tryckte ner knappen som det stod TURBO på, lade den av, spottade ut visparna och slöt sig som en mussla. Visparna som alldeles nyss satt där de skulle, passade plötsligt inte i sina hål. Affärn skakade på apparaten, ruskade på huvudet och sa nääääää. Och gav mig pengarna tillbaka. (Yes! Sedlar!)

Kan man då överleva utan elvisp? Jahadå, här har ni familjen med gräddvisparmuskler och en gammal mekanisk vevvisp.

Så har vi då kameran som gick sönder under Bokmässan. Orsaken var “fel”. Utan förvarning gav den mig en order som var glasklar men som alls inte löste problemet:

Tryck. TRYCK. T-R-Y-C-K! Trycktrycktryck.
Tryck. TRYCK. T-R-Y-C-K! Trycktrycktryck. Tryckelitryck!

Med stor hjälp av kommentatorsbåset lyckades jag häromdagen hitta en kameralagningsbeskrivning som löste problemet. Man tar bara fram sina finaste skrivmejslar skruvmejslar och skrivar skruvar och har sig ett tag och så letar man upp ett litet rött hjul som har hakat upp sig och så pillar man lite på det och häller ner lite symaskinsolja så blir det så bra så.

Kameran utan bottenplatta. Inte alls särskilt imponerande.
Kameran utan bottenplatta. Inte alls särskilt imponerande.
Lägg gärna märke till hur jag lyder order och använder en tejpbit för att samla skrivarna, förlåt skruvarna, som annars lätt dansar ner på golvet.
Lägg gärna märke till hur jag lyder order och använder en tejpbit för att samla skrivarna, förlåt skruvarna, som annars lätt dansar ner på golvet.
Se, vilken bildkvalitet! Bilden är förstås tagen med den nu fungerande finkameran som till och med avslöjar att bitsen är dammiga.
Se, vilken bildkvalitet! (Bilden är förstås tagen med den nu fungerande finkameran som till och med avslöjar att bitsen är dammiga.)

Men min allra finaste apparat är förstås datorn. Eftersom den följer med mig överallt, får den vara med om både det ena och det andra, t.ex.

  • påmmfritt i eluttaget
  • vin i tangentbordet
  • baconfett på skärmen
  • Dramatenskådespelares frustspott (jag satt längst fram på parketten – datorn låg på golvet)
  • te i tangentbordet
  • blyertsstift i eluttaget (det är ju magnetiskt)
  • öl i tangentbordet.

Häromdagen fick datorn och jag uppleva något alldeles nytt tillsammans:

Frågan är bara hur det funkar.
Frågan är bara hur det funkar. Och om man kan kalla det hela en falloid installation.
Share
19 kommentarer