På många bilder från min barndom har jag på mig en minikjol som knappt täcker rumpan. Förvånansvärt ofta har jag kringlor i håret trots att modet sade ”långt och utsläppt”. Ibland har jag träskor – och nästan alltid har jag kalasbyxor.
Kalasbyxor?
(Nu är ni många som skakar på huvudet. Men ni förstår att jag springer mellan whiskyboksöversättningen med peat in the nose och toffee on the palate samt föreläsningar om svenska skrivregler och radioprat att jag inte hinner uppleva annat än just kalasbyxor här och nu.)
Så här såg jag ut i tvåårsåldern:

I förra veckan blev jag tvungen att läsa på om ordet kalasbyxor på grund av ett radioinslag. (En gång i veckan pratar jag i radio om ord, konstiga uttryck och dess ursprung.) Till en början var det en lika trist och tråkig läsning som de flesta etymologier plägar vara: damerna drog förr i tiden ett par tjocka, oömma, grovstickade strumpbyxor över sina sidenstrumpor med söm bakpå innan de skulle gå på kalas (emedan det alltid förr i tiden var sådant väder att både mamelucker och ribbade strumpbyxor samt pampuscher kräfvdes). När damerna sedan kom fram till festen, drog de av sig kalasbyxorna och gjorde stor entré med benen glänsande av siden.
Boring.
En annan teori är att någon läste fel på ett amerikanskt paket med panty hose.

Jag är sååå nöjd med party hose-förklaringen att jag har bestämt mig för att det är den som är rätt. Och nästan varje dag ikläder jag mig numera randiga kalasbyxor.

Jag köper då och då roliga mönstrade strumpbyxor/leggings (dock inte tvärrandiga som inte passar min anatomi) men saknar modet att använda dem till vardags. Det är för lite kalas här i världen.
Alternativ tolkning; kal-as-byxor. Ny mening.
Ingela – det blir det du gör det till. Kör hårt, och lys upp din omgivning med glada strumpbyxor!
Oh, de strumpbyxorna har jag också Lotten! Vad trevligt, vi är stereoklädda eller vad man ska kalla det. 🙂 Och jag bryr mig inte om hur man förväntas se ut för att ha såna, nåt roligt måste man ha, så jag har randiga eller färgglada strumpbyxor även om jag ser ut som ett förvuxet dagisbarn med ben som inte ens är långa och slanka. (Det är med dagisbarn sagt för att min artonåring säger det till mig när jag har illiga plagg.)
Ropen skalla: kalasbyxor på alla!
(Jag tror att min kalasbyxestorlek är 40,5, vilket gör att vilka jag än köper sitter illa. För 36-40 är liiiiite för smått, 42-46 är för stort. Oh, the i-landsproblem.)
Ogillar du x av någon anledning?
Kalasbyxor, hmm, av någon anledning förknippar jag det med att grenen sitter halvvägs ned mot knäna. Blev aldrig riktigt vän med dem.
Sen vill jag tipsa ev. framtida resenärer mellan Uppsala och Göteborg om Blå tåget. Mycket trevlig reseupplevelse. Bekvämt och med en äkta restaurangvagn med egen kock, vita dukar och servering vid bordet. Ingen plast så långt ögat nådde. Elkontakter och fri Internet. Tyvärr bara en avgång per dag i vardera riktning men om tiden passar så …
Va!? Detta är väl diskriminering. På nåt sätt. Kalasbyxor åt alla!? Finns det såna med snabböppning för det lilla behovet, aka gylf? Eller ska man behöva klä av sig när sådant behov inträffar. Och det gör det ganska ofta om man är stor ölkonsument. Vilket jag tror att jag kan påstå att jag är.
Nej – det är dags att säga ifrån på skarpen. Vi har låtit damerna hunsa oss alldeles för länge!
En annan sak som oroar mig är det sätt du använder din dator på. Att ha den stående på ett mjukt underlag hindrar ventilationen mycket effektivt och den blir varm. Värmen drar dels ner hastigheten (klockfrekvensen sänks vid hög processortemperatur) och kan ganska lätt orsaka hårddiskhaveri. Det har hänt ett par damer (jo det verkar vara där vanan är mest utbredd) i den perifera bekantskapskretsen. En hård masonitskiva (eller annat material, hårt) rekommenderas som underlägg. Det kan till och med vara så att en textilduk på ett bord kan hindra ventilationen. Det är inte så allvarligt – men i sängen kan det hända olyckor.
Det syns inte på bilden, men datorn vilar nästan alltid på ett kylunderlag med flytande kylkristaller i, Skogsgurra!
Nej, det är klart att ska männen ha strumpyxor, ska de förstås förses med hål, för att dra ner dem som vi gör kan man junte kräva av dem.
Det finns en underbart fin målning av en svensk kung, som ikläddes dåtidens strumpbyxor när han skulle fara till England och fria till en kunglighet där. (Jag skriver ”England” och inte ”Storbritannien” eftersom jag tror mig minnas att det hela skedde före 1707.) Och hon sa nej. Eller om han kanske aldrig kom iväg utan bara skickade målningen till henne. Hur som helst var strumporna så vackra så.
Att skottarna skulle kunna ha kalasbyxor kan jag hålla med om. Men att vi som har böxer. Tämligen ofta med livrem och ibland med hängslen. Att vi skulle behöva genomgå en nästan komplett strippning vid varje litet behov tycker jag är lite grymt.
Men, om det kommer kalasbyxor med gylf så kanske det skulle gå att kränga sådana. Åtminstone till ett ”visst klientel”. Jag avstår dock gärna.
Klokt med kylunderlägget. Hjälper det mot andra olyckor i sängen, också?
Skogsgurra, sy fast ett par strumpor på långkalsongerna så får du både kalasbyxor och gylf. Fin blir du också.
Men aldrig lika fin som Lotten, två år, med sina röda.
Med rätt kalsong och påsydda strumpor kan du slå världen med häpnad. I alla fall om du satsar på tyllkjol också.
Utan att alls vara någon konsument av ekivoka trycksaker tror jag mej ändå ha sett (i nån annons längst bak i nån tidning?) en ekivok variant med diverse öppningar i. Kan det vara nåt för nerdragsobenägna?
Låter groteskt. Minst sagt.
Är detta din allvarliga övertygelse?
Mitt svar gäller både Niklas och Ingela.
Har en gång inhandlat ett dylikt plagg för män med 3 ben! Plagget gavs bort som present till en man som blev mycket förvånad. Han hade troligen inte samma förfinade humor som jag.
Diskriminering? Jag utstår ovan nämnda, grymma strippning varje gång! Själv tycker jag att det blir dragigt med gylf. Minns att bröderna hade dylika kalasbyxor (kanske skickade från tyskland?) och just dom kalasbyxorna var ju inte så roliga att ärva. Pojkiga, liksom.
I min värld har alla damer kjol. Då är det väl bara att dra ner? I samma min värld har herrar inte kjol. Och då blir det jobbigare.
GLKBFM-diskriminering är vad det är. Och kränkt blir jag också. Så det så!
Här kommer en kort kjolkurs: 1. Dra upp kjolen, 2. Dra ner kalasbyxorna.
Om man skulle dra ner kjolen måste den hållas fast, för speciellt om man befinner sig på ett offentligt avträde vill man inte att kjolen ska nudda golvet. GLKBFM? Va? Lite kränkt, men inte sårad va?
Så, herrar kan ha både kalasbyxor och kjol och damer kan allt.
Klart det är panty hose! Fraktsedeln var lite skrynklig och ”n” såg ut som ”r”. Importören av ett stort lager läste helt enkelt ”party hose”, tog fram ett lexikon och se där: party är ju kalas och hose är byxa och så var den saken biff.
Men Lotten, det är bara en tidsfråga innan du också får ryggskott med den arbetsställningen!
GylfLösaKalasByxorFörMän
Nej, aldrig sårad – men ofta kränkt. Jag följer min tid och dess förvillelser med nästan DN-aktig iver.
Ah, då förstår jag! Jag hade förresten kalasbyxorna på huvudet när jag var liten. Det var mycket finare med långa pippi-flätor, tyckte jag och piffade till hela kreationen med toarullar hängande över öronen.
Nej han kom aldrig till England om det är Erik XIV du menar. Säkert tog hans syster Cecilia med sig ett porträtt när hon mer eller mindre våldgästade Bettan. Och Bettan var inte hågad att flytta till Sverige. Kallt och ogästvänligt och långt bort åt Häcklefjäll och
en kung som var vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare. Som bara var att beklaga.
Ja, så var det ju, Hyttfogden! Och hääääär är hans kalasbyxor!
När det gäller svensk-engelska förbindelser kommer jag att tänka på det vänskapsfördrag mellan länderna som slöts här i Uppsala i april 1654. Cromwells utsände Bulstrode Whitelocke fick vid hemresan med sig en liten flock renar med tillhörande same som present, fast de (renarna) dog visst av värmeslag innan de hade hunnit fram till England. Vad som blev av samen finns inte dokumenterat, men han åkte väl hem igen.
Men alltså! Är det sant det där med damerna förr i tiden? Var hittade du det Lotten? När skulle den förr i tiden ha infallit då?
Min verklighetsbild är raserad. Jag har alltid trott att kalasbyxor uppfanns när jag var barn, omkring 1960 kanske (ja, ja jag vet att det är förr i tiden numera), och att de inte alls är släkt med strumpbyxor utan med långkalsonger. Kalasbyxor har ingen fot ju. Jag tror att det var ett sätt för tillverkare av långkalsonger att sälja produkten till flickor/kvinnor, för de kunde ju inte ha mansplagg, dvs långkalsonger. Ens utan gylf.
Men: kalasbyxor/leggings = ingen fot. Strumpbyxor = med fot.
Är inte kalasbyxor per definition ribbstickade? Och så vill jag minnas att det fanns någon variant med resårhälla under foten, som gärna användes tillsammans med mockasiner eller sockiplast.
Nämen vi kan inte ha verklighetsbilder som raseras, det kan vi inte.
Hääääär finns en nästan-utredning där det visar sig att kalasbyxor på 50-talet var som tajts utan fot, men att de på 60-talet förvandlades till ribbstickade med fot.
Verklighetsbilden någorlunda reparerad?
Google associationer.
Ska vi prata mera om manliga benkläder ”i forntiden”, har jag för mig att de kallades hosor. Associationer ledde mig vidare till den beryktade händelse som inträffade i mitten av 1500-talet, det s k Vadstenabullret.
Inblandade i detta var Cecilia Vasa och hennes svåger vars bror Edzard av Ostfriesland nyss gift sig med Ceilias äldre syster Katarina. Brudeföljet var på väg mot Tyskland men övernattade i Vadstena och brudgummens bror Johan kunde inte styra sig utan måste nödvändigt på något sätt ta sig in i Cecilias sovkammare. Någon skvallrade. Johan togs på bar gärning enligt uppgift ”havande näpperligen hosorna på sig”. Kung Erik lät fängsla syndaren och det sägs, fast det kanske är en myt, att Johan kastrerades.
Benämningen kalasbyxor var säkert ett knep att få flickor att använda sig av långkallingar så att de inte skulle dra på sig urinvägsinfektioner och frysa häcken av sig när man skulle på fest och vara fin i nylonstrumpor och övrig elegans och det var minus 20 grader ute. Killkallingar kunde man väl inte ha på sig så styrt av hur det ska vara som allting var då på femtio- och sextiotalet. Nylonstrumpor var ju livsfarliga att ha på sig utomhus utan något över. Mina allra bästa och varmaste långkallingar är än i dag ett par ljusblåa lite blanka med flossad insida som jag ärvde av farsan för många år sedan. De stoppar för en hel dags julmarknad i vår hytta och där kan det bli riktigt, riktigt kallt. Inte särskilt elegant men vem bryr sig, någon stripunderhållning mellan glögg och Luciatåg blire inte.
Men kallingarna är kalas!
Edzard! Här får man sannerligen lära sig ett och annat!
/en som trodde att det handlade om en felstavning men nu vet bättre
Jag hade också kalasbyxor när jag var liten, men vi kallade dem ibland för kalashossor (70-tal i Skåne). Detta hade inte med hosor = byxor att göra utan hossor (uttalas ung. hussår) = strumpor.
Jomen Kronfrun. De har visst med varandra att göra. I högsta grad, eftersom det är samma ord.
SAOB till er ledning:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/98/105.html
Aha! (Ang. kalasbyxors ursprung.)
Var det på något sätt mode att posera sådär på trappan? Med kalasbyxor och rutig kjol? Har för mig att det i något album hos föräldrarna finns något gammalt foto på mig och syrran sittandes sådär. I kalasbyxor och (åtminstone en av oss) rutig kjol, fast med koftor men med liknande skor. Måste leta!
Dessutom, är det bara minnet som inte kommer ihåg eller fanns det bara röda och blå kalasbyxor?
Exakt. Jag har ett par egentillverkade knallgula hosor som jag ibland använder när jag spelar medeltidsmusik. De är rätt långt ifrån Robin Hood-tightsen som man ser i Hollywood-filmer.
Under senmedeltid syddes de mycket riktigt ihop till en sorts strumpbyxor. En kul grej med dessa ihopsydda hosor är att man vid hovet i Burgund – där man var rätt extrem och bland annat utvecklade sånt som snabelskor och bruket att ta på sig struthättan bak och fram – tyckte att de skulle vara så tighta att de inte gick att sitta i (eftersom inte trikån var uppfunnen än). Man fick halvligga på stolarna eller stå.
För snart två år sedan var kalasbyxdiskussionen på tapeten på sajten http://glomdaord.wordpress.com. Om de hade fötter eller inte, berodde nog på när man var född.
Jag vet att det är samma ord ursprungligen, men jag menade att vi använde det bara för strumpor – byxor kallade vi [båjsår], men det vet jag inte hur det ska stavas!
Jaha! Och en del (Pysse) använder dem på huvudet.
Kalasbyxor till småbarn med strumpfötter är nog en sextiotalsgrej och nyttjades av såväl små flickor som små pojkar. Åtminstone drogs blå, röda eller gröna slika strumpbyxor på vår fyrväppling till söner när de var sisådär 1–4 år, sedan gällde jeans eller andra byxor som vintertid kunde förstärkas med vanliga långkalsingar. Strumpbyxor i crepe för egen del är nog också en sextiotalsgrej. Femtiotalet innehöll för mig vanliga nylonstrumpor med söm där bak (och utan någon byxdel) eller varma ribbstickade strumpor i glada färger. Lite osäker är jag på när nylonstrumpans söm försvann. Minns att det såg väldigt konstigt ut till en början.
@Skogsgurra – Skottar i kalasbyxor tror jag inte på, det motverkar ju hela poängen med kilten! It’s all about freedom, se även http://www.utilikilts.com
Håller med till 123 procent. Nåt fjolligare än en skotte i kilt och kalasbyxor är nog svårt att uppbringa. Det är i själva verket en så främmande tanke att den skulle kunna kommersialiseras. Här gäller det att snabba sig på till PRV!
Har ni fest eller?
Har kenyanska bekanta som hävdar att nylonstrumpa på huvudet är den mest praktiska lösningen för att hålla avancerade flätfrisyrer i skick när man sover. Kanske något för alla som förlänger håret numera?
Christer! Du som är into det här med medeltid: Jag har ett par medeltidsskor, storlek 39, av läder, går upp lite som kängor fast ändå inte. Naturfärgat ljust läder med violett läderdekor baktill på hälkappan och hälpartiet och lite på sidorna. Knäpps med en liten slejf och en knapp av hopsnurrad lädertråd. Handgjorda av Skomakeriet Framåt i Gamla stan. Hur jag har fått dom och vad jag skulle ha dom till? Fråga mej inte; allt går inte att förklara.
Jag säljer dom billigt som ett led i vår pågående stora, hänsynslösa utrensning i hemmet. Lotten har min mejladress. Hör av dej om du eller nån annan medeltiding är intresserad.
Hänsynslös utrensning? Några räknestickor som kommer att rensas ut? Lotten har min adress.
Japp, LL99 — här är det fest! (Ni är dansande råttor, jag är en frånvarande katt.)
Kalasbyxorna hasade ner och mamma tog ett stadigt grepp i midjeresåren och skakade ner en i dem igen. Ljuva 60-tal.
SG: Räknesticka?
Letat fram gammal.
Ingen märkning funnen på stickan.
Men ligger i lätt trasigt etui, Användarhandbok, och ”mätsticka” finns kvar.
Användarhandboken påstår Faber Castell Novo Nr 2/83.
Över 40 år gammal, (tillhört min bror som dog -89).
Samlarvärde? Jag antager, men hur stort/högt??
Alternarivt uttryckt? Rent krasst.
Hur mycket vore du villig att skänka till Röda Korset/Läkare utan gränser el dyl mot att jag skickar stickan.
Alternativsvar via mail orjanhertzell@gmail.com
SG. Förlåt. Ca 40 år. Troligtvis köpt början 70-talet.
Just 2/83 har jag rätt många av. Det är en 30 cm duplex. 2/83N eller 2/84 (som är riktigt maffig) saknar jag däremot. Betalar regelbundet till Médicins sans Frontières. RK har jag tyvärr tappat förtroendet för. Kanske någon annan är intresserad. Nu är det ju ute att du har en 2/83.
@Ökenråttan: Storlek 39 räcker inte så långt till någon i vår familj, åttaåringen undantaget. För egen del har jag ett par 45:or som jag har sytt själv. Prova att slänga in en annons här.
Kalasbyxor=röda, ribbstickade, med fot, taskig resår, nedhasade i grenen. ”Kalas” har jag aldrig associerat med någon typ av festlighet. I mitt huvud har det mer handlat om något förnumstigt förstärkningsord. Byxor som är kalas att ha när det är kallt, tyckte mamma.
Alltså, ”kalas” utan byxor handlar förstås om ballonger, saft och sånt. Fast med byxor, inte utan! Äh.
Kalas utan byxor! Yeah!
Aha, gôrbrabyxor.
På tal om gôrbra, bôxer och annat. I min lilla hemort, ca 3000 invånare – om man räknar in omgivningarna – fanns det en mängd olika specialaffärer, hantverkare och serviceinrättningar. Bland annat Hjerpes Beklädnadsaffär.
En dag kom Tusenkubikarn in och skulle handla. ”Goda, ja skulle ha e mössa!”
Hjerpe hörde lite dåligt och svarade ”Va, e bössa? Då får ho gå te Tilas”
”Nej, e mössa! Men stor – ja har mycke hår!”
”Jaså böxer!”
Örjan 29 mars 2012 kl. 00:13
Så här kan det bli när dom ringer från idrottsklubbarna och tigger pengar. Jag försöker hela tiden att betala till Läkarna. Men det är lite svårt att hålla emot dom andra.
Hör här: http://www.gke.org/pub/files/Faerjestad%20hockey%20vill%20ha%20pengar%20av%20GKE%20Elektronik%20AB.WMA
Ursäkta språket. Jag anpassar det efter publiken. I det här fallet var det idrottspublik.
Jag är ju hopplöst på efterkälken – har ägnat hela veckan åt min lille gosses femtioårskalas..
MEN
@christer Min avlidne make hade 45 i skor – trots en ansenlig mängd manfolk (3 söner och 5 vuxna pojkbarnbarn) är det INGEN som kan matcha storleken. I kvarlåtenskapen finns flera oanvända BALLYpar.
Lotten har min adress
@hyttfogden
Som tonåring fick jag i julklapp en bok av Erik Pontoppidan : Grevinnan av Arboga som jag pliktskyldigt läste – jag minns att jag var mycket förundrad över den tidens leverne…
BALLY! Oanvända! Man får nästan lust att äta upp sig ett par storlekar. Finns det antiavmagringsmedel som verkar specifikt på fötter?
Läste någonstans en möjlig härledning till ”kalasbyxor”. På engelsk rak översättning blir ju kalasbyxor ”partyhose” vilket är en enkel läsfel, stavfel eller vad det nu har varit på ”pantyhose” som är det korrekta ordet.
Om det är ett ”n” eller ”r” på en gammal telex eller fax var ju kanske svårt att se…
Tom: Det var inte möjligtvis här du läste det?
[…] som räcker ända upp till under de relativt långa shortsen, så att det ser ut som om de alla har kalasbyxor på […]