Jag har varit på teater med Anna i Stockholm och därför mött mången flackande blick: tågkonduktörer, kioskbiträden, tunnelbanevakter, damer med hund, en biljettrivare och en trubadurhippie.
Och så är det ju:
- Har man en vilsen snorslamsa som tittar ut som göken i ett gökur när man andas, så blir folk nervösa och börjar flacka med blicken.
- En tomatkärna på hakan kanske skulle kunna vara ett konstigt födelsemärke och då vågar man ju inte peta på eller påtala det.
- Jag hade en chef en gång som alltid hade ett enda decimeterlångt, skruvat hårstrå som växte ut precis mellan ögonbrynen. Ingen sa något om det.
- Vallmofröbullarnas frön bosätter sig gärna i det lilla utrymmet där tanden möter tandköttet, och det enda som kan ta bort fokus från detta faktum är förmodligen en jättestor snusprilla.
På väg från Boulevardteatern på Söder gick jag mot Centralen över Slussen, där jag tror mig se bovar och banditer i varenda cementskrymsle. Jag var fokuserad på att parera framhoppande mördare, när en cyklist som kom emot mig plötsligt vinglade till och stannade.
– Kan du hjälpa mig? Sorry, do you speak English?
Att cyklisten tyckte att jag såg osvensk ut var så charmigt att jag stannade och sa att jag kunde hjälpa honom trots att han säkert tänkte slå ihjäl mig även om han sa att han ju bara trasslat in skosnöret i cykelkedjan. Jag satte mig på huk och fäpplade loss honom samtidigt som jag tänkte att vill han råna mig så står jag ju jättebra här, donk pang blasch med en batong i mitt bakhuvud, bara.
När jag var färdig ställde jag mig upp och tittade cyklisten i ögonen. Det tog ett tag innan han mötte min blick. Han sa:
– Tack, tusen tack, jag var tvungen att be om hjälp för förra gången det hände fick jag panik och glömde bromsa och for rakt in i ett staket med huvudet före och slog sönder pann… AAAAAAAAAAAHHHHH! VAD HAR DU GJORT I ÖGAT?
Så. Alla som träffar mig de närmaste dagarna ska veta att det inte gör ont, att det snart kommer att försvinna och att jag inte vet hur det gick till när blodkärlet sprack eller om jag kan förhindra att det sker igen. Ni behöver inte vara rädda.
Men om jag har spenat mellan framtänderna får ni gärna säga till!
Decimeterlångt? Verkligen? 😮
Dina bloggämnen erbjuder sig verkligen alldeles osökt. Hur sjutton fixade du detta? Hoppas att du inte ska uppträda inför publik den närmaste tiden. Eller att du skaffar en piratlapp.
Kerstin utan blogg: Frågan är befogad. Hm. Okej, jag kan sträcka mig till att pannstrået bara var 7 cm – men inte kortare!
Nu ska jag skaffa piratlapp. Argh! Let’s get together and haul some keel!
Lottens nya look?
Finns det inte en låt med texten ”läppstift på din krage”? Läppstift i ditt öga? Eller är det kanske ketchup?
Vem vet, inte jag.
Stackare; såna där ögon är svåra att gå omkring med. Omgivningen lider liksom mer än man själv, för ont gör det ju inte men det är obehaggigt att titta på. Jag får ofta såna där röda ögon utan att vara varken bakis eller misshandlad, så jag vet. Men det brukar gå över ganska fort.
Hur är det med träpuzzle då? Sågade. Har nån någon information om var man kan få tag på såna?
Agneta hade tips! Toppen!!
Vem ska jag tro på?
OCH Dieve! Golden box-puzzle är det jag söker. Ingen bild på hur motivet ser ut. ”Snöigt landskap” eller liknande titel är bra. Eller en gräsmatta fuull med små sköra blommor. Eller liknande. SVÅRT ska det va! Så att man får sitta uppe hela nätterna och dricka sherry och puzzla.
Jag tror Lottens öga är en demonstration av något slag. Mot valslakten eller nåt.
Sen ett tips, Lotten. Vi som öppnar din sida och läser så långt ner kommentarbåset just då tillåter och sen bara uppdaterar och fortsätter att scrolla nedåt, vi missar eventuella uppdateringar i texten som inte annonseras i förut nämnda bås.
Hoppas cyklisten börjar knyta skorna bättre (alltså så att snörena är så korta att de inte kan trassla in sig) och börjar med cykelhjälm. Båda råden verkar befogade.
Ålrajt, om jag uppdaterar med mer varmkorvautomatsinfo eller dylika ting, så ska jag annonsera det tydligt och klart i båset!
Hörni, ni måste kolla på Christers länk med Pete Burns ovan — om inte annat så bara för den helt naturliga liggställningen som syns tydligt efter 26 sekunder. (Sedan kommer rumpvickningar, enorma, vita kavajer, bank i golv, självutrullande mattor, benspark och plutande läppar.)
Cecilia N: Det sista jag sa till cyklisten var så mammigt som det någonsin kan bli:
– Och du, du måste ju knyta skorna bättre — kanske med en dubbelknut till och med? Jag kan visa!
Oj, såå svårt! Snövidder utan bild! Då är den detaljrika och varierade Nattvarden med bild och allt inget för Gerbilen. Kanske skulle försöka själv någon gång när jag får massor med tid över. Men då blir det nog calvados.
Lotten, du hade tur! När jag träffade(s av) en man med cykel och intrasslat skosnöre ramlade han först handlöst över mig, satte sig sedan på kajkanten (detta inträffade på Skeppsbron) med huvudet i händerna och vaggade av och an och kved: ”Oj, mitt nav, titta hur det gick med mitt nav!”
Jag reste mig upp, torkade av blodet från mitt knä och linkade därifrån UTAN att först vräka karl’n eller hans cykel i Riddarfjärden. Det har jag ångrat ibland.
På tal om frustrerande pussel. För ett antal år sen lanserades pussel där alla bitar var likadana och motivet t ex en massa guldpengar som låg huller om buller.
Jag köpte inget sådant.
Däremot förärades pappa med ett pussel med nio bitar föreställande grodor med halva kroppen på vardera biten och det var trots förutsättningarna hiskeligt svårt.
Men, det hade väl varit jobbigt att bära cykel med intrasslad cyklist ända till Riddarfjärden? Tror du att du orkat det? Med blödande knä och allt?
Karin — är ni oense om geografin du och din broder?
Jag blev en gång påkörd av en bil. Och fick där jag satt och hade ont höra av bilföraren att ”nu kommer pappa att bli jättearg”.
Gerbilen, denna träpusselfabrikant har mycket att välja på
Tror du inte att det kan gå åt flera glas sherry för att få
samman bitarna i detta pussel?
Denna länk ger info om Pomegranates 143 träpussel.
Betr. den så kallade syskonkärleken: Man kan säga att vi skippat kraftuttrycken och är lite mera ”omtänksamt elaka numera”.
Men mest för att det är skoj med en liten fajt emellanåt.
Äsch, det är bara en släng av dysdirexi – Skogsgurra kan nog ha en poäng i det där med att det är några meter mellan Skeppsbron och Riddarfjärden. Den ligger kanske på andra sidan Gamla Stan? Men vad heter då vattnet vid Skeppsbrokajen?
Undrar
huvudstadsbo sedan många år.
För att återgå till pussel. En massa guldpengar kan nog vara fascinerande. Men höstens förfall är också trivsamt. Den här bilden: http://gke.org/pub/files/Autumn%20leaves%201.jpg är en av de mest lugnande jag vet. Jag har den som skärmsläckare.
Och, nu (trumvirvel): Om man skriver ut den i A3-format och klistrar upp den på en plywoodskiva så har far i stugan ett litet trevligt lövsågningsarbete (det sysslade men med innan TV och internet förstörde fritiden) och när han lövsågat färdigt har mor i stugan ett trivsamt litet träpussel att lägga när TV och internet eller strumpstoppning inte längre lockar.
Ja den lövmattan kan nog ställa till det för pusselläggare.
När kattfan hade sånt där i ögat sa veterinären att det berodde på blodtrycket. Men det kan vällan inte stämma i ditt fall?
Skogsgurra, jag kommer bara att tänka på killen ”som bala spalka Kling i löven” när jag ser torra höstlöv! Kommer tyvärr inte ihåg från vilken sketch det kommer. (killen kunde inte säga R och Kling var en person)
Nån Tjaddengrej? Inte så värst förtjust i honom. Var det inte också då som tjejen som skulle ta ner seglen sa ”Ludolf, jag kan inte leva utan dig”. Som Tage sa: ”Då hade man ju inte humor för fem öre. Men nu har man – för fem öre”.
Det var väl hr Ljung som hade humor för fem öre?
Sanna: jag var på hälsoundersökning igår (för att jag ville ha ny astmamedicin bara) och fick då blodtrycket kollat. Kan man ha 120/70? I så fall var det nog det jag hade.
Jag kan inte trots alla blodtryckstagningar genom åren komma ihåg vad jag har och inte har. Men mitt blodvärde är i alla fall så dassigt att jag inte får ge blod.( Tror fan det, det som inte rinner ut i ögat måste jag ju ta väl hand om.)
Jo, det var nog herr Ljung. Men vad var det Tage sa? Något liknande, vill jag minnas.
Tage sa mycket han. ”Huk er i bänkarna…” Nja, fel Tage va?
Munkbron/Skeppsbron
Riddarfjärden/Strömmen el ”Saltsjön”
Var och en på var sin sida.
TACK för puzzle-tips. Ni tycks förstå precis var skon klämmer: det får inte vara LÄTT! Jag undersöker nu alla länkar och hoppas på en fridefull julhelg med puzzlegalne sonen parkerad vid puzzlebordet och moder och fader desslikes.
Det mest fantastiska puzzle vi stött på hade bitar som sågats i daggmaskform. De skulle läggas så att säja sida vid sida och hade alltså inga ut- och inbuktningar som grep in i varann (lät inte det där lite ekivokt …?). Vi satt vid ett rangligt spelbord och puzzlade och så fort nån andades gled daggmaskarna isär … Det var en riktig toppenjulhelg, det. Skinksandwiches, ni vet, så vi slapp lämna spelbordet.
Hjälp mig om ni har lust är ni snälla. Är meningen som följer korrekt skriven? (Jag skulle vilja ha med ett frågetecken pga orden ”är väl”?)
På den här tråden är väl alla “lika goda kålsupare”, för att nu använda Cattas bevinglade ord…
Jag skulle skriva ”förmodligen” istället för ”väl” så slipper man fundera på om det är en fråga eller ett påstående.
Hmm, jag skulle göra som Lotten och sedan gratulera mig för att ha uppfunnit ett nytt och roligt ord! Min bror hävdade bestämt att änglarna hade vinglar, vilket jag tycker är både vackert och kreativt.
Tack för hjälp. Det var inte jag som skrivit den utan ngn annan som hävdade att det var ett påstående. Jag å min sida ville ha det till en fråga.
Hmm, jag tyckte att jag hörde något om pirater och piratlapp, det får mig ju utsökt att tänka på en gammal hemlisbloggare… Som vanligt leder ju alla vägar till Rom och Rom rimmar ju med Orlando Bloom (nästan iallafall); ergo mannen på cykeln var Orlando Bloom.
Om nu leopardia har rätt: tog du autografen av han?
(Jag bor så långt norrut att jag får skriva så.)
[…] ska förklara. Jag och mitt bloody eye tog igår tåget ner till Lund i blott och enbart ett syfte: att få gå på fest på Akademiska […]