Här firar vi med Världens kortaste fest – men man ska veta att just den 11 november runt elvasnåret är en allvarlig stund i andra länder.
I Storbritannien är man superdupernoga med att varje år sedan 1919 klockan 11 den 11 november ära första världskrigets stupade med inte bara en, utan två tysta minuter. Tidpunkten är vald med tanke på att vapenstilleståndet gällde från prick klockan 11 den 11 november 1918 – även om själva fredsfördraget inte skrevs under i Versailles förrän ett drygt halvår senare.
Vi tar oss tillbaka till 1918. Alla är blöta om fötterna, alla röker, alla vill hem och dricka te och alla vet att det här förbaskade kriget är faktiskt snart slut. I alla fall säger höjdarna det – klockan elva ska alla ju lägga ner vapnen. Men tänk om det inte är sant? Och tänk om det är sant och jag – just jag – kan vara den som avlossar det allra sista skottet!
Alltså skjuter alla på precis som vanligt eller kanske lite extra fram till klockan elva. Alla vill ju dessutom slippa bära hem massa ammunition och istället fylla fickorna med … konservburkar, cigarrettpaket och konfetti? På alla håll och kanter förberedde sig de olika arméerna också för eventuella luringar som inte alls tänkte respektera vapenstilleståndet. Därför dog nästan 3 000 män och 11 000 män skadades innan klockan slog elva.
Irländaren George Edwin Ellison var ute och kollade på omgivningarna i Belgien när han sköts vid halv tio-tiden denna fredens dag. Han hade varit med som soldat sedan 1914 och till och med överlevt den allra första attacken med senapsgas den 12 juli 1917.
Fransmannen Augustin Trébuchon dog klockan kvart i elva på väg till soldatkompisarna med beskedet att varm soppa skulle serveras strax efter elva, eftersom de alla satt i blöta strumpor.
Kanadensaren George Lawrence Price dog två minuter i elva när han och hans kompisar letade efter en tysk prickskytt som sades finnas i ett visst hus. Huset var tomt, men eftersom alla visste att vapenstilleståndet låg blott två minuter i framtiden, beslutade sig alla för att stanna kvar i huset bara en liten stund till. Alla utom Price – som gick ut ur huset och omedelbart träffades av en tysk kula i hjärtat.
Amerikanen Henry Gunther (som hade tyska farföräldrar) dödades en minut i elva när han av outgrundlig anledning rusade fram till och sköt mot en tysk enhet, som förstås besvarade elden.
Strax efter klockan elva utbröt ett fasligt skjutande som pågick i ungefär 20 minuter; soldaterna försökte alla att bli den som till slut avlossade Det Stora Krigets allra sista kula.
Vem som vann? Ingen aning – Twitter var ju inte uppfunnet.
Det finns förresten en pub med … ja, läs själva: http://www.endjeflaman.se/?p=1128
Fascinerande och lite äckligt. Blir till att komma ihåg nästa gång jag kommer till New York (säger hon och försöker få det att låta som om hon är där titt som tätt).
Om ni gillar musiken så kan ni ladda ner hela albumet gratis här:
http://www.noisetrade.com/thelowanthem
Noisetrade är ett intressant webbinitiativ där amerikanska indieband försöker marknadsföra sig genom att dela ut sina tidigare album (som förmodligen inte ger dem mer än pengar till plektrum och strängar ändå).
Bra initiativ. Generositet är nog smartare än att försöka övertyga sina fans om att en går under pga nedladdningen när ens album ändå säljs i miljontals exemplar.
Vilket förvisso kanske inte är fallet med dessa indieband, men vem vet?
@Petra: De artister som kan sälja miljontals med skivor är samma som också kan tjäna bra med pengar på spelningar på jättearenor.
Hur pass generösa mindre artister, som står för sina egna kostnader för inspelning och utgivning, ska vara, är ingenting som jag tycker att någon annan har rätt att ha någon åsikt om.
Att försöka rättfärdiga egen gratiskonsumtion med att ”de tjänar så bra ändå” är moraliskt likvärdigt med att stjäla.
Det är vad jag tycker, i alla fall.
Petra: Egendomlig användning av ordet generositet i det här sammanhanget.
Ska författare gå ut på torg och gator och dela ut sina nya böcker gratis? ”Varsågoda. Jag har jobbat på den här boken i tre år. Ta ett ex, hoppas du gillar den. Jag och förlaget bjuder.”
Vem kommer att vilja lägga ned tid och arbete på att skriva böcker eller göra uppfinningar eller måla tavlor eller fotografera om alla ska kunna ”ladda ned” produkten utan att betala.
11-11-11 o s v satt jag ”för mig sjölv” på toa och läste Kellgrens ”Den nya skapelsen eller Inbillningens värld” illustrerad av Roslins ”Damen med slöjan”. På radion utanför spelades Mozart. Varför fanns allt vackert (Mozart, Kellgren, Roslin m fl) på 1700-talet och inte senare?
Ni är verkligen inte kloka. Här skriver man så sorgligt så om döda och lemlästade gamla soldater. Och då kontrar ni med blodpudding i pyttipanna! (Alltså i inlägget om Klosettpalatset.)
Ack, Anders — Mozart och Kellgren är ju precis som du säger: vackert. (Inte som blodpudding i pyttipanna!)
11-11-11 referenser: de tre matcher i NHL (Caps@Devils, Canes@Rangers och Stars@Pens) som började kl. 1 i natt svensk tid står just nu 1-1. I Nord Amerika så är det ju fortfarande den 11-11-11.
Nu tycker jag att vi tar en tyst minut för ”Klosettpalatstråden” och hänger oss åt död och blod(pudding) här. Kanske.
Ska vi hänga oss?
Barhäng möjligen.
Beredskapsläge i baren på Scandics nya Grand Central tisdagen den 15 november 19.00. Alla är välkomna. Scandic har lovat att just detta hotell inte är centralstyrt. Det är detta som ska undersökas – bland annat. Hyttfogde medföljer.
Men vad säger du nu, Skogsgurra: ska vi ha en bloggträff i Stockholm nu på tisdag? ”Alla är välkomna” låter ju för bra för att vara sant.
Ligger nära Centralstationen, ju. Tänkte att det kunde vara läge. Och det finns ju en del kommaterare i stockholmstrakten åsse.
Egentligen är det pensionärsligan som ska prata belysningsteknik. Men vi gubbar kan ju hållas i ena änden av baren så får Hyttfogden och eventuella kommaterare hållas i andra änden. Å så samlas vi för en bit mat. Rädd att jag får ta notan. Men revisorn har ju sagt att jag måste ha lite utgifter också.