Hoppa till innehåll

Tre trasiga telefoner i Viken, Varberg och Vänersborg

Inte den simplaste, inte den snabbaste -- men den trevligaste turen, tror jag.
Inte den simplaste, inte den snabbaste — men den trevligaste turen, tror jag.

När vi igår körde den 24 år gamla sekruttbilen (som funkar jättebra) Skåne–Sörmland och jag insåg att det var en ovanligt allittererande resa, höll jag på att svänga in till Väla och Vara bara för anfangerna skull.

Av oss fyra i bilen hade dessutom tre trasiga telefoner med oåtkomliga kartor, uppslagsverk, livsviktiga Facebook-uppdateringar och sms som ju skulle ha underlättat kommunikationen när vi

  • blev tvungna att köra jättelångt söderut från Viken och svänga av vid Väla för att kunna ta oss norrut
  • inte hittade Bockstensmannen i Varberg
  • kom ifrån varandra i Vänersborgs enorma centrum.

(Verklighets- och faktakontroll nu innan båset går i taket av telefontrasslet. En av Iphonarna hade tappat laddningssladden under natten, en annan är av första modellen och seg som sirap pga. ett fotobibliotek som motsvarar Alexandria i storlek och både den första och den tredje brukar faktiskt kunna laddas via bilens laddare i cigg-uttaget, men var plötsligt inte kompatibla.)

Jag är helt ense med er alla om att forna tiders kartböcker var bra att ha. Och att man kan läsa på skyltar. Samt att invånarna i en stad oftast kan svara på frågor om körriktningar. Framför allt håller jag med er om att jag håller på att bli lobotomerad när jag lutar mig mot Iphonen och tappar sans och vett bara för att den stundom lämnar mig i sticket.

iken lämnade vi i stor stil och med en packning som hade kunnat klä ett helt kompani. Med bilens alla fönster öppna (ingen luftkonditionering, nej) och Hotel California i radion samt endast en liten guidebok till hjälp, kändes det verkligen som 1976. Vansinnet i att åka ända ner till Helsingborg för att effektivast komma in på E20 mot Göteborg irriterade mig såpass att barnen i fortsättningen har fått tillstånd att vid alla framtida irritationsmoment säga:

– Men det är inte lika irriterande som att köra söderut för att kunna komma norrut, mamma.

arberg anlände vi till vansinneshungriga, varma … och vilse. Liksom t.ex. Eskilstuna har Varberg haft otur med vägen som leder in till centrum: det ser bedrövligt trist ut med fabriker, industrier och köpcentrum. (Men sedan blir det fint!) Dessutom är det fullständigt omöjligt att komma fram till museet med Bockstensmannen. Överallt finns det skyltar till radiostationen Grimeton – ingenstans nämns Bockstensmannen. Kanske är det ett dassigt museum som staden inte vill att vi besöker?

Men vet ni att Varberg har ett oerhört vackert varmbadhus? Jag tvärnitade utanför, ställde bilen på trottoaren och sprang in för att be om en informationsfolder – som de inte hade. Istället bjöds jag in att ta egna bilder inne i det allra heligaste som var bland det vackraste (och varmaste) jag någonsin gått in i. Huset är från 1925 och inte nog med att informationsfolder saknas – Varmbadhuset har ingen artikel på Wikipedia! (Vem fixar?)

Varbergs vackra varmbadhus. (Med badande karl.)
Varbergs vackra varmbadhus. (Med badande karl.)

Vi kom efter en timmes letande i närheten av museet, men då fanns det absolut inte en enda parkeringsplats ens en kilometer från entrén och bilen kokade just då på både in- och utsidan. Så vi tog en pizza och besökte (den öppna!) kyrkan istället.

Skadeboardparkering i vapenhuset i Varbergs kyrka. (Orsaken ses i bakgrunden.)
Skateboardparkering i vapenhuset i Varbergs kyrka. (Orsaken ses i bakgrunden.)

änersborg tog vi sedan en avstickare till för att gå på det fantastiska Vänersborgs museum: Sveriges äldsta museimiljö! Jag såg framför mig dammiga hyllor, gulnade lappar och gjutjärnskolonner samt knarriga trappor. Men. Ack. När vi väl kom fram, hade museet stängt — fast vi är ju så vana vid detta att vi istället som vanligt styrde kosan mot kyrkan.

Men kan ni tänka er. Den var stängd!
Men kan ni tänka er. Den var stängd!

I ett område vid Vänerns strand – Skräcklan – träffade Nittonåringen på två kursare från Lund, varför jag, Elvaåringen och Sjuttonåringen roade oss storligen inne på affärsgatan:

”Nu skulle vi haft plommonstop på oss."
”Nu skulle vi haft plommonstop på oss.”

Och det var ungefär då vi fick användning av forna tiders mötesteknik:

– Vi ses vid bilen om en kvart, sa jag.
– Men jag har ingen klocka, sa ett barn.
– Inte jag heller! sa ett annat barn.
– Och inte jag! sa ett tredje barn.
– Min är nu 16:42. Kolla på kyrkklockan: den är ungefär kvart i fem, förklarade jag tålmodigt.
– Så när din är 16:57 och kyrkklockan är ungefär fem, ses vi.
– Japp. Men var ställde vi bilen?
– Ditåt. Eller där. Vänta.
– Men om jag står hääääääär ser jag ju inte kyrkklockan.

På något sätt lyckades vi trots allt sammanstråla igen för att ta oss hela vägen hem till Sörmland – och det med endast några kaffestopp och hamburgare i Laxå, där de förresten har en godisakut som vilket passade vårt bilhumör perfekt.

Akutingång! (Stängd.)
Akutingång! (Stängd. Hm.)

elefonerna som trilskades ska nu laddas och lagas. En vettig kartbok ska inhandlas och kommande bilresor i fortsättningen planeras noggrannare vad gäller museernas öppettider och … och … eller kanske inte ändå. Jag gillar verkligen de här lite Nils Holgerssonska, underbara resorna. Jag är som en lite förvirrad Akka, bara.

 

Share
Publicerat iBloggen

58 kommentarer

  1. Hej! Som sommar-varbergare kan jag tipsa om att stan är helt omöjlig att parkera i under juli månad. Alla andra månader är det gott om parkering. Parkera vid varmbadhuset och promenera upp till fästningen. Finfint fika på Fästningsterrassen, dessutom!

  2. Fast varmbadhusets parkering är full av hotfulla skyltar om att man inte får stå där om man inte ska bada varmbad …

    Men då vet vi till nästa gång — fast hur är det nu med Bockstensmannen och museet? Är det värt ett besök?

  3. Ni får väl vara lite listiga! Hälften går och badar, hälften tittar på Bockstensmannen. Och så kastbyter ni efter så lång tid som ni kommit överens om. Då är det ju alltid någon från bilen som badar.

    Jag är född på BB i Vänersborg.

    Ni kanske får resa med mindre brådska: Stängt? Då stannar vi tills de öppnar igen …

  4. Bokfrossaren

    Hm. De gånger jag varit i Varberg har jag hittat bra parkeringar.
    Bockstensmannen och övriga museet är riktigt bra. Där kan man ju dessutom se knappen som påstods ha förvandlat Carolus Rex till en bra kung. (Alltså den som dödade honom så att han inte kunde kriga oss längre ner i fördärvet.)

  5. Bockis är otroligt bra numera, honom måste man se. När jag jobbade där förra årtusendet var det bara en monter med skelettet i och en med dräkten, och så lite dammiga skyltar. Men nu! Han har — om uttrycket tillåts — fått kött på benen, ja i sån mängd att man numera får en bild av hur han sannolikt såg ut i livet.

    Infarten till Varberg var inte så ful förr. Men stan var å andra sidan betydligt mindre då jag bodde där: 45K själar mot dagens enligt uppgift 70K. Allt växer så det knakar, men all expansion görs snyggt och bra och stan blir bara mer och mer underbar. Vore det inte för vädret, som jag skrev hos mig nyss, skulle jag himla gärna flytta tillbaka.

    (Och Grimeton var intressant och fint, var där ffg i mitt liv nu alldeles nyligen. Bloggpost om det kommer vad det lider.)

  6. Någon här som har tips på vad man kan hitta på under en resa från Karlskrona till Söderköping via Valdemarsvik där vi ska besöka en överskottsbutik. Vi reser i morgon.

    På söndag ska vi vidare till Sundänge utanför Köping via Arsenalen i Strängnäs. Något mer man inte får missa på den resan?

  7. Örjan

    Om ni var som Nils Holgersson på resa. Lyckligtvis har du inte behövt berätta om egen Smirre.

  8. Döderhultarns gubbar finns att beskåda på Döderhultarmuseet som ligger i Oskarshamn, samma hus som biblioteket, enligt Wikipedia.

    Stensjö by norr om Oskarshamn, söder om Fårbo är en gahammal by som ägs och sköts av Vitterhetsakademin. Tydligen har man spelat in en del av Emil i Lönneberga där.

    Söderköping är ju en sån där pittoresk liten stad vid Göta Kanal. Uppe vid kanalen finns en sluss att titta på. Förhoppningsvis är det nån båt som ska transporteras.

    Norr om kanalen ligger Ramunderberget och där kan man klättra upp.

    Utanför S-köping ligger Mem och Stegeborgs slott. Ids man inte åka Europaväg norrut därifrån kan man ta en yttre väg (ut i dessa fall betyder ”närmare havet”) med Trafikverkets färjor. Ända till Kolmårdssidan av Bråviken kan man komma.
    Men det är alltså något för dan efter.

  9. Örjan

    Sanna: Cecilia erbjuder Ramunderberget.
    Jag Ramsundsberget i Jäders socken, Promenadavstånd till Sundbyholms Slott . Tänk Prins Eugen och tavlan ”Det gamla slottet”.
    Intressant om man tycker om runristningar. Dvs där finns Sigurdsristningen. Annan runvariant på sigurdshistoren är Gökstensristningen, Näsbyholm. Relativat nära Arsenalen-museet.

    Måste erkänna. trots att jag är uppvuxen i Jäder, har jag aldrig besökt Gökstensristningen. Först genom googling blev jag medveten om att den finns.

    Inte missa?
    Köra förbi Eskilstuna utan att säga hej till Lotten?
    (Se DDM:s nyliga inlägg på sin Facebook-sida.)

  10. Nu klickar jag på den imaginära gillaknappen på er alla.

    Och för att förtydliga: ni är alla välkomna att svänga av motorvägen och komma hem till oss. Gillbergavägen 113 a är adressen och vi bor max 10 minuter från avfarten mot Parken Zoo. (Där räknar jag in ett par minuters felkörningar.)

    I Söderköping äter man glass, förresten. När man inte spelar basketmatch förstås.

  11. Gerbilen

    Att köra söderut när man ska åt norr är väl inte konstigare än att klicka på Start när man vill avsluta. Sin PC nämligen. Va?

  12. Gerbilen

    Men har du inte läst hur det gått för folk som bjudit in till party på facebook? Tusentals förväntansfulla ”gäster” och polisutryckning.

  13. Men Kristinehamn har ju alla glömt!

    Titta för fanken in på konstmuseet. Där visas ’Nordic Darkness’ med allusion till ’Nordic Light’. Det är en fantastisk liten utställning (som jag anmält till Elsäkerhetsverket – jo, jag är en jobbig ingenjör) och mottot är ’det här är så jävla svart, serru att det kan inte bli svartare’

    Jag kan säga att den utställningen precis motsvarar min sinnesstämning efter att för fjortonde gången misslyckats i mitt dörrenoveringsprojekt.

    Jag har redan föreslagit vad nästa utställning ska heta: ’Nordic Gloom’

  14. skogsgurra: Och det har alla glömt rätt i! Krillehôla är en förbannat förglömlig måslort på kartan. Både din och min byhåla är intressantare — precis som i stort sett allting annat också.

    Fast Konstmuseet är bra. Och så min kör.

    Har inte sett ND är men ämnar. Varför misslyckas du med dörrn? Och varför anmälde du till Elsäkerhetsverket? Eller blir det roligare om jag åker dit och eventuellt begriper det själv?

  15. Jo, det kan nog stämma att stan som sådan är lite så där. Men riktigt så illa som du säger tycker jag inte att det är.

    Sen där med Elsäkerhetsverket är seriöst tänkt. Så här skrev jag:
    ”Jag besökte Kristinehamns konstmuseum i dag, den sjunde juli 2011 och tittade på den aktuella utställningen som fyndigt döpts till Nordic Darkness, alluderande på ”Nordic Light” gissar jag. Det är en liten skojig utställning som väcker associationer och tankar. De flesta utställda verken är av typen installationer i den mindre skalan och min personliga uppfattning är att utställningen är mycket sevärd och att vi ska vara glada att ha en så ambitiös institution här ’ute på vischan’. Katalogen är bra.
    Men, den behörige installatören i mig kan inte undgå en eller annan reflektion när jag ser hur illa en del av verken uppfyller även modesta krav på elsäkerhet. Visserligen är omgivande golv av isolerande trä och avståndet till jordade objekt betryggande stort. Men elmaterielens kvalitet är sådan att de inte längre borde få användas. De fyra elorglarna (ja, de är så ålderdomliga att de faktiskt kallas elorglar – inte syntar – i katalogen) har nätsladdar och stickproppar som inte ser ut att vara riktigt tillförlitliga och säkra.
    I en annan mindre installation (och här är jag inte riktigt säker på att jag tagit in konstnärens avsikt) ligger ett rullställ på golvet och ovan på detta roterar en flaska långsamt. Det är nog inte ett av utställningens djupast tänkta eller mest genomarbetade verk men alla kan ju inte vara det. Installationen av den lilla synkronmotorn är gjord med en öppen ’sockerbit’ som skarvats till nätsladden. Öppet och utan skydd mot beröring. Även här trägolv men ändå i princip olagligt. Se bild.
    Detta väcker en generell fråga: Hur ska man förvissa sig om att konstnärer, som troligen har ytterst rudimentär elutbildning, inte skadar sig själva eller andra i sin konstnärsutövning? Har frågan behandlats tidigare? Ultvedt har ju gjort en hel del eldrivna mobiler – hur var det med elsäkerheten i dem? Jag tycker att frågan är värd att ställas och hoppas att det inte blir något byråkratiskt spektakel av den.”

    Det handlar alltså om en ganska stor generell fråga. Jag har sett sådana här saker allt sedan Tingelys Metamatic gick över kajkanten i Paris på sextiotalet fram till Nordic Darkness. Det finns en stor risk i att slänga ut illa isolerade och fullständigt oskyddade elinstallationer på platser där allmänheten vistas. Det är farligt också för konstnären själv. Det kan behövas ett visst medvetande om detta.

    Åk gärna dit och titta så ser du nog vad jag menar.

  16. HUR hamnade Kristinehamn på vägen mellan Karlskrona och Strängnäs via Söderköping?

    Eller har detta blivit ett allmänt turisttipsbås?
    I så fall ska jag snabbt slänga in Sidengalleriet i Ramvik (precis norr om Högakustenbron, längs gamla E4:an, numera väg 90). Ett litet tag till visas där järngrejer gjorda av Tor Holmlund som är helt underbara! Mitt i allt det svarta smidet finns helt plötsligt polerat järn som glänser som silver.

    På lördag öppnar dessutom i samma by Skimutis’ utställning och det är något obeskrivbart. Det ser ut som ett snidat trädjur. Det fungerar som t ex en byrå, men samtidigt så rör det sig på nåt oförutsett sätt. Det är Pettsons verkstad på hög nivå där leklustfaktorn är en av de höjande faktorerna.
    Hur han har det med elsäkerheten vet jag inte, Skogsgurra, men det ingår lite sånt också.

  17. njae.. det var nog ett litet tankefel av mig. Vi får skylla på svärtan efter det fjortonde misslyckade försöket med dörren.

    Bra tips om Ramvik. Jag har viss anledning att besöka Bjärtrå i närheten av Ramvik. Hur länge pågår utställningen?

    Svärtan efter dörrförsöken har gjort mig kritisk i allmänhet, vilket lett till att jag tagit upp ännu ett problem där allmänheten kan komma till skada. Eftersom mina egna försök att få ordning på problemet bara lett till att hustrun fått en oherrans massa jordbruksredskap så har jag kopplat in proffset Kapten Konsument på fallet: http://kungforpresident.se/2011/07/rattfalla-artikel-nummer-5642/ Jag hoppas att det kommer att ge resultat.

  18. Hon var lite svävande på målet, sidengalleristen. Jag tror hon mumlade nåt om 14 juli. Det lät som att de inte riktigt hade pratat ihop sig om saken. Testa! Och funkar det inte så finns ju Skimutis!

  19. Kustvägen är trevligare än den stora vägen och det finns även en ännu mindre väg som är utmärkt som sevärd någonstans mellan Karlmar och Mönsterås. Vi upptäckte den först i fel ända när vi var på väg till Karlskrona.

    Kalrmar slott är värt ett stopp och dessförrinnan (om man kommer från Karlskrona) kan man stanna till och titta på minnesmärket för freden i Brömsebro, det ligger ett stenkast från landsvägen.

  20. Tack för alla tips. De i Söderköping med omnejd har jag redan avverkat ett antal gånger. Men det är nog dags för årets besök på Smultronstället och äta en oförsvarlig mängd glass. Kommer ihåg den 7 juni 2006 när vi satt där med några av våra bröllopsgäster och väntade på att de skulle känna sig pigga nog att åka hem. Vi , min man och jag, delade såklart på en Honeymoon.

    Någon som har något förslag på ett mysigt litet fik längs vägen? Vårt vanliga stopp på Preem i Ålem är bra men knappast mysigt.

    Hälsa på Lotten på söndag? Men vad är det man brukar säga? Man ska inte träffa sina idoler. Och blyg är jag också.

  21. Men Sanna, tänk så här:
    – Jag åker och hälsar på Lotten. Hon får prata. Jag sätter mig i ett hörn och vilar lite bara.

    Om allt hade varit som i den riktiga världen, hade jag bjudit på kaffe. Men apparaten har ju möglat. Te kan man få! Och en pinnglass! Man kan ta med sig kaffe också — då sympatidricker jag.

  22. Barkborren

    Tänk att Bjärtrå, hemkommun i min barndom, nämns på min favoblogg! Dörrproblem ! ? Här löser det sig ev med en karmnyckel. Få inte spatt Lotten , jag kan inte teckenspråket.

  23. Vinkade åt fredsstenen. Men lider lite tidsbrist för längre uppehåll. Vill ju inte att överskottsbutiken ska hinna stänga.

  24. Gerbilen

    Dieva: Var det felstavning med Karlmar? Jag som trodde det var en ytterst finurlig alludering på nåt som bara Skogsurra och Embryo, och knappt dom, förstår. Och så Lotten då.

  25. Uppenbarligen skulle jag inte ha sagt något …

    Men hörni, nu kallar grillen och ett glas rött för att inleda semestern med!

    Hörs senare i samma kanal men kanske i en annan instans av båset.

  26. Gerbilen

    Söderköping – där bor ju Bloggblad. Nåt säjer mej att hon har kakburkar som är välfyllda … och te och kaffe.

  27. skogsgurra: Det går upp för mig att elkunniga går omkring och ser på den elförvirrade populasen ungefär som vi språkare läser tidningen: ”Men hur svårt kan det vara att skilja på subjekts- och objektsform?” ”Den som sa det där, vad trodde h*n egentligen att det betydde?” ”I det här landet har vi faktiskt inte versal på månader eller veckodagar!”

    Okej att språkfel inte lika ofta kräver människoliv som elfel, men i princip så.

  28. Och inte behöver man skriva anmälningar till Språksäkerhetsverket. Vi har några frivilliga språgpoliser. En del skrattar bara – så hur ska man veta?

    Det där med versal eller inte på veckodagar och månader har jag verkligt stora problem med. Det växlar starkt mellan dom språk jag skriver på och det enda jag vet säkert är att det heter Tuesday och May. Men om det heter Mercredi är jag osäker på. Och hur gör man Egentligen i Sverige?

  29. Det blev varmrökt lax från Finnö på Bryggan med glass på Kanalmagasinet till efterrätt. Har inte provat glassen som Göta glass erbjuder men vågar ändå påstå att Kanalmagasinet har den godaste glassen i stan.

  30. skogsgurra: Jo serru, egentligen _har_ ju månaderna och veckodagarna egennamn, men vi svenskar anser att eftersom de är så många och inte har karaktären av individer, utan snarast är intill förblandning lika (jamenar vem kan skilja en Monday, bloody Monday från en annan liksom), så har de också förverkat sin rätt att bära versal. Vilket är vettigt, eftersom en myckenhet av grafiska markörer tenderar att göra en textyta orolig och besvärligare att läsa.

    Man känner igen resonemanget från exempelvis falukorven och vichyvattnet och numera, såvitt jag förstår, även internätet.

  31. Många lösa trådar det blev här då. Först måste jag säga att nu börjar det bli intressant! Jag trodde att h*n var någon ny fånig censur av ett obekant fulord – kanske ”hin”? Men börjar ana att det är ett könsneutralt och nytt pronomen för hon/han. Mycket bra – men hur uttalar man det?

    Sedan var det nåt annat – hmm.. får bli senare.

    Detta med dörren är ett stort trauma. Liksom hela huset. Men vi trivs, och ibland lyckas vi faktiskt få besökare att förstå att det GÅR att bo så här. Men ’ljust och fräscht’ kan vi nog inte påstå att det är. Dörren och svärtan kan man läsa om här:
    http://www.gke.org/pub/files/Se%20upp%20for%20dorrarna%201.pdf

  32. skogsgurra: Nä, h*n brukar jag skriva istället för ”hon eller han”. Fast egentligen borde jag nog börja använda hen, som förespråkas av många och som onekligen vore väldigt praktiskt att kunna använda. Okejrå, då är det avgjort — jag bestämmer mig här och nu för bli en henare! (Du har helt rätt: det är i lottens bås det händer.)

  33. Förlåt att jag inte är här och fnissar; jag sitter i mitt vardagsrum och PRATAR med hakke. På riktigt alltså. Vi har inte ens datorerna uppslagna.

    Eller vänta. Det har jag ju nu. (Ser du Sanna, han vågade komma hit! Och sova över!)

  34. Örjan
    Tror du verkligen det? Varför skulle någon människa kunna älska dessa monstra till snickerier? E han ’lite knepi’?

    Lotten
    Hälsa Hakke. Vår nye Alf Henriksson!

    MG
    Verkar vara något jag missat. Har ju varit lite upptagen med annat det senaste halvseklet. Är detta med ’hen’ något som pågår i allmänhet? Eller är det ditt eget lilla gerillakrig? Som mitt lågintensiva MM-krig?

    CN
    ??? Gutamål?

    Sådär. Då var nattens ärenden avklarde. Kan man gå och lägga sig igen. Man sover så fint till ’Naturmorgon’

  35. skogsgurra: Nej nej, det är inte bara jag. Finländarna använder det redan. Det finns de som gör det här också, men än så länge är det inte allmänt vedertaget. Fast nu när Miss Gillette har hoppat på tåget ska du se att antalet proselyter kommer att skjuta i höjden raketartat!

  36. Gerbilen

    Skogsgurra: Mercredi heter mercredi. Men det heter Jeudi. Nej, nu narras jag . Alla franska dagar med liten bokstav.
    H*n uttalas på ett lite sluddrande vis.

  37. Men på engelska (Engelska?) och tyska är det väl alltid versaler som gäller?

    Jag tycker att EU borde standardisera det här. När man rör sig mellan olika språk och har fullt upp med fakta så blir det tungt att hela tiden veta att man uppfattas som en fåne på grund av, som man tycker, enkla missar. Men det som jag som tillfällig besökare i ett språk betraktar som små missar blir ju lätt grova tabbar i mottagarens ögon. Speciellt fransmännen, som har ganska trång horisont, är väldigt känsliga. Tacka vet jag holländare. Där kan man knalla in på en restaurang eller verkstad och prata svenska. Dom svarar på holländska och vi brukar förstå varandra mycket bra. Där fungerar nog ett sluddrande h*n väldigt bra.

    CN, jag förstår att du är upprörd. Alla till mogen ålder komna svenskar borde ha tagit det där. Jag kan bara skylla på att transkriptionen kanske inte var så lätt att tolka. Inte för att jag tror att fonetisk skrift hade fungerat bättre. Nä, jag får nog skämmas där.

  38. Men Lotten, hur kommer man till dig från tåget? (Jo, jag har tagit dig på orden och tänker dyka upp någon gång första veckan i Augusti. Är ni fortfarande hemma då?)

    Och vad mer än Lottens källare är sevärt i Eskilstuna?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.