Vi rör oss i extremt farliga kretsar.
1.
Synnerligen illvilliga mördare lurar i buskarna i Viken, där min djefla man har sitt barndomshem. Visserligen umgås vi varken i finans- eller grönsakskretsar när vi är där, men vem vet: vi kan ju bli mördade av misstag?
Föreställ er nu detta.
Bäst som vi sitter där i trädgården och dricker vårt vin och äter av osten (som är på väg ner i gräset av brådmognad), faller någon av oss till marken. Döööööd. Det är helt klart ett förgiftningsfall, men ingen begriper hur den döde fick i sig giftet. Är det grannarna som skjuter giftpilar eller brevbäraren som häller giftpulver i postlådan?
2.
Det föll i söndags lika mycket regn i Köpenhamn som det vanligtvis gör på två månader där. Tydligen var det extremt även med Londonmått mätt och de annars så tillbakalutade danskarna fick stänga Tivoli och skicka alla tåg tillbaka till Sverige. Avskräcker detta en Köpenhamnsresenär – som annars måste riskera livet i det farliga Viken? Inte då!
Nu är det ju sedan ett par år så att vi är specialister på att hitta stängda ställen. Kyrkor, affärer, caféer och gårdsbutiker slår igen portarna så fort jag närmar mig. Så här såg det t.ex. ut i lördags:
Om jag blir miljardär ska jag inrätta en fond som ger ungdomar sommarjobb som kyrkvakter med nyckelkompetens och som håller alla portar öppna för mig och mitt sommarfölje längs vägarna. Mina stackars barn vet inte vad det vill säga att sommarklädd gå in i en iskall kyrka och lyssna på historiemalande föräldrar!
Men förlåt, nu tillbaka till Köpenhamns undantagstillstånd. För inte bara klädaffärerna hade stängt: även Condomerian beklagade att de p.g.a. ”mangel på personale i Roskilde-ugen” dessvärre fick hålla stängt.
3.
När vi var inne på Magasin du Nord, upptäckte vi att det även där rådde småtrevlig panik med avstängda områden och droppande tak samt pölar och vattenbunkar. Åh, trevliga, trevliga matavdelningar i affärer utomlands – plötsligt tycker jag att till och med vakuumförpackade leverbitar ser trevliga ut. Jag tog denna bild:
Men det skulle jag inte ha gjort. För det var nämligen strängeligen förbjudet, sa en tjej ur personalen som genast kom fram och hötte med fingrar och skakade på huvudet.
Nu är vi där igen – när är det förbjudet att ta bilder och när är det olämpligt och när är det bara ouppfostrat? Jag har hittat en bra sammanfattning som förklarar (även om den har snart tio år på nacken): Fotosidan säger att man får ta bilder ”på allt och alla utom vissa skyddsobjekt som kan vara både militära och civila anläggningar. När man inte får fotografera är det tydligt skyltat.”
Och skyltat var det inte på Magasin. Ok, kanske råder andra regler i Danmark? (Att jag inte skriver på danska här är bara av omtanke om era nerver och korrläsarnas ork.)
– Jo. Det är en lag i Danmark. Man får inte ta bilder för att man kan råka ta en bild på någon i bakgrunden som inte vill vara med på bild. Du kan få böter. Kanske fängelse.
– Menar du det? En dansk lag? Det var intressant, i Sverige …
– Hörru Niels! Visst är det så? Det är väl en lag som gäller i hela Danmark om fotograferingsförbud? Eller hur? sa tjejen till en kollega som dök upp, iklädd stövlar.
– Nääähäääääedå, svarade han. Det är bara här inne på Magasin som man inte får fotografera. Här är det förbjudet.
– Men var är skyltarna om fotograferingsförbudet? sa jag. Vad riskerar jag?
– Humdudum, trallade den anställde och fortsatte sitt stök bland de fuktiga hyllorna.
Hur går detta ihop med min bild av de coola danskarna, de som
- röker var som helst
- dricker när som helst
- äter vad som helst
- bryter mot alla regler bara för att de kan brytas mot?
Summering …
Jag kan när som helst bli mördad i Viken, drunkna på Strøget eller bli slängd i ett danskt fotograferingsfängelse. I’m really living on the edge, hörni.
47 kommentarer