Om jag riktigt, riktigt koncentrerar mig, kan jag konstatera att av alla som jag känner, är det ytterst få som har vunnit SM.
Eller EM. Eller VM. Själv har jag inte ens varit uttagen till landslaget – helt obegripligt, va?
Min pappa har vunnit SM i pingis i oldboys, dubbel. Min svärfar vann NM i simning. Diverse basketspelare i min närhet har visserligen touchat landslagsnivån, men svensk basket vinner minsann inga VM. Eller EM. Eller NM för den delen. Nej, ska man komma nånvart är det bågskytte som är grejen, tror jag, eftersom jag idag har sett koncentrationsfokusspecialisten Ludvig Bergöö (SOM JAG KÄNNER!) överlägset skopa hem tre olika klasser i JSM.
Dagens gren – tavla – avgjordes på en fotbollsplan med ytterst få störningsmoment. Skulle man kanske kunna införa överraskningar – publiknysningar, fyrverkerier eller huggormsattacker? (Igår for de omkring och sköt ute i naturen – fält – och i fredags prickade de kaniner och andra djur [dock inte levande, de var bara på bild] – jakt.) Publiken ser tavlorna på stort avstånd och kan ana på de tävlandes nackhår att det är koncentrationskrävande, men annars är det ganska svårt att hänga med i vad som händer. Men ljudet! Det är som en jättegryta med popcorn som på kommando poppar järnet.
Bågarna är av för ett otränat öga trettifjurton olika sorter – men tydligen är det bara fyra: klassisk, fristil, compound och långbåge, där den sistnämnda ser ut som ett vanligt Robin Hood-vapen. Compoundvarianten påminner mest om en sträckställning med spikar och skruvar som används vid komplicerade benbrott.
Deltagarnas koger för pilförvaring skiljer sig väldigt mycket åt från varandra. Några ser ut som snillrika handväskor som har plats för maskotar, vatten och en näringsriktig måltid samt några pilar. Andra är gjorda av affischrullerör eller paraplyställ.
Plötsligt såg jag ett vilset notställ mitt bland alla bågar. Men vem skulle spela? Och på vad? Kunde det vara en båg- och sågduett på gång kanske? Eller en pilkvartett?
Men nej – det var en uppfinning:
När alla har skjutit sina tre pilar i obeskrivlig trängsel som för mig verkar extremt störande, väntar man en liten stund tills alla på en given signal långsamt, långsamt släntrar fram mot tavlorna för att lugnt och fokuserat kolla resultatet. Jag och Sjuttonåringen med våra defekta tävlingsnerver ba:
– Men varför rusar de inte?
– Varför ger de inte järnet? Det är ju jättespännande att få se hur bra man sköt!
– Jag skulle ha vunnit kontrollräkningen!
– Nähe! För jag skulle ha haft startblock med mig!
Uppdatering:
Nu har jag lärt mig att det är förbjudet – det bryter alltså mot reglerna – att rusa fram till tavlan. För om man inte hinner stanna, kan man i rena ivern komma så nära tavlan att en pil penetrerar ögat. Vilket tydligen har hänt. Huga. Slut på uppdatering.
Efter en skjutning hettade det till rejält: två funktionärer sprang plötsligt på diagonalen över planen! Jag och Sjuttonåringen ryckte till, spanade runt, letade efter the action, höll tummarna lite av pur tävlingsvana … och slappnade av igen. För det hade inte hänt något. Ingen snedträff, ingen av pilar spetsad människa, inga piltjuvar och ingen koncentrationsskandal. Bara lite bråttom-att-fixa-nåt.
De äldre tävlingsdeltagarna skjuter på mycket större avstånd från ”tapeten”, som träffpunktspapperet heter. (Själva måltavlan heter ”butt” och är gjord av ett liggunderlagsliknande material.) De äldre har större och finare bågar med sikten och assistenter med kikare. Bågarna har vad jag trodde var stödpinnar för att skyttarna ska orka hålla balansen under pauserna, men det är en balanspinne som är till för att bågen ska vara lättare att hålla rätt.
Och för att skyttarna i de äldsta juniorklasserna ska orka, har de förstås stolar med sig.
Ni vet alla att jag anser att alla borde få chansen att delta i någon idrott någon gång i livet – och då gärna en idrott där lagledarna, tränarna och coacherna inte tror att utskällningar förbättrar prestationen? Och att det går får att få finfina resultat utan tortyr och elitsatsningar i åttaårsåldern? Okej. Här kommer en rekommendation: leta reda på en bågskytteklubb! Maken till luuuuugn har jag då aldrig varit med om i idrottssammanhang! Heja Bågskytteförbundet! *)
”Börja med bågskytte och träffa nya vänner!”
Uppdatering:
*) Vilda protester från initierade har inkommit: tydligen diskrimineras de stackars långbågeskyttarna alldeles bedrövligt. Jamen då säger vi fy, fy och ajabaja till Bågskytteförbundet istället.
Jag har rent av hunnit sluta. Eftersom det inte fanns så många bågskyttar där jag befann mig så kom jag inte så pjåkigt till i resultatlistan. Men det beror mer på att det inte fanns så många som kunde peta ner mig till de placeringar jag gjorde rätt för.
Dessutom slog jag mig med strängen varje gång jag släppte iväg en pil så det var inte så skoj. Vänsterarmen vinklade ut armbågen i strängens bana. Den där sporten handlar en hel del om att göra likadant varje gång. Och jag fick aldrig till ”vinkla bort armbågen” på nåt identiskt sätt.
Jag är glad att jag inte var med i det där SM:et. Då hade jag behövt stå längst ut på kanten för att veta vilken tavla som var min.
Klart att man inte springer fram till tavlan. Har ni försökt sikta sen med hög puls med högt tryck?
När jag läste data 1985 fanns ett dataspel där man tryckte på två bokstavstangenter i full fart och det fick löparen att springa iväg. En annan tangent fick den att hoppa eller kasta iväg ett spjut eller nåt. Sen fanns det ett liknande för skidskytte. Hade man gett järnet i ”skidåkningen” hade figuren svårt att hålla siktet still.
Långbåge? DDM har mycken kunskap om dess historia,och användning i strid, vill jag minnas.
Någonstans på nätet där det finns publicerat?
Nej, Örjan, det finns bara i hans bok ”Begravda i sanden”:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917351019X
Nästa bågskytte-SM ska jag titta på tillsammans med dig som expertkommentator, Cecilia N!
Själv tyckte jag länge att det här med armborst var Da Shit. En utsläppsfri, miljövänlig projektil. Bara det. Vore lite kul att skaffa ett.
Dock krävs det vapenlicens för armborst har jag lärt mig, så nu har jag fått lägga ner den hobbytanken.
Fast jag har knappt ens skjutit fältskytte och absolut inte det där med rörliga mål.
…att få nedkämpa det Franska Rytteriet tillsammans med långbågarna. Vad säger Djefla Maken, den krigshistorieintresserade?
Jag gillar ostbågar.
Cecilia N: det där med rörliga mål hade jag missuppfattat: det var bara bilder på djur, inte alls rörliga mål!
Jag kan meddela att den unge, trefaldige SM-vinnaren nu har tackat nej till tvångskommendering ut i orienteringsskogen. Den djefla mannen har däremot lurat med sig diverse andra ungdomar och SM-medaljörens fader.
Jag har blivit tillsagd att ringa polisen om de inte är tillbaka vid midnatt. Själv firar jag med rött vin och chips i långa banor. (Jag lägger ut dem i banor, ja.)
Min oäkta make sysslar med ytterligare en gren inom bågskytte, 3D. Då går man runt på en bana i skogen ungefär som på orientering, men med snitslad bana. Utplacerat på diverse ställen står det vildsvin, hjortar, tjädrar, bufflar, kanske även kameler. De är gjorda i naturlig storlek av någon sorts plast. Man vet inte avståndet till djuret utan det får man bedöma själv och ställa in siktet därefter. Har man då tur så träffar man någonstans på djuret annars får man köpa nya, DYRA pilar.
Han har även deltagit i SM, tror faktiskt att det var i Eskilstuna en gång. Han har aldrig vunnit, bara kommit tvåa och trea. Man JAG känner honom…
Balanspinnen heter stabb…
BALANSPINNEN HETER STABB!
(Ni förstår, jag visste inte det!)
Däremot vet jag att det finns några grejer som heter klickar som är liksom en flärp som flärpar till så att det blir precis lika mycket som man drar i ”snöret” varje gång man spänner bågen. Och att en ”plunger” drar ut pilen i sidled så att … nåt händer. För att … nåt.
Chips och rödvin? Funkar det? Själv kör jag med ett halvsött vitt vin och Werthers original för att stå ut med ett avsnitt av miss Marple från 80-talet.
Och keps kan man inte ha om man ska skjuta i motsol, för den slår emot bågen jue.
Men PK, du och Pysseliten måste flytta hit så att vi kan sitta och titta på dassig tv och dricka vin till vadsomhelst.
Äsch, jag bjuder hit er allihop — vardagsrummet är stort! När chipsen tar slut, tar vi fram vingummin eller en gammal ostbåge.
Visst är han duktig, Ludvig. Jag är stolt som en tupp. Det behövdes ingen skallgång i skogen. DDM var så följsam med en inte lika van orienterare. Men både jag och sonen (hans) protesterade när han ville ta ett ärevarv, det gula. Kolla in http://www.bkfiskgjusen.se/ där Ludvig (och jag) skjuter så finns det mer bilder och info från tävlingarna.
Vi kommer på torsdag då. Tar med eget kaffe. Kommer chipsen att räcka?
Torsdag blir ju jättebra! (Är inte hemma tisdag–onsdag.)
Vänta, jag kommer hem först på torsdag eftermiddag — men DDM är hemma innan dess!
Vi kanske ska komma oanmälda någon dag då rå. (så du får leva i skräckblandad ovisshet i sommar, mooouuuaaahahahahahaha)
Jag känner också en kille som skopade hem tre guld. Fast han heter Kalle Puman.
Vi får hoppas att det finns många klasser. (Jag är bättre på jag-mötte-Lassie är sportresultat så jag har inte riktig koll på sånt.)
Jag vet vem Kalle Puman är! Kanske Mikael Pumans son.
Min morfar vann en silvermedalj i OS i Stockholm 1912.
http://www.sok.se/5.c9f93f1083879052d80007296.html
I min bågskytteklubb fanns farbror Erik som jag just nu inte minns efternamnet på. Det var ett -son-namn. Han skulle varit med i OS nån gång, men han hade fått magsjuka så det blev inget. (Om han fick den hemma och inte åkte eller där och inte var med vet jag inte.)
Han hade ett överfyllt prisskåp så han pytsade ut såna till klubben att återvinna. Så jag har nån fin ljusblå glasvas med ingraverad gevärsskytt (han började med det) som han vunnit före mig.
Dagens coolaste: Ullah! (Jajaja, det är egentligen Ullahs morfar som är coolast. Men i brist på honom får Ullah utmärkelsen.)
Jag tycker att det är ytterst sympatiskt med prisåtervinning; vi har här i grannskapet en vandringspokal som på sin tid var ett SM-pris i gång. (Jag tar gärna emot och förvaltar någon höjdhopps-VM-plakett som kanske ligger och skräpar i Göteborgstrakterna.)
Jag kom 5:a i kommunmästerskapet i skidåkning när jag var 9 år. Det är till dax dato min främsta idrottsliga framgång.
PK, now we are talking. Skidor+skytte, vad blir det? Jajamensann, skidskytte! Fast det gick visst inte så bra för mig, vill jag minnas. Skjutandet var väl OK, men skidorna var bakvallade så det gick för trögt. I vanligt skytte, däremot, har jag kammat en hem en någorlunda ärorik pokal.
Bågskytte, är det när man skjuter på förbipasserade motorcyklar med sitt luftgevär?