Nejdå, det är alls inte som ni tror. Jag är bara lite förälskad i strutsarna som vi igår hittade strax utanför Nyköping: Rinkeby (!) struts- och kalkonfarm.
Kolla så fint hon dansar:
(Lite påminner hon ju om honom förstås.)
Som struts i Sverige är man född att ätas. Men innan de ska döden dö så verkar de leva ett helt okej och nästan lattjo litet liv. De vandrar knäpptysta omkring i sina jättehagar och sprätter lite i gruset, som de även äter som när vi oätliga människor knaprar i oss jordnötter på krogen. Rätt som det är blir någon galen av åtrå och burrar upp sig, hohoar lite tyst och dansar en lustiger dans för att imponera på de andra i hagen. (Jahadå, precis som på krogen även det.)
Faktum är att man numera inom idrottsforskning kollar mycket på hur strutsar tar dig framåt eftersom benen jobbar på med full kraft och felvända knäveck medan själva kroppen och huvudet ligger nästan stilla på en och samma nivå under hela språngmarschen. Faktum är även att Michael Johnson bakåtlutad sprang lite som en struts när han slog världsrekord på 19,32 sekunder 1996.
Apropå 19,32 så var det på OS 1932 som Stella Walsh slog världen med häpnad. Vilket ju inte hör hit egentligen. Istället ska vi fantisera om strutsfötter. Tänk sådana himla fina myggjagare man skulle kunna ha med dessa fötter!
Dessutom kan strutsarna springa 80 km i timmen, kommunicera utan ljud (hhhhhhhhh säger de på sin höjd när de inte hohoar för att impa på damerna), bli tre meter långa (basketkorgen sitter på 3,05 meters höjd så det är alldeles perfekt) och sparka ihjäl nästan vem som helst lätt som en plätt.
Däremot sticker de aldrig huvudet i sanden. QED: jag borde vara en struts.
Mjölkkor i Julita.
Dansande stutsar vid Rinkeby.
Vad härnäst?
Enastående bildjämförelse med löparen!
Jag har en äggkläckare för 50 hönsägg, antar att man kan få in ett eller två strutsägg. Ta med ett par och lämna vid trädkojan i Snårestad.
Örjan
Det har noterats en viss böjelse för bad i vin (champagne, förutsättes). Kan bli spektakulärt.
Skogsgurra: Ang badvätskor.
Finns det en åsnefarm någonstans?
Sådan mjölk lär ju vara bra för att behålla mjuk hy. Kanske även bra för att återställa knastrande knän.
Coola fötter. Klacken är liksom framåt bredvid.
Örjans filmsnutt fick mig att tänka på en kamelhingst i Kolmårdens djurpark för snart tjugo år sen. Han gick omkring och brölade och stänkte vitt spottskum över hela sitt ansikte. I ungefär samma syfte som den här strutsen.
Hm…
kanske på samma strutsfarm som Lotten var, talade guiden om för oss att hålla i kameror och plånböker. De är snabba ficktjuvar, en struts svalde en kamera, den återfanns dagen efter bland avföringen påstod han. De kan ju äta stora rejäla stenar som hjälper till att mala sönder maten innan de kommer ut hela igen.
Rätt charmiga, åtminstone på bild!
Han som åker omkring och gör ”Dirty jobs” har jag för mig var på en strutsfarm nån gång. Jag minns inte vad han skulle göra, eventuellt försöka stoppa in en i en transport. Det var mycket hejsan.
Jepp! Här är länken!
Var det där Fru Lill? Och var var i så fall Herr Bobbadill?
Läste i dag om en svan som hade fått en liktorn bortopererad, så varför skulle inte strutsar också kunna få dylika åkommor.
Han som åker omkring och gör ”Dirty jobs” — honom hade jag aldrig hört talas om, Cecilia N! (Såg ni vad han fick anstränga sig för att gå bredvid strutsen med ögonbindel medan den vane strutsdomptören samtidigt bara gick helt lugnt och avslappnat?)
Det som Margareta nämner om stenarna stämmer — strutsarna måste ha stenar i magen, annars kan de inte smälta maten.
Många underliga jobb Mike Rowe utfört.
Här ett om säregna musslor (Gooey Ducks) som Jessika (Mat & Blommor) tipsade om i höstas. http://www.youtube.com/watch?v=iZhQLoYIbJ4.
Varför kommer jag att tänka på triffider?
Annan association ang musslorna.
Lena Nyman: Vad har du i fickan Jan? Är det….?
Örjan
Vi bodde granne med en åsnefarm i våras. Men den var alltid stängd och ingen ville säga varför. Den finns här: http://www.ferme-ane66.com/
Där erbjöds åsnevandringar. Det är väldigt populärt, av en något udda anledning; Robert Louis Stevenson vandrade i Cevennerna med en åsna en gång och skrev en bok om det. Se http://www.gke.org/pub/files/Asterix%20och%20Jeanne%20d%5C%27Arc%201.pdf
Men bad i åsnemjölk kunde vi inte se att det erbjöds. Kommer nog nu när du frågat om det.
Liten länk ang åsnevandringen.
http://bnreview.barnesandnoble.com/t5/Daybook/RLS-amp-Modestine/ba-p/3348
Åsnemjölk är till för väna kvinnor, inte för mig.
Kul referat! Det är något med åsnor. Dom är charmiga. Ungefär som strutsar.
Vad badar du i då? Öl?
Duschar.
Det blir väl ganska mycket skum när man duschar i öl?
Älskar 7-Minuten Bier. Under väntan ”Ein Bit”?
Ja – da sind wir überein. Ein gut gezapftes Bier braucht sieben Minuten. Dom där tokarna som lutar glaset för att undvika skum är bara att beklaga.
Våren 1950 for min familj på sin årliga skåneresa för att besöka mormor och morfar i Helsingborg. Denna gång tog vi också bilen på färjan till Helsingör och for sedan mot Köpenhamn. På vägen ned stannade vi till och betraktade lärkor som sjöng och ryttlade i skyn över fälten. Det var första gången jag såg och hörde denna fågel. Väl i den danska huvudstaden skulle vi besöka Zoo.
Till den här vårresan hade jag och syskonen försetts med nya vårkläder. Till min utstyrsel hörde såväl hatt som ofodrade handskar. Hatten gillade jag inte, men handskarna var både snygga och sköna. Inne på Zoo beskådade vi allehanda djur och även en stor och ståtlig struts som gjorde små utfall med näbben genom nätstaketet. Då fick jag för mig att halvt dra av mig ena handsken och sträcka fram handen mot stängslet. Blixtsnabbt hög strutsen tag i min handske, drog av den och svalde den. Det gick att följa handskens väg ned genom den långa halsen.
Väl hemkomna till norra Småland igen ägnade jag flera veckor åt att noga granska alla sidor i vår morgontidning. Jag var övertygade om att däri få syn på en notis om att strutsen Köpenhamn hade avlidit på grund av en svald handske.
Där, Agneta, har du en barnbok som du och din man tillsammans kan skapa: Strutsen som åt en handske. (Märk väl att strutsen sedan blev tvungen att käka grus och sten för att kunna smälta handsken.)
Broder Jakob blev förresten som barn biten av en pelikan på ett Zoo. (Men jag har inte skrivit en barnbok om händelsen.)