Jag tog körkort i 25-årsåldern och köpte med min djefla man runt 1990 en drygt 15 år gammal limegrön Peugeot utan stöt- och ljuddämpare för 10 000 kronor av en släkting. Vi kunde se marken svischa förbi under oss genom ett charmigt hål i golvet och fattade inte varför alla skrattade åt oss.
Sedan dess har vi ägt den ena sekruttbilen efter den andra – ofta ärvda av vänliga släktingar. Att bilarna startar i fuktigt väder är som ni förstår luuuxuryyy.
Nu är bilen som i höstas lagades med silvertejp nyuppfräschad med ett silverglänsande avgasrör, men vi börjar ana dess annalkande frånfälle eftersom den tappar delar som en sjuåring tappar tänder. Därför tillåter jag mig att fantisera över vilken sorts bil jag vill ha.
Först och främst vill jag ha en Ford Mustang från 1967:
Men det går också bra med en Ford Gran Torino från 1972:
(Vabaha? Ni tycker att jag prioriterar männen framför bilarna i mina bildval? Men självklart och förstås.)
Fast jag fattar ju att jag måste vara realist. Därför önskar jag mig också en folkabuss:
Nu är det så att jag igår fick njuta av en nästan perfekt bil. Det är en sådan som har liksom ett vardagsrum i sammet på insidan och som man förmodligen inte kan ha annat än kul i. Från 1988 – jättemodern jue!
Det där bakre sätet har inte ens säkerhetsbälte! Men vänta, det saknas något. Vad ska man ha i de där hålen om inte en … en … en 2,8-öl!
Nästa nybil som vi köper ska ha manchester och sammet och dra minst 1,2 liter per mil. Andra må prioritera hästkrafter och miljövänlighet samt krockkuddar. Alldeles för få människor räknar ut partyfaktorn. Som i detta fall är 8,3.
Det där ser nästan ut som healing-vanen Gert Fylking rattade i en tv-film jag jobbade med. Men den hade inredning helt i sammet och en ordentlig gammal schäslong där bak. I bilen huserade ”Skönman, flerfaldigt premierad palmist”.
Brrrrrr.
Dagens ämnesval tycks inte sporra läsekretsen fullt lika mycket som landskapsbananer och sånt.
Men den där folkabussen såg ju väldigt sekruttig ut! Bra om man inte tappar dörrarna hur som helst.
Och vems var sammetsbilen? Hur såg den ut på utsidan?
Mustang för min del.
I helgen avslöjade min pappa att han kanske skulle skaffa en. Om han gör det kommer det reta gallfeber på mig. Det är ju min drömbil, inte hans. Grrrr!!!
Sammetsbilen ägs av en förtjusande kompis som har bilar som sin stora passion och ständigt svarta nagelband. Tyvärr glömde jag i min stora förtjusning att ta bild på utsidan — som är mattlackerad svart. Matt! Svart! Den ser ut som ett monster!
Verkar vara en stor van.
Vi köpte bil på Blocket förra sommaren. Av en gubbe i Staffanstorp. Det är en Ford Escort utan luftkonditionering MEN alla dörrar och bakluckan går att öppna så vi är nöjda med uppgraderingen i standard från förra sekruttbilen. Nu bor Forden i Stockholm och ska snart få åka söderut på semester. Har aldrig kört den i stan, här cyklar jag bara på min underbara blå hoj som aldrig får punka.
Ja gäller det bilar, då är jag med på noterna. Själva sålde vi vår sista bil för så där tretti år sen. Sen dess går vi eller cyklar eller åker buss. Till badet med tre barn och matsäck och badringar tog jag taxi.
Vi gillar dock att titta på snygga bilar. När jag nyss gick och köpte en liten hårddisk såg vi en svart Jaguar E-type cab, bara det läckraste. Sen en röd Ferrari Testarossa cab och en Jaguar XKR, racing green, cab. Mums. Fast samtliga rattades(förstås och tyvärr) av äldre herrar med mycket lite hår. Vår dotter brukade klaga över att läckra bilar aldrig ägdes av läckra killar. Jag förklarade att så ÄR det bara; man får aldrig allt!
Ingrid: Jag har en cykel som aldrig får punka … och aldrig blir stulen. Tyvärr. (För jag hatar den innerligt, men måste ju använda den så länge den funkar och inte är borta.)
Som nyfrälst lottoman kan jag inte se annat än att jag kommer att frekventera den här bloggen ett bra tag framöver. Sånna här teman är ju precis vad jag som tråkförare av en Ford Kuga behöver. Härligt!
Och en pilsner eller ett par är inte fel. Som alla vet hade vi en promillegräns på 0,5 för inte så länge sedan. Vet ni hur många pilsner man måste sätta i sig för att komma upp på dom nivåerna? Ganska många kan jag säga.
Läs allt om det på ”Borkenstein och promillen”!
Undrar om inte detta kommer att dra på sig så pass mycket eld att temat slår smäckarna?
Oh, en lottoman måste ju vara en möbel för mig! Jag ska sitta uppkrupen på den och läsa om Borkensteins ”Grand Rapids Study” – om jag kan hitta en bra länk, vill säga.
”Lottoman” – åh, det är en formulering man kan vara avundsjuk på! Inte har vi väl haft den förut?
Jag vet också vad jag vill ha för bil:
den ska inte vara så dyr att köpa, den ska nästan gå på bara luft eller nåt annat gratis, den ska aldrig gå sönder och den ska inte rosta.
Dessutom ska den vara varm på vintern och sval på sommaren, rutorna ska inte bli kladdiga på vare sig insidan eller utsidan.
Allvarligt talat: det knepiga är att hitta en med sköna stolar. Jag vill ha stöd så långt ner mot knäet som möjligt. Och rymma min inte alltför breda häck utan att det finns ”skålform” som trycker emot på sidorna.
Och så får den gärna vara röd. Samt rymma folk av basketformat i baksätet.
Det Lottomanska riket har sin huvudsakliga utbredning i södra mellansverige.
Oh. Så fint. Jag har en möbel och ett land.
Men stopp och belägg, jag ser nu att Nislak (som vill heta just Nislak) har ännu en tv-film att berätta om. Länka! Länka! Länka! Berätta allt!
Jo förstår du Skogsgurra, den där Nislas/Nislak/Niklas är inte så vanlig som man kan tro. Han har jobbat med kändisar! Massor av kändisar! Konstiga kändisar! (Alla andra här i båset är lika konstiga som alla andra.)
Tyckte väl att jag platsade på nåt mystiskt sätt. Kônstit fôlk är ju vi Värmeledningar vana vid.
Hittade du Borkenstein? Annars finns det väsentliga här: http://www.gke.org/pub/files/_Borkenstein%20och%20promillen.pdf
Det är ju precis SÅ man ska välja bil! Än så länge har jag inte prvkört någon av våra bilar innan vi köpt dem, jag går på färg, form och finess, medan PK tittar under huven och ruskar på knapparna. Nu ska jag lägga till festfaktor i bedömningen, eftersom vi byter bil onödigt ofta. Säkert pga, för lite fest!
Lottomania.
Känner mig som medborgare där sedan några år tillbaka.
Speciellt uppskattas bloggrikets enväldiga, välformulerade, basketspelande, språkpolisande, informativa, osv, osv, vänliga regent Lotten Bergman.
Krona på hennes huvud.
har bilarna AC eller är det vanligt KD i dom du funderar på.(KD står för korsdrag)
Pysse: Men – det är ju precis så vi köper bil! En gång ville Hyttfogden (min fru) att jag skulle följa med när hon åkte till verkstan för nån service. Ja, jag åkte väl med då. Å så börja det, som vanligt. Vi var där sju på måndag morgon. Å först fika vi. Å sen började vi knalla runt och titta på bilar. Undvik verkstäder som har bilhall i de yttre utrymmena – kan bli duurt.
Hyttfogden tyckte väldigt mycke om en djupblåviolettmetallic kack. Å sen tyckte hon att hon satt bra i den. Å när bilsäljaren dök upp i niotiden så var det bara att skriva. ’Kan vi inte få lite rabatt nu när du inte har behövt jobba nånting?’ frågade vi. Jaha – och så fick vi ett presentkort på IKEA. Högst oväntat. Vi körde därifrån i den nya bilen. Det var smart. För vi slapp betala servicen på den gamla.
Vad det var för bil? Har jag glömt. Det är ungefär så det går till. Man kan inte påstå att vi är särskilt medvetna bilköpare. Men, när vi köper blodpudding och hackkorv – då jädrar! Då är det noga!!
Det blir inte roligare än så här. Jag hittar inga klipp från eländet.
-klak, jag minns några räliga midsomrar. Men att -91 var såå rälig har jag inget minne av.
Jo. Det blev väldigt fel i min snutt om bilköp och djupblåviolettmetallic kack. Lack ska det vara. Det har inget med bålgetingens kack eller din namndyslexi att göra. Det bara blev så.
Är Skogsgurra släkt med Skogsmulle månne?
Lottoman – härligt! Kul med dubbla medborgarskap, det har jag ofta tyckt varit spännande.
@Nislak: Jag funderar på om du kanske har jobbat med en ”granne” (eftersom vi bor på landet är vi lite generösa med den benämningen men avstånden är lite större) som är ljudtekniker/ljudmakare(? kommer inte på vad de kallas). Han kommer ibland över och lånar lite udda föremål som ska bli konstiga ljud i en Beck-film eller så. Har hållit på länge i branschen.
Ooooh, den där ljudmakarn, Dieva, honom har jag nästan intervjuat i radio!
Niklak — men via din länk fick jag i alla fall njuta av de underbara namnen på rollkaraktärerna: Dagny, Vickan, Skönman, Sickan, Arvid, Eva-Britt, Örni, Åke, Laura, fru Roos, raggartjej (Regina Lund!) och Bibi. Så heter de inte i filmerna nuförtiden.
(Att du har träffat Mimi Pollak är det närmaste jag har kommit Greta Garbo. Dödscoolt, på min ära.)
Gerbilen (konstigt namn, ger du bort bilen?, aktuellt tema med tanke på att hela tråden handlar om bilar):
Ibland undrar jag om det inte är min son som är Skogsmulle. Men än så länge är det är bara en ganska ogrundad misstanke.
Dieva, har du något namn? Det blir liksom lättare då.
Jag har jobbat flera gånger med Mimmi Pollak. Hon var en väldigt rolig tant! Hon var inte släkt med Kaj P men blev så tröt på att behöva förklara det så hon sa att de var släkt.
Lotten: Jag har inte träffat GG men befunnit mej i samma lokal som hon. Det har jag nog berättat om. Coolt var det! Fast så hette det inte då.
Och gäller det att ha befunnit sej i samma lokal som – jag vill ju alltid vara värst – så har jag även varit i samma lokal som Dalai Lama – den nuvarande inkarnationen, I might add. (Har jag träffat Garbo så kan jag ju i princip vara rent antediluviansk.)
Skogsgurra: Gamla medborgare i Lottopedia/Lottopedien kommer ihåg Ökenråttan . Googla ”gerbil” för synonym till aktuellt namn.
Kan det ha varit ’Limpan’? Ljudtekniker i smestan? Där finns det en bra historia om vagnvändaren i Oxelösund.
BTW, jag har förlorat körkortet på grund av gerbiler, hamstrar och vita möss. Men fattade inte. Trodde det handlade om en synnerligen generös person. Man lär sig hela tiden.
@Niklak: Jag tar det via en annan kanal – FB. Jag ska bara se om mina små grå kan gräva fram efternamnet också i någon gömma.
På min sömniga blogg har jag lagt ut ett par bilder på vad som kan vara en av Lottens drömbilar. Jag råkade ”snubbla” över den på väg till en skolavslutning idag och hade därför kameran med mej. Nu vet jag ju inte vad det är för årsmodell på den, men snygg är den.
Funderar lite på hur man kan ha en Mustang som drömbil när man inte vet hur dom ser ut. (Ok, drömbil var kanske att ta i, men en önske bil kanske? Eller jag vet inte, jag blir förvirrad. Hm, jag gissar nog på Dan Brown. )
Haha, Niklak! Jag hade en musikfröken som hette Uggla i efternamn, men hon envisades med att hon INTE var släkt med Magnus. Ingen trodde henne! Då hade hon ju nämligen bara varit en tråkig mussefröken.
Har även haft en kompis som med bestämdhet hävdade att hon var släkt med Greta Garbo, om det är sant vet jag dock inte, men jag blev inte särskilt impad heller. (Hon var liksom passé för mig.)
Själv har jag blivit promoverad ihop med en drös kändisar (inga skådisar dock), vilket jag är ganska mallig för.
och: Ger-bilen var bara för fyndigt!
Pysseliten promoverad.
Gratulerar!
Antager bilder finns.
Kan vi få se?
Snälla.
Jovisst, det finns en hel film till och med – flera timmar med tal på latin och nigande och bockande. Jag kollar om PK kan trolla fram något bevis att lägga i sin blogg. Han
harär familjens bildarkiv.Ja, vi vill se kändispromoveringen! (Se där hur ett inlägg gick från sammet till kändisar. Hm, så himla långt var ju inte det steget, när jag tänker efter.)
Enligt uppgift finns inga bilder på kändisarna i arkivet (?), men jag lovar att Sir David Attenboroughs huvud är två gånger så stort som mitt. Det vet jag för jag provade hans lagerkrans. Och Koffi Annan höll tal och berättade om en av alla gånger han blivit förväxlad med Morgan Freeman.
Någon liten bild kanske går att hitta i alla fall, om inte annat så på nätet.
Jag hade en litteraturlärare – Mr. Whaley – i Dallas som såg ut precis som Koffi Annan och Morgan Freeman. Vilket inte alls hör hit.
Det ÄR en 67:a på bilderna på min blogg. Bara så ni vet.
Örjan och ni andra, nu finns det ett par bilder från Pysselitens promovering på min blogg.
[…] som vi har ägt ihop har jag berättat om förut — och även bilar som jag skulle vilja äga. Vår värsta bil var den första – limegulgrön Peugeot 506 utan stöt- och ljuddämpare men […]
Den här tråden, avhandlar på slutet, ett av mina käraste intressen, nämligen ’Silly Claim to Fame’.
Att ha befunnit sig i samma lokal som DL är ett tvättäkta Silly Claim to Fame. Mitt första SCtF är att jag har gått förbi Lennart Hyland på Strandvägen i exakt det ögonblick han sa -Faan. Inte illa.
Men häromåret fick jag mitt bästa SCtF, håll i er nu.
Min faster arbetade i förra seklets ungdom på den sommarkoloni där en viss liten Greta Gustafsson befann sig! Som dessutom, till yttermera visso, blev väldigt förtjust i fröken Elsa, min faster då.
Nu har jag ju visserligen inte träffat min faster Elsa, enär hon dog en trettio-fyrtio år innan jag föddes, men blodsbanden finns ju där.
Och nu då, har jag ju blivit medborgare i Folkrepubliken Lottomanien, det är ett nästan lika fint SCtF…
Hej Malin Lindqvist som har trillat in i ett jättegammalt kommentatorsbås. (Fördelen med det är att jag får bekanta mig med inlägg som jag heeeelt och totalt samt komplett har glömt att jag har skrivit.)
Å så länge sen jag var i båset senast! Kom på att jag måste kolla vad som är på G nu. Det gamla talesättet att man inte saknar kon förrän båset är tomt passar ju inte för båset är väl aldrig tomt här…
Och snart är det jul igen!
Hälsar Barbro
som gärna skulle heta Garbo i efternamn (ungefär lika lustigt som att heta Barbro i skolan där killarna brukade kalla mig Farbror Barbro) .
Förresten ser jag nu hur efter min tid jag är – urgammalt bås helt enkelt.