Hoppa till innehåll

Parkeringsbekymmer

Parisparkering.
Parisparkering.

Jag är en troglodyt.

(För er som inte minns: jag kallade en troglodyt till bilförare för både det ena och det andra samt just troglodyt eftersom han var just det – i en synnerligen stressad bilparkeringssituation.)

Jag befinner mig alltså i Lund. Att parkera i centrum är som att parkera i Rom eller varför inte Sydpolen: hopplöst. Gatorna är smala och slingriga och dessutom kullerstensbelagda och parkeringsplatserna är väldigt få samtidigt som bilarna är många trots att alla verkar cykla. (Jämförelsen med Sydpolen? Självklar: har ni någonsin lyckats parkera där? Nä just det.)

Lunds kommun har en parkeringskarta till min hjälp.

Eller ... kanske inte till så stor hjälp?
Eller … kanske inte till så stor hjälp?

Men den gästfrie skotten som hyser mig hyr förstås en parkeringsplats i, öh, på, eh … någonstans. I sitt parkeringshus. Själv befinner han sig just nu i Christchurch och kan inte på några villkor ens om han tänker på engelska komma på vilket nummer hans plats i parkeringshuset har.

Så sent igår kväll chansade jag.

Jag tog den enda tomma plats i det område där han förmodligen har sin. Och så skrev jag en stor lapp med röda bokstäver och tejpade upp i bakrutan:

OM JAG HAR TAGIT FEL PLATS: RING MIG PÅ 070-888 55 42!
JAG KAN KOMMA OCH FLYTTA BILEN JÄTTESNABBT!

Sedan gick jag hem och sov den oskyldigaste av sömner.

Zzzzzzzzzzz.

(Sovpaus så att ni förstår lugnet. Zzzzzzzzzzz. Fast egentligen signalerar kanske zzzz att man snarkar? Hur stavas ”lugna snusningar”? Fnfnfnf nfnffhhhf hnfhnfh nfnhf?)

– DINGDINGDINGDINGDING!!! –

Strax efter kl 06 i morse ringde telefonen och väckte en mycket skyldig felparkerare. En väldigt arg och väldigt skånsk röst skrek så högt han någonsin kunde:

– Om du inte flyttar biljävulen omedelbart så vet jag inte vad jag gör med den! Jag ska ta tåget till Köpenhamn!
– Förlåt! Jag kommer omedelbart! svarade jag och kastade mig ur sängen.

När jag nu skriver att jag ”kastade mig ur sängen” så var det verkligen så. Varken kroppen eller tankarna hann med – det var verkligen bara reflexerna som skötte kastandet. Därför hamnade jag i skräddarställning. På golvet.

Jag har faktiskt inte suttit med benen i kors på det sättet på flera år; det är väl något med de knastriga knäna, kantänka. Jag sa till mig själv medan jag krånglade loss benen:

– Byxor. Nyckel. Skor.

Kanske i Lund?
Kanske i Lund?

Och så rusade jag i full galopp iväg med sömnskräp i ögonen och andedräkten som från en unken gravkammare ut, för att 25 meter senare tvärstanna eftersom jag hade glömt bilnyckeln men hade med mig dörrnycklarna. På väg tillbaka in i huset tackade jag min lyckliga stjärna för att jag dels har kondition, dels inte har vant kroppen vid stretchning och uppvärmning utan bara kör på ren explosivitet.

Samma Paris-bil som ovan, misstänker jag.
Samma Paris-bil som ovan, misstänker jag.

När jag äntligen kom till parkeringshuset fyra minuter efter väckningssignalen, stod den arge och vevade med armarna och kallade mig idiot och Köpenhamn om vartannat. (I alla fall lät det så.) Jag bad om ursäkt och förlåt och om mer ursäkt och förlåt och sa att jag hade fått fel nummer medan mannen fortsatte att rya om att man inte kan bete sig som jag hade gjort och att jävl…

Sedan hörde jag inte mer eftersom jag skyndade mig att flytta på bilen. Jag körde mot den automatöppnande garagedörren … som inte öppnades. I stark nedförsbacke stod bilen med nosen nu mot en stängd port medan jag kände hur svetten rann från hårfästet ner till de så praktiskt uppfångande ögonbrynen. Jag andades. Hostade lite, tog djupa andetag, hostade igen kände hur hjärtat slog sönder bröstkorgen. Så tänkte jag:

– Nämen hörru Lotten, det här kan du ju blogga om. Du ser förmodligen ut som någon som håller på att dö i lungpest på 1300-talet.

För att få mer luft och komma på en lösning, öppnade jag bilfönstret och drog djupa, hostande andetag av den  cementdoftande parkeringshusluften. (Jag vet inte varifrån hostan kom – är ju frisk som en nötskrika.)

Då kom den arge mannen. Liksom spatserande. Inte ilsket rusande utan bara släntrande. När han såg mig och den stängda dörren tog han ett par steg bakåt och några framåt och började svära om dörren som hade hängt sig, medan han tryckte på en till synes kamouflerad knapp bakom en stolpe. Garageporten öppnades och jag kunde köra ut – efter att jag hade släppt ut Köpenhamnsresenären först. Som lugnt gick mot stationen.

När jag kom in i huset igen satte lungpesten sina klor i både själ och kropp och jag föll ihop i en liten hög – om än inte i skräddarställning . Tågen till Köpenhamn går faktiskt var tionde minut. Det kanske ordnar sig ändå.

——

Uppdatering

Eh. Hm. Arge mannen ringde en gång när jag inte vaknade, visar det sig nu. Och då pratade han med min telefonsvarare innan han ringde en gång till. Trots att jag vet att det är jag som är den skyldige och jag erkänner mitt parkeringsbrott, kan jag inte låta bli att ändå roas av den oförblommerade, skånska ilskan. Här via länken kan ni lyssna. (Lägg gärna märke till hälsningsfrasen.)

Arge mannen.

Share
Publicerat iBloggen

39 kommentarer

  1. Men det är väl självklart; om alla cyklar så står bilarna stilla, parkerade. Alltså finns det inga parkeringsplatser kvar. Elementärt min kära Bergman.

  2. Luna

    Jag tror att vi blir sådär oproportionerligt arga för att vi får så få tillfällen att lätta på trycket. När någon har snott ens plats och gjort ett uppenbart FEL då är det liksom tillåtet, och så mycket lättare att verbalisera och dirigera vreden. Det är svårare att vara arg på ett pensionssystem, marknadsekonomin eller det oundvikliga åldrandet.

  3. Stackare! Ska jag skicka lite Bricanyl över internet?

  4. Se där en diagnos, hakke! Jorå, det kan ha varit något astmarelaterat stress- och frustrationshostanfall. (Jag bricanyliserade mig redan kl 06:27.)

    Den elementära Bergman ska nu dra ut i det lundensiska vimlet!

  5. Nu tycker jag vi ska diskutera pluralformen av “sömn”.

  6. SAOL:
    sömn s. -en -er

    NE:
    sömn, regelbundet återkommande, spontant uppträdande tillstånd med nedsatt förmåga att reagera på yttre stimuli, en form av vila. I sammanhang med skuld, oskuld, parkeringsbekymmer och brutala uppvaknanden kan detta omtalas i plural.

  7. För säkerhets skull — eftersom jag inte vill förvirra er mer än nödvändigt — måste jag bara tala om att jag i ovanstående kommentar far med osanning.

  8. Haha, “spontant uppträdande tillstånd”!

  9. PK

    En sömn, flera sömnader. Sådeså.

  10. Och just nu sitter jag här och inte njuter av en enda sömn …

    (Helt ok. Jag har ledsagat och följt två professorer [en i nordiska språk, en i historia] från Malmö till Lund och de tackade mig ömt med kindpussar och manligt fnitter.)

  11. Fnittriga män som kinpussar nudesoppsblondin.
    Kan man tänka på annat än det berömda schampot och balsamet som var så stor succé på 80-talet i trekantiga flaskor.

  12. Dum gubbe.

  13. ” … spontant inträder …”, måste vara när jag somnar framför tv:n på fredagkvällen.

    Och kanske straxt. Jag ska ta en egen professor med mig till sängs och somnar väl efter några sidor.

  14. Ack så ont det är om professorer i soffan jag ligger i, här i Bandhagen.

  15. Hjälp! Har nu läst de två senaste inläggen i ett svep och är alldeles andfådd. Vilket rekord försöker du slå?

  16. Eh, glömde klicka i lilla rutan. (Hur kommer det sig att ibland är den redan iklickad och ibland inte?)

  17. Det där med ifylld ruta och inte begriper jag då rakt inte på. Inga rutor är någonsin ifyllda för mig, vart jag mig i världen vänder.

    Rekordet? Den som byter böcker på störst geografisk yta och vaknar snabbast dagen efter!

  18. Parkeringsrutor ifyllda med fordon?

  19. Exakt så, Cecilia N!

    Vet ni, att nyss upptäckte jag att arga gubben hade pratat in ett meddelande på min telefon om att han skulle slå min bil i småbitar. Skönt att jag faktiskt befinner mig 60 mil från honom.

  20. Men vaf¤&#*? Han är en arg gubbe på riktigt! Skönt att man vet hur det slutar: innan kvällen kommer han att få ett piano i huvudet. Annars skulle jag nästan ha föreslagit polisanmälan.

  21. Undrar om man kan hitta ljudfilen på iPhonen och spara den någonstans. Hm. Om inte annat vill jag ju lägga ut den här!

  22. Å andra sidan har han ditt mobilnummer och en bil så han kan åka ifatt dig.

    Skulle nog polisanmäla hellre än lägga ut ljudfilen …

  23. Nu kan ni lyssna på ljudfilen som jag har uppdaterat inlägget med! Och nej, jag polisanmäler inte när jag själv är skyldig till att ha orsakat ilskan.

  24. Förtjusande människa. Just hälsningsfrasen var påfallande brysk. Påminner om ett brev jag fick (ett av många arga svar jag fick när jag skrev veckobreven på föräldraNätet) som började: “JÄVLA DUMSKALLE! Du tycker tydligen att” och så vidare. (Det var också från en arg gubbe.)

  25. Vilken artighet. Jag tyckte först att han avsluta med “… flytta bilen omedelbart — hej fan!” men det var nog vid närmare efterlyssning ” … omedelbart härifrån!“.

  26. Kanske värden skulle använda sig av hans argumentationsteknik på sina lappar i trappuppgången: “Flytta barnvagnar och sparkcyklar från trappuppgången omedelbart annars slår vi dem i stycken!“.

  27. Just “slå i stycken” skulle jag vilja säga oftare.

  28. Men säger han inte “haj peå daj” sist? Eller söker jag så intensivt efter vänlighet att jag hallucinerar?

  29. Som när folk blir asförbannade över en missad avgång i tunnelbanan i rusningstid… Um, nästa tåg kommer om två minuter men never mind…

  30. En gång gick jag på en skånsk buss genom fel dörr, för det var första gången jag åkte buss i Skåne, så jag visste inte hur man gjorde. Det lät ungefär likadant om busschauffören då.

  31. Ooooh, jag har inte hört den där arga som Cecilia N länkar till. Maken till ilsken karl! Och att det är just norrlänningar som får oändligt med skopor ovett.

    Stackars, stackars, Åsna. Busschaufförer som oftast är så timida.

  32. Jag ryser. Minns med obehag hur en man ringde och skällde ut mig efter noter (?) efter att jag hade “backspegelkrockat” med hans fru (och inte erkände att felet var enbart mitt). Han skrek och skrek i luren och vi hade fest. Alla fick lyssna, jag tror inte att han drog efter andan ens. Slutligen tog PK över och avslutade samtalet eftersom jag skakade som ett godståg och hade förlorat talförmågan.

  33. /ingrid

    Den arge mannen låter precis som Björn Ranelid!
    När jag var liten och bodde i Hjärup bodde en man på vår gata som kallades Arga mannen. Han hade nog skäl till det, bland alla ungar som busringde och skruvade av hans vattenspridare och förpestade tillvaron för honom på Ängavägen.

  34. Bakgrunden till “min” arga skåning är att han äger/ägde ett hyreshusområde i Sollefteå som han inte skött om alls. Och inte brytt sig om på nåt sätt heller. Mer än att ta in pengar på.
    Så den i “vår ände” är en journalist på lokaltidningen som skulle vilja veta mer från själva källan än bara rykten om.

    Jag minns inte hur det gått med området sen, det har pratats om tvångsförvaltning. För domar, böter och vite är inget som biter på denne rabiate.

  35. Örjan

    Cecilia N :Stackars journalist som försöker vara vänlig.

  36. Påminner om favoriten “Cyklar parkerade i porten PÅKÖRAS”. Hujedamej vilket adrenalinpåslag jag skulle ha fått!

  37. Anna

    Du är modig du som gick ut och mötte en man med den arga och föraktfulla rösten. Jag hade offrat bilen (i stycken) på studs!

  38. Både din och Cecilias länkar var onekligen spännande länkar att lyssna på.

    Något som var helt nytt för mig var att ‘norrlänning’ är ett skällsord… Kanske ‘skåning’ är ett skällsord norröver? Och varför säger mannen “kom upp till Skåne”? Om mannen som blir utskälld är en norrlänning borde det väl vara mer korrekt att säga “kom ner till Skåne”?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.