Christan Olsson hoppade tresteg som nästan ingen annan och tappade därför motivationen. Man kan nämligen ha kul om man bara är bäst och inte har någon som hotar. Mitt i Stefan Holm-yran bestämde han sig då för att satsa på höjdhopp för att få tillbaka lusten. Och så blev han skadad, skadad, skadad och skadad och hoppade av och hoppade kort och hoppade på än det ena, än det andra. Men sällan över 17 meter.
Carolina Klüft var så överlägsen i sjukamp att hon också tappade motivationen och beslutade sig för att ta ett mellanår – eller om det var en paus – och bara satsa fullt ut på tresteg. Och lite längdhopp. Det gick inge vidare och vips, hade hon tusen och en skador och rehabiliteringstränar tillsammans med stackars systrarna Kallur som står i tunnor fyllda med is för att det ska visst bli bra då.
Anja Pärson slog halvt ihjäl sig i en störtloppsbacke en dag 2010, men reste sig upp och borstade av snön och tog en OS-medalj dagen efter. Hon hade så ont att hon skrek i svängarna, men va fan.
Peter Forsberg var en gigant på isen. Han spelade emellanåt hockey med dribblingar och slalomskär mellan motståndarna, men alltsomoftast låg han utsmetad mot plexiglaset som en smälld fluga: det enda sättet att stoppa Foppa.
Toppidrottsatleter har i allmänhet egen stjärnglans och behöver inte extra krydda som en egen slogan eller värdegrund som företag och kommuner anser sig tvungna att formulera. Men tänk om de hade sloganer? (Man får säga slogans, men jag är ju en stelbent och rigid språkpolis numera.) Hur hade det låtit då? Ni ser säkert att jag här ovan har stoppat in tänkbar inspiration.
Fantisera i kommentatorsbåset! Ta gärna med andra – Ulrika Knape, Ulf Samuelsson, Tina Thörner och Olof Mellberg? (Eller så lägger ni ut texten om ömtåliga kontra tåliga atleter. Och håller med om att basketspelarna alltid är bäst och smartast.)
Kobe or not to be … (slogan för Lakers?)
Både för Anja och Peter F. gäller väl samma: Ger vinnarskallen ett ansikte…
Längd- och höjdhoppare får väl enas med basketspelare om samma slogan:
Vi lever på hoppet.
Eller i skadeperioderna:
Allt är hopplöst.
Fast till många basketklubbar har jag försökt sälja in ”Vårt hjärta dunkar för basket”. Utan succé, dock.
Och det dunkar i tvåtakt!
Har ni förresten hört Fagerstas kommunslogan?
Fagersta — Här får du livstid!
Åh, Christer — tänkte inte på det!
Tur att det inte var Kumlas slogan.
Fagersta har faktiskt ett fängelse de också 🙂
Säter borde ha ”Tokig i Säter” som slogan.
I (Gamla) Uppsala blir du hög
Hihi, precis så här ska det låta!
För alla som spelar mot Shaquille O’Neal:
Om du inte ser opp tar det stopp.
Olof Mellberg -Först grundskola, sen fotboll
Henke Larsson -Näe, man e ju nöjd
Fast, Thomas, med Henke Larsson måste man klämma in ett O-K någonstans. (Uttalat o för sig och k för sig, inte som ”åkej”.)
Aj, Christer, det gör ont i hela mig av att se folk springa in i Shaq.
Den snubben har balans och magmuskler. Och den stackars Parker såg ut som han hade fått flis till revben. (ca 1½ min)
Härnösand hade en gång kommunsloganen ”Först in i framtiden!”
Någon luttrad person skavde bort det första r-et …
Sen lades det ett STORT flöte i Nattviken (vattnet som skiljer centrum från E4:an) för att det skulle se somrigt ut.
Då kom elaka tungor på: ”Stan bakom flötet” …
Di har det inte lätt …
Säter HAR denna slogan!!!! ”Bli tokig i Säter”. Är de inte kloka?
När jag var ung och engagerad i den då nya idrotten Innebandy så sa jag alltid att ”Framtidens bandy är inne”. Nu för tiden har ju även utebandyn flyttat in men det var inte riktigt så jag menade.
Nä, fullständigt galna.
*fniss*
Jag tror att större delen av idrottssverige undra hur Anja bär sig åt för att höja sig när det är mästerskap. Hon kan åka hur dåligt som helst under säsongen men så fort det vankas mästerskap så verkar det om hon trycker knapp. Sedan så är det nästan så att det blir medalj per automatik.
Tror hon endast har missat medalj i ett enda seniormästerskap (Vm/OS). Slå det den som kan.
Jag tycker att sloganer är svårt. Min favorit är ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”, fast det kanske inte räknas som slogan.
Är ordet slogan svenskt eller finns det ett svenskare ord för slogan?
Så slogan slog inte an hos dig, PK?
F som i Effektiv!
Vill minnas dessa gamla slogans :
Vi orienterare gör det i skogen!
Vi simmare gör det i bassängen! osv
Eller den som alla motorintresserade brukar föra fram är ju:
Idrott luktar svett, sport luktar bensin!
”Börja med bågskytte och träffa nya vänner!” är också en gammal en.
Eller den om alla arkeologer!
Arkeologerna gör det i graven!
I knew it: I have the bästa bås!
När det gäller ordet slogan, så finns det inget vettigt svenskklingande ord. Slagord? Nej, för negativt. Paroll? Ja, kanske. Säljfras? Nä hu!
Men se här:
Kristianstad JO-anmäls för sin engelska slogan!
Nu när du är så på topp inom språkpoliseri, Lotten, så är det naturligtvis inte längre nån utmaning för dej. Vad ska du då hitta på? Du kanske kan ge kurser i akvarellmålning i stället. Vore det en utmaning för dej?
Oh damn, ja, jag känner mig förstås helt omotiverad! Knyppl… square danc… bergskl… hockeyboc… Nej! Jag vet!
JAG MÅSTE DELTAGA I MELODIFESTIVALEN!
Jag växte upp i en by med en dansbana som var vida berömd under sextio- och sjuttioal. Minns tydligt den lilla t-shirt jag hade där texten löd ”Hålligång i skogen”. Bilden under föreställde två kaniner som gjorde … ja, de gjorde kaniner.
Textutdrag ur Wiki.
”The word slogan is derived from slogorn which was an Anglicisation of the Scottish Gaelic sluagh-ghairm (sluagh ”army”, ”host” + gairm ”cry”).”
Min enda invändning mot försvenskade stridsrop är outtalbarheten. Ska man behålla diftongen och säga slouganer. Eller helsvenskt logiskt slóga nér eller kanske slogáner. (Kan inte göra coola betoningstecken.)
Förresten Lotten, kan du förklara varför jag inte vill kalla Paul Ronge för medierådgivare utan mediadito? Har jag rätt får du prisa min osvikliga magkänsla, har jag fel får du förklara hur densamma blivit kontaminerad.
Sorry, Luna, i sammansättningar inleder man med medie- och inte media-. Kontaminationsförvirringen beror nog på andra vanliga …ia-ord och att media-nånting ju används oftare än t.ex. medium-nånting även när det inte handlar om plural.
Åhhh Lotten. Jag menade förstås att akvarellmålning skulle göra dej MOTIVERAD.
Nämen det förstod jag ju, Gerbilen! Men akvarellmålning hade förmodligen bara gjort mig skäraavsigöratgalen eftersom jag är så kass på att måla.
Jamen då blir ju akvarelleriet en motiverande utmaning. Och kass kan bara bli bättre, säjer jag hurtigt uppmuntrande.
Jaha, jag blev då så frustrerad av att jag hade fel att jag var tvungen att forska vidare. Här är det en anglifiering som spökar i mitt huvud! Med svensk profil, tex medievetenskap så blir det på e-tt sätt. Men uttryck som är direktplockade från engelska behåller sitt a, till exempel det förträffliga mediamogul. Jag tycker som princip att vi använder det för lite!
Nu kan man också koppla det till den där grammatiska termen för ospecifierad mängd som jag inte kommer ihåg vad den heter och egentligen bara lärt mig på franska, t ex d’argent. Därför hittar jag massor med finfina undantag, tex Karolinskas Mediabyrå.
Jag drar mig till minnes en uppretad lärare som hävdade att det måste heta just media- och han var mycket bestämd på det. Ironiskt nog undervisade han på Institutionen för medie- och kommunikationsvetenskap.
Eftersom jag tittar på På spåret så blir jag ju lite smått nyfiken ifall en äkta språkpolis anser att Fredrik Lindström är korrekt?!
Sportmannasloganer – oj vad svårt. Orlando Blooms slogan hade ju naturligtvis varit ett enkelt ’aaaaaaaarrrrrrrrgh, bring your paaaaarrrrrrghot’
Fredrik Lindström, den stackarn, har ju blivit attackerad av mig på Coop, så honom ska jag inte hoppa på fler gånger.
Däremot välkomnar jag Orlando Bloom-spåret. Och beklagar Luna, som ju nu måste lära om när det gäller medierna!
En paroll för Lotten:
Lottens ParOlle
Orlande Bloom, så
snyggbra skådis att alla kvinnor blir knäsvaga.Se där, en egenkomponerad slogan i elfte timman.
Jag kan ingenting om sport. Men tycker att författare borde ha slogans.
”Björn Ranelid – som en skimrande gräshoppa med en pärla av dagg på ett darrande grässtrå, grönare än ishavet, i den myskoxlika skymningen”
”Nere i källarhålet med Dostojevski”
”James Joyce – när du aldrig vill att det ska ta slut”
Ursäkta.
Nu, Anna, mejlar du Björn och erbjuder dina tjänster! Myskoxlik skymning! Ha!
[…] mesiga företagssloganer och häromdagen funderat över idrottsmän som ju inte har fattat att sloganvägen kanske är den rätta vägen att gå, snöade jag in på att ”blanda fel”. Att ta ett företag […]
Och om en kaffemaskin gör en macchiato i skogen, är det någon som dricker upp den då?
Nej, för i skogen kan ingen höra dig be om salt.
(Min logik är måhända lite suddig: i skogen har man salt i kaffet om man är skogshuggare i Kirunatrakten.)
Alltså det här sista blev ju helt obegripligt utan kaffemaskinsspamkommentaren innan. Men å andra sidan: om inte zenbuddhism är obegripligt, vad ska då vara obegripligt? Dessutom ser jag nu att det är otydligt om det är kaffemaskinen eller macchiaton som ska drickas upp (om den nu ska det, med tanke på salthörningsproblematiken).
Jag vet, Anna — men jag var tvungen att ta bort den och spammarkera de för att lära bloggen att inte släppa igenom sådant i fortsättningen. Men jag kan ju citera:
”Exactly how numerous those is going to be served daily? What
kind of coffee maker otherwise coffee machine can give your the beverage your want?
Just how very long truly the coffee machine have to last?
Tack, nu blev allt klart som saltkristaller igen!
Men nu undrar jag en annan sak:
Om det bara är vi som skriver till varandra på detta drygt två år gamla kommentarsfält, är det någon som kan höra våra kommentarer falla?
(Och nej jag behöver inget svar på den frågan egentligen. Den var rent filosofisk.)