Hoppa till innehåll

Etikett: Melodifestivalen 2011

Sista chansen och skrikande programledare samt Adam

Jaja, det heter ”Andra chansen”. Men jag måste säga att detta envisa programledarskrikande inte imponerar ett dugg. Inte heller Marie Serneholts glitterpantalonger.

Men – hux flux kom jag på – ska jag försöka realtidsblogga ändå. Trots att jag verkligen inte alls gillar tennisupplägget med dueller utan seedning. Trots att jag är stuck in a timewarp runt 1977. Trots att vardagsrummet är fullt av spelande musiker och elgitarrer och annat som skapar riktig musik i detta nu. Trots att jag är anti-anti! Jag vill nästan ta till klyschan ”man kan inte tävla i musik”.

Men. Ok, here we go.

(Att jag som har följt Melodifestivalen med lupp sedan 1973 erkänner att jag inte gillar den här tillställningen är stort. Eller … det är det inte alls, kom jag nyss på.) Oh dear, nu kom Adam Alsing och berättar att han ska sitta med under hela sändningen och ha ”egna synpunkter”. Vilka jättestora glajjor han har.

De som har fått röda bokstäver här, går vidare till nästa duell.

—-

Jenny Silver i vita nylonstrumpor. De hade jag senast 1971 när min pappa disputerade promoverades och jag var kransflicka. Hon sjunger ”Something in Your Eyes” som ju är tio ABBA-låtar nedslängda i en skål och sedan mixade till … ok, en annan ABBA-låt. Jag försöker verkligen att gilla de dansande pojkarna i sladdriga linnen och små fingerlösa handskar. But no. Men jag känner en kille som heter Diamant i efternamn. På riktigt! (Men varför sjöng hon 1999 års vinnare ”Take Me to Your Heaven” med ny text nyss?)

Love Generation dansar som Ika i rutan när hon är ”skelättet Åke” och sjunger ”Dance Alone”. Hur trovärdigt är det när de dansar jättetillsammans? Men de framtrollade midjorna är läckra. Hur kan folk (=Christer Björkman) på allvar tycka att det är det här som ska representera Sverige? (Vänta, nu börjar jag förstå att de alla ska sjunga en låt med ny text före sitt bidrag. Love Generation hade valt ”En dag” från 1989.)

Och nu måste alla kasta sig på telefonerna och rösta. ”Det här är som en sprinttävling i skidåkning” säger skrikande Marie medan skrikande Rickard skojar till det rejält med att säga att man ju inte ”kan skylla på vallateamet”. Åh, nu kommer Adam Alsing och ska säga precis vad han tycker och ha sina egna åsikter:

1. Jenny Silver påminner om ABBA.
2. Hon är snygg.
3. Mattan som Love Generation står på är densamma som Malena Ernman stod på för två år sedan.

Jahaaaaaaaaaaaaaaaaa!

(Jag ber verkligen om ursäkt för mitt raljerande. Jag vill älska Melodifestivalen som jag har älskat den i alla tider. Men det går ju inte!)

Men nu blev det ballt! Loreen sjunger om sig själv till melodin Joleen! Men det har ju inte varit med i någon Melodifestival? De andra två duellanterna försjöng också – men bara gamla mello-låtar. Det här var ju jättebra! Fast sedan kommer hennes bidrag: My Heart is Refusing Me. Och tänka sig – fastän hon är klädd i en garnhärva och dansarna har sladdriga silkepolotröjor i 70-talsbeige och rör sig som Tarzan – så är jag väldigt vänligt inställd. Bara pga. Joline?

Sara Varga sjunger förlåten till Orups ”Jag blir hellre jagad av vargar” från 1988! Jamen äntligen! Finess! Eller … bara helt naturligt? Aha, det är ju hon som låter lite som Lisa Ekdahl. ”Spring för livet” i Marilyn Monroe-klänning. Hm. En perfekt P4-låt.

Åh, nu kommer Adam Alsing igen och ska säga precis vad han tycker och ha sina egna åsikter:

1. Det är två bra låtar
2. Måns Zelmerlöv coachar Loreen.

Eh.

The Moniker sjunger ”Hej hej Monica” som förlåt, vilket i alla fall får mig att le. Oh, jag gillar hans låt: ”Oh My God!”. Men visst är det ”I See a Star” från 1974? Är jag så gammal att jag numera bara gillar det som låter som det gjorde i min egen barndom?

Linda Pritchard sjunger ”Son of a Preacher Man” som förlåt. (Är inte ”förlåt” ett extremt passande nyord i sammanhanget?) Kolla nu när hon snart går mer på knä! Snart går hon ner på knä när hon sjunger ”Alive”! I jätteslitsad klänning! Troschock! Snart! Vilken pipa hon har, säger de bredvid mig. De struntar i att hon faktiskt snart ska g… nej! Hon gick inte ner på knä lika coolt som förra gången! Men ok, hon sjunger jättebra. Fast i en rockig låt hade hon varit perfekt.

Nu kommer Adam Alsing igen och ska säga precis vad han tycker och ha sina egna åsikter!

1. Det var en Beatlesinspirerad låt och en powerballad och båda var bra låtar.
2. Lindas klänning kostar 80 000–100 000 kr och är skapad av Lars Wallin. Som vill ha tillbaka den.

Det var ju … originellt.

Shirley’s Angels sjunger förlåten till ”Se på mig” – Jan Johansens vinnarlåt (1995) som jag gillar. Men äsch, nu kommer deras bidrag ”I Thought it Was Forever”. Änglarna är svartklädda i tights och har snyggt hår och urläckra urringningar. Sjunga kan de också. Men hjäääääääälp så trist låten är! Oj, nu kommer pojkarna som dansar! I kapuschonger! Hur kan deras kapuschonger sitta kvar i den där motvinden?

Pernilla Andersson försjunger till mesproppslåten ”Eloise” (1993) och är bra mycket coolare i sin egen ”Desperados” som är på svenska trots titeln. Jag intervjuade henne i radion en gång i tiden och hon var alldeles förtjusande. (Alla intervjuobjekt är inte det, faktiskt.) Men hon hade mössa på sig som hon på inga villkor ville ta av sig fastän det var 30 grader varmt i studion och hår sällan syns i radio.

Nu kommer Adam Alsing igen – han som ska säga precis vad han tycker och ha sina egna åsikter!

1. Båda artisterna får lika mycket kärlek på webben.
2. Guinness Book of Records har utnämnt Shirley’s Angels till vinnare i kategorin ”mest löshör i ett shownummer”.
3. När Pernilla Andersson säger att hon slappnar av genom att pimpla, så handlar det om fiske och inget annat.

Han är verkligen frispråkig, Adam.

Skönt, Shirley kontrar: ”Vi har lite mer hår än Adam Alsing, därför är han sur”.

Love Generation i ny duell. Jag tror att deras lattjokläder hade sett ännu bättre ut mot svart bakgrund. Nej, de kommer inte att gå vidare. (Tror jag, som alltid har fel.)

Sara Varga duellerar. Och nej, den går heller inte vidare.

Jaså en av dem måste vinna? Asch. Ok, vi får se. Jahaja, Varga!

Nämen här kommer Adam Alsing igen – han som ska säga precis vad han tycker och ha sina egna åsikter!

1. Båda låtarna var lika bra som förra gången.
2. Det finns tydligen tittare som vill se Richard dansa. Men det vill inte Adam, för han har sett honom dansa.

Hurra så fyndigt. Vad vore Melodifestivalen utan Adam?

The Moniker duellerar nu mot Pernilla Andersson, och eftersom den förre är så mycket bättre kommer den senare att gå vidare. Nähej, nu hade jag fel igen!

Ok, nu kom det roligaste på hela kvällen: Rickard springer ut till vänster för att hinna till Vasaloppet imorrn – med Kjell Lönnå i hasorna, bärande på Richards skidor!

Adam Alsing får sista ordet – han som ska säga precis vad han tycker och ha sina egna åsikter!

1. Richard och Marie som kan jämföras med Fyrtornet och Släpvagnen eller Skönheten och Odjuret har gjort ett väldigt bra jobb ikväll igen.
2. De får båda två betyget MVG. MVG alltså, till båda två.
3. Nästa vecka är det final.

؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟
Hoppas att han fick rejält betalt, Adam Alsing, han var verkligen ovärderlig!

؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟؟

Share
32 kommentarer

Melodifestivalomgång i Göteborg (väldigt uppdat.)

Nämen alltså. Jag tänkte att jag inte alls skulle rapportera om Melodifestivalgenomgången som kallas Göteborgskalaset, särskilt eftersom mina åsikter och synpunkter inte alls är originella.

Men om tekniken är med mig, kommer åsikter, reflektioner och banaliteter här i alla fall eftersom jag har fått exakt 23 krav på detta via mejl.

1.

Nu är det dags för Brolle, som jag intervjuade i radio 2008. Jag har hittat mina anteckningar inför intervjun, och de lyder:

  1. Är du medvetet melodramatisk när du sjunger?
  2. Vad är din inställning till The King?
  3. Ber folk dig att sjunga In the Ghetto?
  4. Kan du inte känna dig som en konkurrent till Martin Stenmarck?
  5. Vem skriver låtarna?
  6. Har du dåliga rådgivare?

Men ännu sämre är faktiskt skämtet på tv i detta nu. Som antyder att Norrland ligger efter vad gäller teknik. Jag ba: BAH! Sådär sade jag själv redan 1977.

Sedan tog jag ju en bild på honom i studion 2008:

Brolles tatuering är välstavad i alla fall.
Brolles tatuering är välstavad i alla fall.

(Sedan sjöng han “In the Ghetto” för mig och bara mig samtidigt som han tittade mig innerligt och djupt in i ögonen.)

Brolles mello-låt är en vanlig låt utan åthävor eller dansare. En låt, bara. Jamen så bra då. Tralalala.

2.

Nämen vem är Noreen? Förlåt. Loreen. På lilla inspelade intervjusnutten är hon skumt sminkad med streck mitt på läpparna, men nu står hon på scenen och vrååååååååålar med en sjujävla pipa. Ah, dansarna runt henne har sladdriga shoppingpåsar på sig.

Men som bruden sjunger! Fantastiskt! Måtte hon vinna hela rubbet!

3.

Babsan på scen? TV på scen? En karl som sjunger falskt på en tv-skärm?

Jag är inte den som inte gillar buskis och humor, men här kan jag bara njuta av hans snygga ben. I låttexten hör jag ”en billig servitris”. Say what? Oh no, hjälp! Jag vill ha tillbaka ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård”!

4.

Bettan, jahaja. Som bor i Norge. ”Landsförräderi” säger de i skämten före låten. Nämen så originellt.

(Jag har en intressant idé: satsa på artisternas respektive okända talanger i förpratet. Nästan alla kan något konstigt.)

Nu kommer låten! Elisabeth Andreasson har en brun, glittrig klänning med synnerligen snyggt dekolletage och JÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTEMYCKET hårdrocksrök som döljer eventuella skor. Som Bettan säkert har lagt ner hur många timmar som helst på att välja ut. Låten låter som något i Pocahontas. Urk. Oj, nu såg jag skorna!

Någon i vardagsrummet viskar något om ”Antikrundan”, men det låtsas jag inte om.

5.

Ha! Nu blev det jättekul!

”Sanna, vi tror att dina låtar fungerar lite som ett sömnpiller”.

Hurra! Sanning med en självironisk twist! Jubel, pukor och trumpeter! Och nu kommer sömnpillret?

Nehej. Ett … discopiller? En snurrande scen, höga skor med bovlarm på vristen, jättekrage som Prince och blankpolerade ben.

Den där urringningen påminner mig ju om Jessica Rabbit. Förlåt, jag fokuserar ju fel: bruden kan naturligtvis sjunga. Men apropå Brolle ovan:

– Har du dåliga rådgivare, Sanna?

Lite mellanprat igen. Men hörni, när programledarna pratar i sina mikrofoner som hörs i sin jättejättejättejättemikrofon på kinden: måste de skrika då? Hur är det med volymkontrollen? Och måste de skratta åt sina välrepeterade skämt?

OBS: Endast melodifestivalengalningar och dito -älskare får raljera som jag gör här ovan.

6.

Nu kommer en ju nästan I See a Star med The Moniker! Fast den heter Oh My God. Daniel Karlsson kan ju sjunga och uttala rätt och flickorna har gogostövlar från 1971.

En dark horse, sanna mina ord. (Det betyder för er som inte spelar på hästar eller som bara lever i en allergifri värld att man lurkar i bakgrunden och slår rekord och vinner fastän ingen fattar hur det gick till.)

7.

Anniela. Ja oj, vi skämtar i förpratet om att hon är så ung. Det blir kul. Ja. Hihi. Hon är ju jätteung.

Gäsp.

Hon sjunger om sin panna och smeker sig över magen. Finfin koreografi. Men vänta, hon kan ju sjunga. Nej, det kan hon inte. Vänta, nu sjöng hon bra. Oj, nu kom hon fel. Oj, nu kom hon fel. Oj, nu blev det rätt. Nej, nu fel. ”Känner pulsen slå så elektriskt”. Jeeeeeez. Nej, vänta, nu kom hon rätt igen. ”Elektrisk låter kroppen gå igen”. Iiih.

Ojojoj, minsann har hon inte en vasaloppslagerkrans runt halsen.

8.

Mellanpratsskämten är i succéform.

– Soul, är inte det Sydkoreas huvudstad?

– Det låter som som du drar en vals, Christian Walz.

NEJ! Vad händer? Janne Schaffer kommer! Vad fick du betalt för att gå in i mellansnacket? Försvinn!

Ok. Christian har Dr Watson-skägg och det är coolt med en miljard stråkar på scenen. Uttalet är bra. Han kan också gå upp i falsett (som jag alls inte gillar någonsin över huvud taget). Och han kan liksom alla andra leka med tonartshöjningen. Men var är LÅTEN? Är det inte Salem Al Fakir igen? (Jamen då vinner han junte.)

Nu ska jag vara positiv: han hade i alla falla snygga kläder. Och collier. (Som SAOL en gång föreslog skulle stavas KOLJE. Hoppsan. Nu måste jag fnissa lite.)

____ PAUS _____________ PAUS ______________ PAUS __

Nu kommer Peter Stormare och Christer Sjögren. Den senare har jag också intervjuat i radio. Hm. Öh. Eh. Minns inte ens om det var trevligt eller trist. Bild? Tatuering? Nope.

BOWIE! DE SPELAR BOWIE! I MELODIFESTIVALEN! BOWIE! HURRA!

De där var underbart. I sju sekunder fick vi höra bra musik. Nu slut. Snabbgenomgång igen. Nej, förlåt, det är visst programledarna som ska sjunga något ”roligt”. Tralalala.

Lottens filosofihörna

Det är ju så här att jag faktiskt inte lider av att titta. Det må låta så på klaget, men det …

(Oj, här tappade jag tråden för att Åttaåringen kom hem från ett party där det fanns pälsdjur och behövde duscha medan kameran försvann och min djefla mans födelsedagstårta trillade på trekvart och Elvaåringen tyckte att jag tittade mer i datorn än på tv:n och Artonåringen anropade via Skype att hans middag igår gick bra trots morotssoppa och Sextonåringen sade åt mig att jag nog inte ska splittra mig så och Trettonåringen sa att han tänkte gå och göra något annat vilket jag försökte få honom att inte alls göra.)

… det är inte så. Jag gillar ju detta spektakel. Jag gillade det förvisso mer förr i tiden när det bara var en enda final och jag hade tid att plugga in alla låtar och resultat. Och köpte och sparade alla kvällstidningar. Men det är kul! Det är kul. Det är det. Det är i alla fal lite kul. Ibland.

Lottens filosofihörna är nu slut

En av mina snyggaste tårtor före fallet.
En av mina snyggaste tårtor före fallet.

_________________

Vidare från första röstningen: 1, 2, 5, 6, 8, där Sanna (nr 5) fick allra flest röster. Hon får före slutsjungningen säga några väl valda ord:

– Jag vet inte om jag får ut något ord, en det är fantastiskt, fantastiskt kul detta.

Nu har jag kommit på min framtida succékarriär! Jag kan servera oneliners!

– Vad säger du om det här, Sanna/Nisse/Petra/Pontus/Anna/Lina?

  • Det var väntat. Jag har mutat rätt personer.
  • There’s a sucker born every minute.
  • Att vara eller inte vara, det är från och med nu inte frågan.
  • Sjung själv, gubbjävel!

Nu börjar den andra omgången och räkneverket nollställs på ett fullständigt och komplett uridiotiskt sätt. Men orka!

________ SJÖGREN _____________ SJÖGREN ______________

NEEEEEEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEEEEEEJ!

Jag har aldrig varit med om värre tortyr! Christer Sjögren flåsar med amerikansk brytning och Elvisröst och låtkränker Bowie på ett sätt som jag inte unnar någon före detta storstjärna! Det är ju som om Patrik Sjöberg skulle låtsas vara Peter Forsberg! Vingel, vingel, trill.

Usch. Nu säger min musikaliske djefla man att det inte är så himla dåligt. ”Det är med sann ironi” säger han. Och honom har jag känt sedan 1985. DÖDA!

NEEEEEEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEEEEEEJ!

(Om någon producent hade haft något som helst sinne för effekter skulle ju Christer Sjögren ha dragit ”Nu går jag ner i min källare”.)

_____SLUT SJÖGREN ____________SLUT  SJÖGREN ___________

Loreen & The Moniker går till andra chansen medan Christian Walz åker ut på en femteplats. Sanna & Brolle går till final och hörni allihop, hans namn ska uttalas med ooooo, inte ååååååååå. (Vilket han inte alls sa 2008, för då sa han att det inte spelade någon som helst roll.) Jag vidhåller: karln har en jättebra röst och kan sjunga rent. Men precis som Carola behöver han bättre rådgivare.

___________________________

Puh. Nu ska jag äta trillad tårta.

Share
35 kommentarer