– Snälla rara bankdirektörn …
ERROR
– Jag vill ju bara köpa en tågbilj…
ERROR
– Men jag har fyllt i alla koder som jag har och alla lösenord och betalar alla mina räkningar i tid trots 32-siffriga OCR-koder och …
DU HAR ANGETT FEL LÖSENORD
– Jag har inte angett något lösenord. Ingen har bett om löseno…
DEN ANGIVNA SÄKERHETSKODEN ÄR FELAKTIG
– Vad är en säkerhetskod?
KLICKA HÄR FÖR ATT ANSÖKA OM BANK-ID
– Jag har redan ett bank-ID. Bankdirektörn måste förstå att jag inte har misskö…
DIN PIN-KOD KOMMER INOM TRE ARBETSDAGAR ATT SKICKAS TILL NÄRMASTE POSTUTHÄMTNINGSSTÄLLE
– Jag vill bara köpa tågbiljetterna. Snälla?
DU HAR LOGGATS UT PÅ GRUND AV INAKTIVITET
– Jag tror inte att bankdirektörn har hört mig. Hallå? Hallå?
Såg du Plus i kväll? Det var ett sorgligt reportage om en stackars kvinn som inte hade rört några sparkonton på över 10 år och då hade de helt enkelt upphört att existera, precis som pengarna. Men reportaget hade ett riktigt listigt slut.
Men inte kan väl banken göra fel? Det där problemet måste sitta mellan datorn och stolen.
Bara nickar och instämmer. Och då är vi ändå i tämligen aktiv och företagsam ålder, hur gamlingar utan datorvana klarar sig är för mig en gåta. Jag börjar förstå varför de tar ut pensionen cash och har i byrålådan hemma. Men nu kanske man inte ens kan få ut hela pensionen cash, det försvinner in på något konto?
Jag upptäckte (på riktigt) att dottern blivit 18 år när hennes bankkonton försvann från min lista över kontonummer, som jag har lite inflytande över. Kunde inte flytta hennes pengar till det nya kontot som hon har i Australien. Typiskt! Såg framför mig veckor av seg postgång för att få fullmakter signerade, men hips vips när jag ringde banken och förklarade läget, så hade bankdirektören (var det kanske inte) flyttat pengarna. ”En riktig bank”, tänkte jag och saknar posten, apoteket och flour-tanten.
Jag kan verkligen instämma, men det hänger också delvis på vilken bank man har. Den jag har nu (och som jag valde just för att slippa känna mig som en åsna) har ett förhållandevis begripligt gränssnitt och bra kundtjänst.
Ni får gärna namnge era banker så att jag vet om jag ska göra något åt banksaken på min front.
Vår bank heter Sparbanken Öresund och är Skånebaserad. Under de senaste fem åren har jag varit omyndig och tvungen att använda min djefla mans kort när näthandling ska till eftersom ALLA försök att ge mig bank-ID slutade i error.
Nu när jag är bank-ID-kompatibel, ja då är det andra klick som fallerar. Och precis som PGW skriver: om JAG inte klarar det … hur i hela friden ska datorovana människor klara’t? (Eller vänta. Om datorovana människor klarar det – vad är det då för fel på mig som inte gör det utan att blir halvgalen på köpet?)
Och VARFÖR måste man skriva in OCR-nummer? Är det förresten inte en dansk bank som numera har streckkoder? Den ska jag kanske flytta till? (Inte så himla mycket att flytta, det kommer att gå smidigt. Eller inte.)
Strunta i banken. Organisera dina bokhyllor istället. Lite inspiration kanske? http://www.geek.com/articles/geek-cetera/organizing-the-bookcase-from-dull-task-to-awesome-time-lapse-20110223/
Fast nu är det det ju inte jaaaaag som sorterar bokhyllor här i familje… men … oj satan vilken cool filmsnutt, PK!
Den djefla mannen gillar sortering.
Jag har tittat in i tre internetbanker, Handelsbanken, SEB och Nordea. Av dem tycker jag att Handelsbanken är överlägset enklast att handha och dessutom har de en bra och tålmodig support som pratar en igenom de problem som uppstår.
Mitt enda problem just nu är att Firefox av någon outgrundlig anledning inte fungerar på min dator och mitt bank ID fungerar inte i Safari. Men det är inte bankens fel utan Skatteverkets.
P.S.
Fin film PK(-banken)!
/N
Kul film! Lo-tech-magi gillar vi.
Jag har Swedbank och det fungerar bra med alla nuffror och support även på företagardelen. Har e-bokföring som är väldigt smidig. Men det är framförallt det faktum att jag varit kund i hundra år (nåja) och är så väl bekant att jag kan få hjälp om jag står på säg, en kiosk i Piteå och försöker lösa ut tågbiljetter och kortläsaren där är trasig så att kontot töms utan att jag fått några biljetter. Då går det fint att ringa hemmabanken och få hjälp via telefon, de litar på att det jag säger är sant, och den förtroendebiten är så viktig att jag tror jag vinner på det även om stora Swedbank kanske är sisådär när det gäller räntelägen och avgifter.
”Ni får gärna namnge sina banker …” Idag fann till och med jag ett fel, Lotten! Även en blind kona hittar ibland ett hörn, som salig bonuspappan skulle ha sagt.
Aaaah, skönt, va Luna? (Jag antar att jag först skrev ”Man får gärna namnge sina banker” och sedan ändrade lite. Men som tur är, har jag ju stora nyckeln till verkstaden och kan gå in och rätta skrivfelet.)
Ingelas tips om Plus var intressant: http://svtplay.se/t/102796/plus
Kittlar dödsskönt i kistan. 🙂
Jag har Skandia och tycker att den är överlägset bäst. Mest användarvänlig, minst krångel, minst nertid, bäst och vänligast kundtjänst (finns också på Facebook, lite halvbra ännu men blir nog bättre). Har även testat Handelsbanken, SEB och Nordea, HB är bäst av dem. Funderar faktiskt allvarligt på Danske bank ändå, just för streckkoderna.
Men Anna, hur känner du för Emil och Marcus? Ska vi klappra lite? Det är väl ändå viktigare än bankväsendet?
Emil vet jag faktiskt inte vem det är. Men Marcus är väl ganska tjusig!
http://svtplay.se/v/2338215/skidor/emil_jonsson_i_tarar_efter_bronset?sb,b1387547,1,f,-1
Bara kolla och njut, Anna.
Desperation!
Har sen urminnes tider SEB och tycker att deras Internetbank är helt OK. Fast jag ägnar mig inte åt några avancerade saker som bokföring och sånt.
Jahap, vi har Handelsbanken, men jag tror att ett lokalt kontor är A och O där man kan göra sig lite känd.
Internetbankens användargränssnitt bedöms väl lika personligt som mobilens-, datorns- och brödrostens användargränssnitt, men jag förstår HB’s i alla fall.
Bankanekdot: Dagen före en tysklandsresa knappade jag tre gånger in fel kod på mitt bensinkort (ja, man har ju mer än bara bankkort), innen jag upptäckte att det var bankkortet som jag dragit. Ringde lokala bankkontoret och hips vips hade jag nytt kort och kod, trots att banken var stängd och låst för alla kunder. Service! (Jag borde få bättre ränta nu!)
Jag håller helt och hållet med Pysseliten förutom att mitt bankkontor inte är det lokala utan ett mitt inne i city, men där jag har en personlig kontakt som jag kan ringa och prata med när jag har problem med att placera miljonerna. Dessutom ett kontor som accepterar mig som låntagare trots att jag är egen företagare med låg och osäker inkomst.
Det är just det, Niklas: trots att vi är Skåne-kunder sedan evigheters evighet (1986 tror jag), så är vi inte kända för banken och får alls inte låna pengar så yvigt som jag önskar.
Jag anar ett bankbyte i fjärran …
I och för sig tycker jag inte det är särskilt besvärligt att skriva in OCR-numret, i varje fall inte om man har ett numeriskt tangentbord. När det gäller Swedbank kunde man förr köpa en läspenna som man drog över OCR-numret, men detta slutade de med för några år sedan eftersom det var så få som använde möjligheten.
Jag tittade på Plus igår. Vad jag vet så har banken även rätt att själva avsluta kontot och i princip konfiskera pengarna om det inte gjorts några transaktioner på tio år.
En sak reagerade jag på i programmet: Hon hade fått kontoutdrag från banken varje år t.o.m. 1996. När dessa sedan plötsligt slutade komma, varför väntade hon 15 år med att kontakta banken?
Jag har också sett på Plus nu och undrar detsamma, Bosse. Men å andra sidan kanske ”hälsan tiger still”?
Och Luna (och i viss mån Anna) – pöjkarna var underbara igår! Tårar, svett, snor och spott!
Nej, det där går väl inte. Antingen får du skriva:
Tårar, svett
snor och spett
eller:
Snor, svett och tårar!
[…] Med mössan i hand hos banken, 24 feb 2011 […]
Jag undrade detsamma, men fattade inte riktigt om kontona var skrivna i sönernas namn, i så fall fattar jag att om kontoutdrag skickades i deras namn och slutade dyka upp hos mamman i takt med att sönerna blev myndiga så förstår jag. Jag kan utan särskilt livlig fantasi också tänka mig att även om sönerna slutade få kontoutdrag på sina (i teorin egna) konton uteblev reaktionen.
Fast om sönerna blev myndiga ungefär 1996 så skulle de vara över 30 år idag, och det såg de inte ut att vara i reportaget.
Jag hade ett personkonto en gång (startat på den tiden det hette PK-banken) där det satt en symbolisk summa på ca 100 kronor som jag aldrig rörde. Efter ett antal år hörde banken av sig och sa att eftersom du inte använder det här kontot tänker vi stänga det och så gjorde de det. Jag undrar om detta är ett symptom på samma sak – att eftersom ingen satte in eller tog ut pengar antog banken att kontot var ”onödigt”. Men då borde de ju fortfarande ha hört av sig och sagt att nu stänger vi kontot…
Ceta, det du råkade ut för är med till visshet gränsande sannolikhet en konsekvens av att bankerna har rätt att avsluta konton som varit inaktiva minst tio år. I det aktuella fallet satte hon in pengarna 1993 och fick kontoutdrag t.o.m. 1996, d.v.s. 3 – 4 år, så det kan inte ha hänt i hennes fall.
Oj, jag har inte sett Plus, men hade stora svårigheter att avsluta ett tomt Nordea-konto en gång i tiden (eller om det var Postbanken eller Nordbanken). Vi har dessutom haft ett MedMera kort hur länge som helst och under låååång tid användes det inte alls, men ändå (säkert 10 år senare) satt våra 0,19 kr kvar på kortet.
Vad är det med banker och lureri egentligen?
Tänk om …
det där med att loggas ut vid inaktivitet gällde för livet självt …
När jag då bodde i Piteå skulle jag sätta in pengar på mammas konto, men hade farit ifrån hennes kontonummer. På den tiden gick ju inte folk att få tag på när som helst, så jag travade in på banken och bad dem att ringa mitt hemmakontor.
Damen i kassan sa nej tre gånger, så kan man inte göra. Dvs ringa andra bankkontor. Och inte skulle de lämna ut kontonummer på telefon hur som helst. Jag förklarade att jag inte ville ha det alls, det räckte ju att HON fick numret, ju. Efter att damen i luckan förstått att jag inte ville gå därifrån lugnt och städat så ringde hon faktiskt. Efter att ha informerat om att det kostade 40 kronor för servicen.
Jag tror att hela banken hörde det mycket glada utropet i luren. ”Va, bor hon i Piteå nu? Men vad i allsindar gör hon där?” Det ordnade sig med insättningen.
Pysseliten: Jag hoppas att banken kunde kontrollera att dotterns konto i Australien verkligen var dotterns konto (vilket jag betvivlar att de kunde). För egentligen har de brutit mot banksekretessen å det grövsta. När barn fyller 18 så har föräldrar faktiskt inget att säga till om. Vilket många föräldrar dessvärre inte fattar.
Ingela, så känns det ibland. Jag har varit inaktiv i fyra dagar nu och känner mig totalt oanvändbar, till och med vanlig hederlig soffliggarvardag känns mer aktiv än denna förkylningsförlamning. (Därav den ihärdiga inloggningen hos Lotten.) Men nu ska vi se Robin Hood. (PK’s filmval)
Johan, nej det kunde dom säkert inte. Jag tror att det enbart handlar om förtroende och kundservice. Varken jag eller dottern kommer anmäla någon, snarare ett tacka.
Lotten tackar allra ödmjukast för den ihärdiga inloggningen!
(Samtidigt som jag hejar på Frank Andersson och tittar på Let’s Dance för första gången sedan anno dazumal.)
Bor i Skåne och har också Öresund (men med ursprung i Gripen, med jag gissar att ni kom från Finn), men jag har inte haft mer problem än jag anser normalt…
Men nej, äsch, Lo, då faller ju hela mitt resonemang. Eller så är vi gamla Finn-bankare lite skralt begåvade bara.
Japp. Så är det nog.
Ah, Lotten hejar på Frank-enstein. Kul!
Luna: Jag hejar på honom sedan 1977!
”När han 1977 vann VM med en oväntad halvnelson, stod jag och kikade på tv:n i en dörrspringa eftersom jag av någon anledning inte fick se spektaklet utan hade blivit beordrad i säng av mina föräldrar.”
Har å andra sidan tagit ut pengar i närmaste lilla stad en gång när jag åkt dit för att köpa nya vinteroveraller åt de två yngsta med börsen kvar hemma. Detta löste sig genom ett besök på banken därstädes där jag blottade pannan genom att hålla undan pannluggen.
Och det är alldeles sant.
Lunas bedrift i alla ära, men att få ta ut pengar utan leg och kort som Ingela — det var strongt jobbat! Säger jag som inte får betala fastän jag har allt som tänkas kan med mig. (Utom förstånd dårå.)
I fortsättningen kör jag på Niklas variant inne på bankkontoret:
Snor, svett och tårar!
Jo, visst låg det en liten svart bok bakom disken i tjorren när jag var barn! På den tiden som man hade checkhäfte istället för plastkort, men dom kunde ju också glömmas hemma.
Undrar just om någon har checkar kvar?
I USA är det tydligen inte helt ovanligt med checkar, har jag hört.
Wikipedia:
”I Sverige används checkar mycket sällan. Många svenska banker har slutat att utfärda checkar, och de banker som gör det tar vanligen ut en avgift. I Finland utfärdas inga checkar till privatpersoner sedan 1993. I Frankrike är checkar ett betydligt vanligare betalningsmedel. År 2004 utfördes 29 procent av alla betalningar i Frankrike med check, att jämföra med övriga EU där den genomsnittliga användningen är 11 procent. Även i Storbritannien och i Irland är checkar relativt vanligt förekommande.”
Först måste jag utbrista ett tamt Jahaaa till Luna: Du syftade på några sportmänniskor! Sorry, där är jag helt okunnig. Jag trodde du menade en helt annan Marcus, och den enda Emil jag känner till är den lille i snickarboa. Vill man få mig att fatta vilka sportmänniskor man menar måste man uppge deras för- och efternamn, visa en tydlig bild där ena örat syns och förklara syftet med sporten utförligt.
Sen blir jag glad när Pysseliten skriver om svarta boken i tjorren. Det finns faktiskt både tjorrar och andra ställen i Stockholm som har kvar sin svarta kritabok. Lilla thaimatstället nära mitt jobb till exempel. Himla hyggligt av dem tycker jag.
Här, Anna — lite för otydliga öron, månne:
http://stampen.blogspot.com/2011/02/mellandagsrean.html
(Blogg av väldigt skicklig fotograf.)
Och apropå skidåkarna, så har jag nu bloggat om den obegripliga backhoppningen.
Å där jag växte upp var tjorren inte någon liten kiosk utan en helt vanlig lanthandel med charkdisk och lösgodis bakom disk. (~1975)
Så här var det: I den närmaste lilla staden har jag en bror. Han har ett yrke som gör att nästan alla känner (åtminstone till) honom. Dessutom rör han sig i sammanhang där det inte finns någon som helst anledning till tvivel när det gäller vandel och heder.
Vi är inte särskilt lika varandra – förrän jag drar undan håret. Brorsans barn brukar skratta åt mej om vi badar så att håret slickas bakåt, för då ser vi ut som tvillingar säger de. Att efterapa lillebrors hårfäste gav mej alltså trovärdighet som räckte till kontantuttag.
Att leva i hålor har sina fördelar.
Jag fick förstås uppge kontonumret också. Att bror och jag har samma efternamn var nog tur det med.
Haha, den var bra Ingela! Synd att jag inte är lik min bror. Han fick visa leg. på systemet för lite sedan. (Det skiljer 15 månader mellan oss i ålder.)