Hoppa till innehåll

Åttaåringen vill inte gå i skolan

Via Joakim Jardenberg hittar jag något så fullständigt självklart som detta – lite enkel matematik:

Om

pi = 3.1415927…
z = radien
a = tjockleken

… är volymen av en pizza just pi * z * z * a.

Detta apropå att jag sitter och hjälper Åttaåringen med katastrofalt trista mattetal. Han skriver med kass, darrig handstil och tycker att det är bedrövligt att behöva gå i skolan, ha läxor, lyssna på fröken, delta i grupparbeten och läsa skolböcker. Det hela går långsamt – som att crawla i honung eller sortera bomullstussar efter vikt. Han har varit sjuk i en hel vecka och måste nu sitta hemma och jobba en hel del för att hinna ifatt de andra i klassen.

Det är tufft, för grabben gillar de facto inte att gå i skolan. Allt blir rätt när han räknar hemma, han stavar bra och så fort det blir intressant, läser han flytande. Han är passionerat förtjust i allt som har med antikens Grekland och Rom att göra – särskilt de grekiska gudarna och myterna. Så här låter det:

– Min favoritmyt är den om Minotauros. Och Medusa förstås! Vet du att Herakles dödade Hydran med giftigt blod? Dessutom besegrade han döden genom att bara vara starkare. Jason var också cool, han dödade draken som vaktade det gyllene skinnet.

I förra numret av Bamse, såg det ut så här:

De reser i tiden! Hurra!
De reser i tiden! Hurra!
– Men varför skriver de fel? sa Åttaåringen.
– Men varför skriver de fel? sa Åttaåringen.

I Grekland heter Herkules nämligen Herakles. Det är nästan som att säga att vi i Sverige gillar Fifi Brindacier och att Anders And ju borde ha brallor på sig. Men det kommer mer:

Så såg byggnaderna i Grekland inte alls ut 1250 f.Kr.
Så såg byggnaderna i Grekland väl inte alls ut 1250 f.Kr. Möjligtvis runt 400 f.Kr.

Åttaåringen skrev för två veckor sedan med Elvaåringens hjälp ett klagomejl till Bamseredaktionen, men har inte fått svar. Nu återvänder vi till skolböckerna:

Boken är från 1998 och höstacken misstänkt lik mig.
Boken är från 1998 och höstacken misstänkt lik mig.

När han skrev ”höst” hörde jag honom mumla för sig själv:

– Det här är som att leta efter en nål i en höstack.

Share
Publicerat iBloggen

68 kommentarer

  1. Marianne

    Skulle grabben kanske må bra av att hoppa över en årskurs?
    Han verkar ha tråkigt för att det är för lätt, och det vore synd om han sedan inte har studievana när det blir dags för mer givande utmaningar i plugget.
    Har du frågat lite försiktigt om han tycker att klasskompisarna är tröga i skallen jämfört med honom?

  2. Fast han är verkligen inte mooooogen, som det heter. Han är verkligen jättetramsig och pratig — ergo barnslig. Det finns liksom inget fack att stoppa sådana barn i.

    Här, Marianne, kan du läsa om att tre av våra fem barn utan problem har gått med äldre barn:
    https://www.lotten.se/2009/05/att-vara-ett-ar-yngre-ar-det-lagom-ibland.html
    De två som inte har det, var helt klart omooooogna när sådana beslut som klassöverhoppning skulle tas.

  3. Det kan ju helt enkelt vara så att han är pratig etc., för att han har det astråkigt?!

  4. Christer

    Jag började skolan ett år tidigare. Det var inte alls någe kul att vara ett och ett halvt år yngre än alla andra, inte minst när man skulle spela fopoll och så.
    Därmed inte sagt att det alltid är en dålig idé. Jag säger bara att jag tror att jag hade haft en lyckligare barndom om jag fått gå med jämnåriga. Kanske.
    Men vad trist att han tycker att matte är tråkigt, det som kan vara så kul!

  5. Stackars pojk. Att ha tråkigt i skolan är verkligen inget vidare (som jag ju själv kan vittna om). Även om man kan allting hur bra som helst kan det vara jättejobbigt att så att säga ha allas ögon på sig, att förväntas prestera och/eller uppträda på ett visst sätt. Det kan ge dålig smak åt alltihop.

    Hur är det med kompisar och så, funkar det med dem?

  6. Hoppa över klass är sannerligen inget universalmedel. Om ni inte orkar leta alternativ pedagogik, för det finns ju sånt där man får greja mer efter eget huvud, göra egna arbeten och i största allmänhet, till exempel inom ett tvärämnestema, snöa in på det man själv gillar bäst, så får man helt enkelt (sic) försöka göra vad man kan på hemmaplan för att hålla studieångan uppe.

    Skoltiden är så olika för barn, även inom samma familj. Jag har ju bara tre ungar men de har verkligen trivts och reagerat olika på både undervisning och social situation vid olika tillfällen. 15-åringen tycker till exempel att åttan suger, precis som man “ska” tycka. Han kommer med största sannolikhet att trivas oändligt mycket bättre i gymnasiet där omgivningen tjafsar mindre och han själv väljer tuggmotståndet.

    Och så vidare. Hur trivs han socialt då, Åttaåringen?

  7. “orkar leta” skrev jag, det vet jag att ni skulle orka, om det handlade om det. Men det ska finnas och vara vettigt också. Ur alla möjliga synvinklar och förresten kan det vara klurigt att få barn med på noterna. De är ofta gamla hundar och föredrar ett känt ont framför ett okänt kanske bättre.

  8. Det funkar väldigt bra med kompisar — han är extremt social med allt och alla. Inklusive vuxna. Om någon ska bli bortrövad och kidnappad här i trakten, är det nog han.

    En annan vinkling: han får väl bita i det sura äpplet och stå ut med att ha tråkigt? Man kan ju inte ha roligt hela tiden? Han har det i alla fall jättekul på fritiden! (Den där utställningen på Nationalmuseum ska vi till i april, t.ex.!)

    Han var förresten på Medelhavsmuseet med sin mormor häromveckan och ansåg sig tvungen att avbryta guiden under rundturen eftersom hon hade fel när det gällde vissa fakta.

  9. Och med “bortrövad och kidnappad” menar jag godtrogenheten:

    – Hej lille vän, jag har godis och små kattungar i min skåpbil!
    – Hej, jag känner inte dig och mamma säger att jag inte ska prata med främlingar som bjuder på godis och så är hon ju allergisk mot katter, så det går ju inte. Men kom hem till oss och hälsa på vetja! Jag kan visa vägen! Oj, vilka jättestora knivar du har där!

  10. Det är kanske lite av ett tidens problem? Jag har läst om det, att vi liksom vant oss vid och förväntar oss att det mesta ska vara just ROLIGT. Vi frågar slentrianmässigt våra barn hur det var i skolan och förväntar oss att de ska tindra och tycka att det varit ROLIGT. Jag tyckte mycket sällan att skolan var just ROLIG, det var nog först i gymnasiet som jag upplevde äkta stimulans och glädje över problemlösningsförmåga till exempel. I grundskolan var det helt okej och en känsla av plikt. Hoppa över årskurs hade inte alls hjälpt, det var inte på den nivån.

    Om det sociala funkar är det ju ett skäl att trivas i skoldagen och miljön, om än inte direkt på lektionerna. Jag tror att du är inne på rätt spår, om du nu inte var ironisk, att försöka spela ned betydelsen av tristessen. Fokusera på det roliga helt enkelt. Haha.

  11. Åttaåringen uppvisar tydliga likheter med min tjugotvååring – som lusläste alla texter på museerna (fick dras ut därifrån av lärarna) och som inte drog sig för att rätta guider, lärare etc.

    Inte så många knop vad gällde själva skoluppgifterna däremot. De kändes inte så relevanta och ganska tråkiga.

    Här i huset har frågan om källkritik ofta varit uppe (och det är inte nödvändigtvis skolböckerna som är de bästa källorna).

  12. Nej, jag var inte ironisk — jag är inte bra på att vara ironisk utan att först sätta upp stora varningsskyltar med ord som raljera och Schyffert eller strössla med citattecken överallt.

  13. Kul att ni ska dit! Det är Museitanten som är ansvarig för den där utställningen, men det visst du kanske.

  14. Jag tyckte att det var roligt i skolan och tänkte förstås på rasterna, kompisarna och bildlektionerna. Jag kunde redan läsa och skriva när jag började i skolan, men tyckte inte att det var segt och långtråkigt att måla “A” på svata tavlan med blöt pensel, förmodligen planerade jag rastens lekar på lektionstid. Jag mognade extremt långsamt och behövde nog varenda år jag kunde få i skolan.

  15. PK

    Visst var skidtjejerna fantastiska idag?
    (Nu skitar Nemo och hans polare ner sitt akvarium.)

  16. Pysseliten, jag med! Jag kunde läsa och skriva och förmodligen även räkna hyfsat när jag började ettan, men att jag skulle ha varit uttråkad har jag inget minne av. Min mamma har berättat hur jag glatt kom hem och sa att idag har vi lärt oss F. Never mind att jag läste bättre än någon elev som gått ut trean året innan.

    Jag minns å andra sidan att jag hade bredvidböcker som jag älskade att jobba i, så det var ingen som tvingade mig att hålla samma långsamma tempo som noviserna.

  17. Men vi låtsas som ingenting när det gäller herrarna, PK.

  18. Herrarna tillhör ett annat periodiskt system.

  19. PK

    Vilka herrar Lotten?

  20. Jag hade tråkigt i skolan och var klart undersysselsatt i flera år. När man är duktig på något och det inte är vidare accepterat, t ex i skolan, så kan man lära sig att undertrycka det. Jag har extremt bra minne när det gäller sådant som jag är intresserad av. Intresserad av detaljer? I’m your woman.
    Det handlar inte så mycket om att ha roligt eller tråkigt utan också om att man behöver stimulans.

  21. I PK:s länk: “spenderar flera dagar i veckan i stallet”.
    Nu ryser jag.

    Även om jag själv gärna skulle tillbringa mer tid i stallet än jag gör.

  22. Marianne

    Aha. Klokt gjort av grabben att skaffa sig helt rätt familj 🙂

  23. Förresten. Det där med att man hoppar till och ryser uppbragt av att läsa “spendera” på fel ställe har blivit till en betingad refllex.

    Häromdagen läste jag “spendera” och rös betingat innan jag fortsatte läsningen och upptäckte att man spenderade pengar!
    Då skämdes jag lite över att ha ryst på fel ställe. Samtidigt som det bekymrade mig att man numera spenderar så mycket mer tid än pengar.

  24. Imorrn är det Nordegren i P1 igen. Kanske spendera kommer upp? (För er som undrar: det var på svenska enbart ok att “spendera pengar” förr. Numera kan man spendera tid och vadhelst man vill precis som man kan på andra språk. Stackars Cecilia N och likasinnade går omkring och ryser hela dagarna!)

  25. PK

    Jag störde mej mer på följande konstruktion: “Man kan vara sex år eller man kan vara 100, det spelar ingen roll. Säger Karin Sundström och skrattar.”
    Och denna:”Man behöver inte vara orolig. Säger Petra Stojkovic som har sin dotter ridandes på Olunda.”
    “Sen är det väldigt mycket trevliga föräldrar här också som man mer än gärna träffar varje helg. Tillägger en av de andra mammorna.”
    Nu är jag synnerligen kass på grammatik men för mej känns det som att författaren har lyft ut bisatser ur meningar och gjort egna meningar av dom. Eller nått.
    Sedan känns även den här meningen lite knölig, fast jag kan inte riktigt konkretisera det hela riktigt. “Alla hästarna verkar vara mycket väl omtyckta av både elever och föräldrar.”

  26. Örjan

    Det ofta förekommande “man” fick mig att anta en ung skribent. Kollade med Ratsit och hittade en 17-åring i Knivsta.

  27. lotten: Pratar du om spendera så påminn om umgås! Umgås umgås umgås! “Spendera tid med” — låter som en uppoffring, som om familj och vänner vore nåt man skulle investera i. Bort det! Umgås mer, säger jag!

  28. Örjan, du har ju blivit en internetdetektiv! Ratsit! (Prosit.) Och om det är en 17-åring är det ju förklarat. Eller vänta. Man kan skriva på ett mer med reglerna överensstämmande sätt när man är 17.

    Miss Gillette: Mycket bra! Umgås umgås umgås! (Bara för säkerhets skull ska jag vara övertydlig: det är fullt tillåtet att spendera tid. Meeeen väldigt många irriterar sig på det. Och man vill kanske inte irritera läsaren i alla lägen?)

  29. Jag har helt tappat tron på skolan. Om jag fick göra om en enda sak skulle det vara att INTE sätta mina barn i skolan. Jag tror helt ärligt att många barn har mer skada än nytta av skolan som den ser ut idag. Så mitt råd, för vad det är värt, är att låta åttaåringen slippa skolan. Han kommer att lära sig mer, och bättre, av att vara hemma med er och sina syskon, gå på bibblan, läsa på webben. Det är vad jag tror!

  30. Det förekommer en hel del HTG-arbete i skolan. (Huvudsaken TidenGår) Och det finns väl praktiska skäl ibland, man måste helt enkelt ha något att sätta i händerna på ungarna som går ganska av sig självt så att man hinner ägna sig åt de som faktiskt inte kan. Men det måste vara nödlösningen, inte vardagen. Läs här https://sites.google.com/site/skrivasigtilllasning/ ska du få se att det finns andra alternativ än fylleriböckerna.

  31. något att hänga upp min eljesthet på jag är övertygad om att jag hade framstått som precis lika udda bland mina jämnåriga.
    Efter att NOGGRANT ha läst igenom
    inlägget
    kommentarerna so far
    och
    länken i kommentar 2
    hittar jag ovanstående kommentar från den djefla mannen
    Jag råkar ju vara dennes moder
    OCH
    Jag känner igen ELJESTHETEN…
    Men det blev ju bra till slut!

    Marianne har så rätt så – och även Lotten = man måste vänja sig vid att ha tråkigt ibland.
    Om man råkar ha en sprakande hjärna (som inte går över med åren!) och skall jobba i team är det bra att ha lärt sig att “vänta in” de andra – och även inse att med trögare pace man kanske observerar andra sidor av problemet!
    Jag kommer att tänka på Obama…

  32. Anna, jag kan intyga att man inte missar mycket lära-in-kunskap i skolan om man stannar hemma och läser med sina föräldrar, men man missar en av skolans allra viktigaste uppgifter idag: social träning. Tyvärr tror jag att många skolor misstolkar den komponenten och tror att dom kan styra även den. Låt barn leka fritt från tidig ålder, pränta in att alla klasskompisar är vänner som man bryr sig om!
    En unge som inte kommer till skolan glöms bort, vår skola funkar inte bättre än så.

    PS. En del måste lära sig att sitta stilla, andra att prata och synas mer. Bergmans 8-åring lär sig att göra tråkiga saker, det kommer han ha nytta av när han blir stor.

  33. PK

    Att en 17-åring inte skriver som en fullfjädrad fullblodsförfattare är ju en sak, men nu handlar det ju om en artikel i en tidning. Och då borde någon på tidningen reagera och se till att språket blir tillrättat. Det är en fråga om kvalitetskontroll. Det är lite som att säga att det är ok att tapeterna hamnar snett för att det är den nya lärlingen som satt upp dom.

  34. @PK: Helt rätt! Redigera mera. Det spelar ingen roll om skribenten är en 17-åring eller professor.

    Och sen börjar jag inse att jag borde känna Museitanten, eller möjligen viceversa. Vi får kanske lov att stämma möte på Vårmötet.

  35. lotten: Visst, men att spendera tid är ett tydligt modeuttryck, åtminstone för mig som är jättegammal och aldrig hade hört det förrän för ett par år sen. Rätt vad det var hade folk slutat umgås och istället börjat spendera tid med människor. Det här är en anglicism som är otymplig och tillkonstrad (om än med OK-stämpel i rumpan), och som därför faktiskt färgar av sig på ens uppfattning av vad det innebär att vara med andra mänskor.

    Fast om jag funderar vidare: i så fall är det ju mycket möjligt att det är ett talande tidens tecken. Tid har vi alla allt ondare om 😉 och vi är alla numera skolade i att anlägga ett ekonomiskt tänk på tillvaron. Sist men inte minst har vi alla sen evärdliga tider vetat att tid är pengar. Det hela utgör ju faktiskt en ekvation där en möjlig lösning är att uttrycket spendera tid med är ekvivalent med att unna nån nånting värdefullt, det vill säga dyrbar tid.

    Å tredje sidan: om den iakttagelsen stämmer finns det ju så mycket större och bättre skäl att återgå till våra gamla vardagliga umgås, ses, vara med och liknande — uttrycken man inte tänker på, som smälter in lika självklart i talet som umgänget borde göra i vardagen. Fysiskt umgänge ska väl inte vara nånting exklusivt? Det mår mänskan inte bra av.

  36. Sara

    Språkfråga.

    Jag håller på med mitt examensarbete (sista terminen på lärarutbildningen, vågar jag erkänna det här i båset just nu?) och ska skriva en mening om gymnasiereformen som träder ikraft/i kraft nu i höst. Jag blir alltid osäker på dessa i:n, ska jag skriva ihop eller hålla isär? (Imorgon, inatt, ikraft…).

    Tack.

  37. Sara — den träder i kraft med ett mellanslag. Säger jaaaaaaag eftersom det är det vanligaste. “Ikraft” är också tillåtet, men ovanligare och därför mer störande för läsningen.

  38. Kerstin utan blogg

    Jag började skolan när jag var 6, men fyllde 7 i början av vårterminen. Trots det låg jag bland de främsta hela skoltiden.
    Jag var visserligen minst i klassen i lågstadiet men växte om de flesta i 5:an och tror att det fysiskt varit jobbigt att vara längst i klassen som jag kanske varit om jag börjat skolan som 7-åring.

    Men, man anpassar sig ju till den verklighet man har och det verkar ju som alla är nöjda med sina val: börja i tid eller börja tidigare.

  39. @Kerstin utan blogg: har jag bytt alias?
    Jag missade början av årskurs 1 och fyllde 6 under höstterminen. Undrar om det blev avgörande för mitt liv? Jag gillar att ligga ett steg före.

    @Patrik (Griskindspatrik alltså): Betyder det att vi också borde känna varandra?
    Att treva runt i båset under olika alias är lite som den där leken när man går runt i ett mrökt rum och känner på varandra och försöker lista ut vem som är vem.

  40. Kerstin utan blogg

    En annan tanke: varför är det ingen friskola som satsar på skola för de 10% som inte passar in i den traditionella skolan? Eller finns det för många regler kring läroplan osv?

  41. Örjan

    Och “basket” hos Nordegren från språkpolisens mun.
    Tyckte hon var mycket flexibel och förlåtande i sina kommentarer, men samtidigt betonande vad som är korrekt.

  42. Tack Örjan! (Jag sa både basket och backhoppning.)

    Kerstin: Den skola som heter “Engelska skolan” funkar faktiskt lite så. (Och har varit fantastisk för de fyra barnen som är äldre än Åttaåringen.)

  43. Ett stort problem när man pratar om skolan är att alla tänker på sin skola. Eller skolan där ens barn går. Och så tokgeneraliserar man som om alla klassrum var identiska och alla lärare sa och gjorde exakt samma sak. Den svenska skolan består av tusen lärare, tusen elever och tusen upplevelser i kubik. Åh, så klok jag är.

    Nu någonting viktigare; till och med med viktigare än spendera! Varför tjänar vissa Gud medan andra tjänar pengar. Är inte det lite läskigt?

  44. Örjan

    Hörde jag väl, i första exemplet förekom ju hoppningen.
    Men visste inte att denna flygsport låg dig varmt om hjärtat.
    Kanske du själv har provat på? Jag har det inte.

  45. Läste en bok en gång för länge länge sedan där ordet spendera användes i betydelsen (hrmpf, harkel, host) ejakulera…
    Boken utspelade sig i förra sekelskiftets London.

  46. Nämen så fantastiskt — det kan man inte utläsa i SAOB! (Eller var boken kanske på engelska?)

  47. Örjan nej, i exemplen i radion säger jag att jag inte förstår mig på backhoppning men att det inte finns något att klaga på när det kommer till basket. Allt med sanningen överensstämmande! (Det handlade om “varken” och “vare sig”.)

  48. Luna, jag undrar om man inte ska byta ut “pengar” i ditt exempel mot “Mammon” för att få det hela symmetriskt. Fast det var en rolig mening.
    Nån gång har jag vetat precis hur det kom sig att man säger Mammon. Men just nu har jag glömt det.

  49. @Patrik, kallas hon för museitanten?

    Är det inte lite tidigt att bli kallad tant? 😉

  50. Jag tror inte att home-schooling a la amerikansk modell är något vidare alternativ. Å andra sidan är home-schooling ofta förknippat med, t ex, religiös övertygelse.

    Jag har blivit kallad tant en gång. Då jobbade jag på museum och var 24 år gammal.
    “Ge biljetten till tanten!”
    Jag blev så förvånad att jag utbrast. “Tant?!”
    Varpå kvinnan sa att jamen du vet… Lite sådär ursäktande.

  51. Hemskola är nog vad man gör den till. Jag känner ateister som hemskolar, och faktum är att några av de hemskolade barn jag känner är bland de smartaste och trevligaste jag vet. Men visst, det finns en hel del tomtar som hemskolar också.

  52. Det är väl synd, att ha barnen hemma menar jag. Ställ krav på skolan i stället. Den svenska skolan är nog bra som institution sett och det är så klart fostrande att vara i grupp. Men det måste vara kvalitet!

  53. @Anna. Nej, så är det säkert. Av de exempel jag har sett av amerikansk home-schooling har inte gjort mig så övertygad. Jag må ha varit ett mindre socialt barn men att gå i skolan hemma hade inte varit så mycket bättre hellre (av rent privata och familjemässiga omständigheter). Det är en bedömningsfråga visserligen. Jag trivdes inte i den konventionella skolmiljön, det är en sak som är mer än säker, och jag hade definitivt mått bättre av andra alternativ. Som mindre grupper, tydligare hänsyn tagen till individen snarare än till gruppen. I “kampen” mellan individen och gruppen så vinner alltid gruppen. Ingen människa klarar sig på egen hand genom livet men när jag gick i skolan så var fokus på gruppen allena rådande, som jag skrev i en kommentar till ditt inlägg.

    Jag klarade inte av den konventionella skolmiljön även om jag klarade mig enastående väl rent resultatmässigt. Hade jag egna barn skulle jag engagera mig intensivt i deras skolgång för att se till så att de fick vad de behövde. Jag skulle inte vilja att ev. egna barn, eller mina syskonbarn, ska dela den upplevelse jag hade där trivseln infann sig först på hög utbildningsnivå. När jag har stött på lärare jag hade under min skoltid så har (en del) av dem, blivit förvånade över att jag gick vidare till högskolestudier. Vad som skapade den förvåningen är bortom mig. För att jag inte var så social, mitt behov av sociala aktiviteter var rätt begränsat. Andra lärare såg en potential som de ska ha all cred för att de uppmuntrade.

  54. Det stora varuhuset/ Huset Kingston. Översättning Lilian Pokora- Kulinska.
    Kapitel 5.
    “….spendera – det var vad gammelviktorianerna kallade det…det betyder att slå på stort, ge allt som finns att ge…hela dig själv…själva livet…”
    Så mycket skräp man läst genom åren, och sparat, och kan hitta igen efter 20 år!

  55. mammanonna: Om samma sak hade varit skrivet på svenska skulle jag ha tagit min ståndpunkt i hampan och rutit åt den att inte vara så stelbent. Men eftersom det är en översättning som citeras anser jag inte att resonemanget är tillämpligt på svenska språket, utan att det snarare beskriver ett uttryck i engelskan. (Som översättare är man ju tvungen att översätta det som står, även om alla företeelser inte är rakt översättningsbara. Jamenar källtexten handlar ju om engelska förhållanden, inte svenska; följaktligen gäller detsamma målspråkstexten.)

  56. Jag ska bara berätta att jag naturligtvis läser och begrundar alla kloka ord om skolan.

    Och Miss Gillette, nu kommer du att rysa:

    Som iag kommer så sent fram, så har iag ei mycken tid, at spendera på brefs skrifvande. PKALM (1748) hos LINNÉ Bref.

  57. Ursäkta dubbla kommentarerna, som vanligt sa blogger att den första kommentaren inte sparats och då skrev jag en ny.

    lotten: Nej, det är verkligen som jag säger: jag vill inte främst ha bevis för att jag har “rätt”, utan exempel på språkanvändning som breddar min egen horisont.

    Vad gäller ditt exempel är Linné förvisso in Swensko redan från början, men han kommer å andra sidan ur en äldre språkmiljö. På de 250 år som gått sen han skrev detdär har en hel mängd ord undergått betydelseglidningar. Den tid jag undrar mest över är (kanske säger sig självt) sextiotalets slut till, säg, 2000, då jag inte tycker mig ha hört en enda mänska använda uttrycket “spendera tid med”.

    Att jag inte gjort det kan bero på att jag bott i en landsända där man faktiskt inte sa så, eller på att jag inte umgicks med nån i vars sociolekt uttrycket ingick. Det kan också bero på att det faktiskt inte användes nånstans förrän för kanske tio år sen.

    Hur folk väljer att uttrycka sig privat är förstås deras ensak. Jag kan ha åsikter om det och jag kan framföra argument för eller emot det ena eller det andra uttrycket, men det är ju mest för att uppmärksamma andra på saker de kanske inte tänkt på förut (så funkar jag själv). När det gäller vårt organiska och bångstyriga och frustande glada språk brukar jag tycka att nya uttryck kan samsas med äldre — oftast finns det nyansskillnader som är användbara. Och så är jag intresserad av hur språkutvecklingen ser ut: när kom ett visst uttryck in i svenskan, på vilka vägar, och hur har det utvecklats och förändrats sen dess?

    Så!

  58. Vips, försvann dubbleringen, Miss Gillette!

    Och du och jag är helt och komplett jätteöverens om språkutvecklingen. Man har inte, säger INTE, använt “spendera” när det gäller tid på säkert 100 år. Det har inte ens varit tillåtet enligt språkreglerna. Meeeeeeeeen när engelskan nu klafsar in och sätter avtryck på allt, börjar folk säga att de spenderar tid. (“Nu” är ungefär “sedan 15 år”.)

    Det viktiga är ju att man ska vara medveten om hur man ska uttrycka sig för att störa färst människor. Om man som Cecilia N (och i viss mån jag) har blivit hypersensibel och ryser till så fort man hör ordet “spendera” oavsett sammanhang, då får man det tufft med konstant gåshud.

  59. lotten: Tackar för dubblettamputationen.

    Nä, som sagt, sina åsikter har man ju alltid, och ska man ta mig som rikslikare — vilket man förstås ska — kan man förundra sig över att det är så lätt att ta till sig somliga nymodigheter medan andra formligen utgör socker i tanken på den lingvistiska bilen. Men som professionell språkare använder jag ju även uttryck jag avskyr ifall de kan bidra till att skapa en språklig miljö som jag eftersträvar. Ja, det där vet du ju allt om.

  60. Nu ska jag memorera ”… formligen utgör socker i tanken på den lingvistiska bilen” för det var det finaste jag har hört på länge!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.