Fråga:
Hej!
Du, vilken är skillnaden i innebörd, eller i värdeladdning, mellan ”att sätta någon på piedestal” och ”att bära någon på sina händer”? Jag har fått för mig att det är i stort sett samma sak, men att piedestalen implicerar att man alltid är helt okritisk samt att uttryck nummer två bara kan tillämpas på två personer som står varandra väldigt nära.
/Marianne
Svar:
Hej Marianne!
Jag sitter på min mammas födelsedagskalas (74 år blir hon), och läser lite mejl och skakar på huvudet – för jag kan inte känna vad ”att bära någon på sina händer” har för värdeladdning. Men vi diskuterar det här mitt i blåbärspajen och kommer fram till något:
Mamma kan svara bestämt – hon som vill bli buren genom lifvet.
– En man som älskar en kvinna väldigt väldigt mycket, bär henne på sina händer! säger mamma.
– Nejmen, vänta, säger min Broder Jakob. Kan det inte vara tvärtom en kvinna som älsk…
– Men kvinnor brukar inte bära män! säger mamma.
– Jamen om du har en väldigt storvuxen kvinna som bär sin lilla kvinnliga partner på sina hä…
– Äh, nu blir du ju bara fånig!
Så nu är grälet i full gång. Argument och vaniljsås flyger genom luften, men ungefär så här har vi enats om att det nog är:
Att sätta någon på en piedestal: ett förhöjande, glorifierande av någon (kan vara både positivt och negativt).
Att bära någon på sina händer: ett stöttande, hjälpande av någon (enbart positivt).
Man kan alltså (enligt oss) inte bära någon på sina händer om man ”bara” är vänner.
/Lotten och hennes mor & bror
”Bära någon….”
Curlingföräldrar? eller bör det hänvisa till partner?
Kan det ex.vis vara en mentor, med älskad skyddsling?
Hm, bra undring. Men inte curlingföräldrar, tror jag — om inte annat för att det inte är riktigt positivt. Men mentorer … ja, de väldigt älskvärda kanske?
(ÅH! GIV MIG EN MENTOR!)
Du behöver väl ingen mentor!
Men tror mången skulle vilja ha dig som sådan.
Okejrå. Men en mentor som bara slänger pengar efter mig och bär mig på sina händer då och då kan jag väl få önska mig?
Jag håller med Lottenfamiljen. Och anser inte heller att man bär sina barn på händerna bara för att man är curlingförälder. Det är inte dalt det handlar om, utan om att ge nån en särskild plats alldeles intill, eller i, hjärtat. (Vilket ju inte den behöver ha som sitter på piedestal och till vilken man alltså har skapat ett visst avstånd.)
En som man satt på piedestal ”kan” inte göra fel och har inga brister överhuvudtaget.
En som man bär på sina händer gör man allt för för att man älskar den så innerligt. Fast inte curlingaktigt utan stöttande. Mer sådär att man siktar på att fira 65-årig bröllopsdag.
Den följdfråga som jag skickade till Lotten
(En person som jag tycker väldigt mycket om skulle jag kunna sätta på piedestal, men jag kan inte (anses) bära henne på mina händer eftersom
vi ”bara” är vänner. Eller?)
och där hon höll med mig, gör att jag nu undrar om Miss Gillette är av annan åsikt. Den vän jag tänker på har verkligen en alldeles egen plats i mitt hjärta, men vi har inget kärleksförhållande och vi är inte heller släkt. Vad säger Miss G.?
Nästa fråga till Miss G. och övriga i båset är om det verkar underligt på något sätt att en kvinna säger att hennes man sätter henne på piedestal. Vad, om något, säger detta om deras förhållande?
marianne: Vänskap är ju också kärlek, om än av delvis annat slag. Nu är ju inte jag nån rikslikare för dessa båda uttryck (för det är Lottenfamiljen), men nog tycker då jag att man kan bära en nära vän på sina händer.
På din andra fråga säger jag att jag själv inte skulle vilja bli satt på piedestal av min partner, men att det finns många förhållanden som funkar bäst om partnerna håller viss distans till varann. Vissa kan bara vara ihop med nån som de beundrar och vill inte veta av några vardagliga sidor. Då är ju piedestalen en finfin möbel att inreda sin relation med. Bara folk trivs i sitt förhållande och inte skadar varandra eller andra är det bra, då får de inrätta sina liv precis hur som helst. Det är inget som nån utomstående har rätt att lägga sig i.
Fint, Miss G., det var det jag ville höra, delvis för att det är ett vackert uttryck som jag gärna använder.
Och det klart att ingen ska lägga sig i hur andras förhållanden ser ut, det jag egentligen undrade var vad båsbesökarna anser att piedestal-uttrycket tyder på i ett kärleksförhållande. Skulle definitivt inte ha skrivit ”verkar underligt”.
Möjligen tyder det väl på någon form av underkastelse/underlägsenhet som inte ligger i händerna-uttrycket.
Detta kan man nog diskutera hur länge som helst, men nu ska jag korrläsa en finansmarknadstext.
Tjoho.
Det här som ni skriver gör mig lycklig och glad! Språkpassion!
Nämen nu ska jag skriva en artikel på fjuttiga 1 300 tecken.
Visst är det konstigt?
När man går in på lotten.se så är det översta inlägget det om mina mest minnesvärda nätter.
Men går man längst ner på det inläggets sida så hittar man länken till det här inlägget där det står att det här är det senaste.
Ska din blogg nu börja bära sig lika konstigt åt som annika bryns? (avsiktligt små bokstäver där)
Aha, det förklarar den plötsliga tillströmningen till Språkpolissidan, Cecilia N. Och så ska det ju inte vara.
Ska se vad jag har gjort för fel!
Att bära någon på sina händer innebär ett omhuldande. Det finns ju inte på piedestalen, där är det snarare frågan om beundran.
Inte för att detta tillförde något som inte redan sagts, men.
Och nu är det så konstigt att det här inlägget finns mellan två inlägg som finns på riktigt. Fast det här finns inte. Fast lite.
Sannolikt har det begåtts fel på fler ställen än i Harrisburg.
Fast det här inlägget finna bara lite grann för det är ju ett språkpolisinlägg och sådana är liksom inte bloggmässiga. Tror jag. Eller kanske finns det bara i fantasin?
Fanns det några piedestaler i Harrisburg?
Jag känner liksom att jag vill veta det.
Emma finns bara i fantasin, men hon är fin, tänker Kalle.
En värld mellan verkligheterna.
Du är på väg in i en annan dimension. En dimension som inte bara kan uppfattas av syn och hörsel, utan också mentalt. En resa till fantasins förtrollande land. Nästa hållplats är the Lotten Zone!
Dolalilo-dolalilo-dolalilo-dolalilo…