Hoppa till innehåll

Etikett: fråga

Ett fågelbo, en sjuka, en dokumentär och ett kommatecken

Efter  den hemska tiodagarssjukan som hela tiden tycktes ha gått över, men som slog undan benen för mig gång på gång, klev jag på darriga ben upp. Håret såg ut som ett fågelbo och det var ytterst ovant att trä strumpor på fötterna.

Fågelboet, där jag sitter i sängen och orkar lyfta armarna rakt upp i flera sekunder för att ta bilden.

När jag nere i köket åt med kniv och gaffel för första gången på drygt en vecka, lade jag märke till hur de lät mot tallriken.

– Har besticken alltid låtit så här? sa jag förundrad.

Och blev skickad i säng igen för att sova bort yrsliga tankar.

Sedan hann ju verkligheten ifatt mig. I radiosändningen med ”Vi i femman” räknade jag rätt både på tisdagen och torsdagen och lyckades till och med rabbla planeterna i korrekt ordning. Korrekturet på boken som handlar om den röda planeten Mars hade en deadline som jag klarade av, och banne mig om jag inte till och med lyckades närvara på en basketträning.

En tiondels sekund senare får jag den där bollen i huvudet.

Men riktigt frisk blev jag nog inte förrän igår, när jag med febrig iver (men utan feber) bestämde mig för att utreda sättet som de på i den ytterst ovanliga hyllningsdokumentären om Clark Olofsson skrev namn. Med ett galet kommatecken!

Jag skrev till SVT och fick snabbt svar från programmets producent. Med kursivering och allt:

Lotten,
Jag är producent för filmen Clark – en rövarhistoria. Jag fick ditt mail angående det ”galna” kommatecknet i namnskyltarna.
Detta är ett stilgrepp inspirerat av hur man skrev namn i förundersökningsprotokoll förr.

Okej, ”stilgrepp” ursäktar ju alla möjliga olika konstnärliga friheter, men här tar det väl ändå fokus från själva innehållet i dokumentären och det som de intervjuade faktiskt säger?

Maplestream i kommentatorsbåset lyckades hitta ett exempel (inte ett riktigt alltså) på hur ett förundersökningsprotokoll såg ut 1967 – och alla jurister jag känner skakade kollektivt på huvudet och sa vadåååå?

Jamen självklart.

Så hur skrev man namn i förundersökningsprotokoll förr? Jo, på det här självklara sätter som vi alla har sett hur många gånger som helst: efternamn, kommatecken, alla förnamn, men med tilltalsnamnet understruket.

Bergman, Lotten Charlotte Lilly Elisabeth

Men kan man skriva förnamn, kommatecken, efternamn …? Nope. (Snacka om fis i rymden och droppe i Nilen. Vem bryr sig väl om konstiga namnskyltar och tokiga kommatecken? Ja, jag tydligen. Nåväl.)

Och nu – apropå namn å så – ska ni få höra om ett på alla sätt och vis perfekt ord som kommentatören hakke lärde mig idag. Cirkumfilisnärt! Bäst att jag upprepar det så att Google hinner fiska upp det innan det far ner i tidens och glömskans kvicksand. Cirkumfilisnärt!

Så nu vet ni det, alla ni som har en cool handskriven signatur: slängen som kommer allra sist innan ni lyfter pennan från papperet är en … cirkumfilisnärt!

Svenska Akademiens Ordbok, tryckt 1904. Cirkumfilisnärt!
Benjamin Franklins cirkumfilisnärt.
Share
30 kommentarer

Att vara eller inte vara språkpolis, det är frågan

Häromdagen fick jag väldigt mycket beröm för att jag utger mig för att vara ”den skrattande språkpolisen”.

– HAHA! skrattade denna ytterst trevliga person och log med hela kroppen.

Men idag kom ett mejl från Orangeluvan, som tvärtom ansåg att devisen var både förlegad och osann. Hon föreslog samtidigt:

 

  • Bokstävlarnas försvarare
  • Språk och trams
  • Mer svenska åt folket
  • Tala stort är silver, skriva rätt är guld
  • Skriv rätt, så förstår vi vad du menar
  • Tyst min mun, så får du rättstavningsråd
  • Rätt skrivet, rätt tänkt

Å ja ba:

– Nämen vaff …

Min djefla man brukar vara bra på att ha åsikter, så jag frågade honom vad han tyckte. Men han var helt uppe i det blå med sin julgåta, och meddelar på engelska detta:

A New Year’s Greeting. A short story. A quiz.

Dear friends, near and far,

I wrote a short story for you. It’s my way of saying ”Let’s make 2017 a great year!” In the story, you will also find three lines from three of my musical favourites: two who passed in 2016 and one who got the Nobel prize.

For Swedish-speaking contestants: skicka ett mejl med de tre rätta raderna till olle@bergman.com. Bland de rätta svaren lottar jag ut ett bokpris med mina tre titlar i serien Historiska ord.

For non-Swedish-speaking contestants: send me an email to olle@bergman.com with the three hidden lines. I will pick one (random) winner who is rewarded with an e-book from Amazon.

Here we go! (Feel free to disseminate this link)

https://medium.com/@ollebergman/the-messenger-95f33805bbe9#.8ci9ox848

Så vem ska jag nu be om hjälp …?

Share
80 kommentarer

Efterkrigstidens största toalettfråga

Det här var dagen när jag åkte tåg och någon kräktes i närheten av mig och jag såg ännu ett par gratisåkare bli hämtade från tåget av polis samt dagen när jag tog in på ett sekrutthotell. Men mer om det en annan gång, för nu måste vi fokusera på en intressant toalettincident.

Jag föreläste i eftermiddags på Järva Krog, där Scandic har en stort hotell som ligger helt åt pepparn vid en motorväg. Lokalerna är bra och Jamie Olivers mat alldeles utmärkt. Men särskilt trevliga är omgivningarna inte alls. Strunt samma.

Från hotellkorridoren fanns en toalettdörr för både män och kvinnor. Jag är inte överdrivet förtjust i det. Innanför dörren fanns fyra stängda toadörrar. Men vänta, en var visst olåst och liiiite på glänt? Bra, tänkte jag och öppnade dörren.

Tyvärr stod det en karl där och skvalade. Han vände sig mot mig och såg varken förvånad, skamsen eller skärrad ut utan snarare komplett och alldeles lugn. Min reaktion var allt annat än lugn; jag sa HUUUUUUUUHHH! och slängde igen dörren som vore jag en ilsken tonåring. Förmodligen ryckte karln till, eftersom … ja, vi kommer till det snart. Själv backade jag in i ett hörn – mellan två handfat. Jag tänkte medan jag tittade på de fyra stängda dörrarna, varav tre var låsta:

– Måtte det komma någon ur de låsta toaletterna. Måtte någon bli färdig nu. NU! Jag vill inte prata med honom igen. Snälla nån, kom ut och släpp in mig!

Det är faktiskt inte första gången jag kliver in i toaletter där män håller på att lätta på trycket för fullt. En gång när jag var sju år glömde min bästa kompis pappa låsa och en gång var det en annan kompis storebror som visade upp sig nästan mangrann.

Tyvärr gick inte mina önskningar i uppfyllelse idag. Mannen kom ut och började tvätta händerna medan han tittade på mig där jag stod upptryckt mot väggen som ett litet barn.

– Jaaha. [… mummel … mummel … mummel …]

Jag hörde alltså inte vad han sa. Som ett fån stod jag kvar i mitt hörn och tänkte på hur mannen väldigt noggrant tvättade händerna. Tvättade och tvättade. Så tittade han på mig igen och sa:

– Ja, det är ledigt nu. Du kan gå in.
– Huuh. Ihi. Ehu. Hrmha … sa jag och gick in på toan.

Jag måste ha skrämt honom med mitt dörrslängande. Ja, det måste jag verkligen ha gjort. Han måste ha ryckt till som en skrämd kanin. Han måste ha svängt åt än det ena, än det andra hållet – fram och tillbaka som en vajande tulpan.

För det var kissdroppar precis överallt. Kiss, kiss, kiss, överallt kiss. Inte pölar, nej. Bara droppar – men jättemånga droppar.

Det var nu två minuter tills min föreläsning skulle börja. Jag hörde hur mannen tvättade och tvättade sina händer utanför min låsta dörr. Och de andra toaletterna var som bekant också låsta. Men man kan inte föreläsa kissnödig, det kan man inte. Jag drog ett djupt andetag och rev ut miljöfarligt mycket toapapper och torkade  mig fram till toan och på toasitsen och kände mig som småbarnsmor på nytt. Det luktade surt, som sparriskiss. Sedan gjorde jag vad jag skulle, tvättade händerna och rusade uppför trappan mot föreläsningslokalen – där jag mötte kissgubben med fru och dotter. Jag slog ner blicken och rusade vidare.

Det första jag gjorde på föreläsningen var förstås att berätta om min upplevelse inne på toan. En dam längst fram räckte då upp handen och sa:

– Men! Men! Jag gjorde ju precis likadant! Hur länge stod han egentligen där och kissade? Och jag slängde också igen dörren sådär hårt! Kan det vara en toalettinstinkt?

Kanske var han inte riktigt navlad, den där kissgubben. Kanske åker han runt och kissar in revir med sin lilla familj lite här och där? Men nu till den brännande frågan: varför, ooh varför vill en del män stå upp och kissa? Är det månne för att den där erbarmliga sittringen alltid är full av kiss eller sparar man tid och kraft på något sätt?

(Om bilderna ovan: det finns massa samlingssajter som dyker upp om man googlar på “toilet sign”.)

Share
36 kommentarer

Fråga om piedestal och att bära på sina händer

Fråga:

Hej!

Du, vilken är skillnaden i innebörd, eller i värdeladdning, mellan “att sätta någon på piedestal” och “att bära någon på sina händer”? Jag har fått för mig att det är i stort sett samma sak, men att piedestalen implicerar att man alltid är helt okritisk samt att uttryck nummer två bara kan tillämpas på två personer som står varandra väldigt nära.

/Marianne

Svar:
Hej Marianne!

Jag sitter på min mammas födelsedagskalas (74 år blir hon), och läser lite mejl och skakar på huvudet – för jag kan inte känna vad “att bära någon på sina händer” har för värdeladdning. Men vi diskuterar det här mitt i blåbärspajen och kommer fram till något:

Mamma kan svara bestämt – hon som vill bli buren genom lifvet.

– En man som älskar en kvinna väldigt väldigt mycket, bär henne på sina händer! säger mamma.
– Nejmen, vänta, säger min Broder Jakob. Kan det inte vara tvärtom en kvinna som älsk…
– Men kvinnor brukar inte bära män! säger mamma.
– Jamen om du har en väldigt storvuxen kvinna som bär sin lilla kvinnliga partner på sina hä…
– Äh, nu blir du ju bara fånig!

Så nu är grälet i full gång. Argument och vaniljsås flyger genom luften, men ungefär så här har vi enats om att det nog är:

Att sätta någon på en piedestal: ett förhöjande, glorifierande av någon (kan vara både positivt och negativt).

Att bära någon på sina händer: ett stöttande, hjälpande av någon (enbart positivt).

Man kan alltså (enligt oss) inte bära någon på sina händer om man ”bara” är vänner.

/Lotten och hennes mor & bror

Share
18 kommentarer

Snedstreckens varande eller inte

Det kom en fråga. (Det kommer faktiskt många frågor, men vi är bara lite vårsega. Nu ska vi ta oss i kragen.)

Hej!

Har nästan blivit osams med maken till min kollega. Har för mig att jag lärt mig att ordet eller även kan ha betydelsen och. Minns även att det var helt självklart att man aldrig behövde skriva och/eller i sina texter, utan bara eller.

Hur jag än funderar, kommer jag inte på något bra exempel så att han blir tyst.
Han bara krånglar med ”… om du frågar om jag vill ha ett äpple eller ett päron, höhö, menar du att jag får båda …”

Hjälp!

/K. i Örnsköldsvik

Vad lattjo, att bli osams med maken till en kollega över ord! (”Maken till kollega” låter bara det väldigt roligt.) Maken till kollegan har rätt: eller kan inte betyda och. Det som förvirrar kanske är det myckna användandet av snedstreck som i och/eller.

Men nu kan det sägas. Jag hyser en aversion mot snedstreck. Lika mycket som jag älskar semikolon, tycker jag illa om snedstreck – eller som många säger: slash.

Snedstreck kan nämligen betyda

Det finns säkert fler betydelser – stoppar man in ett snedstreck i en smiley, kan det väl tolkas som både hatten på sniskan och en men-åh-vaddå-mun.

Jag fick en gång ett mejl med ärendemeningen ”Utbildning/Kurs”.

Jaha. Hm. Va?

  • Utbildning och kurs?
  • Utbildning eller kurs?
  • Både utbildning och kurs?
  • Utbildning i en kurs?
  • Kursutbildning?

Här, resonerar jag, handlar det om att den som skrev inte riktigt visste vilket ord som var lämpligast och därför garderade sig med båda. Är det en utbildning eller en kurs och – för böveln – vad är det i så fall för skillnad på en utbildning och en kurs?

Nu till ”och/eller”. Det jag rekommenderar är att man undviker snedstrecket och funderar ut vad det egentligen är man vill ha sagt. Alltså: skriv inte ”och/eller” utan tänk efter om du menar och eller eller. För läsarens skull.

Allmän rekommendation!
När du har skrivit ett snedstreck: lyft blicken, titta ut genom fönstret, tänk lite på det du ser och titta ner på texten igen och säg högt vad du egentligen menade med det där snedstrecket. Och skriv det ordet istället. (Naturligtvis behöver du inte radera snedstrecken i solklara fall som km/h.)

Kolla, här kommer ett användbart snedstreck:

/Lotten Bergman

Share
11 kommentarer