Jag säger då det – mig kan man inte lita på. Jag släpper allt för långa karlar eller kontrollmätning av okänd sträcka.
Där gick jag med mina kära gamla Nationalencyklopedi-kolleger och irrade på Bokmässans golv. Vi fnittrade och mindes forna tider. Plötsligt kom jag på att jag ju måste kolla hur lång tid det tar att verkligen gå i varenda korridor på hela mässan, helst så snabbt som möjligt. Alltså satte jag på Runkeeper i telefonen – den som mäter hur långt man springer när man som jag tränar för att springa maraton. Eller den som man mäter hur långt man egentligen går när man klipper gräs. Och plötsligt lämnade jag mina kompisar och gick som en OS-gångare med gungande höfter och uppdragna, svängande armar. Om jag kom till en gång (korridor liksom) där det var fullt med folk, vände jag och tog en annan väg eller sneddade genom inte så välbesökta montrar. Och nu kan resultatet meddelas: det tar 29 minuter och 48 sekunder att gå förbi varenda liten monter på mässan.
En stund senare gick jag åter med mina kompisar, när jag såg Jonas Hallberg (2 m) och blev tvungen att dryfta några ord om definitionen på ”sanning”. Sedan var jag tvungen att prata med Sulo (1,93 m), som sjöng med Idde Schultz. Och så försökte jag att hålla mig i skinnet och inte hoppa på Fredrik Lindström (1,97 m) och blev ruskigt distraherad av att Hans Rosenfeldt (2,06 m) gick omkring i bakgrunden. Men så dök två normallånga upp: Mulle Meck-illustratören Jens Ahlbom med författaren Bengt-Erik Engholm, och då kunde jag äntligen slita blicken från LeBron James (2,03 m) och dryfta barnlitteratur som handlar om olyckliga flickor.
Verklighetskontroll: nej. Det var inte LeBron James på riktigt. Men karln såg ut som LeBron James, vilket författare och förlagsfolk sällan gör.
Minst lika färgglad – om än inte särskilt lång – är denne man, som vandrar runt, runt, runt och tar emot folkets jubel och kärlek:
Och så till dagens gåta: en av NE-medarbetarna hade på sig denna slips:
Vi bor på ett hotell som ligger endast 20 minuter från Bokmässan, vilket är ett perfekt avstånd när det som nu är ljummet och glatt och alla är på bra humör och inga busar gömmer sig i buskarna eftersom det är så ont om buskar. Men på varje promenad stannar jag till och letar efter en fortsättning:
När jag kom hem mittinatten, radade jag upp dagens skörd och livets nödtorft på nattduksbordet medan min djefla man sov som en högljudd gris.
Nu inleds snart jakten på de långa karlarna igen medan den lille plutten till djefla man (1,86 m) sträcker på sig allt vad han kan. Snart ska jag kortföreläsa i ämnet ”Underbart är kort” och funderar på att korta föreläsningen med fem minuter bafatt.
Uppdatering: Dagens fynd!
Ah – Lennart Hellsing! Sist jag besökte Bokmässan hade mitt förlag sin monter bredvid hans förlags. När vår förtjusande PR-tjej fick höra mej sucka över hur makalös jag tycker Hellsing är, då gick hon helt enkelt över och hämtade honom åt mej: Han slog sej ned med ett glas i handen och jag fick prata med honom en bra stund. Gissa om jag sen skrev ned ALLT han sa.
Underbart är kort – är det din kjol du syftar på, Lotten?
Vem var det som inte var LeBron då?
Jag tror slipsen föreställer Svenska Akademiens sammanträdesbord och den där under är Nobelkommittén. Kanske hade Peter Englund den på sig? Eller Lotta Lotass?
Nä, jag tror att slipsen föreställer ett åttavåningshus med två våningar källare. Ett av sorten punkthus: det är trapphuset i mitten och ”lägenheterna” utåt sidorna, det beigea. De ljusa ränderna är golv/tak, och i trappan är det alltså halvvägsgolv. Eventuellt är det centralaste partiet ett hiss-schakt.
De vita prickarna är nog nyckelhålen in till lägenheterna och de röda prickarna är nog lysknapparna i trappan.
En slips med ett höghus på? Den måste ju i så fall vara från den tiden då det inte var så vanligt med åttavåningshus. Men där släpper jag. Nu får Rexxie ta vid … 😉
Greppbrädan på en gitarr?
Det vore ju häftigt om slipsmönstret var ett hemligt meddelande som bara de initierade fattar, men jag misstänker att det bara råkade bli som det blev och inte betydet nåt alls. Motbevisa mig gärna.
Ser rätt gitarrlikt ut, tycker jag. Men höghus är onekligen mer intressant.
Men det är en nördig slips.
Slipsen är hemsydd av den stolte ägaren själv, som naturligtvis är alldeles ensam om att bära ett sådant konstverk. Mönstret symboliserar uppgång av något slag. Kanske är han en författare vars böcker säljer bra.
Det är matbordet i Den Kungliga Matsalen med det nästan lika Kungliga Barnbordet för Prinsarna och Prinsessorna. Eftersom det var den 19:e juni det blev fyra prinsbarn är den alltså bara tre månader och fem dagar gammal.
Ja det bör väl vara nåt med de aderton eftersom det är 18 prickar på den övre klungan som ser ut som ett mötesbord uppifrån. Vad är då den undre klungan på 6 prickar? Wanna Bees? Hang arounds?
Långa män är jag också svag för, 186 är rätt kort när man själv är lång. 🙂
Datorer är nördigt.
Men det finns många fina korta också.
Det känns som att det avskavda hörnet längst upp till vänster borde kunna vara en ledtråd, och att mitten fortsätter lite högre upp.
Finns det verkligen ingen som känner igen den profilen?
(För inte är det väl husen på Sandahöjd i Umeå som det föreställer? De har jag för mig ser lite ut så. I så fall är slipsen från Bo 87 .)
Min första tanke var att det ser ut som en schematisk bild av ett I/O-kort.
Det kan vara så att jag har översatt för många tekniska handböcker, men är det inte möjligt att det är någon kretskortstillverkare eller liknande som fått spader inför en kick-off? Ibland kan man vara stolt över de märkligaste saker.
Nej, Mattias, det kan inte vara så att du har översatt för många tekniska handböcker – eftersom du har rätt.
Pukor och trumpeter!
Nej, men – så trevligt! Hurra, då är dagen räddad.
Men direkt vacker var den kanske inte. Hur var det med åldern då? Från 80-talet?
Ja, 198X. (Ska se om jag kan få ett exaktare årtal.)
Nu Mattias får du förklara för en oinsatt (det kanske rent av finns fler?) vad ett I/O-kort är för nåt.
Grattis till vinsten!
Hej Cecilia!
I/O står för input/output (två hemska ord att översätta) och här rör det sig nog om ett kretskort (eller någon annan slags enhet) med lite blandade ingångar och utgångar. Eventuellt är själva I/O-enheten inte så där snygg (?) för ibland gör man en förenklad schematisk bild för att … förenkla det.
Fast det är ganska sällan man gör slipsar av dem.
Tack!
Jag antar att det handlar om något som sitter strax innanför där som kontakterna till datorn sitter, vare sig det är kontakten med skärmen, musen, skrivaren eller USB.
[…] Örns bästa kompisar. Förmodligen träffar jag honom aldrig igen, men vet ni vaaaaad? Han är lång han […]
Mattias – det gläder mig att du lyckades komma på ungefär vad min slips föreställer. Det är digitaler, så som jag trodde att de såg ut på 80-talet. Slipsen fick komma med till Göteborg eftersom den påträffades av mig där i min ungdom. På en punkt har du dock helt fel – den är vacker, rent objektivt sett.
Bra, Janne! Du vågade skriva en kommentar!
Absolut Janne! Jag tar tillbaka och vältrar mig i säck och aska.
Skönhet ligger i betraktarens öga och jag var uppenbarligen lite skumögd i lördags. Fram för fler sådana roliga slipsar!
[…] Liten förklarande passus till alla som inte gillar sport, fotboll, Zlatan eller Italien nu. Den där Zlatan Ibrahimović är ett unikum och oavsett om man tycker att han mest går omkring och skakar på huvudet och slår ut med armarna och pekar på ögonen som en gest till de ständigt blinda domarna, så kommer han att vara omtalad som Nacka, Gre-No-Li och … (här tog jag en låååång tankepaus för att jag inte visste vilka jag skulle dra upp som lite modernare exempel) … och Tomas Brolin. Samt Henke Larsson. Och Ralf Edström bara för att han var så gullig i ”Fimpen”. Zlatan (ännu en som jag har lagt bort titlarna med) gör mål som ingen annan, har sagolik bollkänsla och tajming – och är ju så där lång som jag gillar. […]
[…] i en källarlokal, konsten att intervjua fulla kändisar, konsten att intervjua nyktra kändisar, långa män, moderatorsjobb, för smala sängar, mattan med generande hårväxt och när vi var på mingel i […]