Hoppa till innehåll

Sommarsysslor och en arg tant

Plötsligt började det regna … och livet kändes lite mer normalt.

Tioåringen och Sjuåringen är rännstensungar. (Obs, bilden är ej arrangerad.)
Tioåringen och Sjuåringen är rännstensungar. (Obs, bilden är inte arrangerad.)

Att krypa ner i sängen, klämma ihjäl en mygga mot den av döda myggor kletiga datorskärmen, titta lite i taket och kanske skriva en rad eller två blev plötsligt naturligt. Annars har jag under de senaste dagarna betett mig ytterst onormalt. Vad jag har sysslat med men inte brukar göra är

  • potatisupplockning (att locka upp potatisar ur jorden, ja)
  • rabarberkapning (jäms jordknölarna)
  • reningsverksinstallation (som krävde inköp av slangklämma och ett IQ på 270)
  • morgonpromenadsföretag (mot min vilja).

Potatisarna sattes i jorden av Tioåringen och min mamma en dag i våras, och har sedan dess glömts bort. Rabarbern planterades för sju år sedan och har aldrig tagits omhand förutom lite vattnande när andan har fallit på. Potatisblasten låg dubbelvikt som bleka sparrisar när vi igår började gräva. Och si!

Vem behöver väl pyssel och gröna fingrar?
Vem behöver väl pyssel och gröna fingrar?

Reningsverket hörde till en stor plastpool som min pappa placerade hos oss för tre år sedan och som jag inte ens har tittat på sedan dess. Men jag fick ihop den så att den till och med funkade! Blubb, blubb, fräs och pyyys sa den.

Lägg gärna märke till den gula färgklumpen med inbakat grus mitt på elsladden.
Lägg gärna märke till den gula färgklumpen med inbakat grus mitt på elsladden.

Promenaderna företas med hjälp av modern teknik eftersom jag inte tycker om att promenera men ändå behöver sparka igång knäna varje dag – och morgonpromenaderna har visat sig vara det mest effektiva sättet. Tekniken består av ”Runkeeper” i Iphonen och Sommarpratarna i podd-öronen. Nu är jag inte alldeles isolerad och stirrar mig inte helt blind på mellantider och rekord, utan ser till att jag tittar alla jag möter i ögonen och säger hej till dem.

I morse mötte jag en arg tant med en synnerligen trött hund. Jag sa hej och hon sa hej och så stoppade hon mig med ett pekfinger i bröstet. Det händer verkligen inte ofta att främmande, arga tanter petar på mig, så jag ryckte ut hörlurarna (och glömde att trycka på stopp mitt i Nicklas Lundblad, samhällspolitisk rådgivare Google) och log mot den arga och den trötta hunden, som såg ut att dö knall och fall där och då vid tantens fötter.

– Vad är det med er som inte kan gå utan hörlurar? sa hon.
– Jag h…
– Jag har länge tänkt fråga, och nu kan jag inte låta bli: vill ni inte höra naturens ljud, fåglarnas sång och skogen? Musiken dödar era intryck!

Ni? Är det jag och alla andra eller niande av respekt? Jag drog efter andan samtidigt som jag tänkte att hon ju måste säga skogens sus. Inte bara skogen. När man går i skogen hör man ju mycket mer av skogens knarr och knäpp än just suset. Och då skulle vi kunna diskutera det: knarr & knäpp kontra sus. Men nej, hon sa bara skogen.

– Jag bru…
– Är det för att ni vill slippa verkligheten? Bara dunka-dunka!
– Nej, jag ly…
– Hör du ens vad jag säger?

Och så gick den arga tanten med sin från döden uppståndna, väldigt trötta hund. I och för sig läser hon säkert inte bloggar, men jag vill verkligen förklara att jag visst tycker om naturens ljud och visst inte alltid går med hörlurar och dessutom fråga henne om det är mer legitimt om man inte lyssnar på dunka-dunka utan på prata-prata. Och berätta att jag faktiskt inte kan lyssna i fred i mer än tre minuter i stöten hemma eftersom jag bor i en familj som pratar med mig hela tiden.

Och varför gå omkring och vara arg på hur andra människor upplever världen bara för att de inte lever som just du, du som är en arg tant med en trött hund? (Sabbade min promenadtidstatistik gjorde hon också.) Aha. Vänta. Jag kan ju jag också:

– Hörnu upp alla som inte spelar basket, promenerar för skojs skull eller som tvättar sin bil mer än en gång per år och som dessutom har mage att använda läppstift: FY SKÄMS!

(Nu stolpar jag snabbt och argt iväg utan att ni får en chans att berätta att ni faktiskt sedan länge … bla bla bla.)

Share
Publicerat iBloggen

52 kommentarer

  1. PK

    Vilken Pitt-tant. Hon har nog inte läst Dan Brown.

  2. Härligt, internskämten här i båset haglar. Om tio år kommer vi inte att begripa hur i hela friden allt kunde vara så pittigt och vem den där Brown var. Någon kommer att klia sig på hakan och säga “hm” samt:

    – Kan han vara en och samme man som den där djefla?

  3. Dina

    Hm. Undrar vad hon var arg över. Egentligen.

  4. ab

    Jag är en sån där tant, fast icke fingerputtande! Jag vet varför hon var arg! Hon har i tjugo år sett folk med grejor i öronen och tror att INGEN längre hör fågelsång och skogssus. Och nu hade hon fått NOG! Förmodligen hade hon repeterat det där talet sedan 1996.

  5. Men då har det alltså kommit regn hos er redan! Inne i centrum har det inte kommit mer än några få droppar runt lunch. Men Kent spelar väl snart, och enligt E-K så ska det visst regna lagom till konserten.

  6. Kanske en alltför personlig kommentar, men när det gäller öron och att höra så reagerar jag för tillfället känslosamt och direkt.

    Om jag gick omkring och surt puttade på mötande promenerare med lurar för öronen så vore det kanske förståeligt. Jag är nämligen så väldigt avundsjuk på alla som hör – med båda öronen.

    Förklaring: På midsommardagen förlorade jag nämligen ALL hörsel på höger öra, drabbad av något som kallas plötslig dövhet (sudden deafness). Det tog bara 8-9 timmar så var hörseln borta. Och tyvärr är det högst osannolikt att den kommer tillbaka. Prognosen är mörk. Jag är glad att jag har två öron, men jag känner mig ledsen, arg och oerhört tilltufsad av livet just nu.
    Uppskatta och älska era öron! Och allt annat!

  7. PK

    Vi har inte fått något regn på över en månad. Torrt var ordet sa Bill.

  8. Anta: för jävligt. Håller en hård virtuell tumme för att din hörsel ångrar sig och kommer tillbaka.

  9. Ragnar

    Den bilden av regn, tillsammans med “På minuten” hade gjort mig lycklig en dag som denna, men icke…

  10. Ragnar

    …med andra ord, så varade tyvärr inte det dåliga vädret, med regn och åska, speciellt länge här i snapphaneland!…S.O.S…!

  11. Anna, stort tack! Hållna tummar och vänliga tankar är det bästa jag vet just nu. (Ja, förutom att örat gick tillbaka till jobbet, förstås.) Själv kan jag knappt gå för jag håller även tårna…

  12. Hållna tummar från mig också, Anta.
    Tänk va, att den kan hitta på att tvärstrejka sådär! Det har jag aldrig hört talas om. (sorry) Hur vanligt /hur orolig ska man vara för att det kan drabba en själv?

    Regnstatus här just nu: nån sorts fukt i luften. Hur de enstaka dropparna på min ruta har kunnat hamna där är en gåta.

  13. ab

    Anta: Hållna tummar och starka återhämtningsvibbar även härifrån!

  14. Jag har hört att kristallerna i öronen kan komma i oordning och orsaka dövhet men att man kan rätta till det med en intressant rörelseövning. Mina öron fungerar överbra vid höga frekvenser, det är jobbigt i slammriga miljöer och jag håller med dig Anta, att man ska vara rädd om sina öron!

    Lyssna på Sommarpratare räknas väl som öronmedicin?

  15. Tanten hade rätt.

    1 Natutligtvis går man ut för att lyssna på skogen. Suset och alla andra ljud ingår i denna helhetsupplevelse. Men i den binära verklighet ni lever i finns det väl inga helhetsintryck.

    2 Det där med att gå omkring och lyssna på “musik” i hörlurar kan aldrig vara bra i längden. Det är ett försök att avskärma er från en verklighet som är alltför komplicerad. Det är inte ens escapism, bara en skyddsmur från ting som ni inte vågar ta itu mned.

    3 Jag skriver muséer så mycket jag vill och gjorde det senast på http://www.karlsson.at#skulptur.

    Språkpolis, språkpolis, språkpotatisgris

    Hej hej

    Bengt O.

  16. TACK ALLA NI SNÄLLA som håller tummarna för mig! Det värmer, ska ni veta! (Hoppas inte Lotten stänger av mina kommentarer som för tillfället tenderar att bli rena rama sjukjournalen. Precis som min blogg under dessa dagar. Minst märker jag ju av min en-hÖRAde situation när jag sitter vid datorn och har tyst omkring mig.)

    Lite fakta: Mellan 5 och 20 personer av 100 000 drabbas årligen av plötslig dövhet/hörselnedsättning. Den slår till i alla åldrar. Min öronläkare har bl a en tonårspojke och en kvinna i 35-årsåldern bland patienterna. Och så gamla Anta.

    Godartad lägesyrsel (även kallad kristallsjuka – som jag f ö också haft, jodå!) är något annat än plötslig dövhet. Kristallsjuka ger svår yrsel, ofta med nystagmus (okontrollerade ögonrörelser) och illamående. Den kommer också helt utan förvarning, ofta när man vänder sig i sängen på morgonen. Båda sjukdomarna ger många träffar på Google.

  17. Nu regnar det så mycket att sonen går ut.

  18. Hörnu Bengt O., komma här och komma och först inte hålla med mig och dessutom sedan skriva museer med fnutt! Du vet väl att du hamnar i fnuttfängelset för sådana förseelser?

    Nu till det sorgliga örat. Ska det sitta där det sitter borde man ju kunna kräfva av det att det funkar. Eller så kanske det bara strejkar för att det behöver vila en stund. Som mina smaklökar, knän och hälsenor.

    Jag läste på här:
    http://www.nidcd.nih.gov/health/hearing/sudden.asp

    Du har inte möjligtvis blivit ormbiten? Hur som helst är vi nyfikna på fortsättningen och håller tummarna förstås.

  19. ab

    Regnstatus Stockholm söndag morgon: Noll. Det har LUKTAT regn i innerstan i ett par dagar, men regnet tycks blygt ha hållit sig utanför tullarna. Det är svalare, tack för det, men fortfarande lite klibbigt.

    Apropå museer: Det heter kaktus, kaktéer väl? Och även om argumentet musum har ingen fnutt här faller, kanske det finns ett uttalsargument? Jag menar, kan man inte fnutta eller ej efter behag?

  20. Tänk. Här (åtta mil väster om AB) har vi badat i regn sedan igår — nu på morgonen är det inte mer än 17 °C och molnigt. Ah, nu hör jag fåglarnas sång och trädens sus utanför huset.

  21. PK

    Det kom lite regn igår, men inte så mycket att det kan ersätta vattning. Bara så pass mycket att det blev fuktigt och klibbigt. Men ingen åska, inget ösregn. Fast nu på morgonen är det lite svalare både ute och inne. (fem mil norr om ab)

  22. Vi skyndade oss att plocka in tvätt och alla mattor som tvättades i förrgår innan det myckna regnet skulle komma. Pitt! Det droppade lite och av de utlovade 30 mm så blev det nog inte ens en till slut.

    Vi känner oss fintade.

    Det har nog inte regnat mer än en mm sen midsommar och betet håller på att ta slut. Mina kantareller har emigrerat till Kina. Inte mycket hopp i tiodygnsprognosen heller. Det känns lite overkligt.

  23. ab

    Hjälp, they’re homing on on me! Jag känner mig som vore jag i mitten av något, kanske en måltavla.

    Fem mil norr om mig, PK? Ni bor väl inte i mitt kära gamla Kårsta?

    Tack, Dieva, för att du inte skriver att det känns surrealistiskt.

    Pitt. Och fågelsång.

  24. ab

    in on me

  25. PK

    Knivsta, ab. Och jag vet att det inte är riktigt rakt norr om, men nästan.

  26. Ökenråttan

    What’s with the lipstick? Det kan ibland vara det enda som skiljer en från en avbarrad en med spindelväv på, rent visuellt. – En enbuske, då, alltså.

  27. Avbarrad och spindelväv! Hi!

    Äsch, det är bara så att jag aldrig har använt läppstift. Så var det inte mer med det.

  28. Dina

    Ante, läskigt. Hoppas du blir undantaget som med de små chanserna iaf blir bättre.

  29. Ja fikk ochså min stattestik för störd.!!!! Jag var ute och sprang med mobilen som tidtagarur. Precis innan jag skulle gå i mål vid lyktstolpen vid bajsluktande huset kommer en kille cyklande och bah: “Hallååå, ursääääkta, vad är klockan?” Att han inte fattade att det var mitt livs 200-meterslopp! Tre tiondelar sämre än förra gången blev det för att han kom och störde. Sgrmf. Pitt. Men läppstift är kul.

  30. ab

    Jag kom just på att om man drar ihop Pitt-tant och därvid enligt reglerna tar bort ett t, får man en pittant. Uttalat pittánt. Så nu har vi ett kodord in the open gällande just pittanter. Figurant, dansant, elegant, pittant

  31. ab

    Men vad säger man då elegant om en pitt-gubbe? Man kan ju inte bara öka på förrådet av nedvärderande beteckningar om fruntimmer när det redan finns så många, utan att kompensera på svärdssidan. Pubbe? Nej, det blir pubertetsyngel, fel ålder.

    Problem, problem.

  32. Ökenråttan

    Om att förlora hörsel. För så där femton år sen hörde jag plötsligt VÄLDIGT dåligt. Fick fråga óm (Nu satte jag helt nyskapande en fnutt på o:et här för att markera betoningen; fiffigt va?) på jobbet och i hemmet. I sällskapslivet satt jag och log artigt och intresserat och kom med någon liten intetsägande kommentar när mina bordsgrannar tystnade och uppenbarligen förväntade sej ett livstecken även från mej. Och jag tänkte att det här blir ju kul; nu hör jag inget. Men hör (!) och häpna: detta gick över. Nu hör jag som en hök. Eller vem är det som man hör som när man hör bra?

  33. AB: Alla gubbar är per definition pittförsedda och kan därför inte utan att hamna i tautologifängelset kallas för pittgubbar eller ens pubbar. Vi får vända på resonemanget på ett fiffigt sätt. Kan vi återgå till brottsplatsen och kanske kalla dem energisparlampor?

  34. Pittant med figurant-uttal var för övrigt mycket mycket stiligt!

    Och nu Anta, ska du hänga upp hoppet på Ökenråttans öronstory!

  35. Gårdagens regn gjorde mig så glad att jag var tvungen att gå ut och skutta lite i det. Det påminde mig om en störtskur i Taizé som fick våra luftmadrasser att flyta iväg från tälten och bort låhååångt iväg på ett fält. Tyvärr har jag ingen luftmadrass hemma, men annars hade jag provat skicka iväg en igår också.

    Angående den plötsliga dövheten så fick jag likadant fast tvärtom för några år sedan, när ena ögat bara bestämde sig för att sluta fungera. Nästan hälften av det ögats synfält kom dock tillbaka igen efter något år, fast än det enligt läkarna egentligen inte var möjligt. Så jag håller tummarna för dig också, Anta!

  36. ab

    Pittgubbe: Jo, jag var starkt medveten om att det blir s a s tårta på tårta, även om just tårta är felvalt ord i sammanhanget. Men kan man kalla kvinnor man ogillar för fitta, om man är tönt som gör så, så bör väl dumma gubbar kunna kallas pitt?

    Märker ni nu hur ni liksom hoppar till vid f-ordet, mellan p-ordet låter riktigt gulligt? Vilket alldeles osökt för mig att minnas en artikel av Marie-Louise (då Bergenstråhle) på Expressens kultursida på sjuttiotalet, det var ett ode till hennes fitta, för att göra ordet fint och positivt laddat igen. Jag tror företaget misslyckades.

    Så vi kommer nog inte längre än till pitt-gubbe. *suck*

  37. Än en gång, varmt tack för tum-hållning och uppmuntrande ord! Jag blir så glad! Men undrar lite oroligt hur det går det med alla sysslor när så många tummar hålls och inte kan verka fritt? Kommer det att påverka Sveriges BNP? Tur att det är helg! Och semestertider!

    Pitt-gubbe = pitte?

  38. Dina

    BNP-statistikerna kommer tro vi fått månaderna ihopblandade. BNP dippen brukar ju vara i December.

  39. ab

    Om man har ett pittant kanske man kan ha en pittönt?

  40. Mais oui, pittönt! Men uttalet?

  41. ab

    Samma som pittant. (Usch, det får ju inte plats för en fnutt över ö så att jag kan visa. Men det är allså där den ska vara. )

  42. ab

    Men kära nån, det finns ingenting som rimmar på tönt i svenska språket! Jag måste ta till grönt på norska – grønnt.

  43. Lönt?

    Iaf på somliga dialekter.

  44. ab

    Men jag tänkte skriva en liten vers om en pittant och en pittönt, och det går ju inte utan något som rimmar på riktigt.

  45. ab skulle skriva om en pittant och en pittönt,
    men fann det inte lönt
    då inget rimord fanns på det senare
    om man talar lite renare.

    Done.

  46. ab fann det inte lönt
    och det kanske var skönt
    för vem vill rimma på töntar
    när solen skiner ute?

    … Ja. Det är 137 grader på mitt arbetsrum, behöver jag kanske inte tillägga.

  47. ab

    Men ni har ju diktat här! 😉

  48. ab

    Det finns bara en sak att göra: Fr o m nu uttalas tönt med långt ö. Töööönt.

  49. ab: skönt.

  50. ab

    Uti gräset mjukt och gröööönt
    sitter det en pittatöööönt
    Tittar surt på en pittant
    tänker: “Kort vokal är grannt!

    Skulle pynta mig ett pönnt
    om jag denna lycka rönnt
    om jag varit en pittönnt!”

    Men tillvaron är hård och dyster
    och vår tööönt är mindre yster
    tuggar sorgset på ett löv
    kliar sig uti sin… tja.

  51. ”Kort vokal är grannt!”

    *suckar lyckligt*

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.